Netanyahu 2012. Ivrigt insisterande i Wile E. Coyote-stil på att Iran har en bomb som detonerar närsomhelst.
Jag vill förstås inget hellre för det iranska folket än att de ska bli av med sitt korrupta styre, som fängslar, torterar och avrättar oliktänkande och bli en demokrati och kvinnor ska få klä sig som de vill. Och jag väntar fortfarande på att någon ska förklara hur det ska ske genom att bomba småflickor.
För det handlar ju inte om det. Med samma argument minus kvinnors klädsel kan vi bomba Saudi, Qatar, Ryssland, Kina, diverse u-länder.
Jag blir förvånad över mig själv när jag ser Trumpen och Netanyahu håna Iran, deklarera att de är svaga och krossade, basunera ut att nu har de vunnit, men de ska ändå kriga lite till och min go-to-känsla är att Iran är offret och USA och Israel förövarna.
Det är som att se två hänsynslösa mobbare sparka på en försvarslös nisse och du måste nypa dig själv för att minnas att den försvarslösa nissen också är en elaking som brukar klå upp fru och barn. Ingen är god i scenariet.
Det fanns ingen egentlig ursäkt för kriget. Iran var inte nära någon atombomb, och USA och Israel hade förstås ingen plan för ”regime change” annat än ”om folket reser sig är det bra, annars är det deras fel och vi kan skylla på dem”.
”When we are finished, take over your government. It will be yours to take. This will be probably your only chance for generations!” skrek Trump som om han generöst presenterade det lidande iranska folket med en gåva. Nej. De kan inte bara ”ta det”. Oppositionen är inte organiserade, utan tvärtom splittrade i grupper som är i luven på varandra. Det finns ingen plan, ingen ledare.
Vad jag vill i denna situation är att övriga västländer står fast vid sin linje att inte hjälpa Trump. Han behöver få känna konsekvenserna av sitt idiotiska påfund fullt ut, så att han inte gör om det i Kuba eller liknande, för han har två år kvar. Vi är här idag delvis för att han blev kaxig efter Venezuela. Sedan måste vi tillbaka till en världsordning där FN stärks, Israel hålls ansvariga och USA förhoppningsvis aldrig mer väljer en president som startar krig utan formellt godkännande. FN må ha sina brister, men det är det bästa vi har.
Och den största bristen är för övrigt USAs vetorätt.
Jag kom inte på ordet ”nyssnazister”, men det är fyndigt, och jag använder det ibland. Rent generellt är jag dock inte så mycket för att använda glåpord om någon, och jag känner människor som sympatiserar med SD och som jag inte vill såra i onödan. Det är partiet, inte väljarna, jag tycker illa om. Så jag väljer mina tillfällen.
Och jag får två sorters reaktioner när jag använder det. En del tycker det är onödigt och elakt, medan andra tycker det är fegt. ”Varför kan du inte säga att de är nazister idag?”
För mig är en viktig princip att vi är vad vi definierar oss som och omvänt tills annat bevisats. Dvs om jag säger att jag är kommunist är jag det såvida jag inte förespråkar företagande, och om jag säger att jag INTE är det gäller det såvida jag inte förespråkar att staten ska äga produktionsmedlen.
SD var nazister på nittonhundratalet eftersom de sa att de var det.
”Men tycker du inte att deras politik är nazistisk?”
Nej. Nazismen är en väldigt specifik lära kopplad till hat mot judar. Vi ska inte utöka den definitionen genom att slentrianmässigt kalla all rasism för nazism.
Det är precis som med ”antisemitism”, som nu kletas på kritik mot Israel, och ”terrorism”, som nu används för exvis knarkhandel. Laddade termer missbrukas.
SD har inte hatat judar på rätt länge. De står dessutom bakom Israels folkmord och apartheid i Palestina, och Åkesson var nyligen där, inbjuden som talare av Netanyahu.
Jag kan inte idag heller säga att SD är hudfärgsrasister enligt den traditionella definitionen. Många av deras supportrar är det absolut, men partiprogram och retorik från företrädare speglar inte den synen. Däremot är de absolut rasister enligt den utökade definitionen där även hat mot religiösa och kulturella folkgrupper räknas, på grund av deras massiva muslimhat.
Men sa jag inte att jag var emot utökning av definitioner?
Den utökningen gjordes för länge sedan, och är rätt vedertagen idag. Men jag hade egentligen föredragit om det funnits ett annat ord för fördomar mot utövare av religioner.
Så sammanfattningsvis: Mitt problem med SD är inte egentligen att de var nazister på 1900-talet, utan att de är muslimhatare idag. Men det faktum att dagens ledning gick med i ett parti som var nazistiskt eller åtminstone nyss hade varit det, och som ville förbjuda blandäktenskap och utomeuropeiska adoptioner, visar att det enda man gjort idag är att förflytta hatet mot judar och svarta till världens muslimer.
Det är mindre intressant huruvida det stämmer och mer ATT han sa det, eftersom han är taktisk och vet vart vindarna blåser. Hittills har dem-toppar av den centriska stammen avstått så långt de kunnat att kritisera Israel, och detta avsteg visar ett enormt politiskt skifte.
Inte ens Sanders, som ju är av judiskt ursprung och någorlunda säker mot antisemitismanklagelser, går så långt, utan stannar vid att det är Netanyahu och inte landet Israel som är problemet.
Så vad har fått honom att våga sig på något så extremt?
Jag tror två delar.
Dels kan han läsa opinionsundersökningarna. Palestina har nyss gått om Israel vad gäller sympatier, och när det gäller demokratiska väljare, som han ju måste förbi för att knipa nomineringen om två år, känner bara sjutton procent sympatier för Israel.
Den andra delen är att han sett att det kan gå bra för politiker som törs prata ur skägget – inte minst Mamdani visar det. Trots stark kritik mot Israel röstade en tredjedel av New Yorks judiska väljare på honom.
Jag står ju fast vid vad jag tidigare skrivit – det var Kamalas velande i frågan, kombinerat med Bidens svek mot palestinierna, som kostade henne valet och orsakade del 2 av trumpkatastrofregimen.
Och AIPAC-pengar har redan blivit ett lackmustest. I den populära podden ”I’ve had it” (nedan) svarade en annan trolig presidentkandidat, Cory Booker, för fem månader sedan med en word salad som sen blev viral på frågan om varför han tog bidrag från dem.
Så räkna med att kandidater på båda sidor staketet kommer att grillas inför midterms om ett drygt halvår, vad gäller såväl Palestina som Iran (om kriget pågår då).
Låt oss granska det påståendet. På Västbanken har absolut inga palestinier vapen, utan det har bara bosättarterrorister och IDF. Det finns inget motstånd alls. Det är en perfekt miniatyr av vad som skulle hända med resten av Mellanöstern om de aldrig lyfte ett finger mot Israel. Israel har där total makt och alla vapen, så vi kan utgå från att som de beter sig där kommer de att bete sig mot övriga folk runtomkring om de var lika försvarslösa som palestinierna.
Sionisterna hade köpt 7 procent av Mandatory Palestine 1947. All annan mark som inte var allmänningar har de stulit från i huvudsak palestinier.
Så vi behöver inte gissa. Om länder alla runt Israel la ner sina vapen och slutade kriga skulle Israel tacka dem på samma sätt som 1948, när de palestinier som tagit hand om judiska flyktingar och behandlat dem som familj blev utslängda ur sina hem och tvingades fly till grannländer eller Gaza. Israels planer är inget mysterium. Det är bara att lyssna till deras ledare. Det fanns inget väpnat motstånd att tala om 1947-1948. Visst skedde lite upplopp här och där när unga palestinier insåg vad som var på väg att hända, men de var inte organiserade. Det var inget inbördeskrig, även om många kallar det så. Det var en armé som planenligt mördade och fördrev landets urbefolkning.
Det finns inget motstånd på Västbanken idag.
Om alla länder runt Israel la ner sina vapen skulle dessa inte bara upphöra att existera, utan deras befolkningar skulle möta samma öde som palestinierna. Fördrivning eller död.
Av och till får vi se opinionsundersökningar gällande hur många som ”stödjer” sin regim – i Hamas, på Västbanken, i Iran osv.
Och jag känner att många av oss västlänningar, som haft rösträtt hela våra liv, inte riktigt fattar hur folk tänker i en diktatur.
Rent generellt: Man går inte omkring och tänker så mycket på vilka som styr. Dels spelar det ingen roll vad du tycker eftersom du ändå inte får rösta, dels känner du inte till rätt mycket av sånt som du hade kunnat störa dig på om det funnits fri press och dels är du van att inte dela med dig av dina åsikter, för du vet inte vem som skvallrar för regimen.
Det finns förstås i de flesta diktaturer grupper av människor som är super-emot regimerna. Kina, Ryssland, Iran har mängder av dissidenter i sina fängelser. Hamas har av och till under åren avrättat regimkritiker. Och den yngre generationen har tillgång till information den äldre saknar och är mer förändringsbenägen.
Men breda lager har ingen stark åsikt. Så när vi får se opinionsundersökningar gällande hur många som ”stödjer regimen” i en diktatur är det siffror som inte säger så mycket.
Många i Väst ser väldigt svartvitt på både palestinier och iranier. De delas in i två kategorier – de som stöttar landets regim och därmed är raktigenom onda och de som kämpar med näbbar och klor och fara för sitt liv för att störta den och som är raktigenom goda. Det finns inget utrymme för nyanser däremellan.
Jag minns när journalisten Anas Al Sharif blev brutalt mördad. Strax efter cirkulerade bland annat dessa bilder, som sägs visar honom som ung, starstruck journalist som träffar Hamas’ ledare. Nu ser han rätt inklippt ut, med skarpa linjer runt kroppen och i jacka inomhus och dessutom är bilderna spegelvända. Gubben till vänster är till höger på andra bilden.
Men syftet var att förklara honom som en av de onda, som därmed förtjänade att bli mördad. Och jag minns att jag diskuterade med någon som tvärsäkert deklarerade att eftersom EU (!) säger att Hamas är en terrororganisation borde han absolut inte träffa ledningen för Gaza, utan ta avstånd. Och jag tänkte att hur kan det vara så svårt att bara försöka gå några steg i hans skor.
Uppväxt i Gaza, som är ett koncentrationsläger, illegalt blockerat av ett land som stulit mark från 60 procent av Gazas befolkning och som regelbundet mördar hans landsmän – särskilt barn. Fri press finns inte, utan all information han fått under sina på bilden dryga tjugo år i livet har varit censurerad av Hamas. Och då ska han på någon fläck själv konstatera att ”jamen eftersom EU säger att de är terrorister tänker jag inte träffa dem”. Enligt hans vänner blev han dock mer kritisk mot Hamas mot slutet av sitt 29-åriga liv. Och det är ju inte konstigt, eftersom han som journalist fick mer insikt i vad som hände under ytan i Gaza.
Samma sak när det gäller 7 oktober. Det är ett fasligt tjafsande om att palestinierna i Gaza jublade den dagen. Men vi måste förstå att de nyheter som visades där var helt annorlunda mot de vi såg. Och ingen av oss fick en korrekt bild.
I Gaza och många arabisktalande medier från regionen betonades attackerna på baserna och det faktum att Hamas nu tagit fångar som kunde växlas mot de många palestinier som Israel torterar i fängelser, utan att de dömts för brott, och varav många är barn. De döda civila nämndes knappt. Det är inte konstigt att det sågs som en seger bland dem som hade närstående som drabbats av Israels grymma behandling av fångar.
Vi å andra sidan fick en lång rad lögner serverade av Israel de första veckorna, som kraftigt överdrev de dåd palestinierna – varav en del var Hamas, andra privatpersoner – hade begått. Så vår bild var imo mer skev än den palestinierna hade, för den var bara ofullständig och inte en direkt lögn.
Och när vi förflyttar oss till Iran gäller samma sak. ”Frihet för det iranska folket” betyder olika saker för olika personer. Såvitt jag förstått vill väldigt få ha kvar hijabkravet för kvinnor, och de flesta vill se en väg från diktatur till demokrati, men det betyder inte nödvändigtvis att man gillar att USA och Israel dödar alla deras ledare – och än mindre att bomber dödar civila och förstör landets infrastruktur högt och lågt. Deras mest akuta problem är att deras ekonomi är helt sönderslagen av sanktioner, och det löses inte genom döda mullor.
På samma sätt vill många se Reza Pahlavi komma tillbaka och rädda landet, medan andra ser honom som sonen till en grym diktator, och de vill absolut inte kännas vid honom.
Så många menar att det i alla lägen är fel att ”försvara” dem de uppfattar som ”onda”, men faktum är att det finns rätt få onda människor i världen. Vi är produkter av vår livserfarenhet. Och vill vi föra en meningsfull diskussion om vad som är bäst för folken i Mellanöstern måste vi klara att ta på oss palestinska och iranska skor.
Är det krigsbrott att attackera centrala Tel Aviv?
Låt oss applicera Israels egna logik:
Det är inte krigsbrott om det finns en soldat i huset. Och eftersom alla vuxna i Israel förutom någon procent vapenvägrare gjort värnplikten innebär det att alla hus med vuxna i är legitima mål. Det är helt ok att bomba en skola full med barn, om man har anledning att tro att en vuxen som är soldat finns inne i skolan.
Det är enbart krigsbrott att bomba hus där det bara finns minderåriga.
87 procent av israelerna är positiva till kriget med Iran.
Det ska till en special kind of stupid för att tro att Israel drivs av en vilja att befria iranska kvinnor.
Matt Schlapp, ansvarig för konservativa CPAC och känd för att ha tafsat på en manlig medarbetare, deklarerade att det var lika bra att de 170 flickorna i Minab dog, för nu slipper de bära burka:
”Det är hyckleri att säga att dessa attacker skadade kvinnor och barn när dessa kvinnor och barn, de unga flickorna du refererar till, skulle … leva ett liv i ett barbariskt, ojämlikt samhälle bakom en burka, utan möjlighet att göra karriärval.”
Det är förstås fel i sak. Iranskor bär inte burkor, och kvinnor har är mer välutbildade än män.
Det ska till en special kind of stupid för att tro att Trumpnissarna drivs av en vilja att befria iranska kvinnor.
Jag var bara nästan säker för två veckor sedan när kriget började, men nu är jag helt säker: Det finns ingen väg till regimbyte i Iran. Detta krig, samt blodbadet i Libanon, är bara en distraktion så att Israel kan fortsätta mörda palestinier och roffa åt sig deras mark.
”Hade bara arabstaterna tackat ja till delningen …”
När jag framför att Israel är en bosättar-kolonialstat som stulit palestiniernas land blir oftast svaret att ”det var judarnas först” eller att ”FN bestämde så” eller att ”det har alltid bott judar i området”.
Och egentligen är det här två diskussioner. Den ena gäller ”folk” och den andra gäller individer, och det är viktigt att hålla isär dem.
Det mest avskyvärda sett ur ett mänskligt perspektiv är vad de tidiga sionisterna, dvs blivande israelerna, gjorde mot de ickejudiska palestinierna som individer, och för att se detta behöver vi sluta tänka på palestinierna som judar eller icke judar och börja se dem som människor, varken mer eller mindre.
I Palestina år 1947 bodde 1,8 miljoner människor, som i regel ägde mark och hus i landet.
Av dessa människor hade en tredjedel en religiös tillhörighet och övriga två tredjedelar var fördelade på andra religioner.
Den första tredjedelen ägde 7 procent av landets privatägda mark, och resten ägdes av övriga.
Det problematiska med FNs beslut var inte delningen i sig, utan att den innebar en faktisk konfiskering av människors egendom.
FNs beslut sa att människors religiösa och kulturella tillhörighet skulle avgöra huruvida de fick fortsätta äga sina hem, eller var tvungna lämna ifrån sig dem till dem med ”rätt” religion. Och ja, det fanns förstås judar i den del som tillföll icke-judiska palestinier, men de var väldigt få, kanske tiotusen totalt, eftersom sionisterna hade styrt upp det så att ”deras” del innehöll nästan alla judar.
Det fanns de inom FN som förutsåg Nakba, även om få trodde det skulle bli så illa som det blev, men de blev inte lyssnade på. Så FN försökte reparera skadan i efterhand genom en lång rad resolutioner, som Israel blankt skiter i.
Pro-israeler brukar peka på de många FN-resolutionerna mot Israel som bevis för FNs ”antisemitism”, eftersom andra länder faktiskt också är dumma, men de får minsann inte skäll. De har inte helt fel i sak, men de missar varför FN är så fokuserade på just Israel-Palestina. Jag menar att det handlar om dåligt samvete. FN är föräldern som trasade sönder livet för sitt ena barn för att det med all rätt tyckte synd om det andra barnet på grund av sådant det första barnet inte alls rådde för, och nu försöker hen ställa allt tillrätta, men saknar makt.
Många menar att ”hade bara arabstaterna accepterat delningen yadayada”, men det är ett sätt att förflytta både skulden och diskussionen. De blivande israelerna hade ändå mördat och fördrivit dem som bodde i det område de fått sig tilldelat. Det faktum att arabstaterna inte gillade delningen (”tacka nej” är fel uttryck) gjorde bara att de tyckte de kunde mörda och fördriva palestinier även utanför de gränser de ”fått” av FN, med hänvisning till att hela Palestina var up for grabs.
Den ursprungliga synden var att hundratusentals människor mördades eller fördrevs genom att deras egendom beslagtogs och de inte fick stanna kvar, och detta skedde för att de hade fel ”ras”. Detta är efterkrigstidens mest rasistiska gärning av dem som haft stöd från FN.
Hade sionisterna respekterat palestiniernas ägande, låtit dem bo kvar och bli medborgare och istället för att konfiskera deras mark köpa den av dem i den mån de behövde den hade vi nästan garanterat haft fred i området idag. Ja, det hade blivit dyrare på kort sikt. Och de hade haft en större muslimsk och kristen befolkning och därmed en väldigt knapp och sårbar majoritet.
Men de hade haft fred och omvärldens respekt, och miljoner människors lidande och död hade undvikits.
Katolske Fader Pierre al-Rahi, näst längst till vänster, mördades i förrgår i ett israeliskt terrordåd i Libanon, där de sköt med en stridsvagn på ett hus där han vistades. Totalt har Israel mördat 570 civila i Libanon, varav 86 barn.
Vi tar det igen.
Israel har bara de senaste dagarna begått ett terrordåd som motsvarar ett halvt 7 oktober bara i Libanon.
Någon drog upp det gamla argumentet att Hamas använder ”mänskliga sköldar”. Det är förstås ytterligare ett av de där påståendena som är obevisade, och som vi förväntas bara acceptera, för annars är vi ”Hamas-supportrar”.
Och det spelar roll.
Om det går att visa att de gör det är inga av de tiotusentals mördade barnen i Gaza Israels fel, och dessutom bidrar det till dehumaniseringen av palestinier. ”De är så omänskliga att de offrar sina barn! Vad ska stackars Israel göra?!”
Jag använder bara min gamla vanliga regel: för varje anklagelse, vänd på situationen. Om du inte hade dragit exakt samma slutsats om situationen var den omvända är det hyckleri.
1. Så när jag frågade efter bevis fick jag denna bild. Den är tagen 2017 i Gaza och visar en militärparad.
Vänd på situationen: En snabb googling på ”US military parade with children” ger 81 miljoner träffar.
2. Vi minns Al-Shifa Hospital, där IDF attackerarade i mars 2024, fick massor av kritik och hävdade att sjukhuset var en mänsklig sköld. Jag tänker inte gå in på detaljer – googla gärna ”al-shifa human shields”, men vad det kokar ner till är att medier inte fick se de överväldigande bevis IDF påstod sig ha hittat, utan förväntas tro på IDFs ord.
Vänd på situationen: Om Hamas säger att något gäller, tror du dem då? Om inte ska vi förstås inte heller ta IDFs ord för sanning, särskilt inte med tanke på hur mycket de ljugit om. Vi fick se bilder på vapen som påstods finnas under sjukhuset, men ingen mer än IDF var närvarande när de togs.
3. ”Men Hamas har byggt terrortunnlar under bostadshus och sjukhus!”
Vänd på situationen: Israeliska sjukhus med mera har förstås också tunnlar under sig. Vi kallar dem inte ”terrortunnlar” utan ”tunnlar”.
Jag utmanar dig som fortfarande tror att de döda barnen i Gaza beror på att de var ”mänskliga sköldar” att lägga fram ett bevis som du även hade trott på om Hamas framfört det. Ett som står på egna ben, utan att vi förväntas lita blint på IDF. Hint: Det finns inga. Noll.
Lägg till detta att Israel sedan krigets start förbjudit dem som hade kunnat bidra till att belägga detta, om det var sant, dvs internationella journalister, från Gaza. Gör man så om man har sanningen på sin sida? Vill man inte ha oberoende vittnen?
Och jag vill gärna slå ett slag för Bill Burrs klockrena beskrivning:
”They’re using kids has human shields!”
”Well you gotta work around that! If I’m mad at my neighbor and I want to beat the sh*t out of him and he’s holding a baby, I wouldn’t punch him through the baby! You throw a hook, you sweep the legs, you do it on the lawn so the baby bounces off the grass!”
Trotz allt 