Mike Huckabee har gått bananas på sin Twitter. Jag scrollar mig igenom tjogtals med tweets om Carlson-intervjun. En del egna med diverse bortförklaringar, andra retweets av folk som berömmer honom.
Överst just nu ligger ett där han menar att Tucker pratade mer i hans intervju än i den med kristne palestiniern Farz, som jag berättade om häromdan.
Så. När man blivit intervjuad och är nöjd med sig själv lägger man liksom upp en länk till intervjun och låter den tala för sig själv.
Skojigast är när han försöker förklara att det virala klippet där han sa de ord han blivit mest kritiserad för, nämligen att det skulle vara ”fine” om Israel tog över halva Mellanöstern, är manipulerat, genom att visa en lite längre version av samma diskussion, där han vecklar in sig i att han inte tror det kommer att hända, vilket förstås inte förändrar innebörden av hans ord.
Nu har totalt över dussinet muslimska länder och organisationer, varav många allierade med USA och dessutom länder vars ledare Trump personligen gillar och behöver, gått ut och allvarligt kritiserat dessa ord. Och i kritiken bakar de in att Israel absolut inte får annexera Västbanken.
Många av dem är tänkta medlemmar i Trumps fredråd, nämligen:
Bara Oman, Libanon, Syrien och Palestina är undertecknare, men utanför ”fredsrådet”.
Jag har en känsla av att dessa tillsammans kan förklara för Trumpalumpa det olämpliga i att Huckabee sitter kvar, och även om han inte petar bort honom direkt lär det bita.
Så en bisarr konsekvens av detta kan mycket väl bli att Israels i högsta grad pågående annexering av Västbanken stoppas, nu när detta bubblat upp till ytan. Trump har redan sagt nej till den, men Israel gör som de gjort historiskt, och säger ”ok, vi hör dig”, och fortsätter ändå.
Jag har försökt förstå Palestinarörelsens relation till Iran, och gör här ett försök att sammanfatta hur jag ser på det. Jag är ingen expert och öppen för både statistik och anekdoter, så berätta gärna för mig både om ni håller med eller inte. Det mesta av detta har jag skrivit förut, men jag har fått nya läsare, och jag är nyfiken på er input.
Svenskiranier, deras närstående och övriga svenskar med engagemang för Iran har två extremer, men de flesta faller längs en skala mellan dessa.
I ena hörnet har vi Pahlavi-gänget, som ofta kom till Sverige när hans far föll, många gånger är kristna eller sekulära muslimer, och de vill se honom komma till makten för att bana väg till en demokrati. De gillar Israel och USA och hoppas oftast dessa ska hjälpa dem genom militär intervention, och så att säga störta regimen med våld, på samma sätt som de en gång återbördade shahen till makten.
I andra hörnet har vi dem som avskyr både USA och Israel, och de är ofta engagerade för Palestina. De minns shahen som en brutal diktator och vill inte ha något att göra med hans son.
Pahlavigruppen anklagar därför Palestinarörelsen för att vara för regimen och slöjtvång. De menar att de är islamister hela bunten.
Det stämmer inte alls, påstår jag.
Det finns knappt någon svensk invånare oavsett ursprung som vill att kvinnor ska tvingas bära hijab. Inte ens i muslimska länder är den åsikten i majoritet, än mindre här i världens mest sekulära land. De som inte vill se Pahlavi komma till makten vill istället att mullornas makt ska avta genom reformer.
Finns det hos den senare gruppen en ovilja att Israel ska bli någon sorts hjältar vid ett regimbyte? Förmodligen.
Men jag menar att tankefiguren att många vill att mullornas makt ska bestå för att de finansierar Hamas är knäpp. Sådana individer kan säkert finnas, men de är inte många. Hamas är inte populära i Palestinarörelsen alls, och dessutom ser inte den rörelsen vägen till frihet för Palestina genom väpnat motstånd. Åtminstone inte längre.
”Men de jublade 7 oktober!”
Dels var det rätt få som gjorde det, trots allt. De flesta palestinier jag kommunicerat med eller läst var snarare iskalla av oro, för de visste vad som komma skulle.
Dels ska vi minnas att de första rapporterna som kom handlade om att man anfallit baserna, vilket, som jag ju många gånger påpekat, är deras rätt enligt internationell lag, eftersom Israel är en illegal ockupationsmakt. Först därefter kom rapporterna om mördade civila, och efter det kom de många lögner om bäbisar i ugnar med mera, som många tyvärr fortfarande tror på.
Utan några siffror skulle jag påstå att de i den svenska Palestinarörelsen som stödjer Hamas och jublade 7 oktober är en max lika stor andel som de i Israelrörelsen som stödjer Netanyahu och som jublade när IDF gick in i Gaza.
Som ni vet som hängt med ett tag har jag personligen inget emot att kalla Hamas ”terrororganisation”, men då ska även Israels ledning ha samma benämning, för det finns inget Hamas gjort mot israeler som inte Israel gjort minst lika illa mot palestinier, oftast många gånger värre.
Nu är ju inte det egentligen ämnet för tråden, dock, utan varför Palestinarörelsen och Shah-rörelsen är i luven på varandra.
På nittiotalet kände jag ett iranskt par, som senare flyttade till USA. Han var civilingenjör, hon var student på universitetet där jag jobbade, och jag glömmer aldrig hans berättelse. Han var född 1960, och student i Teheran när revolutionen började. Och han ville förstås att Iran skulle bli en demokrati, och deltog därför i demonstrationerna. De var överlyckliga när shahen föll, men han hade inte alls som nittonåring insett att deras, dvs studenternas, revolution på något sätt tagits över av lågutbildade fundamentalister från landsbygden, lite förenklat. En dag fick han ett formulär att fylla i, och där fanns frågan ”är du muslim” med, och han svarade ”jag vet inte”. Efter det fick han till sin chock arbetsförbud. Universiteten stängdes, och efter att ha suttit sysslolös hemma hos sina föräldrar i några år flydde de över bergen och hamnade till slut i Sverige.
Jag undrar vad de tänker idag.
Frågor:
Finns det folk i Palestinarörelsen som även stödjer Pahlavirörelsen?
Finns det folk i Palestinarörelsen som vill att mullorna ska behålla sin makt?
Vad anser folk i Pahlavirörelsen ska hända med det palestinska folket?
Har jag rätt i att i princip samtliga i Pahlavirörelsen hoppas på amerikansk intervention?
Så Tuckers intervju med Mike Huckabee, USAs ambassadör till Israel, är nu publicerad.
Den är frustrerande att se.
#AdrenalineRush
Huckabee tillhör den grupp ”Christian Zionists” som är bokstavstroende, och deras imo avart till religion menar att alla världens judar måste flytta till ”The Holy Land” för att Jesus ska komma tillbaka, och därför samlar man in pengar till vem som helst av judisk börd som kan tänka sig att flytta dit. Detta, som jag skrev igår, resulterar i sin tur i att många som aldrig satt sin fot i området nu flyttar till Palestina och blir vad jag kallar bosättarterrorister, dvs stjäl land, hem, boskap från palestinier som levat där i årtusenden, och ofta mördar, våldtar, fängslar och torterar vuxna som barn.
Denna tankefigur grundar sig på några passager i Gamla testamentet där ”Israels”, dvs Jakobs, barn ska föras tillbaka till ”deras eget land”. Han menar alltså att det är ett påbud från Gud att troende ska fixa detta, för tydligen klarar inte den allsmäktige guden av det själv. Och om människor, inklusive kristna, mördas och fördrivs i processen är det offer man måste acceptera.
I intervjun går han längre än så, och förklarar att på grund av 1 Mosebok 12:7, ”Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.»”, har egentligen alla som är judar rätt till hela området från Eufrat till Medelhavet, dvs även delar av Irak, Syrien, Libanon och Jordanien.
Så Tucker inledde en lång diskussion kring vem som var jude. Netanyahu är enligt honom ateist med östeuropeiska föräldrar. Och det är här det blir frustrerande.
Dels på grund av hur Huckabee hoppar mellan religion, ”ras” och tradition för att förklara vilka som har och inte har rätt att leva i området, och till slut verkar han landa i att om ens familj kallar sig judar räknas man. Jag säger ”verkar”, för trots en väldigt lång diskussion fram och tillbaka är det ändå inte helt solklart.
Dels på grund av att inte Tucker ställer dessa frågor:
Om en palestinier, vilket oftast är fallet, har mer DNA från de bibliska judarna än en random bosättare från Chicago, har då inte hen större rätt att leva där enligt Huckabees logik även om hens förfäder någon gång konverterat till kristendom/islam? Däremot föreslår han DNA-testning av alla i Israel och Palestina för att se vem som har rätt att leva där, men si det vill inte ambassadören, och han vägrar svara på frågan varför.
Men framförallt: Om man nu verkligen vill läsa bibeln som Fan, så sa ju faktiskt Gud ”din säd” till Abraham (Abram), och inte ”Isaks/Jakobs säd”. Ismael, dvs arabernas anfader, hör ju också Abrahams söner.
Det är omöjligt att se intervjun och inte känna djupt obehag över att USA satt en sådan extrem religiös fundamentalist i en så central roll.
På den direkta frågan hur han anser att USA ska agera om Israel anfaller Syrien, Libanon, Jordanien och Irak i syfte att lägga under sig länderna, rensa dem på deras nuvarande befolkning och flytta dit sin egen befolkning svarar alltså USAs främsta representant i regionen:
“It would be fine if they took it all.”
USAs ansvarige för relationer med Israel anser alltså att Gud beordrat honom att, för att säkra en plats i himlen, stötta Israel i alla deras krig mot kringliggande länder och göra allt för att kristna och muslimska invånare försvinner för att ge plats till dem han enligt en snårig definition väljer att kalla ”judar”, även om det innebär mord på och fördrivning av kristna och muslimer som inget ont gjort.
Jag berättade igår om hur Tucker Carlson, som jag ju verkligen inte normalt gillar, håller på att förändra unga republikaners syn på Israel och Palestina. Och pro-Israeler både i Israel och USA är med rätta oroliga över detta.
Det intressanta är att han lyckas nå fram genom att nästan helt utesluta muslimska palestinier från diskussionen, utan han fokuserar på de kristna. Och jag har dubbla känslor inför detta. Men vi parkerar dem.
Det är förstås bra att deras historia berättas. Han har gjort tre suveräna intervjuer, inte genom att själv vara suverän, förstås, utan genom de väldigt intressanta intervjuobjekten.
Mother Agapia, grekisk-ortodox nunna (syster till George Stephanopoulos), som verkat i många år på Västbanken, publicerad i höstas. Hon är ju inte själv palestinier, men hon känner dem väl.
Två kristna män av palestinskt ursprung, den ena israelisk medborgare och ärkebiskop, den andra jordansk medborgare som studerat i USA. Gissa vem som känner sig mest välkommen i sitt samhälle.
Nu senast Fares Abraham, präst från Beit Sahour, en by nära Betlehem där herdarna fick budskapet att Jesus var född. 80 procent är kristna där. Han och hans fru har mer eller mindre flytt till USA.
”Om du är en kristen sionist ska du veta att dina åsikter och ibland dina pengar finansierar fördrivning och mord på världens äldsta kristna församling”, sa Tucker. Hårda ord.
Intervjun är skakande, även för mig, trots allt jag läst. Han berättar hur hans barndomsvän blev skjuten i huvudet genom fönstret när han satt och åt middag med sina föräldrar, hur hans mor blev skjuten i ryggen i deras trädgård, han berättar om medveten apartheid, stölder av hem och vatten och andra begränsingar, hur barn inte kan ta sig till skolan, och hur IDF rakt ut säger till honom att ”eftersom du är kristen kan du resa någon annanstans, detta är vårt land”. IDF tog över en familjs hem, och en dag stod en soldat på taket och kastade en stor sten i huvudet på en familjemedlem så att han dog. Bara därför att.
Så jag gillar inte att dra genkortet. Men om man ska dra det, dra det rätt.
Dagens judiska bosättare kommer oftast inte ens från Israel, utan de flyttar direkt dit från helt andra länder, sponsrade av kristna församlingar. Europeiska judar, som exempel, har till 60 procent rötter från Mellanöstern, och 40 procent från Europa, om båda deras föräldrar är judar, vilket inte alltid är fallet med dagens ”right of return”-invandrare, så de som flyttar dit kan mycket väl ha bara något tiotal procent av sina förfäder från området.
De kristna palestinierna är, som jag tidigare berättat, till nästan hundra procent ättlingar till de judar som levde där för tretusen år sedan. DNA-analyser av kroppar har visat det. Det är ju inte konstigt, för de har ju aldrig lämnat området, utan genomlevt kristna såväl som muslimska imperier och styren. Och de har aldrig fått barn med någon muslim, eftersom sådana barn automatiskt blir muslimer, så de är världens mest ”renrasiga” judeättlingar.
Och efter att ha bevarat Jesus första kyrka i tvåtusen år får de nu höra att de inte har rätt att leva där, de mördas, bestjäls, kringskärs, bespottas, hånas, fördrivs av människor som aldrig satt sin fot i deras by,men anser sig ha rätt att bo där på grund av sin ”ras”.
Så varför har jag dubbla känslor?
Jag tycker förstås att det är kanonbra att hans berättelse kommer ut, och om den upplyser amerikansk ung höger om att kristna palestinier är på väg att utrotas från sitt hemland är det en enorm vinst. Det är ju inte sällan deras mammor som luras av sina pastorer att skänka pengar till den så kallade ”återvandringen”.
Samtidigt är hela ”låt oss fokusera på kristna”-strategin i sig osmaklig, eftersom den spelar på en hierarki där kristna är bäst, muslimer sämst och judar i mitten. Och för att nå fram till de som har den inställningen måste man liksom ”tala till rasister på rasisters vis”.
De har helt rätt. Nåja, de har rätt om man byter ut judar mot Israel. Förstås.
För ett antal månader sedan beskrev jag hur amerikanska vänstern splittrats i två delar, där unga var Palestinavänliga och gamla, som Biden och Harris, visserligen var kritiska till styret, men ändå i stort ok med allt Israel hittade på.
Nu håller det skiftet på att slå igenom även på högersidan, och det är även där unga mot gamla. Vi som följer amerikanska poddar har sett intressanta crossovers mellan exvis TYT och Tucker, och alla träffas hos Piers för att skrika på varandra och på den djupt obehaglige IDF-soldat han älskar att bjuda in som motpart.
Det intressanta med detta inlägg, samt ett par intervjuer med pro-israeler av vikt jag sett på sistone är att de faktiskt erkänner att de är rädda av två skäl:
1. Det är förstås inte bra om delar av den kommande kongressen och, på lång sikt, nästa president är en Israelkritiker.
2. Det är också problematiskt om högern faller samman.
Så ”enligt källor”, och jag svär inte på detta, ligger ingen mindre än Trumpalumpa bakom det faktum att Tucker nu är i Jerusalem för att intervjua Mike Huckabee, USAs ambassadör där.
Och Huckabees uppgift var att visa Carlson hur bra Israel är, eftersom de inser vilken makt han har över MAGA. Men Tucker tackade nej och höll bara intervjun på flygplatsen. Huckabee hade vad jag förstått erbjudit honom att träffa en utvald, kristen familj i Israel, men han tackade nej.
Som ni vet som följt mig har jag aldrig haft någon kärlek till denne stolle, med hans Putinkärlek och M&M-woke-besatthet till femtielva andra skäl.
Men han gjorde en fantatiskt intressant intervju med Mother Agapia ortodox nunna på Västbanken, se den gärna, och han ligger helt säkert bakom den enorma förflyttning republikanerna har gjort här.
Så deras fjäskstrategi mejkar logisk sense, absolut, men jag tror inte den kommer att lyckas. Hans senaste tweet är en fullständigt brutal intervju med en kristen palestinier på besök i USA. Se den! Och när du ser den, fundera över vad denna story gör med hans miljoner unga högerlyssnare.
Igår kommenterade någon under posten där jag skrev om att jag enligt somliga ”radikaliserats” att jag bara låtsades ha en gång varit ”på Israels sida”. Tidigare berättade en annan person att hen scrollat tillbaka till före 7 oktober 2023 och läst allt jag skrivit på FB (fatta vilken tid det måste ha tagit, för jag skriver ju flera inlägg per dag, normalt) och vederbörande hittade inga belägg för min ”vurm” för Israel. Alltså hade jag ljugit. Lite samma argumentation.
Jag hoppas de flesta av er har förstått vad jag egentligen framfört, men om inte:
Jag har aldrig skrivit att jag tidigare var ”på Israels sida”. Oavsett när i mitt liv du hade frågat mig hade jag, som jag tror de flesta svenskar, svarat ”på bådas”. Sidor har inget med saken att göra.
Det som ändrat sig är inte egentligen så mycket att jag hade fel om fakta förut, även om det hände, utan snarare att jag saknade en massa information, och detta föranledde mig att dra fel slutsatser. Vi som genomgått svensk grundskola har inte egentligen så mycket blivit lurade av kursplanerna som snuvade på sådant vi borde fått veta.
På ett högstadieprov i SO ställdes nyss frågan ”Vad är anledningen till konflikten mellan Israel och Palestina”, och svaret var ”Både judendom och islam har Jerusalem som huvudstad”. Liksom.
Och som jag skrivit många gånger: det är inte palestinier eller andra muslimer/kristna som fått mig att ändra mig utan de många underbara judar som stöttar ett fritt Palestina. Det känns i retrospekt som om de tog mig i hand och ledde mig till en helt ny sanning, och samtidigt gav de mig lov att tro på den utan att fördenskull känna att jag svek löftet jag gav till Anne Frank när jag som 12-åring läste hennes dagbok: ”Om detta händer igen kommer jag att stå upp för dig.”
Om dessa fantastiska människor kan stå emot hat från dem de känt hela sina liv kan jag leva med att nyssnazister och svärjevänner kallar mig ‘antisemit’.
Så vad gäller nissen som läst alla mina poster sedan 2,5 år: Han hade inte behövt göra det – han hade kunnat fråga mig. Jag hade kunnat säga det själv. Innan i somras har jag gissningsvis totalt under alla år av säkert tiotusentals poster skrivit kanske tio någonsin om Israel-Palestina. Och anledningen är förstås att jag inte hade något att tillföra, eftersom jag visste för lite, och en stor del av poängen med min vägg är att informera och resonera. Inte godhetssignalering.
Det var när jag började läsa på som allt ändrade sig.
Så många, flera i veckan sedan jag började skriva om konflikten, har skrivit till mig, både i kommentarer och via messenger, att ni gått samma väg som jag. En del har sagt att jag har hjälpt till, och det gör mig glad. Varje individ som kommer till nya insikter behövs. Det är val i år. Och för mig är detta faktiskt den fråga som kommer att avgöra var jag lägger min röst. Jag är fortfarande höger, men om jag inte ser ett skifte mot sanktioner mot Israel kommer jag för första gången någonsin att lägga min röst på ett annat parti än Moderaterna.
Israel har bara idag, sedan imorse, mördat 26 palestinier. Vi vet inte vilka de är, för Israel förbjuder fortfarande internationella journalister, och mördar lokala journalister, samtidigt som de anklagar i princip alla av dem som ännu överlevt för att vara terrorister i syfte att tysta palestiniernas berättelser.
De kommer undan med det för att vi tittar på och inte säger något.
Ett kafé i Tel Aviv förbjöds häromdagen av kommunen från att sälja merch med vattenmeloner, eftersom det ansågs såra folks känslor.
Om det får dig att rynka pannan och tänka WTF har du en intellektuell resa att göra. Vi är många som gjort den. Du behöver lära dig vad skolan aldrig berättade, och viss självomprogrammering behövs också.
Så länge Trump och hans administrations första åtgärd inför varje nytt mord utfört av ICE är att deklarera att offret var en terrorist och att ICE inte hade något annat val, och så länge DHS (Dept of Homeland Security) fortsätter låta ICE-agenter bryta mot alla lagar och regler kommer morden att fortsätta.
Någonstans måste man sluta skylla på de outbildade psykopater som mördar civila på gatorna och sliter ut snälla farbröder i minusgrader i kallingarna och börja skylla på ledarna.
Trump är helt ”unhinged”. Han skjuter ständigt från höften, gapar om tokhöga tariffer, drar tillbaka dem, återinför dem, anklagar NATO-soldater för att fega sig långt bakom frontlinjen, tar tillbaka, ska invadera Grönland, tar tillbaka, påstår att NATO-chefen lovat honom Grönlands mineraler, vilket han förstås inte kan, bombar fiskebåtar, attackerar Venezuela, utropar sig till acting president över landet, skriver till Störe att han numera skiter i fred eftersom Störe inte gav honom nobelpriset, tar emot ”nobelpriset” från Machado, som han inte kommer ihåg namnet på, som muta för att hon ska bli president, men sedan gör han henne inte till president, hånar andra ledare, kallar Grönland ”a piece of ice”, kräver att NATO och EU ska ge honom Grönland or else, och vi är alla totalt utmattade.
Ledare för resten av västvärlden håller på att distansera sig från USA, och det är inte bara för de kommande tre åren, utan för gott.
Och anledningen är inte Trump i sig, utan vad han visat oss.
USAs konstitution, som de är så stolta över och bär i kavajfickan och buntar ihop med bibeln, är full av hål.
Kongressen, som egentligen bland annat ensamma har rätt att förklara krig och sätta skatter, har under många år skrivit över rättigheter till presidenten, som t ex ”emergency tariffs”, och det skapar utrymme för den som leder landet att exvis bomba andra länder och att hota länder vars ledare han är lack på med plötsligt höjda tullar, bara för att sedan dra tillbaka dem. Kom ihåg att han beskattade Brasilien extra högt bara för att han var sur över att hans polare Bolsonaro dömts för brott. Nu är han sur på Carney, så nu ska de ha hundra procent höjningar. Och världens företag och börser håller andan. Hela affärsplaner behöver skrivas om varje gång Trump ragetwittrar från sin guldtoalett.
Det finns ”checks and balances” i USA, men de funkar inte. Dels för att många av dem bara är normer, som t ex att presidenter och deras familjer inte ska ta emot miljarder från Qatar och Saudi, och dels för att deras domstolar är megalångsamma, och i slutändan finns inget någon kan göra om presidenten väljer att skita i domar och beslut. Kongressen kan stoppa honom, men de behöver honom för att få igenom sin politik, och, som vi sett när det gäller Epsteinfilerna, händer ingenting när han skiter i deras lagar heller.
Och här är poängen:
Andra länder kan absolut välja både stollar, nassar, what not till ledande positioner, men dessa kan normalt inte ensamma ställa till det så oerhört som en amerikansk president kan. Stats-/premiärministrar avsätts regelbundet av sina partier eller sitt parlament. De flesta andra republiker har givit sina presidenter betydligt mer begränsade rättigheter. Och de länder som gått bakåt från demokrati till diktatur har gjort det längs samma väg som Trump. Ryssland, Belarus, t ex. Alltmer makt hos en person tills valen bara blir ett spel för gallerierna.
Dödandet av dem som protesterar, som nu i Minneapolis, är ett led längs vägen. Jag påstår inte att Trump beordrat deras död. Bara att han underlättar för ICE att komma undan med mord, vilket i sin tur ger den effekten.
Trump var mycket närmare att lyckas sitta kvar efter valet 2020 än många inser. Hade exvis Pence gjort som han blev tillsagd är det möjligt att det gått vägen. Så bräcklig är deras demokrati.
Ett argument jag hört många framföra för varför hela Västvärlden behöver göra sig oberoende från USA så långt möjligt är att även om nästa president är ”normal” kan det komma en helt ny bärsärk efter bara fyra år.
Det är inte Trump i sig som är helt opålitlig, utan USA som nation.
Det enda som kan rädda USA är en president som är så osjälvisk att hen är beredd att samarbeta med kongressen för att dra in den presidentiella makten. Så länge presidenten använder sin ”veto power” för att stoppa allt sådant kommer landet att fortsätta längs samma väg.
Jag har länge stört mig på de silkesvantar länders ledare och andra behandlat Trump med. Man vinner bara kortsiktiga segrar på att lyda en skolgårdsmobbare.
En sån grej är att säga till honom att anledningen till att övriga NATO-länder spenderar mer pengar på sina respektive försvar och därmed NATO är att Trump sa till dem att göra så. Jag har hört detta flera gånger, i någon sorts försök att stryka honom medhårs.
Även NATOs ledare Rutte har sagt det officiellt ett antal gånger.
Tack vare dig, Mr President, har vi nu ett mycket starkare NATO!
Bläää.
Jag vet inte exakt hur mycket Trumps gnäll påverkat, men det är helt uppenbart så att kriget i Ukraina och allmän oro över Rysslands aggression är den drivande orsaken till ökade försvarsbudgetar. Redan invasionen av Krim var första steget. När Trump tillträdde första gången hade ökningen redan börjat.
Men det faktum att så många är beredda att ge Trump total cred för varenda procentenhet skapar en rundgång.
Kolla här, hans tuffa retorik funkar! Jag hör det bland kommentatorer, från hans administration och bland hans supportrar på Twitter. Och ingen säger emot, eftersom NATOs ledare själva säger detta.
Stephen Miller (brrr) och Sean Hannity (dubbel-brrrr) konstaterar följande, lätt sammandraget:
1. Trump sa till dem att öka sina budgetar, och de ”whined and moaned and bitched and complained” och sedan gjorde de som han sa.
2. Trump sa till dem att sluta med sina tariffer och de inte bara slutade, utan de accepterade våra tariffer efter att de ”moaned and whined and complained”.
3. Sedan säger de ”åh, Trump ska invadera Grönland”, och Trump säger att han inte ska det, och då säger de ”ok, du kan få det”.
Heh.
Alltså, jag förstår absolut instinkten att ge honom små segrar för att slippa ta den stora striden.
Men den strategin funkade inte när Hitler roffade åt sig Österrike och Tjeckoslovakien, den funkar inte på skolgårdsmobbaren och det är nu dags att konstatera att ja, USA är ett väldans stort land med en väldans stor ekonomi, men alla andra västländer är stora tillsammans.
För mig finns ingen tvekan om att Trumps yttersta mål är att utöka amerikanskt territorium. Det framgår inte minst av hans fixering vid kartor med flaggor på.
Så det finns ett rykte om att han blivit lovad ägarskap över små områden runt baserna på Grönland (hittills en, men de ska bli fler), samt vissa mineralrättigheter.
Det tror jag säkert att HAN tror, men juridiskt är det grönlänningarna som fattar den sortens beslut, och de är såvitt jag förstått inte ens tillfrågade än. Det känns lite som om alla glömmer att det finns lagar och styrdokument och att varken EU eller NATO har makt över grönländsk mark. Inte ens danskarna har det längre.
En bra regel när man ska förhandla med någon är att förhandla med dem som har något att säga till om.
De flesta poddar och nyhetsprogram jag lyssnar på, särskilt amerikanska, tycker vi europeer överlag ska sluta jamsa med Trump. Det gäller tariffer, det gäller Grönland, det gäller allt annat.
Och jag håller med.
Krumbuktandet är stötande.
Han står där och påstår att Danmark har en skuld till honom och att de aldrig gjort något för NATO, när fler danskar per capita dog i Afghanistan än något annat NATO-lands medborgare. Han skäller på alla möjliga länder för att vi inte är tacksamma nog. Och när han kommer undan med det utan mothugg tror hans anhängare att vi respekterar honom, eftersom de inte kan skilja på den blandning av taktik och föraktfull nervositet som får Starmer att krusa sig med en inbjudan till Prince Charles och verklig respekt.
För ja. Vi respekterar honom ju på samma sätt som man respekterar en beväpnad chimpans.
Så vill jag att EU sätter hårt mot hårt för att jag är pissed off eller för att jag är strategisk?
Både och, påstår jag.
Vi såg faktiskt att Kinas no-nonsense-strategi funkade.
I grunden är det att utföra våldsdåd i syfte att sätta skräck i motståndare. Den ursprungliga terrorregimen var faktiskt franska revolutionens ledare.
För mig har ordet blivit ett av många jag undviker att använda, eftersom det har olika betydelser för olika människor. Som ”socialism” och ”islamism”.
Och det känns alltmer som om ordet kletas på allt rika, vita länder vill solka för att stoppa alla diskussioner.
Den senaste termen är ”narco terrorists”, som Marco Rubio et al kallar Venezuela för. Det är ett så klockrent exempel, för även OM vi köper in oss i påståendet att Venezuela faktiskt är ett land som satt i system att exportera knark till USA är det ju ändå inget TERRORDÅD. Syftet med knarkexport är förstås aldrig att ”sätta skräck”. Det handlar ju enbart om att tjäna pengar. Illa nog, men inte terrorism.
Någon anklagade mig häromdan för att ha sagt att Hamas inte är terrorister. Det är inte sant. Däremot har jag pekat på det skeva i att terrorstämpla Hamas och därmed indirekt Palestina, men låta Israel komma undan med ”de har kanske begått krigsbrott, men”.
Israelernas dåd mot palestinier är genomgående många, många gånger värre än något palestinier gjort mot israeler, oavsett vad vi mäter. Antal döda, antal fängslade oskyldiga, antal torterade, svält, våldtäkter, bomber, civila mål. Lägg till detta den etniska rensningen. Hur de år för år sedan januari 1948 fördrivit miljoner palestinier från sina hem, tills bara en liten, förtryckt skärva återstår.
Men av någon anledning har EU och en mängd andra länder enbart terrorstämplat Hamas, men låter Israel komma undan med ett ”aja baja”.
Som ni vet som följer mig är jag inte det minsta intresserad av att försvara Hamas. Jag pekar bara på det absurda hyckleriet.
Ordet ”terrorism” har inte bara förlorat sin betydelse. Det används för att slippa argumentera i sak. Istället för att försvara sitt agerande kan man bara svepande säga ”du försvarar terrorister om du inte är på min sida”, och sen är det bara att fortsätta bomba Gaza och venezuelanska fiskebåtar.
Trotz allt 