Att inte vara moderat

I hela mitt liv har jag läst opinionsundersökningar inför val och blivit glad när Moderaterna gått upp och tvärtom.

Det känns konstigt att för första gången i mitt liv inte vilja se en borgerlig seger. Om siffrorna i bilden stämmer har knappast en procentenhet SD-väljare gått till C, utan till M och en procentenhet M har gått till C, och hade jag svarat på Väljarbarometern hade jag funnits med i den gruppen.

”Jaha, men är du bekväm med en regering med V i då?”

Nej.

Man kan sammanfatta det så här: I nästan alla sakfrågor är jag solklart borgerlig.

Men mitt fosterland ska inte ha högerextrema statsråd, typ Björn Söder, som representerar Sverige och leder departement. Inte med hjälp av min röst. Det handlar mindre om att de var nazister på 1900-talet. De är det uppenbarligen inte idag. Man har rätt att utvecklas. Det handlar idag mer om deras rasistiska muslimhat. Förföljelsen av muslimer. Besattheten vid att håna dem och hitta på lagar som trakasserar dem. (Exemplet i länken är KD, men det är same same.)

Det handlar om hur de pratar om sina medmänniskor.

Deras unkna syn på en hel religiös folkgrupp, som de ju alltmer även delar med KD, ska inte genomsyra svensk politik, och de ska absolut inte föra Sveriges talan, och målet med mitt skrivande fram till valet kommer att vara på att säkerställa det.

Utöver detta vilar förstås Palestinafrågan tungt över detta val. Jag vill se tuffa sanktioner mot Israel, och det kommer aldrig att hända med SD och KD som glatt hejar på folkmordet, apartheiden på Västbanken, terrordåden i Palestina, Libanon och Iran och planerna på The Greater Israel genom utrotning av palestinier och numera även libaneser.

Så jag är motvilligt beredd att, förmodligen via C, rösta fram en rödgrön röra i förhoppningen att svensk partipolitik är sundare om fyra år. Vi har haft sosseledda regeringar större delen av mitt liv. Jag kan leva med det.

Men ändå.

Jag är inte bekväm med en regering med V i. Bara mindre obekväm.

”Bittersweet” är ett bra ord för hur jag känner inför dessa siffror.


Följ diskussionen på Facebook:

Labil med Obamakomplex

Vad det ytterst handlar om är Trumps avundsjuka på Obama. Jag har aldrig riktigt fattat hans hat, men vi minns alla Trumps rasistiska birther-lögner. Så när Obamas team efter arton månaders detaljerade förhandlingar av experter skapade JCPOA ylade Trump hur hemsk dealen var, och 2018 klev han av den och införa sanktioner utan att tala om vad Iran skulle göra för att bli av med dem.

Det är så liksom dumt från början till slut att införa en permanent bestraffning utan vare sig brott eller väg ut.

Biden borde förstås ha gått tillbaka till dealen, och de höll på att förhandla om det när Israel bombade Natanz nuclear facility, och Iran svarade med att anrika till 60 procent. Det finns en lång och välskriven Wikipedia-artikel som heter ”Iran–United States relations during the Biden administration”. Man kan sammanfatta den med ”de försökte komma överens så bonkade Iran USA, de försökte igen komma överens men så bonkade USA Iran, de försökte igen komma överens men så bonkade Israel Iran”, typ.

Innan Trump och Netanyahu började sina illegala terrorbombningar av Iran för andra gången sägs det att Iran hade erbjudit en deal som var ”bättre” än JCPOA. Det betyder att Trump hade kunnat ta den och utropat seger i sin högst ensidiga tävling mot Obama. Men han trodde han kunde upprepa ”the 12-day war” och bara bomba lite och sen säga ”häpp, nu är jag beredd att skriva på”. FAAFO, svarade Iran.

Och jag förstår dem. De behöver visa världen priset av att attackera dem. Jag hade gjort likadant. Hormuz är världen strupe, som de håller i ett hårt grepp.

Många var förvånade när Trump kallade Irans ten point plan för ”workable”, med tanke på att den bl a innehöll kompensation till Iran, att USA drar sig tillbaka från MÖ helt och att Iran kan fortsätta ta ut tullar i Hormuz. Alla de tre är ju var för sig sånt som skriker ”vi har förlorat” om Trump går med på dem. Han måste absolut kunna säga att hans deal är bättre än Obamas.

Så där står vi nu. Trump vill därifrån. Han vill kunna utropa sig som segrare och slippa tänka på det kriget. Han är labil som en vindflöjel. Ena timmen skriker han om död och förintelse, nästa har han vunnit kriget helt och hållet och kan åka hem, och Hormuz är inte hans problem, andra får lösa det.

Men Iran har fortfarande sitt anrikade uranium kvar och strypgreppet om Hormuz. Och folken i Iran, Libanon och Palestina lider mer än någonsin.


Följ diskussionen på Facebook:

Israel-Palestina är ingen konflikt

”Hur ser en bra deal ut?”

Trump: ”Inga kärnvapen. Och jag tycker det redan har varit regimbyte, men vi hade aldrig det som kriterium. Inga kärnvapen. Det är 99 procent.”

Så. När tusentals, kanske tiotusentals, iranier dödades i januari och han lovade att hjälp var på väg – långsamt, för ”hjälpen” höll på att bomba fiskebåtar utanför Venezuela – så menade han det inte egentligen. Och nu är han nöjd med en ”Iran deal” som är identisk med den Obama skapade och som han klev bort ifrån för tio år sedan. Allt lidande för det iranska folket som kommit ur tio års sanktioner och den avskyvärda slakten på demonstranter i januari gav således ingenting.

Här är vad jag tror hände när det gällde eldupphöret:

Kushner och Witkoff lovade fred ”överallt” utan att fråga Netanyahu. Helt säker på att inte Iran missförstått något, utan ”missförståndet” ligger till hundra procent på Trumps sopprötter till förhandlare. När sedan Netanyahu fortsatte sitt illegala krig med Libanon blev Trump putt, för han måste öppna Strait of Hormuz bums, annars förlorar republikanerna i midterms, och så sa han till Netanyahu att sluta or else.

Och här är ironin: Hade Israel bara attackerat Libanon utan Irankriget hade de kommit undan med det. Trump hade aldrig brytt sig ett skvatt om mördade libanesiska familjer.

Varför gjorde de inte det?

Jo, för Israel vill ha en ursäkt, så att de kan leva upp till myten att alla krig har startat med att de är attackerade. Och Hezbollah hade innan Irankriget inte attackerat Israel på ett bra tag innan Israel attackerade Iran.

Israel, som är det enda land i världen som vägrar definiera sina gränser och som hela tiden kommer undan med illegala ockupationer, mördar och fördriver och trakasserar sina grannar tills de slår tillbaka och då, pang, slår de till och utökar sina gränser.

De var aldrig rädda för något iranskt kärnvapen. De vet att Iran aldrig velat ha något. Det bevisas av att Netanyahu hävdat att Iran varit två veckor från kärnvapen i fyrtio år och tjatat på alla presidenter att bomba Iran. De ville få ut tre ting av kriget. Dels inbördeskrig i Iran, dels roffa åt sig en del av Libanon till sitt Greater Israel-projekt och dels vända bort världens blick från deras terrordåd i Gaza och Västbanken.

Israel och Palestina har aldrig varit en ”konflikt” där fred varit möjlig, för Israels och tidigare sionisternas ledares mål har alltid, sedan Balfourdeklarationen, varit att ta över hela Greater Israel. Och vi i Väst har hjälpt dem genom att snällt terrorstämpla de folk de mördar och fördriver och upprepa ”Israel har rätt att försvara sig”.

Som jag skrev igår hade jag inte formulerat mig som jag gjorde morgonen den åttonde oktober 2023 idag, se bilden.

Dels har jag insett att Israel-Palestina inte är en ”konflikt”, utan högst medveten fördrivning som bara kan lösas på ett sätt, och det är att Väst inser att Israel är en terrorstat som inte vill ha fred, och sätter stopp genom sanktioner.

Och dels hade jag fel om att de unga vill ha fred. Ingen vet vad unga palestinier vill, mig veterligt, men unga israeler är enligt opinionsundersökningar som grupp värre folkmordsentusiaster och rasister än sina föräldrar.


Följ diskussionen på Facebook:

Världsopinionen har vänt

Världen är på väg in i en ny fas, där Israel en dag kommer att hållas ansvariga för sin terror.

Det finns ingen annan väg framåt.

Palestiniernas rätt till sina hem och sin mark behöver återupprättas, palestinska flyktingar behöver välkomnas hem och israeliska ledare och IDF behöver dömas i internationella domstolar. Världen behöver erkänna att det palestinska folket har exakt samma rättigheter till sitt land och sin historia som alla andra fördrivna urfolk.

En dag hoppas jag att Israel och Palestina kan bli ett land, from the river to the sea, där både dagens israeler och världen alla palestinier kan leva i harmoni, men för att komma dit krävs sanktioner mot Israel. Och för att komma till sanktioner krävs en förändrad världsopinion, där vi väljare röstar fram ledare som vågar ta det steget.

Familjer mördas i Gaza nästan varje dag. Fortfarande. Inga journalister släpps in. Israel mördar och fördriver familjer från Västbanken. Israel mördar iranier och libaneser. Och världen tittar på.

Vi i Väst behöver rösta på politiker som stoppar detta.

#SanctionIsraelNow


Följ diskussionen på Facebook:

Marie sa aldrig barnamördare

Marie Åkesdotter har förstås inte kallat Aron Flam ”barnamördare”, utan Aron Flam ljuger när han säger ”Jag har inte anmält henne för förtal för att hon kallar mig folkmördare och barnamördare i tre års tid”.

Vad hon skrev var, vilket är sakligt korrekt, att Daniella Weiss tycker det är i sin ordning att mörda barn. Jag länkar till klippet i inlägget nedan – se det gärna. Denna bosättarterrorist har givit mängder av intervjuer där hon propagerar för total etnisk rensning av alla palestinier från Palestina.

Men Bulletin hade gjort en marjasin och klippt bort den del som visar att hon pratar om Weiss.

Hon kontaktade dem, men de vägrade ändra. Först nu, efter hot om anmälan till mediaombudsmannen, gick de med på att korrigera.

Flams ursprungliga hittepå om att hon kallat honom ”barnamördare i tre års tid” står visserligen kvar, men nu finns åtminstone hennes dementi med, och marjasindumpen är borta.

Detta är egentligen inte konstigt. De som fortfarande är folkmordsförnekare idag är helt nöjda med obevisade påståenden så länge de kommer från någon de gillar. Det är en förutsättning för att kunna bortse från den överväldigande bevisning som finns från Gaza.

Vi övriga inser att hade en åtalad man haft belägg för personangrepp och trakasserier hade han förstås lagt fram dem.

Diskussionen i bilden börjar för övrigt med att Flam i sin vanliga eleganta still kallar henne ”nazistkärring”. Jag har inte hittat några personangrepp alls från henne. Hans däremot kallar kvinnor nazistf*tta, kommunistf*tta och en massa annat.

Jag antar att sexism sitter ihop med rasismen mot palestinier. Den som inte tycker de har rätt att existera som folk har nog nära att tycka detsamma om obekväma kvinnor.


Följ diskussionen på Facebook:

Har Israel rätt att existera?

En sån där samvetsfråga från Palestinasupportrar som exvis Mamdani behövt svara på är ”har Israel rätt att existera?”.

Jag har alltid stört mig på det argumentet. Och Mehdi Hasan, vars inre logikmaskin funkar mycket likt min, även om han förstås är långt skickligare, har liksom jag tröttnat och lagt upp en suverän debunk i form av tre argument.

”Har Israel rätt att existera?”

1. Existera var?

Israel är det enda land i hela världen som vägrar definiera sina gränser. Så om du ska erkänna landets rätt att existera behöver den som begär det definiera huruvida Israel innehåller Västbanken, Gaza, Östra Jerusalem, Golanhöjderna med mera. Israel mångåriga och olagliga ockupation av dessa områden är vedervärdig, men Israels ledare idag hävdar att dessa landområden ingår i Israel, och sin rätt att mörda och fördriva områdenas urbefolkning. Sista bisatsen var inte Mehdis utan min.

2. Vad betyder ”rätt att existera”?

Människor har rättigheter. Stater har inga rättigheter. De ändrar sina gränser, sitt namn, sin struktur hela tiden. Hade Sovjet, Jugoslavien, Tjeckoslovakien rätt att existera? Har Storbritannien rätt att existera? Och om så är fallet, betyder det att Skottland aldrig kan bli fritt?

3. Om Israel ändå skulle ha rätt att existera, har Palestina samma rätt?

I en värld där Israel folkmördar och etniskt rensar palestinierna från sitt hemland och blockerar deras lagliga rätt att återvända efter flykt är tankefiguren alltså att Israels rätt att existera skulle vara den vi är bekymrade över, och inte rätten för det urfolk som snart är utrotat?

Det är både fånigt och rasistiskt.

Vad detta handlar om är att ge Israel ”a pass”, menar han. Rätt att fortsätta sina vidriga krigsbrott, folkmordet och den etniska rensningen av Palestinas urbefolkning.


Följ diskussionen på Facebook:

Muslimer mördar mindre

Nu och då pekas det på The Global Terrorism Index (GTI) – för att belägga att, som någon uttryckte det, 98 procent av världens terrorister är ”islamister”. Detta index produceras av Institute for Economics and Peace, och presenterar en årlig rapport.

Jag har inte följt denna organisations arbete tidigare, men vid en snabbkoll står detta klart:

Terror är brott som har internationell karaktär.

Inga terrordåd utförda av IDF räknas dock, och i regel räknas inte heller bosättarterrorismen, eftersom Israel är en stat, och staters terrordåd är inte terrordåd. Men alla former av palestinskt motstånd räknas.

Om man ser på de länder som toppar deras lista är 13 bland topp 20 muslimska.

Men. Om vi istället tittar på ”List of countries by intentional Homicide”, dvs mordfrekvensen i världens länder, är de första 27 länderna kristna. De flesta finns i Latinamerika, några i Afrika. Och ja – vissa av länderna är väldigt små, men åtminstone 20 av dessa 27 är det inte.

Således: Långt fler mord begås i kristna länder än i muslimska, men de muslimska morden räknas som terror i långt högre grad än kristna gör det.

Därför kan så många fortsätta leva i tron att just muslimer är sjusärdeles mordiska, och framföra trams som att nästan alla terrorister är muslimer.


Följ diskussionen på Facebook:

”Palestinier valde krig!”

Ett vanligt argument för rasism mot palestinier är att ”de” har haft massor av tillfällen att bli en tvåstatslösning, men väljer terrorism istället.

Även om det hade varit sant innebär det förstås inte att Israels illegala ockupation och återkommande terrordåd mot palestinier varit berättigade, men påståendet i sig är en myt. Det har aldrig funnits något tillfälle där palestinierna hade kunnat bli en stat utan antingen mord och fördrivning av delar av dem eller ockupation eller båda.

1947 förstod ledande palestinier att Israel skulle fördriva den befolkning som levde i État juif, och vägrade gå med på delningen, vilket fick sionisterna att tycka att fint, då kan vi ta mycket mer än den dryga halva vi fick oss tilldelade. Men även OM de hade tackat ja stod det helt klart att de åtminstone hade mördat och fördrivit människor i État juif.

Det ”bästa” fredsavtalet gavs palestinierna 2000-2001, och med facit i hand kanske Arafat borde ha sagt ja till det, men de uppfattade det som fortsatt ockupation, som nu skulle bli etablerad, eftersom de hade godkänt den. Inte heller skulle palestinier som fördrivits få rätt att återvända, och det rasistiska argumentet för detta var att då skulle palestinierna bli för många.

För mig är dock allt detta ett ickeargument. Jag anser att samtliga palestinier har rätt att återfå den mark som var deras 1947, och om deras hem blivit förstörda ska de kompenseras. Helst bör Israel och Palestina bli ett land – men jag förstår att det inte går i närtid, så då är någon sorts tvåstatslösning nödvändig, och freden övervakas av en neutral part.

Och bosättarterroristerna och IDF-soldaterna behöver åtalas för sina terrordåd och krigsbrott och omedelbart lämna Palestina.


Följ diskussionen på Facebook:

”USA har den bästa chansen på tvåtusen år att neutralisera Iran.”

Jomenvisst.

Lindsey Graham, sluddrig som vanligt, har koll på historien.

Om vi alldeles bortser från vilka som utgjorde USA för tvåtusen år sedan är detta med att det varit krig i Mellanöstern i tusentals år något även Trump kör med.

Och föralldel. Det har varit krig av och till – inte minst när korsriddarna härjade där – men absolut inte oavbrutet. Muslimerna skapade nästan undantagslöst fred. Kristna, däremot, mördade, fördrev och tvångskonverterade judarna. Först romarna, sedan korsriddarna. Englands härjningar trasade sönder regionen. USA stoppade den demokratiska processen i Iran och återinförde diktaturen.

Det finns så mycket rasism i de där orden. Vi i Europa har krigat långt mer med varandra under dessa tvåtusen år än muslimska länder någonsin gjort. Ändå sitter det gubbgrisar – och gumgrisar – och pekar finger och låtsas att det bara är muslimer som bråkar. Räkna hur du vill – konflikterna mellan muslimska länder i Mellanöstern är långt långt färre än konflikterna mellan kristna länder här. Och USA har under sitt korta liv lyckats med konststycket att kriga med sig självt.

Jag vet att Iran är en bråkstake idag. Men det finns inget de gör som inte andra också kan beskyllas för.

Tvingar kvinnor att bära hijab? Det gjorde även Saudi fram till helt nyss, och de är The Good Guys.

Mördar, fängslar och torterar oliktänkande och opposition? Saudi också. Minns Jamal Khashoggi.

Finansierar terrorism? USA med flera sponsrar Israels vidriga bosättarterrorism.

Visst kommer folket att kunna resa sig en dag, säger han, men nu ska Saudi och Israel först erkänna varandra, och avsluta ”the Arab-Israeli conflict”.

Inte ett ord om Palestina. Förstås.

#IsraelUSIranKrig2026


Följ diskussionen på Facebook:

Att kalla SD för nyssnazister

Jag kom inte på ordet ”nyssnazister”, men det är fyndigt, och jag använder det ibland. Rent generellt är jag dock inte så mycket för att använda glåpord om någon, och jag känner människor som sympatiserar med SD och som jag inte vill såra i onödan. Det är partiet, inte väljarna, jag tycker illa om. Så jag väljer mina tillfällen.

Och jag får två sorters reaktioner när jag använder det. En del tycker det är onödigt och elakt, medan andra tycker det är fegt. ”Varför kan du inte säga att de är nazister idag?”

För mig är en viktig princip att vi är vad vi definierar oss som och omvänt tills annat bevisats. Dvs om jag säger att jag är kommunist är jag det såvida jag inte förespråkar företagande, och om jag säger att jag INTE är det gäller det såvida jag inte förespråkar att staten ska äga produktionsmedlen.

SD var nazister på nittonhundratalet eftersom de sa att de var det.

”Men tycker du inte att deras politik är nazistisk?”

Nej. Nazismen är en väldigt specifik lära kopplad till hat mot judar. Vi ska inte utöka den definitionen genom att slentrianmässigt kalla all rasism för nazism.

Det är precis som med ”antisemitism”, som nu kletas på kritik mot Israel, och ”terrorism”, som nu används för exvis knarkhandel. Laddade termer missbrukas.

SD har inte hatat judar på rätt länge. De står dessutom bakom Israels folkmord och apartheid i Palestina, och Åkesson var nyligen där, inbjuden som talare av Netanyahu.

Jag kan inte idag heller säga att SD är hudfärgsrasister enligt den traditionella definitionen. Många av deras supportrar är det absolut, men partiprogram och retorik från företrädare speglar inte den synen. Däremot är de absolut rasister enligt den utökade definitionen där även hat mot religiösa och kulturella folkgrupper räknas, på grund av deras massiva muslimhat.

Men sa jag inte att jag var emot utökning av definitioner?

Den utökningen gjordes för länge sedan, och är rätt vedertagen idag. Men jag hade egentligen föredragit om det funnits ett annat ord för fördomar mot utövare av religioner.

Så sammanfattningsvis: Mitt problem med SD är inte egentligen att de var nazister på 1900-talet, utan att de är muslimhatare idag. Men det faktum att dagens ledning gick med i ett parti som var nazistiskt eller åtminstone nyss hade varit det, och som ville förbjuda blandäktenskap och utomeuropeiska adoptioner, visar att det enda man gjort idag är att förflytta hatet mot judar och svarta till världens muslimer.

Läs mina gamla blogginlägg om Sverigedemokraterna och nazism!


Följ diskussionen på Facebook: