Förstå Iran

Jag har försökt förstå Palestinarörelsens relation till Iran, och gör här ett försök att sammanfatta hur jag ser på det. Jag är ingen expert och öppen för både statistik och anekdoter, så berätta gärna för mig både om ni håller med eller inte. Det mesta av detta har jag skrivit förut, men jag har fått nya läsare, och jag är nyfiken på er input.

Svenskiranier, deras närstående och övriga svenskar med engagemang för Iran har två extremer, men de flesta faller längs en skala mellan dessa.

I ena hörnet har vi Pahlavi-gänget, som ofta kom till Sverige när hans far föll, många gånger är kristna eller sekulära muslimer, och de vill se honom komma till makten för att bana väg till en demokrati. De gillar Israel och USA och hoppas oftast dessa ska hjälpa dem genom militär intervention, och så att säga störta regimen med våld, på samma sätt som de en gång återbördade shahen till makten.

I andra hörnet har vi dem som avskyr både USA och Israel, och de är ofta engagerade för Palestina. De minns shahen som en brutal diktator och vill inte ha något att göra med hans son.

Pahlavigruppen anklagar därför Palestinarörelsen för att vara för regimen och slöjtvång. De menar att de är islamister hela bunten.

Det stämmer inte alls, påstår jag.

Det finns knappt någon svensk invånare oavsett ursprung som vill att kvinnor ska tvingas bära hijab. Inte ens i muslimska länder är den åsikten i majoritet, än mindre här i världens mest sekulära land. De som inte vill se Pahlavi komma till makten vill istället att mullornas makt ska avta genom reformer.

Finns det hos den senare gruppen en ovilja att Israel ska bli någon sorts hjältar vid ett regimbyte? Förmodligen.

Men jag menar att tankefiguren att många vill att mullornas makt ska bestå för att de finansierar Hamas är knäpp. Sådana individer kan säkert finnas, men de är inte många. Hamas är inte populära i Palestinarörelsen alls, och dessutom ser inte den rörelsen vägen till frihet för Palestina genom väpnat motstånd. Åtminstone inte längre.

”Men de jublade 7 oktober!”

Dels var det rätt få som gjorde det, trots allt. De flesta palestinier jag kommunicerat med eller läst var snarare iskalla av oro, för de visste vad som komma skulle.

Dels ska vi minnas att de första rapporterna som kom handlade om att man anfallit baserna, vilket, som jag ju många gånger påpekat, är deras rätt enligt internationell lag, eftersom Israel är en illegal ockupationsmakt. Först därefter kom rapporterna om mördade civila, och efter det kom de många lögner om bäbisar i ugnar med mera, som många tyvärr fortfarande tror på.

Utan några siffror skulle jag påstå att de i den svenska Palestinarörelsen som stödjer Hamas och jublade 7 oktober är en max lika stor andel som de i Israelrörelsen som stödjer Netanyahu och som jublade när IDF gick in i Gaza.

Som ni vet som hängt med ett tag har jag personligen inget emot att kalla Hamas ”terrororganisation”, men då ska även Israels ledning ha samma benämning, för det finns inget Hamas gjort mot israeler som inte Israel gjort minst lika illa mot palestinier, oftast många gånger värre.

Nu är ju inte det egentligen ämnet för tråden, dock, utan varför Palestinarörelsen och Shah-rörelsen är i luven på varandra.

På nittiotalet kände jag ett iranskt par, som senare flyttade till USA. Han var civilingenjör, hon var student på universitetet där jag jobbade, och jag glömmer aldrig hans berättelse. Han var född 1960, och student i Teheran när revolutionen började. Och han ville förstås att Iran skulle bli en demokrati, och deltog därför i demonstrationerna. De var överlyckliga när shahen föll, men han hade inte alls som nittonåring insett att deras, dvs studenternas, revolution på något sätt tagits över av lågutbildade fundamentalister från landsbygden, lite förenklat. En dag fick han ett formulär att fylla i, och där fanns frågan ”är du muslim” med, och han svarade ”jag vet inte”. Efter det fick han till sin chock arbetsförbud. Universiteten stängdes, och efter att ha suttit sysslolös hemma hos sina föräldrar i några år flydde de över bergen och hamnade till slut i Sverige.

Jag undrar vad de tänker idag.

Frågor:

Finns det folk i Palestinarörelsen som även stödjer Pahlavirörelsen?

Finns det folk i Palestinarörelsen som vill att mullorna ska behålla sin makt?

Vad anser folk i Pahlavirörelsen ska hända med det palestinska folket?

Har jag rätt i att i princip samtliga i Pahlavirörelsen hoppas på amerikansk intervention?

#IsraelUSIranKrig2026


Följ diskussionen på Facebook:

Hela Mellanöstern till Israel

Så Tuckers intervju med Mike Huckabee, USAs ambassadör till Israel, är nu publicerad.

Den är frustrerande att se.

#AdrenalineRush

Huckabee tillhör den grupp ”Christian Zionists” som är bokstavstroende, och deras imo avart till religion menar att alla världens judar måste flytta till ”The Holy Land” för att Jesus ska komma tillbaka, och därför samlar man in pengar till vem som helst av judisk börd som kan tänka sig att flytta dit. Detta, som jag skrev igår, resulterar i sin tur i att många som aldrig satt sin fot i området nu flyttar till Palestina och blir vad jag kallar bosättarterrorister, dvs stjäl land, hem, boskap från palestinier som levat där i årtusenden, och ofta mördar, våldtar, fängslar och torterar vuxna som barn.

Denna tankefigur grundar sig på några passager i Gamla testamentet där ”Israels”, dvs Jakobs, barn ska föras tillbaka till ”deras eget land”. Han menar alltså att det är ett påbud från Gud att troende ska fixa detta, för tydligen klarar inte den allsmäktige guden av det själv. Och om människor, inklusive kristna, mördas och fördrivs i processen är det offer man måste acceptera.

I intervjun går han längre än så, och förklarar att på grund av 1 Mosebok 12:7, ”Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.»”, har egentligen alla som är judar rätt till hela området från Eufrat till Medelhavet, dvs även delar av Irak, Syrien, Libanon och Jordanien.

Så Tucker inledde en lång diskussion kring vem som var jude. Netanyahu är enligt honom ateist med östeuropeiska föräldrar. Och det är här det blir frustrerande.

Dels på grund av hur Huckabee hoppar mellan religion, ”ras” och tradition för att förklara vilka som har och inte har rätt att leva i området, och till slut verkar han landa i att om ens familj kallar sig judar räknas man. Jag säger ”verkar”, för trots en väldigt lång diskussion fram och tillbaka är det ändå inte helt solklart.

Dels på grund av att inte Tucker ställer dessa frågor:

Om en palestinier, vilket oftast är fallet, har mer DNA från de bibliska judarna än en random bosättare från Chicago, har då inte hen större rätt att leva där enligt Huckabees logik även om hens förfäder någon gång konverterat till kristendom/islam? Däremot föreslår han DNA-testning av alla i Israel och Palestina för att se vem som har rätt att leva där, men si det vill inte ambassadören, och han vägrar svara på frågan varför.

Men framförallt: Om man nu verkligen vill läsa bibeln som Fan, så sa ju faktiskt Gud ”din säd” till Abraham (Abram), och inte ”Isaks/Jakobs säd”. Ismael, dvs arabernas anfader, hör ju också Abrahams söner.

Det är omöjligt att se intervjun och inte känna djupt obehag över att USA satt en sådan extrem religiös fundamentalist i en så central roll.

På den direkta frågan hur han anser att USA ska agera om Israel anfaller Syrien, Libanon, Jordanien och Irak i syfte att lägga under sig länderna, rensa dem på deras nuvarande befolkning och flytta dit sin egen befolkning svarar alltså USAs främsta representant i regionen:

“It would be fine if they took it all.”

USAs ansvarige för relationer med Israel anser alltså att Gud beordrat honom att, för att säkra en plats i himlen, stötta Israel i alla deras krig mot kringliggande länder och göra allt för att kristna och muslimska invånare försvinner för att ge plats till dem han enligt en snårig definition väljer att kalla ”judar”, även om det innebär mord på och fördrivning av kristna och muslimer som inget ont gjort.

På vilket sätt är han bättre än en nazist?

#IsraelLibanon2026

#IsraelGazaKrig2023

#IsraelUSIranKrig2026


Följ diskussionen på Facebook:

1967 är irrelevant

Alltid när israelers konstiga rätt att bosätta sig i Palestina kommer upp blir det en massa helt irrelevant tjafs om ”arabstaterna tackade nej” och Arafat och Oslo och ”Bill Clinton sa” och yadayada.

Palestina är bebott av muslimska och kristna palestinier, som levat där i många tusen år, och vad Israel gör är att mörda och fördriva dem för att ta över deras hem.

Jag vill inte längre höra ”disputed territory” och ”jamen deras förfäder”. Palestiniernas förfäder har bott där oavbrutet i tusentals år, och bosättarterroristernas förfäder är i huvudsak från helt andra länder, och även om de i ”bästa” fall kommer upp i femtio-sextio procent förfäder från området flyttade de därifrån för femtonhundra år sedan eller mer.

Ryssland, däremot, ägde Ukraina för bara årtionden sedan. Och klarar man att fördöma Rysslands invasion av Ukraina, men inte Israels olagliga landgrab i Palestina, har man en horribel moralisk kompass.

Palestinas faktiska urbefolkning mördas och fördrivs. Och vi stöttar terroristerna i detta.

End of story.

#PalestinianDNA


Följ diskussionen på Facebook:

Kristna palestinier

Jag berättade igår om hur Tucker Carlson, som jag ju verkligen inte normalt gillar, håller på att förändra unga republikaners syn på Israel och Palestina. Och pro-Israeler både i Israel och USA är med rätta oroliga över detta.

Det intressanta är att han lyckas nå fram genom att nästan helt utesluta muslimska palestinier från diskussionen, utan han fokuserar på de kristna. Och jag har dubbla känslor inför detta. Men vi parkerar dem.

Det är förstås bra att deras historia berättas. Han har gjort tre suveräna intervjuer, inte genom att själv vara suverän, förstås, utan genom de väldigt intressanta intervjuobjekten.

Mother Agapia, grekisk-ortodox nunna (syster till George Stephanopoulos), som verkat i många år på Västbanken, publicerad i höstas. Hon är ju inte själv palestinier, men hon känner dem väl.

Två kristna män av palestinskt ursprung, den ena israelisk medborgare och ärkebiskop, den andra jordansk medborgare som studerat i USA. Gissa vem som känner sig mest välkommen i sitt samhälle.

Nu senast Fares Abraham, präst från Beit Sahour, en by nära Betlehem där herdarna fick budskapet att Jesus var född. 80 procent är kristna där. Han och hans fru har mer eller mindre flytt till USA.

”Om du är en kristen sionist ska du veta att dina åsikter och ibland dina pengar finansierar fördrivning och mord på världens äldsta kristna församling”, sa Tucker. Hårda ord.

Intervjun är skakande, även för mig, trots allt jag läst. Han berättar hur hans barndomsvän blev skjuten i huvudet genom fönstret när han satt och åt middag med sina föräldrar, hur hans mor blev skjuten i ryggen i deras trädgård, han berättar om medveten apartheid, stölder av hem och vatten och andra begränsingar, hur barn inte kan ta sig till skolan, och hur IDF rakt ut säger till honom att ”eftersom du är kristen kan du resa någon annanstans, detta är vårt land”. IDF tog över en familjs hem, och en dag stod en soldat på taket och kastade en stor sten i huvudet på en familjemedlem så att han dog. Bara därför att.

Så jag gillar inte att dra genkortet. Men om man ska dra det, dra det rätt.

Dagens judiska bosättare kommer oftast inte ens från Israel, utan de flyttar direkt dit från helt andra länder, sponsrade av kristna församlingar. Europeiska judar, som exempel, har till 60 procent rötter från Mellanöstern, och 40 procent från Europa, om båda deras föräldrar är judar, vilket inte alltid är fallet med dagens ”right of return”-invandrare, så de som flyttar dit kan mycket väl ha bara något tiotal procent av sina förfäder från området.

De kristna palestinierna är, som jag tidigare berättat, till nästan hundra procent ättlingar till de judar som levde där för tretusen år sedan. DNA-analyser av kroppar har visat det. Det är ju inte konstigt, för de har ju aldrig lämnat området, utan genomlevt kristna såväl som muslimska imperier och styren. Och de har aldrig fått barn med någon muslim, eftersom sådana barn automatiskt blir muslimer, så de är världens mest ”renrasiga” judeättlingar.

Och efter att ha bevarat Jesus första kyrka i tvåtusen år får de nu höra att de inte har rätt att leva där, de mördas, bestjäls, kringskärs, bespottas, hånas, fördrivs av människor som aldrig satt sin fot i deras by,men anser sig ha rätt att bo där på grund av sin ”ras”.

Så varför har jag dubbla känslor?

Jag tycker förstås att det är kanonbra att hans berättelse kommer ut, och om den upplyser amerikansk ung höger om att kristna palestinier är på väg att utrotas från sitt hemland är det en enorm vinst. Det är ju inte sällan deras mammor som luras av sina pastorer att skänka pengar till den så kallade ”återvandringen”.

Samtidigt är hela ”låt oss fokusera på kristna”-strategin i sig osmaklig, eftersom den spelar på en hierarki där kristna är bäst, muslimer sämst och judar i mitten. Och för att nå fram till de som har den inställningen måste man liksom ”tala till rasister på rasisters vis”.


Följ diskussionen på Facebook:

Hon kan strypas av hijaben

Sjalar hör inte hemma i svensk kultur!

Det är ett så historielöst argument.

De svartvita bilderna visar kvinnosakskämparna Emilie Flygare-Carlén och Fredrika Bremer. Den gulnade visar arbetare vid Münchens bryggeri, ca 1900-tal. Övriga tror jag ni känner igen.

Sjalar är absolut en del av vår kultur, som vi gått ifrån rätt nyss. Det borde inte spela någon roll. Vi borde kunna respektera andras klädval även om det aldrig funnits en sjal i Sverige. Men eftersom så många är så rädda för att Lönneberga är på väg bort vill jag bara peta hål på det argumentet. Lönneberga är snarare på väg tillbaka. 😎

Kvinnor i Europa har sedan kristendomen kom täckt håret utanför den privata sfären, precis som Jungfru Maria.


Följ diskussionen på Facebook:

På Israels sida?

Igår kommenterade någon under posten där jag skrev om att jag enligt somliga ”radikaliserats” att jag bara låtsades ha en gång varit ”på Israels sida”. Tidigare berättade en annan person att hen scrollat tillbaka till före 7 oktober 2023 och läst allt jag skrivit på FB (fatta vilken tid det måste ha tagit, för jag skriver ju flera inlägg per dag, normalt) och vederbörande hittade inga belägg för min ”vurm” för Israel. Alltså hade jag ljugit. Lite samma argumentation.

Jag hoppas de flesta av er har förstått vad jag egentligen framfört, men om inte:

Jag har aldrig skrivit att jag tidigare var ”på Israels sida”. Oavsett när i mitt liv du hade frågat mig hade jag, som jag tror de flesta svenskar, svarat ”på bådas”. Sidor har inget med saken att göra.

Det som ändrat sig är inte egentligen så mycket att jag hade fel om fakta förut, även om det hände, utan snarare att jag saknade en massa information, och detta föranledde mig att dra fel slutsatser. Vi som genomgått svensk grundskola har inte egentligen så mycket blivit lurade av kursplanerna som snuvade på sådant vi borde fått veta.

På ett högstadieprov i SO ställdes nyss frågan ”Vad är anledningen till konflikten mellan Israel och Palestina”, och svaret var ”Både judendom och islam har Jerusalem som huvudstad”. Liksom.

Och som jag skrivit många gånger: det är inte palestinier eller andra muslimer/kristna som fått mig att ändra mig utan de många underbara judar som stöttar ett fritt Palestina. Det känns i retrospekt som om de tog mig i hand och ledde mig till en helt ny sanning, och samtidigt gav de mig lov att tro på den utan att fördenskull känna att jag svek löftet jag gav till Anne Frank när jag som 12-åring läste hennes dagbok: ”Om detta händer igen kommer jag att stå upp för dig.”

Om dessa fantastiska människor kan stå emot hat från dem de känt hela sina liv kan jag leva med att nyssnazister och svärjevänner kallar mig ‘antisemit’.

Så vad gäller nissen som läst alla mina poster sedan 2,5 år: Han hade inte behövt göra det – han hade kunnat fråga mig. Jag hade kunnat säga det själv. Innan i somras har jag gissningsvis totalt under alla år av säkert tiotusentals poster skrivit kanske tio någonsin om Israel-Palestina. Och anledningen är förstås att jag inte hade något att tillföra, eftersom jag visste för lite, och en stor del av poängen med min vägg är att informera och resonera. Inte godhetssignalering.

Det var när jag började läsa på som allt ändrade sig.

Så många, flera i veckan sedan jag började skriva om konflikten, har skrivit till mig, både i kommentarer och via messenger, att ni gått samma väg som jag. En del har sagt att jag har hjälpt till, och det gör mig glad. Varje individ som kommer till nya insikter behövs. Det är val i år. Och för mig är detta faktiskt den fråga som kommer att avgöra var jag lägger min röst. Jag är fortfarande höger, men om jag inte ser ett skifte mot sanktioner mot Israel kommer jag för första gången någonsin att lägga min röst på ett annat parti än Moderaterna.

Israel har bara idag, sedan imorse, mördat 26 palestinier. Vi vet inte vilka de är, för Israel förbjuder fortfarande internationella journalister, och mördar lokala journalister, samtidigt som de anklagar i princip alla av dem som ännu överlevt för att vara terrorister i syfte att tysta palestiniernas berättelser.

De kommer undan med det för att vi tittar på och inte säger något.

Ett kafé i Tel Aviv förbjöds häromdagen av kommunen från att sälja merch med vattenmeloner, eftersom det ansågs såra folks känslor.

Om det får dig att rynka pannan och tänka WTF har du en intellektuell resa att göra. Vi är många som gjort den. Du behöver lära dig vad skolan aldrig berättade, och viss självomprogrammering behövs också.

Om inte, never mind.


Följ diskussionen på Facebook:

Sionisternas avsikt

Så jag skrev igår att sionisterna innan bildandet av Israel hela tiden hade för avsikt att etniskt rensa Palestina på dess urbefolkning. Några höll inte alls med, så därför tänker jag utveckla varför jag påstår detta.

Låt oss först bena i vad en sionist är. Jag undviker rent generellt att använda det ordet när jag pratar om tiden efter Israels bildande (undantaget ”kristen sionism/sionist”, som är en sorts religiös avart som bygger på att Gud vill ha judar i Israel för att Jesus ska komma tillbaka). Anledningen är att termen ”sionist” efter Israels grundande kan vara allt från den som vill att Israel ska fortsätta existera till den som vill att alla palestinier ska väck.

Så nu pratar vi om de människor, judar och andra, som fram till 1947 ville se skapandet av en judisk stat i Palestina. Ja, jag vet att det fanns sionister som nosade på andra platser, men dem skippar vi i denna diskussion. Från 1914, när UK förklarade krig mot Osmanska riket var målet för sionisterna att skapa det judiska landet i Palestina.

Det övergripande argumentet bland dem som tycker jag liksom förtalar sionisterna och utmålar dem som onda kolonisatörer är att det fanns sionister som inte alls ville se någon etnisk rensning av kristna och muslimska palestinier. De var helt nöjda med att leva sida vid sida med dem. Och då är mitt svar att då är man inte ”sionist”.

Jag brukar säga att man är vad man definierar sig som tills annat bevisats och omvänt. Om jag kallar mig ”kommunist” men inte vill att staten ska äga produktionsmedlen har jag feletiketterat mig. Den var inte sionist som inte strävade efter en judisk stat. Den jude som var nöjd med att leva i ett Palestina där muslimer var i majoritet var något annat. Och det fanns absolut en stor grupp sådana – särskilt bland dem som levat där länge. Jag har inga siffror, men jag har hört många ankedoter från deras barn och barnbarn om hur förtvivlade de var när Israel bildades. Om ni vill ha länkar, säg till.

Men den som var sionist och ville skapa en judisk stat i ett land där judar var väldigt långt från i majoritet kunde självklart inte göra det utan att ha en plan för den befintliga befolkningen.

Så det finns mängder av exempel på uttalanden från sionister som visar att planen hela tiden var etnisk rensning. Och min poäng här är att just det faktum att det var känt sedan åtminstone Balfour-deklarationen 1917, egentligen sedan flera år tidigare, att det var deras mål är en fullgod förklaring till de pogromer som följde, utan att man behöver peka på antisemitism.

Varför spelar det roll?

Det är en hönan och äggetfråga.

De som menar att palestinier är terrorister och att det är helt omöjligt att låta dem bo kvar i sitt hemland grundar detta påstående på de pogromer som skedde före Israels bildande. Särskilt då massakern i Hebron, men även andra. Som jag skrev häromdan finns en lång lista som Palestinahatare gärna klistrar in för att förklara att det inte fanns någon annan väg framåt än att mörda och fördriva palestinierna från deras hem. De var helt enkelt judehatare hela bunten.

Och ja. Det var väldigt länge vad jag också tänkte, får jag erkänna. I den mån jag tänkte alls.

Men vi behöver sätta oss in i palestiniernas situation under de där åren från första världskriget till 1947. De intellektuella visste att sionisternas mål var deras utrotande. Den fråga jag ställer mig är inte varför det var så många upplopp, utan snarare varför det inte var fler. Deras frihetskamp under ockupationen motarbetades av sionisterna, som ju kände sig lovade Palestina av britterna.

Med detta i åminne är det viktigt att minnas att väldigt många palestinier kände stor empati med de flyende judarna och välkomnade dem in i sina hem. Även andra flyende folk, som t ex armenier, vittnar om den stora generositeten hos det palestinska folket. Jag tror att särskilt de i byarna utanför städerna helt enkelt inte kände till sionisternas planer för deras hem. De odlade sin lott och tog hand om sin familj i godan ro tills en dag det stod beväpnade blivande israeler och gav dem två timmar att lämna sina hem sedan generationer. Ibland. Ibland radade de upp dem och sköt dem. I ett känt fall förgiftade de en hel by. Det vet vi, för en brittisk läkare råkade finnas kvar. Hur många fler har vi ingen aning om.

Och självklart var som jag redan påpekat inte alla judiska flyktingar, och i synnerhet inte den judiska urbefolkningen, ute efter att fördriva palestinier heller.

Och notera nu att jag självklart inte försvarar mord på civila, åt båda hållen. Det som hände i Hebron var extra tragiskt, för Hebrons judiska befolkning var gammal och förmodligen inte särskilt sionistiskt lagd, även om massakern vad jag läst började med en sionistisk demonstration där.

Vad jag däremot säger är att förklaringen till pogromerna ligger i insikten i att sionisterna ville ta deras hemland ifrån dem och inte i att muslimska och kristna palestinier rent generellt var obotliga judehatare och blodtörstiga terrorister. Minns att även palestinier dödades av sionister. Och mitt i soppan fanns britterna och bar sig rätt klantigt åt.

Och det spelar som sagt roll, eftersom Netanyahu et al hela tiden pekar på Hebron som någon sorts startskott för insikten i att den fina kumbaya-plan sionisterna hade från början inte funkade, ty palestinier är infödda terrorister.

Så nu till de utlovade uttalandena. Ni som hävdar att det fanns sionister (enligt min defnition, dvs judar som under tiden 1914-1947 ville skapa en judisk stat i Palestina) som tänkte skapa denna stat genom att inte på ett eller annat sätt fördriva palestinier får gärna kontra med egna citat.

Samt förklara hur det skulle gå till.

Ur Zionist Quotes on Palestine

One of the most enduring and deceptive slogans of Zionism was coined by Israel Zangwill almost 100 years ago: Palestine was a “land without people for a people without land.” After paying a visit to Palestine in 1891, the Hebrew essayist Achad Ha-Am commented: ” Abroad we are accustomed to believe that Israel is almost empty; nothing is grown here and that whoever wishes to buy land could come here and buy what his heart desires. In reality, the situation is not like this. Throughout the country it is difficult to find cultivable land which is not already cultivated.”

The removal of Arabs bodily from Palestine is part of the Zionist plan to “spirit the penniless population across the frontier by denying it employment…Both the process of expropriation and the removal of the poor must be carried away discreetly and circumspectly.” Theodore Herzl, founder of the World Zionist Organization Complete Diaries, June 12, 1895 entry.

In 1899, Davis Triestsch wrote to Herzl: ” I would suggest to you to come round in time to the “Greater Palestine” program before it is too late… the Basle program must contain the words “Great Palestine” or “Palestine and its neighbouring lands” otherwise it’s nonsense. You do not get ten million Jews into a land of 25,000 Km2″.

Vladimir Jabotinsky: “Has any People ever been seen to give up their territory of their own free will? In the same way, the Arabs of Palestine will not renounce their sovereignty without violence.” Quoted by Maxime Rodinson in Peuple Juif ou Problem Juif. (Jewish People or Jewish Problem).

David Ben Gurion (the first Israeli Prime Minister): ” If I were an Arab leader, I would never sign an agreement with Israel. It is normal; we have taken their country. It is true God promised it to us, but how could that interest them? Our God is not theirs. There has been Anti-Semitism, the Nazis, Hitler, Auschwitz, but was that their fault? They see but one thing: we have come and we have stolen their country. Why would they accept that?” Quoted by Nahum Goldmann in Le Paraddoxe Juif (The Jewish Paradox), pp. 121-122.

Ben Gurion also warned in 1948 “We must do everything to insure they (the Palestinians) never do return.” Assuring his fellow Zionists that Palestinians will never come back to their homes, “The old will die and the young will forget.”

Also Ben Gurion stated ” The present map of Palestine was drawn by the British mandate. The Jewish people have another map which our youth and adults should strive to fulfill — From the Nile to the Euphrates.”

“A voluntary reconciliation with the Arabs is out of the question either now or in the future. If you wish to colonize a land in which people are already living, you must provide a garrison for the land, or find some rich man or benefactor who will provide a garrison on your behalf. Or else-or else, give up your colonization, for without an armed force which will render physically impossible any attempt to destroy or prevent this colonization, colonization is impossible, not difficult, not dangerous, but IMPOSSIBLE!… Zionism is a colonization adventure and therefore it stands or falls by the question of armed force. It is important… to speak Hebrew, but, unfortunately, it is even more important to be able to shoot – or else I am through with playing at colonizing.”Vladimir Jabotinsky, founder of Revisionist Zionism (precursor of Likud), The Iron Wall, 1923.


Följ diskussionen på Facebook:

Kushners plan för Gaza

Total hopplöshet när jag ser Jared Kushners plan för Gaza. Bilden visar hans slide. Komplett med Trumps Board for Peace-logga i hörnet. En rip-off av FNs logga, fast istället för en världskarta visar den bara Nordamerika.

Det finns rimligtvis inte någon som tror att de Gazabor som nu övergivna av världen svälter och fryser i blöta tält ska leva i hans fantasiskyskrapor.

Problemet är att Trump hijackade freden. Hans iver att stå som ansvarig för den förstörde FNs och EUs mycket mer genomtänkta initiativ. Jag är inte enbart negativ – han lät Qatar styra, vilket var bra, och verkade en tid lyssna mer på dem än på Netanyahu. Men hela processen har präglats av undanskuffande av FN.

Tecknad av Peter de Wit

Och nu ska hans board, där han är ordförande för resten av sitt liv, samla ihop de pengar folk är villiga att betala för att bygga upp Gaza, och sedan, även om ingen säger det, stötta Israels planer på att deportera palestinierna till något land i tredje världen.

Samtidigt rivs gårdar, byar, olivodlingar i Västbanken för att ge plats för ”bosättare”, eller, med ett bättre namn, israeliska terrorister, i syfte att för alltid knuffa ut muslimska och kristna palestinier från Palestina.

Jag ser ingen väg ut.

Den etniska rensning som en gång var sionisternas dröm och sedan blev Israels yttersta mål och som påbörjades med mord och fördrivning av hundratusentals palestinier från deras hem månaderna innan Israel existerade är nu inne i sin slutfas. Det palestinska folket är snart skingrat. Och bevisen för de förmodligen hundratusentals mördade familjerna vars kroppar aldrig hittats mosas av bulldozrar. Deras existens är på väg in i evig glömska.

Och världen tittar på.


Följ diskussionen på Facebook:

Att försvara Hamas

Jag får ofta höra att jag ”försvarar Hamas”.

Och ja, på sätt och vis är det sant. Om någon säger ”Hitler låg bakom 9-11” och jag säger att det inte stämmer försvarar jag ju Hitler.

Anledningen till att det är så viktigt för mig att sätta saker på sin plats vad gäller Hamas är att ”Hamas” och ”terrorism” är ord som används för att dehumanisera palestinier.

7 oktober var en fruktansvärd dag, men mycket av det som sägs om den dagen var bisarra lögner, avsiktligt framförda av dem vars uppgift var att berätta. Dessa lögner syftar till att få ”Hamas” att framstå som omänskliga bestar och sedan klistrar man ”Hamas” på hela Gaza genom att säga ”hamasstyrda hälsomyndigheten” och vips är alla läkare och sköterskor också bestar. ”Hamas attackerade israeliska styrkor” låter helt annorlunda än ”palestinier attackerade den illegala ockupationsmakt som förstört hela deras tillvaro i decennier”.

Vi gör inte så med andra länder. Vi kallar dem inte för deras regeringsparti. Vi håller inte heller exvis ryska medborgare ansvariga för Putins dåd.

Dels behöver vi börja säga Palestina, Gaza eller Västbanken om länderna och folket, och sluta säga ”Hamas” om vi inte syftar på partiet och dess ledning. Man behöver inte säga ”Hamas’ hälsomyndighet”, utan det går utmärkt att säga ”Gazas”.

Dels behöver vi lägga korten rätt när det gäller vad Hamas är skyldiga till. Varken försköna eller fula ner.

Jag har ofta sagt att jag tycker Hamas har mycket gemensamt med Putin. De blev en gång demokratiskt valda, men har sedan klamrat sig fast. De är korrupta. De förföljer sina motståndare. Mördar, fängslar. Det finns ingen yttrandefrihet, och deras respektive ledare är besatta av att ta tillbaka land de anser tillhör dem. Och de har begått fruktansvärda dåd mot civila i det respektive land de vill ta tillbaka.

Men Hamas är inte ”värre än ISIS”. ISIS var en religiös, sadistisk kult.

Och nu kommer den del som många anser vara ”försvar”.

Hamas drivkraft är inte alls religiös. Ja, de vill ha ett religiöst styre av sitt land, men det gäller ju även Israel och många Trumpsupportrar, för att ta några exempel. De har aldrig trakasserat sin kristna befolkning, som ISIS gjorde.

Hamas’ drivkraft har alltid varit dels att stoppa blockaden och dels att återta det land mer än hälften av deras äldre generationer ägde och brukade tills de blev brutalt fördrivna 1948. Däri ligger skillnaden mellan dem och Putin. Inga ryssar fördrevs från Ukraina, mig veterligt. Han vill inte ta tillbaka Ukraina för att kunna låta folk återvandra till sina hem, utan för att härska över landet.

Så jag har inga problem att förstå och sympatisera med de palestinier som anser att Israel ska upphöra att existera. Det är ord jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Jag håller inte med, men om en massa vikingaättlingar hade kommit till Sverige, som är mitt hemland sedan årtusenden, och fördrivit mina mor- och farföräldrar till ett koncentrationsläger i Blekinge hade jag också tyckt att det landet inte borde finnas. Att kräva att palestinier ska erkänna ”Israels rätt att existera” är magstarkt. Särskilt som mycket få israeler anser att Palestina har rätt att existera.

Nu finns Israel. Och vägen framåt är att hjälpa palestinierna till ett liv i frihet utan ockupation, inte genom att ta bort Israel, utan genom att hålla Israel ansvariga för deras brott sedan 70 år, och återupprätta palestiniernas rätt till sin historia och sitt land. Helst hade jag sett en enstatslösning, där både palestinier och israeler lever tillsammans, men den drömmen lär inte bli verklighet på ett bra tag.

Och när folk i indignation utbrister ”Hamas anser inte att Israel ska existera” och sedan insinuerar att det beror på att de hatar judar är det bara trams. Judehat, för ja, det finns, är en konsekvens, inte en rot.

Hamas ändrade faktiskt sina styrdokument 2017 till att ha en tvåstatslösning som mål istället för ett utplånat Israel. Det är betydligt bättre än man kan säga om Netanyahus anhang.

Gazaborna under Hamas’ ledning har faktiskt försökt fredliga sätt att återfå sin frihet. De har demonstrerat, med plakat. Och israeliska snipers mördade dem från muren. Särskilt barn. Så hatet mot Israel är fullt förståeligt.

Många judar har varit i Gaza. Inte israeler dock, för det förbjuder Israel. De vittnar om enorm omtanke och ett varmt välkomnande.

Men åter till Hamas.

Jag fick frågan häromdagen vad jag tror hände sjunde oktober. Och detta är min teori och inget annat.

Jag tror INTE ledningens order var att mörda så många civila som möjligt. Istället var den ena ordern att ta gisslan som kunde bytas mot fångar – Sinwar hade suttit länge i israeliskt fängelse och hade lovat att göra allt han kunde för att släppa ut så många av sina gamla medfångar som möjligt. Den andra var att attackera baserna, för att lyfta moralen hos det palestinska folket. Visa att de fortfarande kämpade. Däremot tror jag inte de sagt till dem att INTE döda civila heller.

Det var nog snarare en konsekvens dels av den förvirring som uppstod när det gick så oväntat bra för dem och dels av att många civila Gazabor tog sig ut genom hålen i muren och gick bärsärk. De drevs nog av en kombination av hat mot israeler och av rädsla, är min teori.

Igen. Jag kan ha fel. Hamas har själva sagt att de beklagar de döda civila, dock.

Inte heller tror jag på någon order om tortyr eller våldtäkter. Dels är Hamas’ ledning pragmatiska, och sådant tjänade inget syfte, dels hade de inte tid. De trodde åttio procent skulle dö och att IDF skulle komma pronto. Det blev tjugo, och IDF masade sig i många timmar.

Förekom tortyr? Det beror på vad man lägger i ordet. De var brutala, hänsynslösa och hårdhänta, men alla historier om hur de utstuderat karvade ut ögon och skar av fingrar har visat sig falska.

Förekom våldtäkter? Det är möjligt, men de är obevisade. Jag vet att många reagerar när jag säger så, men det kommer en artikel från mig på det ämnet snart.

Hamas mördade 1200 israeler sjunde oktober!

Låt oss bena i siffrorna.

Först har vi soldaterna. De var 379. Och det är naturligtvis tragiskt när människor, i huvudsak unga, dör. Men ska vi räkna deras död som terrordåd är även varenda död palestinsk krigare ett terrordåd. Så fungerar inte internationell rätt.

Du kan tycka att det inte var krig den dagen. Pja. Dels säger många att ”Hamas startade kriget 7 oktober”, så då var det ju det. Och dels har ett ockuperat folk rätt att döda soldater från sin ockupationsmakt. Faktiskt.

Vad jag är ute efter är dubbelmoralen i meningarna ”Hamas dödade 1200 israeler i det värsta terrordådet yadayada” och sedan kalla dödandet av palestinier för ”Israel har rätt att försvara sig”.

Sedan har vi de civila.

736 israeler och 79 utländska gästarbetare dog. Naturligtvis var gästarbetarnas död lika fruktansvärd som israelernas, men varför kallas de ”israeler”? Nåja.

Av de 736 döda israelerna dödades en del av IDF. Detta är helt bevisat, men ändå blir många superarga när man säger det.

Dels genom det så kallade hannibaldirektivet där IDF dödade dem som tagits som gisslan, och dels genom väldigt klantig moteld.

Så där har vi det.

Försvaret av Hamas.

Allt dödande av civila är oacceptabelt. Men låt oss använda korrekta siffror.

Jag vill två ting.

Dels att vi slutar säga ”Hamas” när vi menar Gaza, Palestina eller det palestinska folket. Det är dehumaniserande. Dels att vi hjälps åt att korrigera inkorrekta beskrivningar av vad de är skyldiga till. Det räcker gott med vad de faktiskt är ansvariga för.


Följ diskussionen på Facebook:

Huckabee

Ni vet, när ni, förmodligen lite på örat, skickar ett privat, superfjäskigt meddelande till chefen via messenger, och hen lägger upp det på sociala medier?

Inte?

Folk brukar säga att kristen fundamentalism inte finns. Det är bara muslimer som ägnar sig åt sånt. Tar direkta order från Gud om hur man ska bedriva krig, t ex.

Well.

Facebook