Etikettarkiv: Rasism

Antisemit!

Publicerat den av

Jag var alltid emot att svepande kalla SD för rasister. Än mindre nazister. När de växte som mest blev ropen allt högre, framförallt från vänstersidan.

Jag skrev ju mycket om dem på den tiden, och jag upprepade gång på gång hur dumt det var. För jag märkte hur många i min närhet tröttnade – särskilt när de själva blev kallade rasister för att de framförde ganska normala åsikter om minskad invandring. Mitt skrivande fokuserade på att förklara varför deras politik var ogenomförbar eller korkad, i regel utan att etikettera dem. (”Nyssnazister” har jag dock använt några gånger, för det är ju sant.)

Och vad många på vänstersidan antingen inte fattade eller också fattade men struntade i var att ju mer de skrek de orden, desto mer benägna blev människor på högersidan som från början avskydde SD att tänka att ”men vänta nu … människor jag tycker har sunkiga åsikter tycker illa om detta hära partiet, så …”. Jag tror vi alla på högersidan upplevde detta i vår närhet. Det var enormt frustrerande.

Jag ser samma sak hända nu, fast nu är jag på andra sidan staketet. Sedan jag började skriva mycket om Israel-Palestina-konflikten har jag blivit kallad antisemit fler gånger än jag kan räkna. Jag tror säkert de som skriver det ordet känner sig lika nöjda med sig själva som de som skriver ”rasist” gör. ”Ha! Där fick hon!” Och tycker att de vinner argumentationen.

Istället puttar de bort mig.

”Om det är ditt motargument …”, tänker jag då.

Och alltmer ska omfattas. Marco Rubio sa ju häromdan att ”Free Palestine” var antisemitiskt, att påpeka att Israel dödar barn är ”blood libel” och allt stöd till sanktioner och till och med Palestinas flagga ska räknas dit. Samtidigt som unga amerikanska judar säger ”WTF, not in our name!”.

Det finns ett israeliskt konto på Twitter, Dr. Eli David, som påstår sig vara det näst mest – efter Musk – influerande, hur de nu kommit fram till det.

Han gör nästan inget annat än spyr ur sig Netanyahu-propaganda och kallar alla som inte håller med för antisemiter, samt lägger upp klipp där han hånar Gazaborna för deras sönderbombade hem.

Jag har väldigt svårt att tro att han övertalar någon som inte redan var frälst. Men om han influerar mig är det åt andra hållet, och jag tror inte jag är ensam.

First they ignore you, then they name call you, then you win.

Jag fick frågan igår vilket slut jag ser.

Tre steg.
1. Opinionen måste svänga på gräsrotsnivå. Det har den gjort. Jag är ett levande bevis.
2. Ledarna behöver uppfatta detta. Det pågår nu.
3. Därefter kan en lösning komma. Och den kommer INTE att bli att alla palestinier ska lämna landet.

Eli Pappé tror på en enstatslösning där alla är likvärdiga medborgare. Men jag tror inte Israel någonsin går med på det, eftersom de båda befolkningarna, araber och judar, då skulle vara jämnstora.

Så då återstår att länderna återskapas enligt de ursprungliga gränserna. Bosättarna får bli palestinier om de vill, och de ska självklart lämna tillbaka det de stulit.

De som begått krigsbrott, på båda sidor, behöver lagföras. Israel behöver på lång sikt en reckoning, eftersom det är tabu att prata om Nakba. Och rasismen på båda sidor behöver hanteras.

Länge trodde jag inte detta skulle ske under min livstid, men nu tror jag vi börjar närma oss. Bojkotter finns redan. Nästa steg är sanktioner. Ett litet land klarar inte att ghostas länge.

Jag antar att jag nu kommer ut som supporter av boycott, divestment, sanctions.

Lite komiskt, eftersom jag länge kallats BDS-anhängare av hatare.

Mmm.

Facebook

Varför tackade så många palestinier nej till israeliskt medborgarskap?

Publicerat den av

”Israelerna gav palestinierna möjlighet att bli medborgare, men bara en liten del tackade ja, för resten ville fortsätta kriga.”

Igår förstod jag varför detta är en myt. Om du inte orkar läsa hela inlägget, scrolla till sista tredjedelen. Eller lyssna på Ilan Pappé längst ner.

Jag har ju hört och läst detta påstående massor med gånger. Och det mejkar förstås inte sense, rent logiskt. Men det är en del av ett narrativ, där Israel gång på gång givit palestinierna en olive branch, och eftersom de är så hatiska och ociviliserade och drivna av antisemitism har de föredragit att låta sina familjer dö.

Well. I have done my own research, och min världsbild har vänts uppochner på. Lite av en tillfällighet. Jag började för ett par veckor sedan lyssna på judiska, i huvudsak israeliska, experter som har en alternativ vy. För vem är mer saklig än de? De har svikit sitt land och förlorat vänner, kollegor, familj, ofta jobb, bara för att föra fram en version de inte tjänar på. Det betyder förstås inte att de oundvikligen har rätt. Jag har exvis sett många före detta muslimer prata om ”sanningen om islam”, men skrapar man lite på ytan är det sanningen om deras personliga upplevelse och hat de sprider, så nej. Man har inte automatiskt rätt för att man är kritisk mot en grupp man lämnat. Men man är värd att lyssnas på. Och det har jag gjort. Många timmar, senaste veckorna.

Ilan Pappé är min favorit. Professor i historia. Mild, hyperintellektuell, filosofisk och superinsatt. Dessutom förvånansvärt rolig att lyssna på.

Och igår snubblade jag över ett omskakande klipp, där han berättar om sin resa som landande i debunkande av myten ovan.

Han började som ett typiskt israeliskt barn, född 1954 i Haifa. Han var patriot och gjorde militärtjänst och deltog i striderna vid Golan Heights.

Tidigt 70-tal var han kandidatstudent (BA) vid The Hebrew University. Läste Middle Eastern history, Under tredje året blev han konfunderad över hur historia undervisades i Israel, på alla nivåer.

Å ena sidan var Israel ”an empty place”. Men när man kom till 1948 fick man höra att palestinierna lämnade Israel frivilligt.

Och han frågade sin lärare: ”om dessa människor lämnade landet, vilka var de, om landet var tomt”, Han fick svaret att han var en ”trouble maker” och borde välja en annan karriär.

Han flyttade till Oxford för sin PhD, därför att han ville titta på båda sidorna av argumentet, och fick rådet att titta på den brittiska sidan, eftersom båda hatade britterna. Så han åkte dit för att studera ”British policy”.

Han valde 1948, på grund av den gigantiska skillnaden i israelisk och palestinsk version. Han valde en supervisor som var libanes och hade vittnat ”on behalf of the Palestinians in the Anglo-American committee of 1948”. Han blev varnad. ”Detta kommer att förändra dig för alltid.”

Dokument avklassificerades efter 30 år, och året var 1980, så det fanns en batch från 1948 som var rätt färsk och ostuderad att gå igenom.

Intervjun är över en timme plus frågestund. Den är väl värd att se, eftersom han ger detaljer och exempel och filosoferar och väcker tankar och nya insikter.

Men jag nöjer mig här med att svara på min inledande fråga:

Varför är det en myt att palestinierna tackade nej till medborgarskap och ”valde att bli terrorister istället”?

Det handlar om en tid på några månader efter att FN fattat beslut om uppdelningen mellan Israel och Palestina 29 november 1947 och innan beslutet vann så att säga laga kraft i april 1948, och Israel skulle komma att skapas i maj, och alla som bodde på området, som var helt oproportionerligt stort jämfört med Palestina i förhållande till befolkning – detta var ju innan de flesta judar från övriga Mellanöstern hade anlänt – skulle ges medborgarskap. Eftersom judarna ville skapa en demokrati blev det helt nödvändigt att araberna var i minoritet.

Tiden mellan mars och maj 1948, alltså innan arabländerna anföll Israel, ägnades åt en febril ”ethnic cleansing” av palestinier från det område som var på väg att bli Israel. Araber fördrevs och mördades en masse. 500 byar och städer utplånades.

Det var detta som var den stora insikten. Arabländerna anföll inte Israel för att de hatade judar, utan för att palestinska flyktingar kom till deras länder i stora mängder. De hade inte ens lust, men det fanns ett internt tryck från deras folk.

Det han hittade i arkiven var bevis för detta.

Så ja, många lämnade hem de bott i sedan generationer, kanske årtusenden för att slippa dö. Inte det minsta frivilligt.

Detta var planerat av The Zionist Movement sedan länge. ”They wanted as much of Palestine as possible with as few Palestinians as possible in it.”

Varför agerade inte Västvärlden? Två skäl. Dels var inte omfattningen känd. Inte olikt holocaust, som också var en chock för omvärlden vid den tiden. Och dels ville man på grund av holocaust inte anklaga detta folk, som både Europa och Nordamerika nu till slut kände enorm – och självklart befogad – skam och empati för, för samma sak som de själva utsatts för.

Fördrivning av och massmord på familjer baserat på deras etnicitet och religion.

Se hela klippet nedan, eller gå direkt till 28:30.

Finns norrmän?

Publicerat den av

Ett av de dummaste argument jag vet är att Palestina inte är ett land, så därför har inte palestinierna något legitimt anspråk.

Och det är riktigt att Palestina var en del av Ottomanska riket, och att namnet började få betydelse som en stat när det blev Mandatory Palestine 1920. Men det är ju helt irrelevant. Det är ju som att säga att Norge inte är ett land eftersom det inte var ett land före 1905. (Ja, det fanns ett land som ungefär motsvarade dagens Norge för tusen år sedan, men låt oss ponera att det inte gjort det.)

Norrmännen liksom palestinierna har bott där i tusentals år. Alltså är det deras land. Palestinierna liksom norrmännen vet vilka de är och är trygga i sin identitet. Att överhuvudtaget ge sig till att säga om ett folk att det inte finns är bara extraordinärt både korkat och … pja … elakt. Småaktigt. Men mest korkat.

Pröva att säg till en norrman att han tillhör ett ”låtsasfolk”. Filma dig själv när du gör det.

Facebook

Uppehållstillstånd för antisemiter

Publicerat den av

Högerextrema Bulletin säger sig ha frågat socialminister Jakob Forssmed om huruvida det är tänkbart, och enligt dem svarade han ja. Har inte hittat detta någon annanstans, så jag skriver detta med en brasklapp.

Om regeringen vill dra in uppehållstillstånd för dem som uttrycker antisemitism ska det förstås ske genom att lagföra dem för hets mot folkgrupp, och sedan yrka på utvisning vid fällande dom. Jag är själv sedan länge för att sänka ribban för utvisningar.

Att som nu verkar föreslås utvisa den som INTE är dömd är helt rättsvidrigt och helt oacceptabelt. Det luktar trumpfascism. Om man inte kan döma personen betyder det förstås att bevis för brott saknas.

Jag la inte min röst på M för den här sortens avsteg från alla de rättsprinciper vi byggt vårt land på. M ska vara partiet FÖR lag och ordning.

Godtycke ska inte styra juridiska beslut.

För om vi börjar så här, vad hindrar en kommande S-regering från att dra in uppehållstillstånd för dem som stödjer SD? Det är ett före detta nazistiskt parti. Eller för dem som stödjer Israel? Eller för Sveriges alla invandrade muslimhatare. Vem ska underhålla listan med vad som får eller inte får framföras?

Det är sedan 1948 olagligt att uttrycka antisemitism. Men man ska gå rätt väg.

Due process.

Bevisa brott, döm, utvisa.

Facebook

Antisemitismkortet

Publicerat den av

Samma människor som har gnällt i åratal över det orättvisa ”rasistkortet” som dras varje gång någon ”kritiserar invandringen” drar nu antisemitismkortet varje gång någon kritiserar Netanyahu.

Och visst har det funnits övertramp. Även jag har kallats rasist när jag exvis propagerat för TUT istället för PUT. Och visst har det funnits tillfällen när kritik av landet Israel övergått i antisemitism.

Men ironin ändå.

Senast igår fick jag läsa att jag spred ”antisemitisk propaganda” för att jag påpekade att palestinier har skydd enligt lagen om hets mot folkgrupp.

Jag skulle påstå att fyra av fem gånger jag läser någon klaga över antisemitism i medier, både traditionella och sociala, är det egentligen kritik mot dödandet av civila i Palestina vederbörande försöker tysta.

Jag har läst och lyssnat på flera judar som är djupt bekymrade över missbruket av ordet. De känner att deras mångåriga kamp för att få världen att förstå deras situation slås sönder. Och den kanske vanligaste antisemitiska tropen av alla är att judar kontrollerar världen. I smyg. Det är den som ligger till grund för det hat antisemiter till både vänster och höger känner.

Jag lyssnade på Israels ambassadör efter det fruktansvärda mordet på det unga paret. Han började bra. Pratade varmt om dem.

Sedan kom det.

Han hade precis pratat med Trump, och de var överens om att ta fram åtgärder mot ”the demonization of Israel”.

Facebook

Sharia eller svensk lag?

Publicerat den av

”Troende muslimer följer sharia istället för svensk lag!” deklarerade någon nyss.

Alltså.

Människor följer sitt lands lagar av två skäl. Man sympatiserar med dem och/eller man vill inte uppleva konsekvenserna.

Så det finns lagar vi gillar: jag har ingen lust att döda någon och hade inte gjort det även om det inte varit lag.

Det finns de vi är neutrala till: deklarationen ska vara inne i tid – jag deklarerar för att jag inte vill få böter, men för mig hade tidpunkten lika gärna kunnat vara en annan.

Och så finns det lagar många inte gillar, men de följer dem för de vill inte ta konsekvenserrna. Fortkörning är ett vanligt exempel.

Svensk lag och sharia har förstås ett stort överlapp, dvs man får inte stjäla eller döda med mera, och sedan finns lagar som bara är svenska – fortkörningslagar återfinns liksom inte i koranen – och så finns lagar som bara är sharia, som gåvor till fattiga, inte betala ränta, inte äta viss mat, bön, testamenten.

Det är ett venn-diagram, uppenbarligen.

Men det finns ingen svensk lag som den som lever efter sharia inte kan följa, med lite vilja. Och omvänt.

”Dual loyalty” är en antisemitisk myt som bygger på att judar inte skulle vara lojala mot sitt hemland, utan mot Israel och/eller judendomen.

Detta är precis samma sak.

Facebook

Antisemitisk schlagerfestivalsjury

Publicerat den av

Jag ser samma hat som förra året piskas upp mot Eurovisions jury, då vi såg otäcka uthängningar av jurymedlemmar. Det mest patetiska av allt är att det beror på att folk inte förstår grundläggande matematik. Så innan ni ylar om antisemitism, läs här. Om ni inte fattar och inte tror mig, prata med någon matematiker ni litar på.

Om vi antar att det i varje europeiskt land finns lika många som röstar på Israel av politiska skäl som röstar emot kommer självklart Israel att vinna den politiska rösten, eftersom de som röstar emot inte har en gemensam kandidat.

Jag ser ju i mitt Facebook-flöde att många röstar politiskt. Så att folk gör så är ingen gissning, utan ett krasst konstaterande. Ofta är det samma personer som röstar på Israel som anklagar juryn för att vara partisk.

Och för mig är det förstås lika fel i båda fallen. Det förstör hela vitsen med tävlingen.

Jag har inte hört en enda låt. Har inte följt mello på säkert 25 år. Jag har ingen aning om vem som förtjänade vinna. Men jag har läst matematisk statistik.

Om Israel egentligen förtjänade en 25:e-del av rösterna, dvs en mittenplacering, men tio procent röstar för och tio procent röstar emot av politiska skäl, vinner de 9,6 procentenheter de inte förtjänat, och förlorar 0,4 procentenheter av de röster de förtjänat.

Huruvida juryerna var politiska har jag ingen aning om, förstås. Men det finns ingen anledning att dra den slutsatsen baserat på skillnaden mellan folket och dem. För vi VET att folket röstade politiskt, och att differensen därför var självskriven, precis som förra året.

Så låt oss hjälpas åt att stoppa alla vidriga personangrepp detta år, oavsett vad vi tycker om konflikten ifråga. Hatet och anklagelserna är helt oförsvarbara.

Facebook

Islamist, javisst!

Publicerat den av

Ingen grupp människor retar upp så många svenskar så mycket som ”islamister”. Det är lite unikt för oss svenskar, och jag tror det hänger ihop med oviljan att kallas rasist och bli anmäld för hets mot folkgrupp. ”Islamist” har många gånger blivit en omskrivning för ”muslim”.

”Jag pratar inte om muslimer! Jag pratar om islamister!”

Genom att säga så kategoriserar man sig själv som ”islamkritiker”. Och då går man liksom säker.

Hatgruppen ”Stoppa Islamiseringen Av Sverige” på Facebook har nästan 34 000 medlemmar. Där delas inte bara muslimhat, utan även Trump-propaganda, ofta från Runar Sögaard, och filmsnuttar på någon svart person som gör något någonstans i världen, följt av grovt rasistiska kommentarer. Men det är förstås hatet mot muslimer som är mest centralt. Som när en kvinna i hijab dristar sig till att baka en kaka i TV4.

Och hat som enligt min mening kan kategoriseras som hets mot folkgrupp sprids till andra fb-grupper med mindre radikala medlemmar. Och så fort någon påpekar att det som skrivs faktiskt är brottsligt blir svaret att lagen inte gäller, eftersom den syftar på ”islamister” och inte muslimer.

Här ett exempel från gruppen Politisk Allmändebatt – PolAD.

Bilden, som jag inte vill publicera här, har jag anmält till både Facebook och administratörerna utan framgång, och den är ett bra exempel på hur muslimhatarna envist menar att deras uppenbara hets mot folkgrupp inte gäller, för personen är en ”islamist”, inte en ”muslim”.

En islamist är definitionsmässigt en person som förespråkar politisk islam, typiskt genom att vilja göra det regelverk som går under begreppet ”sharia” till lag.

En av de mest välciterade opinionsundersökningar i detta härad som gjorts är den nu tolv år gamla Pew-undersökningen. Den används för att visa hur många islamister det finns i olika länder.

Och många menar att när människor från länder med höga procenttal flyttar till Sverige kommer de att vilja införa muslimska lagar. Och genom hög invandring och ivrigt barnafödande kan detta enligt dessa konspirationsteoretiker bli möjligt närsomhelst. Men siffrorna inkluderar dels dem som bara vill införa eller behålla sharialagar för muslimer, men inte andra, och även dem som vill ha sharialagar för mjuka frågor, som arv och äktenskap, men som ändå inte vill straffa konvertiter eller hugga handen av tjuvar. Att därför dra slutsatsen att till exempel nästan alla pakistanier som flyttar till Sverige vill byta ut svensk lag mot sharia är ett påstående helt utan täckning.

Så vilka är de svenska islamisterna?

Sveriges muslimer är nästan alla invandrare eller barn till invandrare. Vår muslimska befolkning innan 1980 var blygsam, och antalet konvertiter är litet. Grovt räknat har en miljon invånare muslimska rötter, men bara en halv miljon räknar sig själva som muslimer. Av dessa är 230 000 medlemmar i något samfund.

Men bara 90 000 har enligt SOM-institutet besökt en moské senaste året.

Om vi definierar ”islamister” som de som vill införa sharia i någon form i Sverige är det rimligtvis i den gruppen vi bör leta. Det handlar om muslimer som inte dricker alkohol, ber fem gånger om dagen, fastar med mera. De som vill införa sharia borde återfinnas bland dem.

Men det finns idag ingen anledning att tro att dessa max nittiotusen personer verkligen vill att även icke-muslimer ska följa muslimsk lag, eller att de för den delen vill införa handavhuggningar för stöld och bestraffa konvertiter. Inte ens om de blev erbjudna detta på en bricka. Med tanke på att inte ens muslimer i muslimska länder vill detta känns det inte troligt. Däremot vill de absolut att det ska vara lättare att leva enligt sharia i Sverige för den som väljer det.

Kan vi kalla dessa människor ”islamister”? Eller är de bara troende som vill utöva sin tro utan krångel?

Det spelar stor roll. För om vi bestämmer oss för att de är ”islamister” hamnar de i den kategori som en rätt stor del av svenska folket öppet hatar. Och kommer undan med, eftersom islamister inte är en skyddad folkgrupp. Och då måste vi fråga oss hur sunt det är att så många hatar dem som bara vill bli lämnade ifred.

Om vi däremot bestämmer oss för att bara den som aktivt verkar för att straffet för stöld i Sverige ska vara handavhuggning ska kallas islamist ställer jag mig väldigt tveksam till var alla dessa individer finns. Jag har aldrig hört någon säga så.

”Jo, men de visar sig ju inte nu. De bidar sin tid. Och muslimska brödraskapet …”

I undersökningen ställdes frågan om kvinnor bör få välja om de ska bära hijab eller ej, och bortsett från Sub-Sahara svarade en klar majoritet ja.

Det om något visar ju att världens muslimer inte är särskilt intresserade av att tvinga sina medmänniskor att leva enligt sina lagar.

Så nästa gång någon säger ”jag har inget emot muslimer, men jag hatar islamister”, kläm lite på dem. Be dem precisera. För om islamist bara är en omskrivning för ”religiös muslim som vill utöva sin tro ifred” är uttrycket rasistiskt och faktiskt hets mot folkgrupp. Men om islamist istället betyder ”person som jobbar aktivt för att sharia ska bli lag i Sverige”: fråga var den personen finns.

Jag har aldrig sett någon.

Inte GAPF

Publicerat den av

Jag vet att många i min vänkrets gillar GAPF. Igår blev jag uppmanad att, ungefär, sluta tramsa om att muslimer är en utsatt grupp och istället engagera mig där.

Det kommer aldrig att hända.

Jag står förstås helt bakom arbetet mot hedersvåld, och jag kan också i någon mån hålla med om att problem förr sopades under mattan på grund av en oro att stöta sig med vissa invandrargrupper. Så sker dock inte nu. Hedersrelaterade brott har förhöjt straffvärde, och det är bra. Det finns en debatt och en synlighet.

Men GAPF propagerar för hijabförbud för myndighetspersoner. Och detta är för mig helt oförsvarligt, av två skäl.

Den första är principen. Det är precis lika vidrigt att tvinga kvinnor att bära slöja som att förbjuda dem att göra det. I den bemärkelsen agerar GAPF lika ruttet som mullorna i Iran.

Den andra är den praktiska konsekvensen. Om du säger till någon som är övertygad om att Gud vill att hon bär slöja att hon har att välja på att ta av den eller bli uppsagd, alternativt inte få ett jobb hon är mest kvalificerad för, kommer förstås resultatet bli att många muslimska kvinnor blir arbetslösa, vilket i sin tur inte bara leder till att hon inte kan försörja sig utan också motverkar gemenskapen med ickemuslimer och ökar hennes utsatthet.

Det är lätt att titta på en religion vi inte har och tycka att deras tro är fånig. Men kärnan i vår religionsfrihet är att vi respekterar andras rätt att välja vem de tror har skapat universum och att leva efter sin Guds regler.

För mig är ett stöd för GAPF paradoxalt nog ett stöd för inskränkt frihet för kvinnor.

Den som möter en person som bär kippa, hijab, kors eller för den delen röda bhagwan-kläder och utgår från att hen inte kan sköta sitt jobb på grund av sin religion är rasist, enligt ordets definition.

Jag blev muddrad av en säkerhetsvakt i hijab på Arlanda förra veckan. Nu är inte Swedavia en myndighet, men typ. Om jag hade utgått från att hon bara för att hon är muslim inte kan muddra opartiskt hade jag varit problemet. Inte hon. Det är de som har fördomar mot religiösa som behöver skärpa sig. Inte de religiösa som inget ont gjort.

Facebook

Varför hets mot folkgrupp

Publicerat den av

Diskussioner om lagen om hets mot folkgrupp tenderar alltid att spreta väldigt.

För mig är fokus målet.

Dvs vad är det vi vill uppnå?

Det ursprungliga syftet med lagen var, som jag skrev igår, att stoppa den judehatande organisation Einar Åberg ledde. Det gjorde man genom att döma honom 1948. Man ville inte att det som hänt i Tyskland skulle kunna hända i Sverige, och därför är det sedan dess förbjudet att uttrycka missaktning för eller hota en folkgrupp.

Lagen har sedan utökats under åren – sexuell läggning har exvis tillkommit. Och i somras tillkom ett stycke för att stoppa förintelseförnekelse, eftersom riksdagen ansåg att detta är jämställbart med förakt mot judar.

Men motivet är fortfarande detsamma. En marginaliserad grupp ska inte kunna bli så hatad att människor i gruppen far illa för att folkopinionen utser dem till någon sorts scapegoats för stora problem i samhället. (Mina ord, inte lagstiftarnas.)

När man gör en inskränkning i människors rätt att offentligt uttrycka sina åsikter måste det finnas ett verkligt, konkret problem vi vill lösa, som väger så tungt att det är motiverat. Vi ska inte bara förbjuda för att signalera att något är obehagligt. För syftet med HMF är INTE att skydda individer från att känna sig kränkta. Och det är här många går helt vilse. Åsikter ska i första hand bemötas, inte förbjudas.

Jag vill, som jag skrev igår, begränsa den befintliga lagen, men samtidigt verkligen lagföra dem som bryter mot den. Många vill dock utöka den. Anledningen till att jag är emot det är förstås dels att jag som sagt tycker det är viktigt att även obehagliga åsikter kan uttryckas så vi kan bemöta dem. Munkavle tenderar att skapa offerkoftor – ”det får man ju inte säga i det här jävla landet!” – och kan ge omvänd effekt.

Men jag ser också risken för slippery slope.

Exempel: ”Vi står bakom 7 oktober” är en djupt obehaglig ståndpunkt, men inte HMF enligt dagens definition. Det borde det vara, menar någon, men var ska vi då dra gränsen? Får man stå bakom Israels invasion av Gaza? Rysslands av Ukraina? Och vad får man ha för åsikt om konflikten mellan Indien och Pakistan? Vem fattar beslutet?

Jag kan inte se att vi uppnår målet att skydda en folkgrupp från marginalisering i Sverige genom att bestämma vad man har rätt att säga om pågående konflikter i helt andra länder. Samma sak med alla som förespråkar enstatslösning i Israel/Palestina-området. Själv är jag solklart för en tvåstatslösning, men jag vill inte åtala dem som inte håller med och säger detta.

Så vad vill jag ändra?

Först vill jag tydligt skala bort majoritetsgrupper, eftersom vi är en demokrati, och en majoritetsgrupp aldrig kan marginaliseras som judar i Tyskland på 30- och 40-talet. Det är redan idag så det funkar i praktiken, men jag menar att det borde förtydligas. ”Orättvist!” tycker rasister, som vill kunna fälla den som säger ”jag hatar vita”, men som sagt. Att inte kunna hata vita utan att bli åtalad är en helt onödig inskränkning i yttrandefriheten. Den leder ingenstans.

Det är förstås rasistiskt. Det är en åsikt som förtjänar fördömande. Men den diskussionen bör tas utanför rättssalarna.

Sedan bör det där med ”nationell identitet” förtydligas. Det måste få vara tillåtet att skoja om eller klaga på amerikaner, skottar, fransmän, norrmän, what not. Igen. Ingen blir dömd för sånt idag. Men låt oss fixa lagtexten så att det är tydligt att de folkgrupper som är skyddade verkligen är de som är utsatta. Exempel:

  • Svarta
  • Romer
  • Judar
  • Muslimer
  • HBTQ-personer

Där vill jag att vi lägger fokus. Vi tar diskussionen mot hatarna så fort vi ser övergrepp, och vi polisanmäler det som är olagligt.

Mina cent.

Facebook