Etikettarkiv: EU

Få tillbaka din ”permanent” borttagna Facebook-profil

Publicerat den av

Facebooks skjutgalna AI har på senare tid stängt av rätt många profiler, helt utan förvarning. Och här är vad jag vet och vad jag tror om varför:

Vad jag vet är att jag aldrig blivit varnad. Jag hör inte till dem som ideligen får sina konton delvis bestraffade på olika innovativa sätt. Under alla mina sexton år har jag fått enklare ”straff” några ynka få gånger och det var många år sedan sist.

Alla avstängningar såväl som restriktioner som drabbat mig i nutid har de backat från. De gick alltså direkt från noll varningar till nedsläckning.

Den här gången var den nittonde sedan början av februari som jag var tvungen skriva en captcha och visa mitt ansikte ur olika vinklar. Övriga arton gånger har det gått bra. Efter någon timme har jag fått ett email där det står ”You’re back on Facebook”. Jag undrar om jag slarvade när jag vred på huvudet den där sista gången, för att jag var så trött på situationen. Det är möjligt. Kaxig av att ha lyckats alla andra gånger kändes det inte så viktigt att det blev rätt.

Brottet är ”Account Integrity”. Och någonstans såg jag ordet ”SPAM”. Det är alltså när facebook misstänker kapning eller att jag är en bot eller så. För mig obegripligt, med tanke på att kontot är sexton år. Men tydligen har något givit dem anledning att tro att jag missbrukar kontot.

Så vad har hänt sedan början av februari? Två ting. Jag bytte dator och segade mig med att installera Bitdefender. Och jag började, i mitten av januari, få enormt många läsare. Och avstängningarna kom ofta när det var mycket trafik. Två gånger – en gång februari samt i torsdags – hade jag över en halv miljon visningar på en dag, och då står de timmeslånga avstängningarna som spön i backen.

Till saken hör också att jag inte har wifi installerat i huset i Sverige, utan använder mobilen, så mina ip-adresser byts ideligen.

Så jag har flera teorier.

1. Mycket trafik, och folk kanske stör sig på att inlägget kommer upp och anmäler det som ointressant. Om bara en procent av en halv miljon gör det kan det ju räcka för att trigga en ”review”.

2. Hoppande IP-adresser. Lustigt nog hade jag precis installerat VPN innan jag blev avstängd ”för gott”.

3. Jag skriver fort på tangentbordet och ibland när jag går in och svarar på en massa kommentarer efter varandra kan det kanske uppfattas som maskinliknande beteende.

Utöver detta finns förstås möjligheten att folk anmäler mig för att de inte gillar innehållet eller för att jag är allmänt otrevlig eller typ, men jag tycker att då borde jag liksom få skäll. Inte omedelbar avstängning med hänvisning till konto-integritet, så det är mindre troligt. Dessutom borde de ju då kunna hänvisa till vad jag skrivit som varit så hemskt.

Det riktigt skruttiga är ju att det inte enkelt går att få tag i någon att fråga. Men. Jag lyckades till slut.

Så här får du tillbaka ditt konto

Jag har gjort en massa research, och det finns faktiskt fyra sätt att få tillbaka ett permanent avstängt konto. Det fjärde är jag dock mycket tveksam till, men det kan vara värt att prova.

1. Skaffa Meta Verified till ditt instakonto – skapa ett om du inte har något – betala för support och skapa en ticket. Beskriv att du behöver kontot för ditt jobb. Då får du en mänsklig review. Detta fungerade för mig.

Jag gjorde exakt som killen nedan sa, och det tog drygt två dygn innan jag fick det tillbaka:

2. Anmäl till Appeals Centre EU – en gratistjänst för EU-medborgare. De är rätt nystartade, men säger sig lyckas i över hälften av fallen. Där kan man även anmäla det omvända, dvs konton som bryter mot EU-lagstiftning. De svarade mig redan fjärde arbetsdagen efter anmälan, se nedan. Men då hade jag ju redan fått tillbaka profilen.

3. Det tredje sättet är att helt enkelt gå till medierna. Då ändrar de sig ibland.

4. Ett knep flera personer påstår hjälper, men som jag ställer mig tveksam till, är att gå in på denna sida: https://www.facebook.com/help/103873106370583/ – scrolla ner till ”was this helpful”, svara nej och berätta vad du behöver hjälp med, samt ange emailadress. Jag gjorde detta och fick ingen återkoppling, men det skadar inte att prova.

Lycka till!

Att kalla SD för nyssnazister

Publicerat den av

Jag kom inte på ordet ”nyssnazister”, men det är fyndigt, och jag använder det ibland. Rent generellt är jag dock inte så mycket för att använda glåpord om någon, och jag känner människor som sympatiserar med SD och som jag inte vill såra i onödan. Det är partiet, inte väljarna, jag tycker illa om. Så jag väljer mina tillfällen.

Och jag får två sorters reaktioner när jag använder det. En del tycker det är onödigt och elakt, medan andra tycker det är fegt. ”Varför kan du inte säga att de är nazister idag?”

För mig är en viktig princip att vi är vad vi definierar oss som och omvänt tills annat bevisats. Dvs om jag säger att jag är kommunist är jag det såvida jag inte förespråkar företagande, och om jag säger att jag INTE är det gäller det såvida jag inte förespråkar att staten ska äga produktionsmedlen.

SD var nazister på nittonhundratalet eftersom de sa att de var det.

”Men tycker du inte att deras politik är nazistisk?”

Nej. Nazismen är en väldigt specifik lära kopplad till hat mot judar. Vi ska inte utöka den definitionen genom att slentrianmässigt kalla all rasism för nazism.

Det är precis som med ”antisemitism”, som nu kletas på kritik mot Israel, och ”terrorism”, som nu används för exvis knarkhandel. Laddade termer missbrukas.

SD har inte hatat judar på rätt länge. De står dessutom bakom Israels folkmord och apartheid i Palestina, och Åkesson var nyligen där, inbjuden som talare av Netanyahu.

Jag kan inte idag heller säga att SD är hudfärgsrasister enligt den traditionella definitionen. Många av deras supportrar är det absolut, men partiprogram och retorik från företrädare speglar inte den synen. Däremot är de absolut rasister enligt den utökade definitionen där även hat mot religiösa och kulturella folkgrupper räknas, på grund av deras massiva muslimhat.

Men sa jag inte att jag var emot utökning av definitioner?

Den utökningen gjordes för länge sedan, och är rätt vedertagen idag. Men jag hade egentligen föredragit om det funnits ett annat ord för fördomar mot utövare av religioner.

Så sammanfattningsvis: Mitt problem med SD är inte egentligen att de var nazister på 1900-talet, utan att de är muslimhatare idag. Men det faktum att dagens ledning gick med i ett parti som var nazistiskt eller åtminstone nyss hade varit det, och som ville förbjuda blandäktenskap och utomeuropeiska adoptioner, visar att det enda man gjort idag är att förflytta hatet mot judar och svarta till världens muslimer.

Läs mina gamla blogginlägg om Sverigedemokraterna och nazism!

Följ diskussionen på Facebook:

Varför min SD-gräns går här

Publicerat den av

Så jag röstade på M i alla val fram till det förra. Den gången gjorde jag det extremt motvilligt, eftersom jag visste att de skulle samarbeta med SD, och det var något jag absolut inte ville.

Så varför drar jag gränsen just här?

Det handlar egentligen inte så mycket om att jag är rädd för rasistisk politik. Det är trots allt riksdagen som beslutar om lagar, och SD kommer ju inte att få majoritet oavsett hur jag röstar.

Av de lagar som röstats igenom under de senaste 3½ åren som handlar om invandring har jag varit emot somligt, för annat och neutral till ytterligare annat.

Exempel:

1. Jag har inget emot att man höjer inkomstnivån för arbetskraftsinvandring, men jag tycker man höjde för mycket på ett bräde.

2. Jag har inget emot höjda krav för medborgarskap och PUT. Det har jag aldrig haft. Redan för över tio år sedan tyckte jag att vi ska sluta ge PUT till dem som invandrat som vuxna och aldrig jobbat.

3. Jag har inget emot att fler utvisas efter att ha begått brott.

4. Jag tycker inte om tramsandet om indragna medborgarskap.

5. Att betala invandrare stora belopp för att återvandra tycker jag är om inte rasistiskt så i alla fall apdumt. Det är en sak med en asylinvandrare som aldrig kommit in i samhället – där kan man t ex ge dem fortsatt försörjningsstöd några månader så att de kommer på plats – en helt annan att muta produktiva människor med stora belopp.

6. Jag gillade spårbytet och är sur för att de krånglat till det.

7. Att antalet asylinvandrare sjunkit beror ju på EU snarare än vem som regerar i Sverige, men jag är egentligen för att vi tar emot fler kvotflyktingar nu när inte så många flyr direkt till Europa. Tiotals miljoner bor i läger utan hopp, och vi har råd.

Så eftersom jag inte är vänster vill jag ju inte ha en sosseregering, och det är bara att konstatera att inget alternativ är perfekt. Jag kan leva med ovanstående, och jag hade förmodligen kunnat leva med en sosseregering också – dem har vi trots allt haft långt mer än borgerliga i mitt liv.

Så varför drar jag en gräns vid SD i en regering?

För att då blir de ministrar.

Det har varit plågsamt att se representanter för detta parti vars värderingar jag avskyr stå bredvid dem jag röstade på denna mandatperiod och uttala sig, men de har åtminstone inte varit ansvariga för departement.

En regering med nyssnazistiska ministrar, och i synnerhet om Jimmie Åkesson som jag verkligen avskyr blir statsminister, skulle vara en skam för Sverige.

Deras rasistiska, i synnerhet muslimhatande, retorik har ingen plats i ett civiliserat samhälle. De ska inte representera Sverige på en internationell arena.

Lägg till detta Åkessons flörtande med Netanyahu och hans hat mot det palestinska folket och valet – bildligt och bokstavligt – blir lätt.

Jag kommer inte att rösta på ett parti som släpper fram en regering med sverigedemokrater i. Sakpolitiken styrs inte av regeringen utan av Riksdagen, och jag kommer därför att lägga min röst på det högraste partiet som uppfyller det kravet.

Amen.

#Valet2026

Följ diskussionen på Facebook:

Gå i palestinska skor

Publicerat den av

Av och till får vi se opinionsundersökningar gällande hur många som ”stödjer” sin regim – i Hamas, på Västbanken, i Iran osv.

Och jag känner att många av oss västlänningar, som haft rösträtt hela våra liv, inte riktigt fattar hur folk tänker i en diktatur.

Rent generellt: Man går inte omkring och tänker så mycket på vilka som styr. Dels spelar det ingen roll vad du tycker eftersom du ändå inte får rösta, dels känner du inte till rätt mycket av sånt som du hade kunnat störa dig på om det funnits fri press och dels är du van att inte dela med dig av dina åsikter, för du vet inte vem som skvallrar för regimen.

Det finns förstås i de flesta diktaturer grupper av människor som är super-emot regimerna. Kina, Ryssland, Iran har mängder av dissidenter i sina fängelser. Hamas har av och till under åren avrättat regimkritiker. Och den yngre generationen har tillgång till information den äldre saknar och är mer förändringsbenägen.

Men breda lager har ingen stark åsikt. Så när vi får se opinionsundersökningar gällande hur många som ”stödjer regimen” i en diktatur är det siffror som inte säger så mycket.

Många i Väst ser väldigt svartvitt på både palestinier och iranier. De delas in i två kategorier – de som stöttar landets regim och därmed är raktigenom onda och de som kämpar med näbbar och klor och fara för sitt liv för att störta den och som är raktigenom goda. Det finns inget utrymme för nyanser däremellan.

Jag minns när journalisten Anas Al Sharif blev brutalt mördad. Strax efter cirkulerade bland annat dessa bilder, som sägs visar honom som ung, starstruck journalist som träffar Hamas’ ledare. Nu ser han rätt inklippt ut, med skarpa linjer runt kroppen och i jacka inomhus och dessutom är bilderna spegelvända. Gubben till vänster är till höger på andra bilden.

Men syftet var att förklara honom som en av de onda, som därmed förtjänade att bli mördad. Och jag minns att jag diskuterade med någon som tvärsäkert deklarerade att eftersom EU (!) säger att Hamas är en terrororganisation borde han absolut inte träffa ledningen för Gaza, utan ta avstånd. Och jag tänkte att hur kan det vara så svårt att bara försöka gå några steg i hans skor.

Uppväxt i Gaza, som är ett koncentrationsläger, illegalt blockerat av ett land som stulit mark från 60 procent av Gazas befolkning och som regelbundet mördar hans landsmän – särskilt barn. Fri press finns inte, utan all information han fått under sina på bilden dryga tjugo år i livet har varit censurerad av Hamas. Och då ska han på någon fläck själv konstatera att ”jamen eftersom EU säger att de är terrorister tänker jag inte träffa dem”. Enligt hans vänner blev han dock mer kritisk mot Hamas mot slutet av sitt 29-åriga liv. Och det är ju inte konstigt, eftersom han som journalist fick mer insikt i vad som hände under ytan i Gaza.

Samma sak när det gäller 7 oktober. Det är ett fasligt tjafsande om att palestinierna i Gaza jublade den dagen. Men vi måste förstå att de nyheter som visades där var helt annorlunda mot de vi såg. Och ingen av oss fick en korrekt bild.

I Gaza och många arabisktalande medier från regionen betonades attackerna på baserna och det faktum att Hamas nu tagit fångar som kunde växlas mot de många palestinier som Israel torterar i fängelser, utan att de dömts för brott, och varav många är barn. De döda civila nämndes knappt. Det är inte konstigt att det sågs som en seger bland dem som hade närstående som drabbats av Israels grymma behandling av fångar.

Vi å andra sidan fick en lång rad lögner serverade av Israel de första veckorna, som kraftigt överdrev de dåd palestinierna – varav en del var Hamas, andra privatpersoner – hade begått. Så vår bild var imo mer skev än den palestinierna hade, för den var bara ofullständig och inte en direkt lögn.

Och när vi förflyttar oss till Iran gäller samma sak. ”Frihet för det iranska folket” betyder olika saker för olika personer. Såvitt jag förstått vill väldigt få ha kvar hijabkravet för kvinnor, och de flesta vill se en väg från diktatur till demokrati, men det betyder inte nödvändigtvis att man gillar att USA och Israel dödar alla deras ledare – och än mindre att bomber dödar civila och förstör landets infrastruktur högt och lågt. Deras mest akuta problem är att deras ekonomi är helt sönderslagen av sanktioner, och det löses inte genom döda mullor.

På samma sätt vill många se Reza Pahlavi komma tillbaka och rädda landet, medan andra ser honom som sonen till en grym diktator, och de vill absolut inte kännas vid honom.

Så många menar att det i alla lägen är fel att ”försvara” dem de uppfattar som ”onda”, men faktum är att det finns rätt få onda människor i världen. Vi är produkter av vår livserfarenhet. Och vill vi föra en meningsfull diskussion om vad som är bäst för folken i Mellanöstern måste vi klara att ta på oss palestinska och iranska skor.

#IsraelGazaKrig2023

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

”Jag sa ju det!” sa Trump

Publicerat den av

”Jag sa ju det! Jag sa att NATO inte skulle hjälpa oss när vi behöver hjälp! Femtielva kvadriljoner har vi lagt på NATO! Och de kan inte göra detta lilla!”

Men det är förstås ingen liten sak att gå in i ett krig, och göra alla det egna landets invånare till måltavlor. Som våra europeiska ledare säger: Han frågade inte ens.

Surast är han på Keir Starmer. ”Han säger att han måste fråga sitt team! Varför då?! Han är ju premiärminister, så han kan bestämma själv!”

Trump är snart 80 och har inte fattat skillnaden mellan en parlamentarisk demokrati och en republik.

De håller fortfarande på och ”utreder” attacken mot flickskolan i Minab, vilket förstås är direkt trams. De vet att de är ansvariga, och rimligtvis är orsaken ”bad intelligence”. Och sånt händer. Då tar man ansvar och ber om ursäkt. Obamas försvarsministrar läxades upp av kongressen när strikes gick fel i Afghanistan. Jag kan dock inte riktigt se framför mig Hegseth yttra orden ”vi beklagar”.

Lyckligast av alla är Lindsey Graham. Full som ett ägg ringer han in till talk shows varje kväll och rantar om hur fantastisk Trump är. Och när man har stridshökarna Graham och Ted Cruz på sin sida gör man förmodligen något totalt fel.

De tuffa tuffingarna har tagit sig vatten över huvudet, och för varje dag som går blir det tydligt att Mellanösterns folk igen får betala för västerländska gubbstruttars nonchalanta macho-egon.

#IsraelLibanon2026

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

Trump vill bli ihågkommen

Publicerat den av

Jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas.

Trump II drivs till klart övervägande delen av en fixering vid sitt ”legacy” och vid att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Expansioner av territorier, som Grönland, Kanada, Panama, Venezuela.

Omdöpning av Gulf of Mexico.

Omdöpning av diverse annat till ”Trump”.

Fredspriset.

Och nu har han kommit på att han kan bli ännu mer historiskt stor genom att bomba länder. Och jag trodde faktiskt han skulle göra det förra gången redan, och det var mycket vapenskrammel, inte minst mot Nordkorea, men även Iran. Dock gick han aldrig hela vägen. Och under Bidenåren postade hans supportrar memes om hur han är den ”ende president som aldrig startat ett krig”.

Problemet är att det gick väldigt ”bra” i Venezuela och även förra gången han bombade Iran – ur hans perspektiv. Han fick bara skäll från dem han inte bryr sig om, och de som gillar honom berömde honom massor för hans styrka och initiativförmåga. Hans alpha male-självkänsla växte över alla gränser, och nu tror han imo att han aldrig kan misslyckas. Lite som en gambler som vunnit två gånger av två möjliga.

Venezuela var den så kallade ”inkörsporten”.

Alla presidenter, även de bra, har någon form av hybris. Trots allt har de vunnit över precis alla sina motståndare, och de är omgivna av beundrare och fjäskare.

Men i Trumps fall når den direkt livsfarliga nivåer.

“Till medlemmarna av den islamiska revolutionsgardet, de väpnade styrkorna och all polis säger jag ikväll att ni måste lägga ner era vapen och då erhålla fullständig immunitet, annars möter ni säker död, så lägg ner hela vapen, och ni kommer att bemötas rättvist med total immunitet, annars kommer ni att möta en säker död.

Och slutligen, till det stora, stolta folket i Iran, er frihetstimme är kommen. Håll er skyddade, lämna inte era hem, det är väldigt farligt där ute, för bomber kommer att falla överallt. När vi är klara, ta över ert samhälle, det är ert att ta. Detta kommer förmodligen att bli er enda chans för generationer. I många år har ni bett om Amerikas hjälp, men ni fick den aldrig. Ingen president var beredd att göra vad jag är beredd att göra ikväll. Nu har ni en president som ger er vad ni vill. Så låt oss se hur ni svarar.”

Så om det blir ett regimskifte beror det på Trump, om det misslyckas på iranierna, och på något sätt garanterar han immunitet till militär och polis om de lämnar över vapnen – till vem? – samtidigt som han är tydlig med att han inte är den som kommer att leda denna coup d’état. Mmm.

Vad alla experter på Iran säger är att deras stolthet – de är trots allt världens äldsta land, vår civilisations vagga – kombinerad med att det strategiskt är smart att attackera USA dels för att ena landet mot en gemensam fiende och dels för att gör de inte det framstår de som svaga – kommer att göra ett krig oundvikligt.

Många av falangerna, Pahlavigänget, kurder, araber med flera är regimfientliga men inte överens med varandra, och vanliga perser som tidigare var regimkritiska men inte gillar USA och israel, har nu galvaniserats efter ledningens död och ryktena om den bombade flickförskolan. De må inte gilla regimen, men de hatar Israel och USA ännu mer.

Pahlavi är ingen enande figur. Hans far var en brutal diktator, och han har aldrig tagit avstånd från detta. Han har dessutom inte satt sin fot i landet på snart ett halvsekel. Visst har han anhängare, men att en majoritet av landets befolkning skulle ställa sig bakom den förre despotens son när han inte klarar att säga att han står bakom även dem som torterades och led under hans far är ju helt osannolikt.

Ingen enskild grupp är ens i närheten av att ha vapen och infrastruktur nog att vinna över NRGC.

Irans främsta måltavlor lär nu vara amerikanska medborgare, för att göra kriget impopulärt inför valet i USA. Några dödade amerikanska soldater och republikanerna ligger ännu risigare till än idag. Eller än värre – terrordåd i USA.

Hur jag än vänder på det känns det alltmer som att detta kommer att sluta med en katastrof.

Säg att jag har fel, pretty please …

Följ diskussionen på Facebook:

Hela Mellanöstern till Israel

Publicerat den av

Så Tuckers intervju med Mike Huckabee, USAs ambassadör till Israel, är nu publicerad.

Den är frustrerande att se.

#AdrenalineRush

Huckabee tillhör den grupp ”Christian Zionists” som är bokstavstroende, och deras imo avart till religion menar att alla världens judar måste flytta till ”The Holy Land” för att Jesus ska komma tillbaka, och därför samlar man in pengar till vem som helst av judisk börd som kan tänka sig att flytta dit. Detta, som jag skrev igår, resulterar i sin tur i att många som aldrig satt sin fot i området nu flyttar till Palestina och blir vad jag kallar bosättarterrorister, dvs stjäl land, hem, boskap från palestinier som levat där i årtusenden, och ofta mördar, våldtar, fängslar och torterar vuxna som barn.

Denna tankefigur grundar sig på några passager i Gamla testamentet där ”Israels”, dvs Jakobs, barn ska föras tillbaka till ”deras eget land”. Han menar alltså att det är ett påbud från Gud att troende ska fixa detta, för tydligen klarar inte den allsmäktige guden av det själv. Och om människor, inklusive kristna, mördas och fördrivs i processen är det offer man måste acceptera.

I intervjun går han längre än så, och förklarar att på grund av 1 Mosebok 12:7, ”Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.»”, har egentligen alla som är judar rätt till hela området från Eufrat till Medelhavet, dvs även delar av Irak, Syrien, Libanon och Jordanien.

Så Tucker inledde en lång diskussion kring vem som var jude. Netanyahu är enligt honom ateist med östeuropeiska föräldrar. Och det är här det blir frustrerande.

Dels på grund av hur Huckabee hoppar mellan religion, ”ras” och tradition för att förklara vilka som har och inte har rätt att leva i området, och till slut verkar han landa i att om ens familj kallar sig judar räknas man. Jag säger ”verkar”, för trots en väldigt lång diskussion fram och tillbaka är det ändå inte helt solklart.

Dels på grund av att inte Tucker ställer dessa frågor:

Om en palestinier, vilket oftast är fallet, har mer DNA från de bibliska judarna än en random bosättare från Chicago, har då inte hen större rätt att leva där enligt Huckabees logik även om hens förfäder någon gång konverterat till kristendom/islam? Däremot föreslår han DNA-testning av alla i Israel och Palestina för att se vem som har rätt att leva där, men si det vill inte ambassadören, och han vägrar svara på frågan varför.

Men framförallt: Om man nu verkligen vill läsa bibeln som Fan, så sa ju faktiskt Gud ”din säd” till Abraham (Abram), och inte ”Isaks/Jakobs säd”. Ismael, dvs arabernas anfader, hör ju också Abrahams söner.

Det är omöjligt att se intervjun och inte känna djupt obehag över att USA satt en sådan extrem religiös fundamentalist i en så central roll.

På den direkta frågan hur han anser att USA ska agera om Israel anfaller Syrien, Libanon, Jordanien och Irak i syfte att lägga under sig länderna, rensa dem på deras nuvarande befolkning och flytta dit sin egen befolkning svarar alltså USAs främsta representant i regionen:

“It would be fine if they took it all.”

USAs ansvarige för relationer med Israel anser alltså att Gud beordrat honom att, för att säkra en plats i himlen, stötta Israel i alla deras krig mot kringliggande länder och göra allt för att kristna och muslimska invånare försvinner för att ge plats till dem han enligt en snårig definition väljer att kalla ”judar”, även om det innebär mord på och fördrivning av kristna och muslimer som inget ont gjort.

På vilket sätt är han bättre än en nazist?

#IsraelLibanon2026

#IsraelGazaKrig2023

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

Kristna palestinier

Publicerat den av

Jag berättade igår om hur Tucker Carlson, som jag ju verkligen inte normalt gillar, håller på att förändra unga republikaners syn på Israel och Palestina. Och pro-Israeler både i Israel och USA är med rätta oroliga över detta.

Det intressanta är att han lyckas nå fram genom att nästan helt utesluta muslimska palestinier från diskussionen, utan han fokuserar på de kristna. Och jag har dubbla känslor inför detta. Men vi parkerar dem.

Det är förstås bra att deras historia berättas. Han har gjort tre suveräna intervjuer, inte genom att själv vara suverän, förstås, utan genom de väldigt intressanta intervjuobjekten.

Mother Agapia, grekisk-ortodox nunna (syster till George Stephanopoulos), som verkat i många år på Västbanken, publicerad i höstas. Hon är ju inte själv palestinier, men hon känner dem väl.

Två kristna män av palestinskt ursprung, den ena israelisk medborgare och ärkebiskop, den andra jordansk medborgare som studerat i USA. Gissa vem som känner sig mest välkommen i sitt samhälle.

Nu senast Fares Abraham, präst från Beit Sahour, en by nära Betlehem där herdarna fick budskapet att Jesus var född. 80 procent är kristna där. Han och hans fru har mer eller mindre flytt till USA.

”Om du är en kristen sionist ska du veta att dina åsikter och ibland dina pengar finansierar fördrivning och mord på världens äldsta kristna församling”, sa Tucker. Hårda ord.

Intervjun är skakande, även för mig, trots allt jag läst. Han berättar hur hans barndomsvän blev skjuten i huvudet genom fönstret när han satt och åt middag med sina föräldrar, hur hans mor blev skjuten i ryggen i deras trädgård, han berättar om medveten apartheid, stölder av hem och vatten och andra begränsingar, hur barn inte kan ta sig till skolan, och hur IDF rakt ut säger till honom att ”eftersom du är kristen kan du resa någon annanstans, detta är vårt land”. IDF tog över en familjs hem, och en dag stod en soldat på taket och kastade en stor sten i huvudet på en familjemedlem så att han dog. Bara därför att.

Så jag gillar inte att dra genkortet. Men om man ska dra det, dra det rätt.

Dagens judiska bosättare kommer oftast inte ens från Israel, utan de flyttar direkt dit från helt andra länder, sponsrade av kristna församlingar. Europeiska judar, som exempel, har till 60 procent rötter från Mellanöstern, och 40 procent från Europa, om båda deras föräldrar är judar, vilket inte alltid är fallet med dagens ”right of return”-invandrare, så de som flyttar dit kan mycket väl ha bara något tiotal procent av sina förfäder från området.

De kristna palestinierna är, som jag tidigare berättat, till nästan hundra procent ättlingar till de judar som levde där för tretusen år sedan. DNA-analyser av kroppar har visat det. Det är ju inte konstigt, för de har ju aldrig lämnat området, utan genomlevt kristna såväl som muslimska imperier och styren. Och de har aldrig fått barn med någon muslim, eftersom sådana barn automatiskt blir muslimer, så de är världens mest ”renrasiga” judeättlingar.

Och efter att ha bevarat Jesus första kyrka i tvåtusen år får de nu höra att de inte har rätt att leva där, de mördas, bestjäls, kringskärs, bespottas, hånas, fördrivs av människor som aldrig satt sin fot i deras by,men anser sig ha rätt att bo där på grund av sin ”ras”.

Så varför har jag dubbla känslor?

Jag tycker förstås att det är kanonbra att hans berättelse kommer ut, och om den upplyser amerikansk ung höger om att kristna palestinier är på väg att utrotas från sitt hemland är det en enorm vinst. Det är ju inte sällan deras mammor som luras av sina pastorer att skänka pengar till den så kallade ”återvandringen”.

Samtidigt är hela ”låt oss fokusera på kristna”-strategin i sig osmaklig, eftersom den spelar på en hierarki där kristna är bäst, muslimer sämst och judar i mitten. Och för att nå fram till de som har den inställningen måste man liksom ”tala till rasister på rasisters vis”.

Följ diskussionen på Facebook:

Andrew, före detta Prince

Publicerat den av
FILE PHOTO: Britain’s Prince Andrew reacts at the end of the Requiem Mass, on the day of the funeral of Britain’s Katharine, Duchess of Kent, at Westminster Cathedral in London, Britain, September 16, 2025. REUTERS/Toby Melville/File Photo

När Andrew, formerly known as Prince, hamnade i finkan började många spekulera i huruvida detta skulle innebära kungahusets fall, och jag tänkte att nä, folk fattar att familjer har svarta får.

Tills jag började inse cover-up:en. Inte bara verkar drottningen ha betalat hans skadestånd till Virginia Giuffre, 12 MUSD, utan det har också kommit fram att hans fulerier varit kända av UKs medier länge, men varje gång de försökte fråga hovet om dem hotades kanalerna med avstängning från access. Och då vek de sig.

Och där har vi ju den faktiska maktkorruptionen. Det var inte bara han. En familj som ärvt politisk makt använde den makten till att låta en pedofilring fortgå för att bevara sin makt och skydda en äckelgubbe, lite tillspetsat.

Jag tror inte för ett ögonblick att Charlie var med på något sätt. Och det var in all fairness inte han utan drottningen som satte sig på tvären. Och hon var en mamma som älskade sin perverse son. Det finns massor av förmildrande omständigheter. Men ändå.

Charles är inte särskilt populär, men det är William. Det kan bli så att pressen på kungahuset att ta ansvar för mörkandet slutar med en abdikering, så att William kan regera med en ”clean slate”, som experter uttrycker det. Vad tror ni?

Nu är det ju inte peddandet utan det faktum att Andy, som aldrig gjort ett skapandes grand vad jag förstått, fick en skräddarsydd roll för att folket var sura över att betala hans lön, och i den rollen fick han tillgång till strategiskt känslig information som han gav till Epstein, och det var det som till slut satte honom i buren igår. Landsförräderi är illa förstås, men den delen hade nog resten av familjen överlevt genom ett bestämt avståndstagande, för ingen av dem lär kunna anklagas för att ha vetat om det.

Trumpalumpa har iaf empatin på rätt ställe. Han är jätteledsen för att kungahuset drabbats av detta.

Det viktiga är dock att han själv är helt ”exonerated”, dvs frikänd/återupprättad.

Nej du.

Så länge ditt korrupta Pam ”Karen” Bondi-styrda Department of ”Justice” (DoJ) bara släppt typ hälften, i strid mot den lag du kämpade stenhårt emot, är du mer misstänkt än någonsin.

  • Vi tror att det finns ett lik i din trädgård!
  • Nej det gör det inte och ni får inte komma in!
  • Då fixar vi ett beslut som gör att vi får komma in!
  • Om ni gör det kommer jag att se till att ni får sparken!
  • Vi tar risken, här är beslutet!
  • Ok, kom in och gräv precis här, men ingen annanstans! Tada! Inget lik precis där! Nu är jag frikänd!

DoJ, som förstås likt alla andra justitiedepartement världen över ska vara neutrala, firar iaf med att hänga upp hyllningar till Trump.

Kim Jong-Un-vibbar?

Följ diskussionen på Facebook:

Epstein och inte barnäktenskap

Publicerat den av

”Varför pratar alla bara om Epstein och inte om barnäktenskap i arabiska länder?”

Om man ska whatabouta Epstein, så whatabouta bättre.

Faktum är att det är betydligt färre länder som har lagar mot äktenskap före 18 än som inte har det, världen över, se bild. Arabländerna sticker inte alls ut. De är inline med övriga.

I Indien, trots lagstiftning, ingås nästan en fjärdedel av alla äktenskap med brudar yngre än 18. Subsahara-länder, oavsett religion, har också en hög andel barnäktenskap.

Detta är ett fattigdomsproblem och inte kopplat till etnicitet eller religion.

Arabländerna har faktiskt ofta artonårsgränser, men tillåter undantag – dock är äktenskap med brudar under 16 sällsynta. Och det kan man störa sig på. Men om vi ska whatabouta, så kom ihåg att flera amerikanska stater inte har någon gräns alls, och bara fjorton tillämpar strikt artonårsgräns.

Epsteinaffären är viktig för att makthavare ägnade sig åt trafficking av i huvudsak östeuropeiska flickor till Västvärldens rikaste och mäktigaste, och vi hade ingen aning. Om man känner ett behov att flytta den diskussionen till araber är man en liten lort.

Följ diskussionen på Facebook: