241 000 visningar och över 1 400 kommentarer fick mitt inlägg om tjejen som inte fick vara vakt och bära hijab. Jag hinner förstås inte svara alla. Men jag scrollade igenom de flesta kommentarerna nu på morgonen, och trots att jag skrivit om rasism och i synnerhet hat mot muslimer i över femton år är det djupt tragiskt att se hur det liksom bara blir värre och värre.
När jag växte upp fanns inget, vad jag minns. Fanns å andra sidan inte många muslimer heller. Som jag minns det eskalerade det dels efter 9-11 och dels under ISIS-tiden, men det är imo sociala medier som bär det största ansvaret. När rasister ser att andra rasister kan håna muslimer öppet är det lätt att spinna iväg.
Och det borde inte vara så, för vi har ju en lag om hets mot folkgrupp, men den används så sällan när det gäller just muslimer. Andra folkgrupper är dels bättre på att själva anmäla och har dels större stöd bland övriga svenskar, som anmäler åt dem. Vi har blivit avtrubbade när det gäller muslimhat, och det har gått långt överstyr.
Jag blev också varm över hur många av er som sa emot. Och jag undrar om vi kan hjälpas åt att polisanmäla fler. Får vi till några fällande domar kommer det att sprida sig, och tona ner det värsta hatet. Dessutom kommer muslimers utsatthet att synas i BRÅs statistik.
Jag vet inte riktigt hur detta projekt ska gå till. Kanske en sida eller grupp. Vi kan inte skapa någon sorts databas med individer, pga både GDPR och förtalslagstiftningen, men det går förstås att länka till sånt som är publikt.
Den stora svårigheten är att hitta personerna bakom kontot. Jag har en lista över sånt jag hittat, och kan konstatera att det bara är kanske en femtedel som är identifierbara. Antingen trollkonton eller också vanliga namn och för lite identifierande information i profilen. Sedan måste förstås också personen bo i Sverige.
Om någon är polis eller har kontakter och kan berätta hur polisen helst skulle vilja ha anmälningar vore det kanon.
Självklart ska även brott mot andra folkgrupper anmälas. Mitt fokus på just muslimer är att de imo är i särklass mest utsatta.
En bra början är gruppen ”Stoppa Islamiseringen i Sverige”. En hel del muslimhat där. Självklart får man ”kritisera religionen”, som de brukar säga, men om ordet ”islam” används som omskrivning för ”muslimer”, typ ”islam vill mörda svenskar” är det imo brottsligt. Och även om den som lagt upp innehållet inte går att identifiera kan man kolla vilka som delat det. Sedan är det ju inte bara inlägg, utan även kommentarer som räknas. I kommentarsfält går folk ofta längre, enligt min erfarenhet.
Jag gick precis in och läste. Exempel på hets mot folkgrupp är ett inlägg med texten ”Muslimerna kan ju starta ett eget vaktbolag. De om några behöver ju vaktas. 😂” Om du inte tycker det låter så blodigt, så pröva att byta ut ”muslimer” mot ”judar” och fundera över varför det blir skillnad i ditt huvud.
Vad tänker ni? Tips? Idéer?
Bör man varna innan polisanmälan, och ge dem en chans att ta bort inlägget?
Den här artikeln i SR har valsat runt några dagar. Storyn är enkel. Hon nekades jobba som Securitasvakt i hijab, folk blev förbannade och Securitas överväger nu att ändra sin policy.
Och sedan kommer en motvåg – det är minsann inte synd om henne, enligt den gamla vanliga rasselogiken: eftersom kvinnor i hijab är förtryckta ska vi hindra dem från att jobba. Mmm.
Jag tycker det är lite intressant att diskutera med dessa individer, för då ser man hur konstigt det ser ut i huvudet på delar av våra landsmän.
Ett annat argument är att hon som vakt kan stöta på en kvinna som är utsatt för hedersförtryck (?!) och den kvinnan skulle då må dåligt av att prata med en vakt i hijab (?!). Och jag säger då att denna förtryckta kvinna som av någon anledning behöver prata med en vakt säkert hellre pratar med henne än blonde Bosse Nyssnazist.
Det bästa argumentet, som alltid funkar, är att fråga om förbudet även ska gälla gifta ortodoxa judinnor.
Då slår det tilt. De googlar lite, kommer tillbaka på volley och säger att dessa minsann kan bära basker eller peruk, utan att ens höra hur korkat det låter.
Efter att jag svarat att inte alla accepterar vare sig att visa delar av håret eller att bära peruk som alternativ kommer de inte tillbaka mer.
Det finns bara ett egentligt argument, och det är muslimhat.
Så Ebba Busch vill ”hålla packet borta” enligt Expressen. Jag hittar inget kontext, men det är svårt att se något som försvarar ett sånt uttalande.
Jag har alltid gillat KD. Minns alla år hur synd jag tyckte om Alf, som kämpade för fyra procent medan han kravlade på dryga två. Och jag känner många supertrevliga kristdemokrater.
Det har varit väldigt jobbigt att se det partiet traska långt förbi anständighetens all gränser. Muslimhatet flödar. I debattartikel på debattartikel försöker de hitta nya sätt att jävlas med Sveriges muslimska befolkning. De till och med överträffar nyssnazisterna i SD.
Någon skrev igår i kommentarerna att ”Helena är moderat”, och en annan person kontrade omedelbart med att han inte trodde ens jag trodde på det längre.
Well.
Jag har från mitt första val 1985 tills idag alltid röstat på M i alla val. Varför? I de flesta val har jag gjort en analys av mina åsikter och kommit fram till att M bäst företräder dem.
Och jag är fortfarande inte vänster alls. Jag är ekonomiskpolitisk mittfåremoderat. Jag är för friskolor och skattesänkningar och en massa annat borgerligt.
Även när det gäller migpolitik är jag för en del. TUT istället för PUT som regel, höjd minimigräns för lön för arbetskraftsinvandrare, dock inte så höjd som resultatet blev. Ökade krav för medborgarskap, visst, men jag är skeptisk till vandeltramset.
Utvisning av kriminella, absolut. Vi hade mesiga lagar innan.
Men trettonåringar i fängelse – nej!
Och jag tycker joxandet med indragna medborgarskap är ett spel för gallerierna, och jag tycker Sverige ska ta emot fler, inte färre, kvotflyktingar. För att ta några exempel.
Så mina värderingar överensstämmer till kanske 80 procent med Moderaternas.
Men.
Jag kommer inte att rösta på ett parti som tänker bilda regering med Nyssnazisterna.
Jag kommer inte heller att rösta på ett parti som stöttar folkmordet i Gaza.
Alice Teodorescu Måwe, som regelbundet hetsar mot det palestinska folket, verkar nu kräva att EU förbjuder kritik av folkmordet och den illegala ockupationen.
När argumenten tar slut gäller det att inskränka det fria ordet.
Även om vi helt bortser från konflikten och var vi står när det gäller den är det så absurt att vilja lagstifta om att ett och endast ett land ska ha någon sorts immunitet. Säg vad du vill om Sudan, Grekland, Peru och Indien, bara inte Israel!
Jag håller den attityden i kombination med muslimhatet som spiller över på det palestinska folket ansvariga för att Israels etniska rensning som nu övergått i folkmord har kunnat pågå i snart 70 år.
Jag fick frågan igår hur jag tänker om krigen mellan Israel och Palestina på 60- och 70-talet, och mitt svar är ”inte alls”. Jag undviker medvetet alla diskussioner om vem som började och vem som erbjöds vad och sedan tackade nej, för det saknar relevans för de poänger jag försöker göra och leder bara vilse.
Det enda som spelar roll är hur det började och var vi är nu.
Och det började med att hundratusentals palestinier mördades och fördrevs från sina hem i en välplanerad etnisk rensning. När man väl dragit den slutsatsen blir allt annat irrelevant. Jag anser självklart att alla attacker på civila är förkastliga, och det gäller både på Västbanken och sjunde oktober och allt annat som skett. Men palestinierna som folk är inte ansvariga för vad andra palestinier gör. Det gäller massakern i Hebron och det gäller 7 oktober. Och det är märkligt att det är så lätt för många att anse att bosättarvåld inte är terrorism och att bara individerna är skyldiga, trots att Israel sanktionerar detta direkt och indirekt, men alla dåd på judar i Israel är varenda palestinier skyldig till. Inklusive Hebron för hundra år sedan.
I grund och botten har vi att göra med en ockupationsmakt och ett illegalt ockuperat folk. Allt börjar och slutar där. Det är därför jag så sällan diskuterar Hamas. De är inte problemet. De är ett symptom.
Jag känner att de som ivrigt försvarar Israels ”rätt” till Palestina egentligen saknar förmåga att överhuvudtaget se vad palestinierna gått igenom. Så jag vill att vi istället tänker oss Sverige under liknande förhållanden. Jag har gjort denna övning förut, men det var länge sedan och jag har fått många nya läsare.
Vi antar att Sverige är ockuperat av ett främmande land, precis som Palestina var under mandattiden mellan krigen. Vi vill bli fria. I Sverige i min analogi lever många muslimer, och de har flyttat hit för att ta över vårt land. Det vet några av oss, för de har skrivit ett avtal med vår ockupationsmakt där de krävt det. Men det finns inget Internet och ingen TV så många känner inte till det. Istället sprids rykten, en del korrekta, andra felaktiga.
Ibland blir det bråk mellan oss och ockupationsmakten, och då står muslimerna på deras sida mot oss. Folk dör i upplopp på båda sidor.
Några gånger genomför svenskar attacker mot muslimer för att försöka få dem att lämna landet. Attackerna är inte organiserade av den ledning vår ockupationsmakt tillåter oss att ha, men vi får alla skulden ändå. Särskilt när civila dör. Det heter att vi är terrorister som inte kan litas på. Det heter att vi hatar muslimer, trots att vi egentligen inte alls har något emot dem som personer – vi vill bara inte att de ska ta över vårt land eller sabotera vår frihetskamp.
Så kommer en dag när vår ockupationsmakt har insett att det är fel att ockupera andra länder, och lovar att dra sig tillbaka, och vi är lyckliga, för äntligen ska vi få vår efterlängtade frihet.
Då kräver muslimerna att få hela vårt land, och menar att vi kan flytta till Tyskland eller Finland istället, men de måste bo i just vårt land, för en del av deras förfäder var vikingar. Det var ju våra också, föralldel, men det har alla glömt.
Inte alla muslimer, men en majoritet. De som levat här länge blir många gånger förtvivlade, men de är i underläge.
I det här läget ställer jag mig inte frågan varför det skedde så många pogromer, utan varför de inte var fler. Återigen – detta är inget försvar, bara en reflektion.
Jag antar att palestinierna helt enkelt litade på att ockupationsmakten skulle ge dem deras land. För engelsmännen hade ju lovat dem landet också. De var rätt fula på det viset. Och palestinierna naiva.
Åter till analogin: FN gav mer än halva vårt land till muslimerna, trots att de bara var en tredjedel av befolkningen och nästan alla kommit de senaste årtiondena. Många bara de senaste åren. Och trots att de bara ägde sju procent av marken.
De visste att de skulle behöva ge medborgarskap till dem av oss som fortfarande bodde i ”deras” del, och de ville ha den mark vi ägde, och de hade en plan för det. Under det halvår som gick tills ockupationsmakten formellt dragit sig tillbaka och de kunde utropa sin islamistiska stat tågade de genom Värmland, Dalsland, Småland osv, från by till by och från gård till gård och mördade och fördrev alla invånare. När de kom till Vimmerby förgiftade de hela byn. I andra byar radade de upp alla och sköt dem. Ibland roade de sig med att våldta kvinnorna. En del körde de till Norge, och sa ”gå över gränsen eller dö”. Andra körde de till Blekinge. Hela Blekinge var till slut fullt av människor som levat i många generationer i Småland och vars hus de nu stulit.
”Det finns inget som heter svenskar!” sa de. ”Ni har ingen historia. Ni är bara ett folk som råkar vara här. Landet är vårt. Hela landet. Men vi tar denna del först.”
När deras nya land väl bildas har de blivit av med mer än hälften av alla svenskar i området, genom mord eller fördrivning.
Sedan gick årtiondena. En del svenskar begick terrordåd. Ibland startades krig, och efter varje krig slutade det med att muslimerna la under sig mer och mer mark, tills vi inte hade någon frihet kvar alls. Den lilla yta som var vår fyllde de med soldater, och sedan började de tillåta nya muslimer från världens alla hörn att flytta dit. Ty för att få rätt att leva i Sverige krävdes att du hade den religionen. Du kunde bo varsomhelst i världen, och bara du var muslim hade du rätt att flytta till det som fortfarande var kvar av Sverige och ringa på dörren till en familj och säga ”jag är muslim och härmed kräver jag ditt hus och dina saker, gå härifrån annars skjuter vi dig”, och peka på de muslimska soldaterna som står bredvid och flinar.
Hela omvärlden tittade på och suckade och skakade på huvudet, för det kunde ju alla se att svenskar var hemska människor som inte bara kunde acceptera att Sverige inte var vårt. Hur svårt ska det vara att acceptera att andra bor i ditt familjehem? Att din familjs mark och äppelträden din mormor planterade och den röda stuga du växte upp i i Katthult, Småland inte längre tillhör dig. Den tillhör nu en muslimsk familj. Deras barn gungar i gungan du älskade när du var liten.
Varje gång en svensk dödar en muslim straffas alla svenskar direkt eller indirekt. Varje gång en muslim dödar en svensk rycker alla på axlarna, och inget händer. Svenska barn fängslas och torteras. Muslimerna hånskrattar åt detta. Vi får skylla oss själva, för vi har uppfostrat våra barn att hata muslimer. Vi är rasister. Muslimhatare. Det är det som är problemet. Och omvärlden håller med. Muslimhatet bland svenskarna är verkligen fruktansvärt.
Inte alla utomlands. Inte ens alla muslimer. Många muslimer i andra länder är på vår sida. De tycker det som händer är hemskt. De får höra att de är självhatande muslimer, och deras vänner tar avstånd.
Så kommer till slut den dag när en grupp bestämmer sig för att attackera de muslimska baser som används för att göra räder in i Blekinge och mörda oss, ofta barn och gamla, och dessutom vill de ta så många muslimer tillfånga som möjligt för att kunna byta mot de svenskar som sitter i muslimska fängelser utan dom och torteras, och efter det har vi inga rättigheter kvar alls. Dag efter dag i två år bombas alla våra blekingska hem. Stora familjer dör ut. Och i Småland firar muslimerna. De dansar medan våra barn svälter ihjäl. De riggar kikare så att de kan se hur bomberna faller över oss.
Och världen är i princip överens. Svenskarna måste nu bort. ”Vi kan inte ha sådana grannar”, säger muslimerna, och sluter avtal med Sudan om att skicka dit oss. Bill Effing Clinton berättar att han hade minsann fixat en kanonbra fred en gång i tiden och den ville inte svenskarna ha så där ser ju alla att de får skylla sig själva. Case closed.
Men då händer något. Världens unga generation, som aldrig lärt sig hata svenskar och som ännu inte hunnit avtrubba sin empati inser vad som håller på att hända.
Och de reser sig och ropar NEJ.
Det tog mig femtionio av mina snart sextio år att inse ovanstånde.
Men världens 20-åringar är bättre än jag. Bättre än vi.
Jag är inte längre politiskt aktiv, men jag vet hur djupt hatet mot muslimer går bland en del av väljarna på högersidan av svensk politik. Jag har kämpat mot denna specifika rasism genom mitt skrivande i över femton år, som många av er vet. Fått höra att jag därför är vänster, antisemit, miljöpartist, what not, och jag skriver inte detta för att få empati eller beröm, för jag bryr mig verkligen inte det minsta, utan bara för att klargöra hur tragiskt många på min sida staketet resonerar. Jag är mer medveten än de flesta. Numera bor väl de flesta muslimhatarna i SD och kanske KD, men ändå.
Bland muslimhatare är svältförnekelsen hundraprocentig.
Men även bland dem som inte alls hatar muslimer finns många som förnekar att Israel skulle vara kapabla till minsta brott.
Vi traditionella moderater har aldrig lärt oss Palestinas sida, på samma sätt som vänstern. Vurmen för Israel är i vårt DNA.
Och det gör ont att inse att vi levat i en lögn. Så många skyr den insikten så långt de kan.
I våra led är områdets histora bara en serie elaka attacker från palestinska terrorister, som Israel desperat försvarar sig mot så snällt de kan.
Vårt skolsystem har ett stort ansvar här. Men vi som individer är också skyldiga att läsa på. Lärandet får inte sluta när vi går ur gymnasiet.
De som nu rasar är väljare regeringen dessvärre behöver. Vi högerväljare som ser helheten är dessvärre på tok för få.
Därför är jag glad över regeringens beslut att pressa EU att sanktionera Israel, inte bara för beslutet i sig, utan för den ryggrad det kräver. Det är inte politiskt strategiskt alls, men de gör det ändå. Hatet väller över dem i sociala medier och säkert även annorstädes.
Det är medmänskligt och modigt.
#respekt
Det kommer en dag, förhoppningsvis snart, när FN och journalister släpps in och kan dokumentera vidden av krigsbrotten. Och sedan skrivs historien, och den blir inte nådig mot dem som hade makt, men inget gjorde.
Tills igår hade jag nästan bestämt mig för att för första gången i mitt liv inte rösta på partiet i nästa val. Nu är jag tillbaka. Så. Ni vann en person i alla fall, kära Moderater.
”Troende muslimer följer sharia istället för svensk lag!” deklarerade någon nyss.
Alltså.
Människor följer sitt lands lagar av två skäl. Man sympatiserar med dem och/eller man vill inte uppleva konsekvenserna.
Så det finns lagar vi gillar: jag har ingen lust att döda någon och hade inte gjort det även om det inte varit lag.
Det finns de vi är neutrala till: deklarationen ska vara inne i tid – jag deklarerar för att jag inte vill få böter, men för mig hade tidpunkten lika gärna kunnat vara en annan.
Och så finns det lagar många inte gillar, men de följer dem för de vill inte ta konsekvenserrna. Fortkörning är ett vanligt exempel.
Svensk lag och sharia har förstås ett stort överlapp, dvs man får inte stjäla eller döda med mera, och sedan finns lagar som bara är svenska – fortkörningslagar återfinns liksom inte i koranen – och så finns lagar som bara är sharia, som gåvor till fattiga, inte betala ränta, inte äta viss mat, bön, testamenten.
Det är ett venn-diagram, uppenbarligen.
Men det finns ingen svensk lag som den som lever efter sharia inte kan följa, med lite vilja. Och omvänt.
”Dual loyalty” är en antisemitisk myt som bygger på att judar inte skulle vara lojala mot sitt hemland, utan mot Israel och/eller judendomen.
Ingen grupp människor retar upp så många svenskar så mycket som ”islamister”. Det är lite unikt för oss svenskar, och jag tror det hänger ihop med oviljan att kallas rasist och bli anmäld för hets mot folkgrupp. ”Islamist” har många gånger blivit en omskrivning för ”muslim”.
”Jag pratar inte om muslimer! Jag pratar om islamister!”
Genom att säga så kategoriserar man sig själv som ”islamkritiker”. Och då går man liksom säker.
Hatgruppen ”Stoppa Islamiseringen Av Sverige” på Facebook har nästan 34 000 medlemmar. Där delas inte bara muslimhat, utan även Trump-propaganda, ofta från Runar Sögaard, och filmsnuttar på någon svart person som gör något någonstans i världen, följt av grovt rasistiska kommentarer. Men det är förstås hatet mot muslimer som är mest centralt. Som när en kvinna i hijab dristar sig till att baka en kaka i TV4.
Och hat som enligt min mening kan kategoriseras som hets mot folkgrupp sprids till andra fb-grupper med mindre radikala medlemmar. Och så fort någon påpekar att det som skrivs faktiskt är brottsligt blir svaret att lagen inte gäller, eftersom den syftar på ”islamister” och inte muslimer.
Här ett exempel från gruppen Politisk Allmändebatt – PolAD.
Bilden, som jag inte vill publicera här, har jag anmält till både Facebook och administratörerna utan framgång, och den är ett bra exempel på hur muslimhatarna envist menar att deras uppenbara hets mot folkgrupp inte gäller, för personen är en ”islamist”, inte en ”muslim”.
En islamist är definitionsmässigt en person som förespråkar politisk islam, typiskt genom att vilja göra det regelverk som går under begreppet ”sharia” till lag.
En av de mest välciterade opinionsundersökningar i detta härad som gjorts är den nu tolv år gamla Pew-undersökningen. Den används för att visa hur många islamister det finns i olika länder.
Och många menar att när människor från länder med höga procenttal flyttar till Sverige kommer de att vilja införa muslimska lagar. Och genom hög invandring och ivrigt barnafödande kan detta enligt dessa konspirationsteoretiker bli möjligt närsomhelst. Men siffrorna inkluderar dels dem som bara vill införa eller behålla sharialagar för muslimer, men inte andra, och även dem som vill ha sharialagar för mjuka frågor, som arv och äktenskap, men som ändå inte vill straffa konvertiter eller hugga handen av tjuvar. Att därför dra slutsatsen att till exempel nästan alla pakistanier som flyttar till Sverige vill byta ut svensk lag mot sharia är ett påstående helt utan täckning.
Så vilka är de svenska islamisterna?
Sveriges muslimer är nästan alla invandrare eller barn till invandrare. Vår muslimska befolkning innan 1980 var blygsam, och antalet konvertiter är litet. Grovt räknat har en miljon invånare muslimska rötter, men bara en halv miljon räknar sig själva som muslimer. Av dessa är 230 000 medlemmar i något samfund.
Men bara 90 000 har enligt SOM-institutet besökt en moské senaste året.
Om vi definierar ”islamister” som de som vill införa sharia i någon form i Sverige är det rimligtvis i den gruppen vi bör leta. Det handlar om muslimer som inte dricker alkohol, ber fem gånger om dagen, fastar med mera. De som vill införa sharia borde återfinnas bland dem.
Men det finns idag ingen anledning att tro att dessa max nittiotusen personer verkligen vill att även icke-muslimer ska följa muslimsk lag, eller att de för den delen vill införa handavhuggningar för stöld och bestraffa konvertiter. Inte ens om de blev erbjudna detta på en bricka. Med tanke på att inte ens muslimer i muslimska länder vill detta känns det inte troligt. Däremot vill de absolut att det ska vara lättare att leva enligt sharia i Sverige för den som väljer det.
Kan vi kalla dessa människor ”islamister”? Eller är de bara troende som vill utöva sin tro utan krångel?
Det spelar stor roll. För om vi bestämmer oss för att de är ”islamister” hamnar de i den kategori som en rätt stor del av svenska folket öppet hatar. Och kommer undan med, eftersom islamister inte är en skyddad folkgrupp. Och då måste vi fråga oss hur sunt det är att så många hatar dem som bara vill bli lämnade ifred.
Om vi däremot bestämmer oss för att bara den som aktivt verkar för att straffet för stöld i Sverige ska vara handavhuggning ska kallas islamist ställer jag mig väldigt tveksam till var alla dessa individer finns. Jag har aldrig hört någon säga så.
”Jo, men de visar sig ju inte nu. De bidar sin tid. Och muslimska brödraskapet …”
I undersökningen ställdes frågan om kvinnor bör få välja om de ska bära hijab eller ej, och bortsett från Sub-Sahara svarade en klar majoritet ja.
Det om något visar ju att världens muslimer inte är särskilt intresserade av att tvinga sina medmänniskor att leva enligt sina lagar.
Så nästa gång någon säger ”jag har inget emot muslimer, men jag hatar islamister”, kläm lite på dem. Be dem precisera. För om islamist bara är en omskrivning för ”religiös muslim som vill utöva sin tro ifred” är uttrycket rasistiskt och faktiskt hets mot folkgrupp. Men om islamist istället betyder ”person som jobbar aktivt för att sharia ska bli lag i Sverige”: fråga var den personen finns.
Diskussioner om lagen om hets mot folkgrupp tenderar alltid att spreta väldigt.
För mig är fokus målet.
Dvs vad är det vi vill uppnå?
Det ursprungliga syftet med lagen var, som jag skrev igår, att stoppa den judehatande organisation Einar Åberg ledde. Det gjorde man genom att döma honom 1948. Man ville inte att det som hänt i Tyskland skulle kunna hända i Sverige, och därför är det sedan dess förbjudet att uttrycka missaktning för eller hota en folkgrupp.
Lagen har sedan utökats under åren – sexuell läggning har exvis tillkommit. Och i somras tillkom ett stycke för att stoppa förintelseförnekelse, eftersom riksdagen ansåg att detta är jämställbart med förakt mot judar.
Men motivet är fortfarande detsamma. En marginaliserad grupp ska inte kunna bli så hatad att människor i gruppen far illa för att folkopinionen utser dem till någon sorts scapegoats för stora problem i samhället. (Mina ord, inte lagstiftarnas.)
När man gör en inskränkning i människors rätt att offentligt uttrycka sina åsikter måste det finnas ett verkligt, konkret problem vi vill lösa, som väger så tungt att det är motiverat. Vi ska inte bara förbjuda för att signalera att något är obehagligt. För syftet med HMF är INTE att skydda individer från att känna sig kränkta. Och det är här många går helt vilse. Åsikter ska i första hand bemötas, inte förbjudas.
Jag vill, som jag skrev igår, begränsa den befintliga lagen, men samtidigt verkligen lagföra dem som bryter mot den. Många vill dock utöka den. Anledningen till att jag är emot det är förstås dels att jag som sagt tycker det är viktigt att även obehagliga åsikter kan uttryckas så vi kan bemöta dem. Munkavle tenderar att skapa offerkoftor – ”det får man ju inte säga i det här jävla landet!” – och kan ge omvänd effekt.
Men jag ser också risken för slippery slope.
Exempel: ”Vi står bakom 7 oktober” är en djupt obehaglig ståndpunkt, men inte HMF enligt dagens definition. Det borde det vara, menar någon, men var ska vi då dra gränsen? Får man stå bakom Israels invasion av Gaza? Rysslands av Ukraina? Och vad får man ha för åsikt om konflikten mellan Indien och Pakistan? Vem fattar beslutet?
Jag kan inte se att vi uppnår målet att skydda en folkgrupp från marginalisering i Sverige genom att bestämma vad man har rätt att säga om pågående konflikter i helt andra länder. Samma sak med alla som förespråkar enstatslösning i Israel/Palestina-området. Själv är jag solklart för en tvåstatslösning, men jag vill inte åtala dem som inte håller med och säger detta.
Så vad vill jag ändra?
Först vill jag tydligt skala bort majoritetsgrupper, eftersom vi är en demokrati, och en majoritetsgrupp aldrig kan marginaliseras som judar i Tyskland på 30- och 40-talet. Det är redan idag så det funkar i praktiken, men jag menar att det borde förtydligas. ”Orättvist!” tycker rasister, som vill kunna fälla den som säger ”jag hatar vita”, men som sagt. Att inte kunna hata vita utan att bli åtalad är en helt onödig inskränkning i yttrandefriheten. Den leder ingenstans.
Det är förstås rasistiskt. Det är en åsikt som förtjänar fördömande. Men den diskussionen bör tas utanför rättssalarna.
Sedan bör det där med ”nationell identitet” förtydligas. Det måste få vara tillåtet att skoja om eller klaga på amerikaner, skottar, fransmän, norrmän, what not. Igen. Ingen blir dömd för sånt idag. Men låt oss fixa lagtexten så att det är tydligt att de folkgrupper som är skyddade verkligen är de som är utsatta. Exempel:
Svarta
Romer
Judar
Muslimer
HBTQ-personer
Där vill jag att vi lägger fokus. Vi tar diskussionen mot hatarna så fort vi ser övergrepp, och vi polisanmäler det som är olagligt.
Vi minns alla hur diskussionerna gick för fem-sex år sedan, när ISIS var alltings centrum. Terror kom från muslimer, hette det. Det fanns ingen kristen terror. Koncept som hjärntvätt och radikalisering satt tätt ihop med islamistisk terror, och alla vi som försökte säga att bara för att islam just då var motiveringen bakom kriget och dåden fanns det inget som sa att inte samma sak skulle kunna hända kristna, buddhister eller what not. Vi pekade på tidigare terrorister som saknat religiös koppling, som separatiströrelser eller politiska extremister.
Men nej. ”Relativisering!” Jag vet inte hur många gånger jag fick det ordet slängt till mig när jag framförde att terror alltid funnits bland andra än muslimer.
Well. Nu ser vi kristen terror. Alla stollar som är beredda att slåss för Trump är säkert inte religiösa, men de flesta är det. De hetsas av vissa präster och predikanter, medan andra dämpar eller står på andra sidan, precis som för sex år sedan, när vissa imamer uppviglade och andra satte sig emot.
”Men trumpterroristerna har inte eldat folk i burar!”
Nej. De har inte hunnit dit, och de kommer inte att göra det heller, för USA är inte i samma situation av inre kaos som Syrien, Iran och Irak var. Men hade de haft möjlighet hade några av dem hängt Mike Pence och dödat Nancy Pelosi, och förmodligen resten av de kongressledamöter de anser vara fiender. Anledningen till att inte USA kommer att gå Levantens öde till mötes är enbart att man har bättre struktur.
Detta är kristen terror.
Den är lika äcklig som den muslimska terror som grundades i Levanten då, den har samma komponenter av religiös motivation, vilja till makt, motstånd mot befintliga politiska ledare, och där finns grupper av rasister, psykopater med sjuka fantasier och också breda grupper supportrar som egentligen inte gillar våldet, men tolererar det för Sakens skull. Där finns radikalisering av människor som tidigare varit politiskt ointresserade och religiöst måttliga, som Ashli Babbitt. Där finns koordinering från dem med militär eller polisiär bakgrund. Trots att landets styrande i huvudsak följer den egna religionen finns en vilja att föra in långt mer av Guds ord genom att tillsätta tokreligiösa på viktiga poster och ändra lagar och helst förbjuda andra religioner och riva deras monument.
Detta är kristen terror.
Men till skillnad från då kommer inte kristna världen över att avkrävas avståndstagande. Vi kommer inte att se hashtaggen #NotAllChristians eller hålla långa diskussioner om skulden hos de kristna som inte tar ställning. Inga opinionsundersökningar kommer att göras i Västvärlden för att se hur många kristna som vill se ett styre där Guds ord återspeglas i lagen.
Varför?
Och om du tänker svara att ”men syftet med ISIS var att skapa en religiöst grundad stat, och det gäller inte här” – då har du inte lyssnat på de trumpsupportrar som i varje intervju motiverar sin kärlek till Trump med att han är Guds utvalde. Då har du inte läst alla bibelcitat hans närmaste hela tiden twittrar ut. Då har du inte lyssnat på de religiösa ledare som skriker ut att Trump är den ledare Gud satt till makten.
Många vill gärna tro att kristendomen har en inneboende godhet som islam saknar, men sanningen är att bådas religiösa skrifter innehåller både uppmaningar till strid och till fred.
Det handlar om var man läser, hur man tolkar det man läser och vad man vill hitta.
Trotz allt 