Kapitulera till Israel?

Många påpekar att arabländerna nu äntligen ställer krav på Hamas att lämna scenen.

Men det är faktiskt old news. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare.

I juli förra året höll de ett möte i Beijing. Kineserna medlade, alla Palestinas partier inklusive Hamas var där, och representanter för jag tror alla andra arabländer – i alla fall de flesta – var där.

I det mötet lovade Hamas att inte försöka delta i ett framtida styre över Palestina, utan interimistiskt lämna över till övriga partier, och sedan tänker man hålla val inom 1-3 år.

Jag upprepar mig lite här, men ändå:

Hamas är lite av en bogeyman. Man kallar allt möjligt Hamas lite svepande, men de olika delarna av Hamas behöver målas med olika penslar.

Först har vi Hamas’ ledare. Darwish sitter såvitt jag vet i Qatar, och han och övriga ansvariga för 7 oktober kan inte vistas i området, för då lär de arresteras. Så han är väck vare sig han vill eller ej.

Vad gäller den mer fredliga ledningen, som agrikultur- och hälsoministrarna, får ju ICC göra individuella prövningar av huruvida de deltagit i terrordåd/krigsbrott. Bara det faktum att du haft en roll betyder inte att du är brottslig.

Detsamma gäller militären. Har de bara krigat för att skydda sitt land har de inte begått brott.

Och sjukvårdspersonal, som också är ”Hamas”, har förstås normalt inget ansvar alls.

Så nej, partiet Hamas kommer inte att finnas kvar. Det är därför jag slutat skriva om dem. Jag ser dem som snart överspelade.

”Hamas måste kapitulera omgående till Israel!”

Absolut inte.

Snacka om att sätta bocken till fåraherde!

IDF har mördat barn, våldtagit kvinnor och män, förnedrat fångar, avsiktligt svultit ut folket, Förstört 70 procent av deras hem, bombat hela familjer, skjutit prick på läkare, tidigare journalister, hungrande.

Och sedan blåljugit för en hel värld. Leende.

Dessa människor ska under inga förhållanden ha någon mer makt än nödvändigt. Och de får absolut inte ges tillfälle att undanröja bevis.

Det förslag som nu ligger på bordet är att fredsbevarande soldater från andra arabländer går in i Gaza och soldaterna lämnar över vapnen till dem medan IDF lämnar området.

För att det ska hända måste vi i Väst börja se IDF med samma ögon som Hamas. De behöver utredas och straffas. Gaza är en brottsplats, en crime scene, och FN behöver komma in och utreda mördandet, bombandet, lidandet. Detta ska inte svepas över.

Påståendena om att Hamas’ ledning gömde sig under diverse sjukhus och de fruktansvärda scener vi sett på grund av det, måste också utredas, och ansvariga hållas till svars om det, vilket jag är övertygad om, visar sig vara lögn.

Ansvariga för terrordådet 7 oktober och för krigsbrott på båda sidor ska straffas. Men förutom hållandet av gisslan är jag inte medveten om något annat krigsbrott från Hamas sedan invasionen den 9 oktober.

Israel kan inte ges möjlighet att undanröja bevisen för folkmordet, som de gjorde med Nakba, och som de gjort i alla år av ockupation medan världen blundade. Jag hoppas sjukhusen har skickat alla data, dvs register över dödade, obduktionsprotokoll med mera till andra länder.

Vi har blundat klart.

Facebook

Hamas kommer inte att finnas kvar

Jag får ibland frågan om hur jag kan vara så säker på att Hamas kommer att avvecklas, så jag skriver här ett inlägg så jag slipper leta fram länkarna varje gång.

Det är märkligt hur få som verkar veta om detta. Jag har hört och läst det lite nu och då av insatta analystiker, men inte sparat länkarna, och varje gång jag nämner det i en diskussion blir alla förvånade. Men som jag skriver på slutet: de har inget val.

Första gången jag hörde det var i intervjun nedan. Den ger en direktlänk till citatet. Den han intervjuar är General Secretary of the Palestinian National Initiative (al-Mubadar) Mustafa Barghouti.

Han berättar där om ett möte palestinska ledare hade i Beijing i juli förra året, där de slöt fred efter en lång tid av bråk och diskuterade en framtid. En rad representanter för andra arabiska länder var där, och kineserna medlade. Läs mer på Wikipedia.

”a comprehensive Palestinian national unity that includes all Palestinian factions under the PLO framework, and to commit to the establishment of an independent Palestinian state with Jerusalem as its capital […] with the help of Egypt, Algeria, China and Russia”

Det är denna överenskommelse som ligger till grund för det fredsavtal som nu diskuteras, där man vill etablera en palestinsk stat, som interimistiskt styrs av ledarna för Västbanken, tills val kan hållas.

I augusti kom de båda före detta politikerna Ehud Olmert och Nasser Al Kidwa överens om ett förslag till tvåstatslösning de kände att båda länderna skulle kunna gå med på, där några arabländer agerar fredsbevarande styrkor under en övergångstid. Val ska sedan hållas inom 1-3 år.

Denna plan är grunden för de diskussioner de haft i Paris i november och i New York i somras.

I skrivande stund har fredsförhandlingarna havererat. Hamas har gått med på alla krav, utom ett: De kan inte tänka sig att lämna tillbaka gisslan och dra sig tillbaka utan ett löfte om fred. Israel tänker inte lova att sluta förstörelsen av Gaza.

Hamas är ju tre delar.

Ledarna, och de flesta har dött. Idag sitter såvitt jag vet Darwish i Qatar och lär inte komma tillbaka på grund av internationella arresteringsordrar. Oavsett vad de lovat kan de inte styra det nya landet.

De stridande soldaterna, och de lär inte starta ett parti som heter Hamas.

Civila ledare, som ministrar för sjukvård och agrikultur och vad det kan vara, behöver ju utredas på individnivå. De är inte automatiskt skyldiga till terrordåden. Är de oskyldiga måste de förstås kunna ställa upp i val igen. Men det lär inte bli under den partibeteckningen.

Så hur man än vänder på det är Hamas överspelade.

Offerbönder

Varför släpper inte Hamas gisslan?

Och varför havererade fredsförhandlingarna igen?

USA och Israel skyller på Hamas. Men det är inte så enkelt.

För att släppa gisslan och lämna landet (dvs ledningen i den mån de är kvar) kräver de ett löfte om varaktig fred och en garanti från USA om detta. De kräver också att alla FNs sextusen nödtransporter omedelbart släpps in.

När de väl lagt ner vapnen finns inget som hindrar Israel från att fortsätta med sin internering, sitt folkmord och sin fördrivning av Gazaborna. Israel har brutit avtal många gånger. Därför.

Israel å sin sida kräver ovillkorlig kapitulation och alla gisslan och tänker inte ens lova att sluta den etniska rensningen och dödandet. Deras plan är ju att ta över dagens Palestina. Det enda de kan tänka sig lova är en kortare ceasefire.

Huruvida Hamas gör rätt eller fel får var och en bedöma. Om de kapitulerar villkorslöst besparar det lidande idag, men kan skapa betydligt mer på sikt. Och Hamas är inte kända för att prioritera små liv framför stordåd. Många har redan dött för ett fritt Palestina. Några tiotusen till när vi nästan är i mål spelar ingen roll, tror jag de resonerar. De är ju psykopater, imo. Darwish har exakt samma iskalla blick, totalt renons på empati, som Netanyahu. Såvitt jag förstått sitter han i Qatar, och har förmodligen mat att äta.

Därför tror jag att Israels kalkyl, att svälta ihjäl befolkningen, skjuta prick på dem, jämna deras hus med marken och konfiskera välling så att bäbisar svälter ihjäl, är ostrategisk. Nu har de förlorat Frankrike. UK och Kanada står på tur. Och även om Trump absolut inte står på Palestinas sida är han rätt trött på Netanyahu också. Och i tacksamhetsskuld till Qatar och Saudi.

Jag tror de tänker att ju fortare folkmordet går, ju mer effektiva vi är, desto större sannolikhet att Hamas går med på en fred där vi kan göra precis vad vi vill.

För deras mål är ju inte egentligen att döda palestinierna, bara att bli av med dem. Mördandet och jämnandet av alla hus (nu 70 procent) håller de på med för att snabba på processen. Men de kan bara lyckas om de hinner i mål innan opinionen i Väst svängt så mycket att vi är beredda till sanktioner och andra påtryckningar, som att arrestera IDF-soldater när de turistar i våra länder.

Hamas å sin sida verkar dock som sagt vara beredda att låta Israel fortsätta sitt folkmord tills världen tvingar Israel till en tvåstatslösning.

Världens ledare är schackpjäser i ett horribelt spel mellan Darwish och Netanyahu.

De döende palestinska barnen och gisslan är offerbönder.

Facebook

Erkänna Palestina

Länder som erkänner Palestina på bilden.

Och jag är stolt över mitt nya hemland, som bestämt sig för att bli nästa.

Länder som återstår är till övervägande delen europeiska, dvs i Europa eller befolkningen stammar från Europa.

Sedan har vi ju Myanmar, som begår etnisk rensning på muslimer, Sydkorea som ju alltid lyder USA, och några småländer i Afrika, Latinamerika och Oceanien som jag gissar har annat att bekymra sig över. Japan överväger erkännande idag.

Palestina har en hel värld som vill se en lösning där palestinierna kan leva i fred och självbestämmande, men de länder som har nästan all internationell makt stretar emot.

Pja. Ledande politiker i UK och Kanada vill också dit.

Svårast av de stora ekonomierna blir förstås USA och Tyskland.

Jag har svårt att förstå argumentet emot.

Tre ”lösningar” varav en är fruktansvärd är idag möjliga.

En tvåstatslösning, och den förutsätter att världen med emfas visar att det är den vi vill ha, dvs erkänner Palestina.

En enstatslösning, som är den vackraste idén, men imo utopisk, eftersom en majoritet av israelerna inte lär vilja ge fyra miljoner palestinier rösträtt i sin etnostat.

Och så den vidriga versionen, där Israel lyckas med sin nuvarande plan att rensa hela området from the river to the sea på palestinier. Palestinierna är Israels urbefolkning. De har bott där i många tusen år. Det Israel håller på med är inte en gnutta bättre än det bosättarna i USA gjorde mot indianerna. Självklart ska de inte flytta till Etiopien och Indonesien.

Min konklusion är att vägen till en fungerande fred går genom erkännande och sanktioner. Och det är bråttom.

Facebook