Francesca Albanese är en italienska som uppenbarligen heter ”fransk” i förnamn och ”albansk” i efternamn. #föräldrarmedhumor
Som FNs ”special rapporteur” granskar hon brott mot mänskliga rättigheter i Palestina, och propagerar för sanktioner – både mot Israel och mot företag som stödjer Israel, och som hon menar tjänar pengar på folkmordet i Gaza och apartheiden på Västbanken. Flera av dessa företag är amerikanska. Microsoft, Amazon och Google är med på den listan.
Notera nu att hon inte gjort något annat än skrivit en rapport, hållit några föredrag och framfört sin åsikt. Hon har inte uppmanat till våld eller på annat sätt brutit mot någon lag någonstans.
Men som straff bestämmer sig Trumpadministrationen med den ständigt välkammade Marco Rubio i spetsen för att … sanktionera HENNE istället. Mmm. USA har sanktionerat privatpersoner förr, men då brukar det handla om kriminella, som terrorister och oligarker.
Så vad innebär det?
De beslagtar hennes tillgångar i USA, vilket hon inte verkar ha några, och de nekar henne inresa, vilket kan ställa till det eftersom FNs högkvarter ligger i New York. Men det finns videolänkar och det är inte egentligen den faktiska effekten av sanktionerna som är grejen.
Syftet är rimligtvis att skrämma andra till tystnad, och kanske lite hämnd uppepå det. De anklagar henne förstås också för att vara antisemit, vilket också är ett kanonbra vapen att ta till för att skrämma andra som kanske har samma åsikt.
Dels är det bisarrt hur långt ett land som berömmer sig med att sätta yttrandefrihet högre än något annat är berett att gå för att tysta kritiken istället för att bemöta den.
Och dels visar detta på vilken avgrund som håller på att öppnas mellan FN och USA.
36 stater har på olika sätt förbjudit BDS (Boycott, Divestment, and Sanctions), i regel genom att lagstifta om att statliga kontrakt inte får gå till företag som bojkottar Israel.
Jag påstår att anledningen till att Israel så öppet och flagrant kan fortsätta folkmordet på landets urinvånare och apartheiden på Västbanken är fanatismen hos de amerikanska supportrarna.
I botten är detta till största delen religiös fundamentalism hos i huvudsak evangelikerna. Israel ska enligt deras tro vara ett land from the river to the sea. för att Jesus ska komma tillbaka, och när han gör det kommer han, lite tillspetsat, att belöna alla som jobbat för att bli av med palestinierna.
De kanske mest kända fiktiva judarna i Sverige har nog för min generation varit Rebecca och hennes pappa Isaac i Ivanhoe. Varje år såg vi hur de red bort mot … Granada.
”Det är inte längre tryggt för oss i England.”
Så jag vill påminna om att Granada i Spanien var ett moriskt emirat. Den plats i Europa där judar kände sig som mest trygga år 1194 var den som styrdes av muslimer.
Emiratet Granada föll tvåhundra år senare och så småningom utvisades alla judar som vägrade konvertera till kristendomen.
Antisemitism är ett kristet påfund, raktigenom, och Ivanhoe-filmen, baserad på en roman från 1819 av Walter Scott, stämmer också när Isaac säger ”inte längre tryggt”, för det var just under medeltiden kyrkan började sprida de myter vi idag kopplar med antisemitism.
Den antisemitism som finns bland världens muslimer idag sitter nästan helt ihop med Israel. Så i flera fall har muslimer trampat snett och råkat uttrycka sig antisemitiskt av okunskap. Och det gäller framförallt ”judar styr världen”-tropen.
Denna myt uppstod i en tid när judar i Europa verkligen inte hade någon egentlig makt alls, minoritet som de var, men de hade pengar. Så därför kunde avundsjuka kristna, med kyrkans stöd, anklaga dem för allt möjligt, till och med pesten, genom att hävda att de styrde i smyg.
Ilan Omar twittrade en gång ”Israel has hypnotized the world”, och en annan gång ”it’s all about the benjamins” (”benjamin” är slang för pengar eftersom Benjamin Franklin finns på hundradollarsedeln). När hon fick skäll (inte lite, det blev ramaskri) förklarade hon att hon inte kände till att detta kunde tolkas som antisemitiska troper. Och det är inte bara möjligt, utan till och med troligt. Hon har och hade ett stort stöd bland sina judiska väljare, och det finns ingen anledning att tro att hon hatar dem i smyg. Men hon gjorde avbön och lovade att lära sig mer om antisemitism, och det är imo vad man kan begära.
Men troper om pengar och makt används för att stoppa fullt legitim kritik mot the American Israel Public Affairs Committee (AIPAC).
AIPAC är en lobbyorganisation, ungefär som NRA. Den utnyttjar en gråzon för att stötta politiker som är pro-Israel, och de betalar 98 procent av alla kongressledamöter. Ta in detta. 523 av 535 är betalda av AIPAC. Kampanjpengar, middagar och en betald resa till Israel.
De som inte tagit emot stöd är en republikan, Thomas Massie, en independent, Bernie Sanders, och tio demokrater.
Och det handlar inte bara om att de får betalt för hur de röstar, det finns också ett hot att om de röstar emot Israel i någon fråga kommer AIPAC att stötta deras motståndare i nästa val.
Stödet för ”rätt” ledamot går till på två sätt:
1. Stötta rätt demokrat i primärvalen. Medan republikaner nästan alltid är pro-Israel är demokrater splittrade.
2. Om inte ”rätt” demokrat vinner primärvalet, stötta republikanen.
3. Om det inte är jämnt, stötta den som ser ut att vinna.
Joe Biden, Hillary Clinton, Kamala Harris har alla fått AIPAC-pengar när de var senatorer. Och jag tror hennes feghet när det gäller Gaza delvis beror på detta, och att den i sin tur kostade henne valet genom att propalestinier inte röstade på vare sig henne eller Trump.
Så vad är gråzonen? Well. De påstår sig inte lobba för Israel utan ”for the advancement of the US-Israel relationship in ways that enhance security for both countries”. Mmm. För det är inte tillåtet att lobba för ett land och betala politiker. Så man jobbar för the advancement of the relationship. Och donationerna kommer inte från AIPAC per se, utan från de personer som styr AIPAC. Dvs ”om du lovar att rösta som vi vill kommer följande tio personer att donera det max tillåtna beloppet till din kampanj”.
Nu är det inte bara judar som stödjer AIPAC, utan även en hel del kristna, oftast för att de tror att Jesus kommer tillbaka om judar flyttar till Israel. Story for another day.
AIPAC använder alltså hot och mutor – inom lagens ramar, jag hävdar inget annat – till att se till att politiker som röstar för veto mot precis alla försök till att hålla Israel ansvariga för något öht väljs i USA. De ska också ställa upp på att anklaga Israelkritiker för antisemitism, gärna i resolutioner. Och de ska ställa upp på att sponsra Israels krig.
Och jag påstår att detta är anledningen till att folkmordet i Gaza kan fortsätta pågå. AIPAC styr kongressen, politiker vågar inte rösta emot Israel, USA har veto, och det kvittar hur arga resten av världen är, FNs Säkerhetsråd behöver USA.
Och för den som sätter likhetstecken mellan AIPAC = Israel = Judar blir förstås detta påstående automatiskt antisemitiskt. ”Domination and Control” * och ”Wealth and Greed” **.
Men AIPAC representerar inte det judiska folket. Förstås.
Detta hindrar dock inte att kritiker av AIPAC, som Ilan Omar, tystas trots att det hon säger i allt väsenligt stämmer. Hon skulle inte ha använt ordet ”hypnotiserat”, visst. Men hon har rätt i sak. Israellobbyn styr de facto kongressen.
Och ni kan aldrig gissa vem som plötsligt tagit ställning i detta.
”Everybody has an AIPAC person. It’s like your babysitter who is always talking to you for AIPAC, and when they come to DC, you have lunch with them, and you have conversations”, säger Thomas Massie, kongressens ende icke-AIPAC-mottagare-republikan, och lägger till ”that’s how it works on the republican side. ”I’ve had four members say to me ‘I’ll talk to my AIPAC person’.”
Tucker: ”That’s crazy!”
Och plötsligt håller jag med Tucker. Hell hath frozen over.
Så igen. Israellobbyn (vissa kristna och vissa judar) styr AIPAC, AIPAC styr kongressen, kongressen styr hur USA röstar, USA har veto, och därför kommer Israel undan med folkmord, vilket är en annan judisk trop. ”Blood libel” ***.
Och en del av AIPACs finurliga självförsvar är som sagt att skjuta ner all kritikr genom att påpeka att den, i sig korrekt, rimmar med antisemitiska troper.
– Säger du att vi har makt? Domination and Control! – Säger du att vi betalar politiker? Wealth and Greed! – Kallar du 57 000 döda för folkmord? Blood Libel!
Massie: ”I mean, these are the guys—my colleagues want to sanction everybody, declare them terrorist states, come up with these strongly worded resolutions.”
* Domination and Control
Accusations and theories that Jewish people are trying to take, or have taken, over the world have been in circulation for hundreds of years, though they gained particular prominence in the early twentieth century due to a fabricated antisemitic text called The Protocols of the Elders of Zion.
** Wealth and Greed
One of the most persistent antisemitic tropes is the depiction of Jewish people as wealthy and greedy. This millennia-lasting myth accuses Jews of being naturally good with money, but stingy and willing to seek profits by any means. The origins of this trope date back to medieval times when Christians were forbidden from lending money for interest (in Christianity, it was considered a sin), and Jews, due to discrimination on account of their status as a religious minority, were banned from owning land and serving in many professions.
*** Blood Libel
The Blood Libel is an antisemitic trope that accuses Jews of the murder of non-Jewish children, particularly Christian children, and the use of their blood for ritualistic purposes. Stories based on this myth go as far back as the twelfth century, when the monk Thomas of Monmouth blamed local Jews for the murder of a young boy in Norwich.
– Tja, Trump, det är Qatar. Du vet. Vi med superlyxplanet du snart ska få! Snackade precis med Iran, och de vill inte ha nåt krig, men de säger att de måste slå tebaks, annars ser de klena ut.
– Om de slår tebaks måste jag slå tebaks.
– Men om de bara slår lite grann då?
– Då ska det vara väldigt lite.
– Säg att de skickar lite missiler till din militärbas hos oss, men talar om för oss i förväg, så vi kan skjuta ner dem?
– Det funkar.
– Ok, säger det till dem, och då blir de glada, för då kan de rädda fejset inför sitt folk som kommer att tro att de faktiskt menade allvar och bara vi vet att det aldrig var någon fara!
🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀🚀 💥💥💥💥💥💥💥💥💥💥💥💥💥
📢 ”Iran has officially responded to our Obliteration of their Nuclear Facilities with a very weak response, which we expected, and have very effectively countered. There have been 14 missiles fired — 13 were knocked down, and 1 was “set free,” because it was headed in a nonthreatening direction. I am pleased to report that NO Americans were harmed, and hardly any damage was done. Most importantly, they’ve gotten it all out of their “system,” and there will, hopefully, be no further HATE. I want to thank Iran for giving us early notice, which made it possible for no lives to be lost, and nobody to be injured. Perhaps Iran can now proceed to Peace and Harmony in the Region, and I will enthusiastically encourage Israel to do the same. Thank you for your attention to this matter!
DONALD J. TRUMP, PRESIDENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA”
”I don’t want to hear any EU statement that the US has the right to defend itself. This is a clearcut violation of international law.”
Och det är ju sant. Article 51 of the UN Charter ger att USA begått en oprovocerad krigshandling. Det är fullt möjligt att konstatera detta och samtidigt tycka att regimen är a-holes.
Här är ett axplock av raseriet:
”Vems ärenden går du egentligen? Det är ju inte västs iallafall.”
”Bildt har i många år haft åsikter som passat Iran. Han är lika konsekvent som den gamle sovjetspionen Guillou, som ännu är på dåvarande sovjetiska klienters sida.
Men alla antisemiter är inte obildade, så det kanske inte är pengar. 🤷♂️”
”Men för jösse namn! Vem lyssnar på detta stycke numera?”
”Jag håller på Israel å NATO å Donald”
”Bildt är en riktig jävla typ, en linslus som inte tål att få fel . Trots att han ständigt har fel .”
MAGA är helt splittrade. Antingen ”I didn’t vote for this” eller ”I trust Trump”.
Det finns ju en skala: – stötta ett land i krig med ord – stötta med vapen – boots on the ground
Och jag trodde ju inte Trump skulle gå från 2 till 3, baserat på hur viktigt det varit för honom att inte vara en president som startar krig.
Well.
Förklaringen verkar vara att han inte tycker att han har startat krig. Han anser att man kan småbomba lite grann och sedan skrika ”pax”, och så ska den andra parten låta bli att ge igen.
Och givet hur mycket större och starkare USA är kan det funka, om Iran är rationella.
Men Iran har nu rätt enligt internationell lag att bomba amerikanska mål. De har dessutom fått omvärldens sympati i någon mån. Och framförallt har den interna kritiken tystats. Inget får ett upproriskt folk att enas så supersnabbt som en yttre fiende. Det är en av anledningarna till att iranska frihetskämpar som fredspristagaren Narges Mohammadi absolut INTE ville detta.
Så givet att Irans ledning nu plötsligt har folket och i någon mån omvärlden med sig och de inte är sådär övermåttan intresserade av att rädda civila liv känns det mer troligt än inte att de attackerar USA.
Och vad gör Trump då?
Krig startar genom att någon går över en gräns, både bokstavligt och bildligt.
Krig slutar genom att någon slutar ge igen. Och jag ser inte att något av länderna har den förmågan.
”Men det var nödvändigt för att säkerställa att Iran inte får en atombomb!”
Nej.
Inget tyder på att Iran var på väg att skaffa kärnvapen. Att de vill ha dem är klart. Men de visste att omvärlden inte skulle acceptera detta.
Trump hade kunnat låta Obamas deal stå kvar. Den funkade.
Trump hade kunnat begära att Iran släpper in observatörer. De var ju mitt i en förhandling.
Jag vet för lite om Iran för att ge en insiktsfull analys över what’s next. Men de jag lyssnar på, från vänster till höger, från Mellanöstern till Europa till USA, de är djupt oroliga. Och absolut ingen av dem jag har förtroende för tycker detta var ett bra drag.
Mitt hjärta blöder för de modiga frihetskämpar som nu far än mer illa. På många sätt är Netanyahu och Khameini i samma sits. Två djupt impopulära ledare som nu kan avleda uppmärksamheten från sina interna problem och framstå som beskyddare av sina respektive folk.
Jag är nittio procent säker på att USA inte kommer att gå in i ett krig mellan Israel och Iran.
Trump har få principer. I de allra flesta frågor säger han vad hans ”base” vill höra. Jag tror t ex inte att han bryr sig ett smack om transfrågor, men han vet att hans väljare hatar transpersoner, så därför lallar han med.
Men det är skillnad när det gäller krig. En av hans få sympatiska åsikter är att USA ska sluta kriga utomlands. Nu kommer ju inte det från någon sorts medlidande med dem som dör, påstår jag, utan snarare från en in all fairness rätt befogad irritation över vad Afghanistan och Irak kostat USA i reda pengar. Men han landar på rätt punkt, trots vägen dit. Han är dessutom besatt av att få Nobels fredspris, och superstolt över att ha varit den första president i mannaminne som inte startat ett krig.
Ytterligare en grej som är viktig för honom är att han framstår som den bästa deal-makern i världshistorien.
Så dessa bitar sammantaget gör att jag är nästan helt säker på att alla hot är för att pressa in Iran i ett hörn, så att de går med på hans plan, och han sedan kan säga att det är den bästa planen i hela världen och oändligt mycket bättre än den Obama gjorde. Han har ju ett massivt Obamakomplex.
Han är säkert också medveten om att bara femton procent av USAs befolkning vill att USA ska delta i någonsomhelst krigshandling i Mellanöstern. Dessutom gillar han inte Netanyahu, eftersom han gratulerade Biden till segern 2020.
Så varifrån kommer då mina tio procents osäkerhet från?
Hans strongman-image. Om rätt person lyckas tuta i honom att han kommer att bli en hjälte bara han säger ja och att bara fegisar säger nej kan det tippa honom över kanten. Och det finns många som försöker driva den linjen. Både Netanyahu, som nu är fjäskigare än fjäskigast, och krigshökar inom partiet.
Hans pressekreterare säger ”Trust in Trump”. För de flesta av oss låter det som att vi ska lita på ”apan med en pistol”, som John Oliver uttryckte det, men för hans base signalerar det att han har en supersmart plan.
”När antisemitism är överallt är den ingenstans. Extremt missbruk av termen plockar bort all mening från den.”
”Vi har sett detta gå på högvarv senaste året. Alla som på något sätt ifrågasätter slakten av palestinier i Gaza och vill att detta genocida krig ska sluta … alla … vare det FN, brittiska popsångare, svenska klimatkampanjare, folk som marscherar, studenter på campusprotester, alla anklagas för att vara antisemitiska när de gör detta, och då har effekten blivit inte bara att tysta dessa röster i denna kritiska tid, utan de har också nedgraderat termen.”
Jag blev kallad antisemit igår, igen. Och jag var inte ens kritisk mot Israel, denna gång. Det sker allt oftare. Jag brukar inte bry mig om personangrepp, men jag har börjat säga ifrån.
Det verkligt antisemitiska är ju att blanda ihop Israel med världens alla judar. Världens alla judar vill verkligen inte ta ansvar för folkmordet i Gaza. Så för deras skull, acceptera aldrig sånt!
Netanyahu äger inte det ordet. Det gör inte IDF heller, för att inte tala om alla svenska förståsigpåare, som hatar när man ”drar rasistkortet”, men älskar att dra antisemitkortet.
Ordet har en betydelse. Och det är viktigt att den inte urvattnas.
Ni vet, när ni, förmodligen lite på örat, skickar ett privat, superfjäskigt meddelande till chefen via messenger, och hen lägger upp det på sociala medier?
Inte?
Folk brukar säga att kristen fundamentalism inte finns. Det är bara muslimer som ägnar sig åt sånt. Tar direkta order från Gud om hur man ska bedriva krig, t ex.
För 1½ år sedan skrev jag detta (länk till mitt inlägg på Facebook längst ner i artikeln). Jag minns det mycket väl, för det var en sorts turning point för mig. Fram till dess, och i synnerhet efter 7 oktober, hade jag varit nästan helt på Israels sida, övertygad om att Israel var en demokrati, visserligen med lite brister, som bosättningarna, men ändå avsevärt ”godare” än Hamas, som var en terrororganisation. Det senare anser jag fortfarande, förstås. Det är min syn på Israel som ändrat sig.
Och det var Mohammed Nazal som fick mig att börja den resa som slutat vid att jag numera anser att Israels ledning tagit landet till en nivå som motiverar sanktioner och massivt avståndstagande.
Han var då 16 år, från Västbanken, och satt i israeliskt fängelse. Han var en av de första som släpptes i gisslanutbyten.
Och båda hans händer var brutna när han kom hem.
Några dagar innan jag skrev inlägget nedan dök han upp i pro-Israel-twitter. De hånade honom, påstod att han ljög, skrattade åt hans skador. Vuxna män.
Mmm.
Så jag började läsa på, och ja, Israel lämnade ut ”bevis” för att han varit så att säga hel när han lämnade fängelset i form av en film från bussen som fraktade honom från fängelset till Västbanken, och där kunde man se att hans händer inte var bandagerade.
Och jag tänkte att eftersom ord stod mot ord var det synd att ingen kollade upp detta.
Men det gjorde BBC, några dagar senare, i form av ett reportage jag inte hittat på Youtube, men lägger en länk till Twitter i kommentarerna. Se det, pls!
Journalisten åkte till hans hem och såg att han mycket riktigt hade båda händerna bandagerade. Hon intervjuade honom, och det är hjärtskärande lyssning för alla med empati. Pojken är bruten. Närmast skygg. Det finns inte spår av kaxighet eller kamplust när han berättar om de horribla övergrepp han varit med om. Händerna var brutna för att han skyddat sitt ansikte. De hade piskat honom. De hade bussat hundar på honom.
Igen. Han var ett barn.
Ett barn.
”Jamen det är klart att han ljuger!” Mitt svar är ”se det och känn efter om han låter som en lögnare”. Ska tillägga att samtliga palestinier som släppts ur israeliska fängelser berättar liknande historier.
Hon åkte till sjukhuset och intervjuade hans läkare, fick hans journaler och skickade dem till brittiska experter. Och hans händer hade brutits ÅTTA DAGAR innan han släpptes. Hans medfångar hade fått mata honom och hjälpa honom på toaletten.
Vad svarar då Israel?
Att alla ljuger.
Kan de tänka sig att släppa in någon kontrollant? FN? Journalister? Något neutralt land?
Nope.
Tänker de själva utreda hans berättelse?
Behövs inte. Han ljuger. Alla ljuger. Läkarna också.
Detta var för mig en vändpunkt av två skäl.
1. Fram till dess, naiv, sure, trodde jag att Israel var åtminstone någotsånär sanningsenliga.
Men när någon man litat på blåljuger på det sättet faller trovärdigheten för all framtid. Jag utgår sedan dess från att ingenting Israel hävdar går att lita på. Detsamma gäller förstås Hamas. Men det gällde redan då. Mitt förtroende för Israels ledning är totalt förbrukat, åtminstone tills den är helt utbytt och en ny ledning erkänt vad de gjort och tagit ansvar.
2. Israel är som land kapabelt till den vidrigast tänkbara tortyr, sanktionerad av de styrande. Många fler rapporter har kommit ut. Män som blivit våldtagna med föremål inför skrattande vakter, och fått sina anusar söndertrasade. Piskade. Tvingade att ligga nakna på varandra. Mängder av fångar dör kontinuerligt, mördade genom tortyr.
Och 80 procent är inte ens dömda.
Sjunde oktober var en fruktansvärd dag.
Inga men.
Israels gärningar är lika vidriga.
Dagen när jag skrev inlägget nedan påbörjade jag den resa som lett fram till ovanstående. Det har varit plågsamt. För jag har känt samhörighet med Israel hela livet. Men nu är jag här.
Rätt många twittrare tror att Trump och Elon i själva verket spelar 4D-schack och har en mästarplan för att få Demsarna att begära att filerna ska släppas.
Enda felet med den teorin är att Trump redan har alla filer och har sagt sig vara beredd att släppa dem.
”The Epstein files” är i stora delar en konspirationsteori på magasidan.
Det är ett faktum att Epstein hade en ö med tjejer i nedre tonåren, orgier osv, och det är också ett faktum att kändisar var där och … mådde gott.
Konspirationsteorin ligger i det stora antalet superkändisar på vänstersidan som korruptat sig undan ansvar. Clintons, Gates, … .Den sitter ihop med övriga myter, som Pizzagate och Hillarys pedo-ring med spädbarnsblodsdrickande.
Så magafolket har länge krävt att ”the Epstein files” skulle släppas, och Trump förklarade sig före valet, en smula motvilligt, beredd att göra så. Just den där tvekan har av vänstersidan uppfattats som ett tecken på att han kanske finns med i filerna.
Så fort han tillträdde kom kraven från gräsrötterna, och han beordrade sin åklagare Pam Bondi att skrida till verket.
Och det var popcornsfest på Twitter, dagen de skulle komma ut. Med påföljande antiklimax, när det enda som dök upp var en kraftigt retuscherad tummetott. Sedan dess har de surnat alltmer. Och konspirationsteorierna runt konspirationsteorin sprider sig. Kan det vara Deep State som motarbetar?
Själv tror jag faktiskt Bondi har rätt i sin förklaring över förseningen. ”Filerna” är ju egentligen polisutredningar, med vittnesförhör, ofta plågsamma sådana, filmer, bilder. Det finns mängder av offer att ta hänsyn till. Lägg till det att det fortfarande är förtal att namnge någon som varit anklagad men aldrig åtalad. Man behöver liksom ingen mer förklaring till varför det tar tid än så.
Men vänstersidan, som från början varit rätt ointresserade, har nu istället en teori att Trump finns med och att det är därför.
Själv tror jag faktiskt att han finns med, men inte som anklagad för brott utan vittne. Han hängde mycket med Epstein innan de blev osams, och det är bara naturligt att polisen frågat ut honom. Hade han varit förövare hade det förmodligen läckt. Andra kändisar som anklagats men inte dömts, som Prins Andrew, har ju nått medierna. Och jag tror han tycker detta är skämmigt. Det fanns dock en kvinna, Stacey Williams, som anklagade honom för att ha tafsat på honom inför Epstein. Möjligt det finns med i materialet också. Eller också vet han inte om det finns med, och vågar inte chansa.
Oavsett vilket kommer förstås Bondi att plocka bort honom ur materialet isf. Men det är knappast det som är ”the hold-up”.
Det är mot bakgrund av detta Elons tweet ska ses.
”Time to drop the really big bomb:@realDonaldTrump is in the Epstein files. That is the real reason they have not been made public.”
För nu blir det intressant. Om Trump de facto inte finns med alls i filerna har han en kanonbra grund för stämning för förtal, och kan man stämma världens rikaste man gör man det – i synnerhet om man är så trigger happy som Trump.
Enda anledningen till att inte göra det är att man själv och de ansvariga på FBI inte under ed kan säga att Musk ljuger.
Jag tänkte först att Musk är påtänd, det där är något han bara vräkte ur sig, men nu börjar jag känna att så inte är fallet. Han skulle aldrig chansa och riskera att bli stämd på miljarder. Han måste ha vetat att han var trygg.
Helena Trotzenfeldt 