Har svensk press (Expressen, Aftonbladet, AB, SvD, SvD) fått helt fnatt? Vi hänger inte ut brottsmisstänkta i media i Sverige. Även om man har kontrakt om att skriva krönikor.
Räckte det inte med Littorin?
Vi svenskar behöver återerövra begreppet rättssäkerhet.
Bodström, Bettan Ask och medias ansvariga utgivare har i sommar gång på gång visat att de skolkat från den föreläsningen i livets suntförnuftsskola.
Utspel i valtider låter alltid som vallöften. Nyamko Sabuni har skrivit en bok, som nog inte ska tolkas som något löfte.
Två saker förvånar mig i artikeln.
Självklart är det en god tanke att den som är svåranställningsbar hellre ska få ett jobb med låg lön än inget jobb alls. Men hur ska hon författa lagen? Det finns ju även svenskar med undermålig utbildning – t ex de som hoppat av grundskolan. Ska vi ha en regel som säger att den som är utlandsfödd och outbildad ska kunna ha lägre lön än den som är svenskfödd?
I Sverige har vi ingen lägstalön som är lagstiftad. Lägstalöner sätts i avtalsrörelsen, och inte genom politiska beslut. Därför är det än svårare att se genomförbarheten i detta.
Jag ser hundra problem hon måste navigera runt.
Men det är ändå uppfriskande att en som själv varit flykting lyfter fram frågeställningarna. Vart de nu leder.
Länkar: SvD
Folkpartiet är ett puttelitet parti. Ändå lyckas två av sammanlagt kanske tio retoriker som använts av media i sommar vara inte bara folkpartister utan dessutom aktiva folkpartister.
Jag är tveksam till att en retorisk analys kan påverka valet alls – det handlar ju inte på någon fläck om vilken politik som är bra, utan enbart om hur man lär sig av att lyssna på politiker så att man blir bättre på att själv få fram sitt budskap (dupera) och på att inte låta sig påverkas av andras tekniker (duperas). Media är ju ändå färgat av partitillhörigheter – det får vi leva med…
Det intressanta är det där med Folkpartiet.
Hittills har vi vetat att det varit ett parti för lärare. Nu har det tydligen även blivit ett parti för Sveriges retorikerskrå, som knappt någon tidigare vetat funnits.
Kan man dra någon slutsats av det?
Länkar: DN
Det är svårt för oss som inte jobbar med flyktingfrågor att veta vad som är rätt och fel rapportering. I vissa fall verkar det som om vem som helst kan komma papperslös till Sverige och vips få tusen förmåner och medborgarskap – i andra fall som om ingen alls kommer in, hur ömmande skäl man än har.
Det jag dock inte håller med om är Maria Wetterstrands slutsats ”Ju mer man går SD till mötes, desto mer gynnar man dem. Bästa sättet att möta hotet om en inhuman flyktingpolitik är att stå upp för en human flyktingpolitik.”
Om svenska folket får intrycket att våra skattepengar går till ett ohejdat intag av flyktingar är det bästa sättet att möta det att visa att det visst inte är ohejdat, utan att bara de som verkligen behöver amnesti får det.
SD får inte få monopol på rätten att ifrågasätta vart våra pengar går.
Jag försöker hitta kärnan, men går bet. Kanske är artikeln flummigt formulerad.
Men finns ett intresse från föräldrar att fler förskolor öppnas nära T-banestationer, så visst. Jag är inte emot något av förslagen, jag lyckas bara inte begripa varför de är valfrågor.
Alfa
Beta
Idag ska vi ha en frågelek. Två guldstjärnor delas ut.
1. Vem är vem? Guldstjärna nr 1 till den som kan identifiera Alfa och Beta.
2. Detta med ”ta bort pensionärsskatt” är lite lurigt… För Mona har faktiskt mig veterligt aldrig sagt att hon ska sänka skatten för pensionärer, utan enbart att hon inte vill ha någon skillnad mot löntagare. Det betyder alltså att hon lika gärna kan höja för löntagarna och ändå uppfylla vallöftet. Eller har jag missat något? Har någon någonstans läst Mona säga att det faktiskt blir SÄNKT realskatt för pensionärerna överlag, och inte bara att skillnaderna ska bort?
Guldstjärna nr 2 till den som skickar en sådan länk.
Vän av ordning skulle kunna hävda att de rödgröna lovat att inte höja [löntagar]skatten annat än för sisådär tre personer, och att därur följer att pensionärsskatten måste sänkas, men si så är det inte. Nej. De har sagt att de inte kommer att höja löntagarskatten under 2011. Ingenting om 2012, 2013 och 2014. Eller hur?
Tillägg: Per Gudmundsson drog samma slutsats som jag. Trevligt.
Ytterligare en ”regeringen har gjort helt fel och inget rätt runt arbetslösheten”-artikel har kommit från de rödgröna.
Men denna gång finns faktiskt en lista med egna åtgärder med:
Alla förslag utom två handlar om att köpa jobb för skattemedel, dvs sätta folk i praktik, på kurs eller i en utbyggd offentlig sektor, som vi kommer att få fortsätta finanseriera med våra skatter även i högkonjunktur. Det kanske är ett OK pris, men jag saknar argumentationen för och emot. För i slutändan finns inga perfekta lösningar. Det är därför tjatigt när politiker från båda sidor staketet påstår sig sitta inne med de ultimata recepten. Alla förslag har baksidor.
När det gäller sänkt arbetsgivaravgift till småföretag är jag lite brydd. Hur ska det genomföras på ett ändamålsenligt sätt, så att inte de medelstora drabbas? Jag har inte hittat mer info om detta förslag någonstans. Om du sänker arbetsgivarvavgiften för företag med t ex fem anställda – finns då inte risken att företaget med sex anställda sparkar en? Eller har man kommit på ett klurigt sätt att gå runt det?
Ett exempel på saknad insikt: Höga ingångslöner gör svåranställningsbara oanställningsbara. Därför är sänkta ingångslöner för tonåringar ett sätt att skapa en väg in i arbetslivet. Rättvist? Nja, kanske inte. Ökade klyftor. Japp. Det finns säkert fler nackdelar. Men är verkligen praktikplatser justare mot sjuttonåringen som vill försörja sig själv?
Det är den typen av analyser jag fortsätter sakna i alla debattartiklar: ”Vi ser fördelarna, vi ser nackdelarna, vi väljer så här därför att…”
Hur svårt kan det vara?
Finns det en ”motsättning” i att Gudrun använder Rut?
Det beror på varför hon är emot. Avdraget funkar ju inte som skattesänkningar som bara händer, utan man måste aktivt bestämma sig för att använda både tjänsterna och avdragssystemet.
Jag kom fram till att om hon är emot enbart av ekonomiska skäl är det ändå OK att använda det, eftersom skattesystem är komplexa och tar i en ände och ger i en annan, dvs även om jag t ex vill ha lägre bidrag och lägre skatter men lever i ett högskattesystem måste jag ändå kunna söka bostadsbidrag, och tvärtom.
Så jag googlade lite för att hitta hennes underliggande argument för att vara emot. Jag letade efter svar på frågan ”är hennes användande dubbelmoral eller inte”.
Detta hittade jag:
”Vi löser inte jämställdhet genom skatteavdrag. Sådana här avdrag permanentar en föreställning om att man inte ska betala så mycket för typiska kvinnotjänster.”
Är det då dubbelmoral? Njaej. Hon är inte emot tjänsterna, bara avdraget. Så nej. Inte helt i alla fall.
Men jag är förbryllad över henne ståndpunkt, eftersom en del av Rutanhängarnas argument är just att Rut sätter kvinnotjänster på samma nivå som manstjänster, dvs Rot.
Så då blir frågan:
Förolämpar jag även min manlige snickare när jag använder Rot-avdrag?
”Antagligen är mailet läst på något Internetcafé eller på någon annan publik dator i alla fall. Det vi i bästa fall kan få ut av det hela är vilken stad vederbörande befann sig i vid den aktuella lästiden.”
Han gnuggade sig trött i ögonen.
”Det får vara just nu”, la han till. Så log han, och fortsatte:
”Sedan är det mer intressant att både Jonte och Simon faktiskt fått ett antal anonyma mail också.”
”Du menar inte att han stack utan att rensa efter sig…”
Johan log ännu bredare.
”Minas tar backuper, bäste Patrik.”
”Och dem har du fått tillgång till… hade du husrannsakan?”
”Jag avslöjar aldrig mina källor!”
Johan nästan skrattade åt Patriks tvivlande min.
”Och vad stod det i mailen?” undrade Patrik.
Nu skrattade inte Johan längre.
”Inget begripligt. Men intressant är att man använde sig av en anonymous remailer för att skicka dem.”
Patrik var tyst. Johan insåg att han tappat honom, så han la till:
”En tjänst som skickar vidare mail utan avsändaradress.”
”Varför finns sådana?”
”Ingen jädra aning.”
Patrik rynkade pannan och plockade ilsket på och av korken från whiteboardpennan.
”Kan man komma åt dem på något sätt?”
”Ja, det fanns ett fall i Helsingfors för några år sedan… FBI tillsammans med finska myndigheter tvingade en lokal remailer att avslöja vem som gjort ett specifikt utskick. Efter det tyckte de som tillhandahöll tjänsten inte att det var någon idé att fortsätta längre, så de la ner det.”
”Skönt”, sa Patrik. ”Vad handlade utskicket om?”
”Scientologernas hemliga skrift.”
Patriks antipati mot anonyma remailrar sjönk något.
”Det finns ju i och för sig fall där man vill vara anonym utan att för den skull ha brott i tankarna”, fortsatte Johan.
”Till exempel när?”
”Du kanske vill skicka en fråga till Malena?”
”I så fall undertecknar jag den med ditt namn, Johan”, svarade Patrik snabbt, och kastade pennan till Johan. Han fångade den med båda händerna, och la den bredvid sig på bordet, medan båda skrattade.
Poängen med Mona Sahlins rabblande av vad samhällstjänster kostade under hennes tal var inte kostnaden i sig. Slutklämmen var snarare något i stil med ”Vill du att vi i samhället gemensamt ska stå för dessa utgifter ska du rösta rödgrönt”.
Det är den slutsatsen som borde ifrågasättas, snarare än prislapparna.
Det finns idag inget parti som föreslagit att Sveriges invånare själva ska stå för kejsarsnitt, grundskolekostnader eller äldreomsorgskostnader. Tvärtom råder i Sverige en för planeten i stort ovanligt bred uppslutning både bland partier och svenskar i övrigt om att vi ska ha gemensamt finansierad välfärd.
Därför funkar hennes argument enbart om man kan visa att det finns en möjlighet att icke-rödgröna partier utan förvarning mitt i mandatperioden plötsligt ändrar hela skatte- och utgiftssystemet.
Vill hon övertyga folk om det behöver hon argumentera för varför det är troligt, eller ens möjligt.
Helena Trotzenfeldt 