Politiker till sin läst

Publicerat den av

Det är en lustig ordning när politiker ägnar debattartiklar åt att leka ledarskribenter, och, istället för att diskutera sin egen inställning och i ljuset av denna kommentera andra partiers förslag och agerande, har synpunkter på rena partistrategier.

Som om vi inte hade nog med såväl journalister som universitetsanknutna och fristående experter som ivrigt talar om för oss vad som är strategiskt smart respektive kasst och vad vi ska tycka.

Hur skulle det vara om politiker hölle sig till: ”vi vill […] och det är bra därför att[…], medan de vill […] och det är dåligt därför att […]”?

Dolt ansikte, dolda motiv

Publicerat den av

Slöjor, burkor, niqaber är ett hett topic i valrörelsen.

Lite obehagligt, eftersom diskussionen gärna hålls kokande av nationalister, ofta med utgångspunkten att vi svenskar ska besparas åsynen av sådana icke-ursvenska fenomen.

Det är alltid klurigt när olika rättigheter ställs mot varandra – rätten att vara klädd som man vill mot kvinnors rätt till frihet. Särskilt knepigt blir det när ansiktet döljs hos den som vill använda sig av samhällets funktioner, såsom skolor. Har vi rätt att kräva att få se våra elever eller lärare?

Björklund vill lagstifta om att skolor ska ha rätt att förbjuda slöja som döljer ansiktet. Rätt eller fel – det är ett märkligt starkt utspel, med tanke på hur sällsynt fenomenet är, och hur stort mediautrymme frågan får. Jag vill inte säga att Björklund är populistisk, för egentligen är det ett helt ok förslag – men när det blåses upp så här precis före ett val, där Sverigedemokraterna seglar med främlingsfientlig vind i seglen, känns det nära ett försök att ta del av denna pust. Obehagligt, som sagt.

Vårt samhälle bygger på att man kan se varandra i ögonen, heter det. Mja. Ögonen täcks ytterst sällan i Sverige, eftersom vår afghanska befolkning är i stort sett obefintlig. Bättre att säga att man ska kunna se vem man pratar med.

Det råder också en allmänt utbredd uppfattning om att det är inskränkta, svartsjuka män som låser in sina fruar i dylika klädnader för att de inte ska kunna vara otrogna, och för att hindra dem från att även i övrigt ta för sig av samhället. Såvitt jag förstått stämmer detta rätt dåligt. Såvitt jag förstått är det antingen så att kvinnorna själva vill bära slöja – av religiösa skäl eller av vana – eller också är det äldre, kvinnliga släktingar – egna eller ingifta – som sätter upp denna förväntan. Så är i alla fall fallet i många nordafrikanska arabländer, råkar jag veta.

Huruvida detta också är fallet när det gäller slöjbärande muslimer i Sverige vet jag inte säkert, och frågan är om någon vet det. Det verkar finnas mycket lite forskning i frågan.

Men oavsett varför: När flera rättigheter ställs mot varandra måste vi förstås bestämma vilken som är viktigast, och sedan blir resten ganska enkelt. För mig är det självklart att vi ska värna barn, men låta vuxna vara som de vill, så långt det inte stör eller förstör för andra.

Därur följer:

  • Totalt slöjförbud för grundskolebarn. Att tjejer, som V hävdar, då kommer att hållas hemma istället är fullt möjligt, men då får Socialtjänsten gripa in. Vi har skolplikt, och vi kan inte dalta när det gäller barns väl och ve. Det kan inte anses förenligt med ett barns bästa att inte få visa håret – och det gäller även om tösen hävdar att hon bestämt själv. Samma sak gäller gympa och simundervisning. Ingen särbehandling pga föräldrarnas religion eller tradition.
  • Från och med gymnasiet bestämmer däremot var och en själv hur den ska gå klädd.
  • Precis som Björklund anser jag dock att den som väljer att dölja ansiktet samtidigt frånsäger sig rätten att hävda diskriminering. Skolor och arbetsplatser har rätt att kräva att ansiktet på den som undervisas eller som arbetar syns. Det innebär också att den som döljer ansiktet inte heller kan anses berättigad till A-kassa, eftersom den gjort sig själv oanställningsbar.
  • Däremot ska man självklart få vistas på gator och torg och i affärer samt söka vård med mera med dolt ansikte.

Så svårt, men samtidigt så enkelt.

Eller hur?

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

Statistik, förbannad statistik och journalister

Publicerat den av

Nu har jag ju inte läst hela den undersökning från West Virginia som denna artikel bygger på, men jag tar risken att säga att jag är innerligt trött på journalister som inte förstår hur man läser och tolkar statistik.

Det är ju inte så svårt. Om fenomenen A och B uppträder tillsammans i så signifikant utsträckning att det inte finns utrymme att kalla det slump finns tre varianter.

  1. A ger B.
  2. B ger A.
  3. C (som är något helt annat) ger både A och B.

Sedan finns förstås blandningar av 1-3, men låt oss hålla det enkelt.

Så upptäcker man man att den som (A) sover mer eller mindre än 7 timmar löper ökad risk för (B) hjärt- och kärlsjukdomar kan det betyda:

  1. Att (A) sömnen ger (B) hjärt- och kärlsjukdomar.
  2. Att den som (B) redan har en benägenhet för hjärt- och kärlsjukdomar (A) sover oroligt.
  3. Att ett (C) tredje problem resulterar i både (A) sömnproblem och (B) hjärt- och kärlsjukdomar.

Megaenkelt.

Ändå hävdar DN säkert och visst att det är sovvanorna som ger sjukdomarna. Ingen annan möjlighet nämns.

”Att sova mindre än fem timmar per dygn mer än fördubblar risken att få diagnosen kärlkramp, hjärt-kärlsjukdom, hjärtinfarkt eller stroke […] Men att sova mer än sju timmar ökar också risken för hjärtkärlsjukdomar.”

Så här knäppt blir det ju hela tiden.

Kan man inte skicka alla journalister på kurs eller nåt?

Not: Även SvD ger sig på denna övning, med en nästan identisk artikel.

Mobba Muslimer Med alla Medel

Publicerat den av

Är det ett stort problem för dig i din vardag att kvinnor går omkring med burkor och niqab?

”Vi är inte rasister, vi är bekymrade samhällsmedborgare”, säger de människor som gör bland annat burkorna till En Stor Grej.

Själv anser jag att problem ska diskuteras i de sammanhang de hör hemma.

  • Gör man en utredning om tonårstjejers situation kan man ta med ett resonemang kring huruvida grundskolebarn ska tillåtas bära slöjor, för och emot.
  • Diskuterar man djurrättigheter kan man också ta med en passus om huruvida den så kallade Svennehalalen, där djuret halalslaktats med bedövning, är brutalare än andra svenska slaktmetoder.
  • Funderar man på att ändra högstadiets kursplaner kan man också ta med frågor kring hemspråksundervisningen – tar den för mycket plats eller ska den vara kvar?

Men Sverigedemokraterna och motsvarande främlingsfientliga partier i andra länder buntar ihop frågorna i ett stycke.

Vi är emot slöjor, halalkött och hemspråksundervisning.

Man kan då liksom få ett intryck av att SDs krav inte handlar ett dugg om djurens rätt, kvinnors rätt eller spenderandet av skolmedel.

Man kan känna att det enbart handlar om att med alla medel mobba muslimer tills de ger upp och lämnar landet, så att vi kan återgå till att äta sill och köttbullar utan att störas av förbipasserande kvinnor i burka.

Förtroendekris för pressen

Publicerat den av

När jag för ett antal år sedan jobbade på ett av Sveriges universitet brukade vi göra kursutvärderingar. På standardblanketten fanns en fråga om hur ljuset i lokalen varit, som tillkommit en gång för länge sedan när det tillfälligt inte funkat. Eftersom alla kurser nu hölls i exakt samma lokaler var det lite intressant att se hur svaren skiftade. Var studenterna positiva till läraren och kursen var även ljuset mycket bra – annars var det kasst.

Detta är nu mitt tredje inlägg kring Littorinaffären, och med varje inlägg har förbryllingen ökat så att den nu är fullständigt total.

Skuldfrågan

Jag är efter att ha sett Aftonbladets konfrontationsklipp ganska övertygad om att han är oskyldig, eftersom han inte kände igen hennes namn, eftersom han reagerade med chock och trötthet snarare än skam och skuld, och eftersom han klart och tydligt sa ifrån att ”nej, det är absolut inte sant!”.

Detta hindrar inte hela vänstervärldens bloggare från att skriva långa inlägg som helt bygger på att han är skyldig.

Detta hindrar inte AB anvariga utgivare från att hävda att de har rätt att publicera eftersom ”han inte dementerat”. Och ett ”Nej, det är absolut inte sant” – är inte det en dementi? Är det som i våldtäktsmål förr i tiden – det räckte inte med att ha sagt nej, man var tvungen visa upp blåmärken för att bevisa strid också?

Reinfeldts agerande

Jag och i stort sett alla jag pratat med tycker Reinfeldt agerat helt korrekt. Han har under en tid vetat att Littorin levat under stor stress, pga depressioner, vårdnadstvist och efterhängsen press. Littorin säger till honom att ”nu till råga på allt kommer AB och anklagar mig för att ha köpt sex – jag vet inte var de fått det ifrån och jag har dementerat, men jag pallar inte mer, så jag vill lämna jobbet nu och vara ifred”. Reinfeldts kommentar till hans avgång blir då ”privata skäl”, vilket är helt fullständigt korrekt i sak, och det bästa ur både human och strategisk synvinkel.

Men döm om min och andras förundran när i princip samtliga ledare och en hel del politiker går ut och fördömer denna hantering. Han skulle tydligen istället själv ha sagt att AB approachat Littorin med frågor kring ett sexköp som Littorin säger inte ägt rum. Det hade varit det bästa. Dessutom skulle han och partiet ha fortsatt hålla kontakten med Littorin istället för att ”frysa ut” honom. Varför då? För att pressen ska kunna rapportera exakt om vilken politiker som hälsar på i det Littorinska hemmet? Karln har ju begärt att få vara ifred och fokusera på vårdnadstvisten!

Statistiken

Så till slut kommer De Superlogiska Sommarvikariejournalisterna som ska till att tolka ett statistiskt underlag som de tydligen inte begriper något av alls.

Intervjuer har gjorts av opinionsinstitut. Mellan 20% och 35% av svenskarna – nästan samtliga med rödgrön bakgrund – säger sig ha fått minskat förtroende för Reinfeldt.

Men om man gör samma undersökning och frågar vem som fått minskat förtroende för Reinfeldt pga det varma vädret får man samma svar, fattar inte journalister det?

En stor del av svenskarna – sisådär en tredjedel – stör sig nämligen enormt på Alliansen, och svarar oavsett fråga likadant.

”Minskat förtroende, check! Dålig belysning, check!”

Det hade gett precis samma resultat om man frågat vem som fått minskat förtroende för Mona Sahlin eller Lars Ohly efter Littorinaffären. Gillar man inte människan svarar man ”ja”.

Korrekt statistiskt förfarande hade varit att fråga vem som har förtroende för Reinfeldt och sedan jämfört med hans siffror i förra mätningen. Då hade man fortfarande inte kunnat vara säker på vad ett eventuellt tapp berott på, men man hade i alla fall kunnat skriva att det varit ett, om nu så hade varit fallet. Nu skriver man istället om tapp man inte alls vet om de finns.

Men inte en enda journalist, oavsett tidning lyckas dra den slutsatsen. Det är ”Minskat förtroende för Reinfeldt” här och ”Littorinaffären sänker regeringen” där.

Jag har en förtroendekris för Sveriges journalistkår, som fullständigt verkar sakna såväl analytisk förmåga som vanligt bondförnuft. Jag kan dock inte säkert säga att förtroendet minskat, för det var ganska lågt redan innan, men jag tror det har det.

Så kan jag få fylla i en utvärderingsblankett om det, tack!

Länkar: AB, DN, DN, DN, SvD, SVT

Tillägg vid 17-tiden: Min favvoledarskribent, alla kategorier, Sanna Rayman sticker ut med denna unika, lysande analys. Tack, Sanna!

Events and unlimited choices

Publicerat den av

We are event-driven.

Most of what we do are reactions. Outside events trigger us.

I read a political article, I get upset, I write a blogpost to comment.

You feel a need to talk to someone, so you call a friend.

Your car needs gas. Your kid needs food. Your bed needs making. You are hungry, thursty, tired.

Very rarely do we reflect and create out of nothing but our own minds.

My job regularly forces me to create and communicate visionary plans and strategies. On some level I don’t like it much. On that level it’s so much easier to just respond to customers and colleagues. ”So you need this? The answer is yes. So you need that? The answer is no, maybe, later, yes if…”

We should be forced to create and communicate a visionary, strategic plan for our lifes. Put it in writing, ask friends to review and comment, create a corresponding action plan for how to reach the goals, set by the strategies.

Only then will our choices be unlimited.

Otherwise they are just a series of yes/no/cancel.

Han svarade ”Nej, absolut inte!”

Publicerat den av

Förbryllingen tätnar kring Littorinaffären. Det som förbryllar är kvällstidningarnas ledare.

Littorin är mitt i en vårdnadstvist. Han anklagas för ett brott som hade kunnat ge fängelse. Det finns inga bevis, bara ett ”jag känner igen honom”.

Han har länge funderat på att avgå, eftersom barnen far illa, eftersom han haft en hjärtinfarkt och eftersom han försöker bygga upp ett nytt liv med ny fästmö. Han går hos psykolog för depressioner.

Jag såg till slut klippet på Aftonbladet: ”Här konfronterar vi…”, och noterade att:

  • Han reagerade inte alls på ”vi vill fråga om händelser 2006”.
  • Han kände inte igen kvinnans namn. Han stod kvar, öppen och nyfiken efter att de sagt det. Kroppsspråket sa ”jaha, vem är det då”?
  • Först när de sa ”personen säger att du köpt sex av henne” reagerade han med ett ”nej, nääej, nej absolut inte”. Han såg mest paff ut. Ungefär som jag skulle gjort i samma situation.
  • ”Jag har inga kommentarer” kom först när Aftonbladet jagat honom ytterligare ett antal meter med ett ”förnekar du”, ”förnekar du”, …

När man läser AB låter det som om hans enda svar var ”inga kommentarer”, varefter han avgick, vilket onekligen verkar misstänkt.

För mig verkar han faktiskt oskyldig – men också mycket trött på att bli smutskastad. Se klippet och avgör själv!

Alla Visa Män de dyker upp och skriver:

  • Varför dementerar han inte? Det har han ju gjort. Han sa klart och tydligt ”nej det är absolut inte sant” i klippet ovan.
  • Hon pekas ut som lögnare av exministern (”pekas ut” får en ny innebörd).
  • Reinfeldt måste tvinga honom att erkänna.
  • När Reinfeldt säger att ”han säger att han är oskyldig” visar han att han inte bryr sig. Det är oempatiskt.

Oempatiskt.

Skulle Reinfeldt då, när hans medarbetare säger ”jag vill sluta, jag mår psykiskti dåligt, vill ta det lugnt ett tag och fokusera på barnen och vara ifred” ha svarat ”klart du ska antingen erkänna detta brott trots att det inte finns några bevis, alternativt lägga all möda på att dementera alla uppgifter som Aftonbladet kan tänkas hosta fram. Ta nu tag i detta samma dag som du sitter i vårdnadsförhandlingar med exfrun. Strunta i depressionerna du fått psykologhjälp för och ställ dig här i rampljuset framför hundra journalister och berätta. Låt detta sedan blir en långkörare hela sommaren, med dig och ditt privatliv i fokus.” 

Det är tydligen empati och ledarskap.

Länkar: AB, AB, AB, AB, Expressen, SvD, SvD, SvD

Not: Denna post hade ett lite annorlunda innehåll, men efter att DN skrev att det påstådda brottet är preskriberat ändrade jag tyngdpunkten.

Not till: Jag har alltid gillat Lena Mellin, men jag är rätt besviken på henne just nu. Om det visar sig att han faktiskt är oskyldig hoppas jag både Lena och Aftonbladet åker dit.

Storstadsbor före förortsbor

Publicerat den av

Inga fler köpcentrum i storstädernas utkanter, för att komma ifrån bilberoendet hos inomtullborna, tycker Maria och Peter.

Men men men vi förortsbor då? Ska vi ta pendeln in till centrala Stockholm och flanera runt på ett tre kvadratkilometer stort område varje gång vi ska ha alvedon, barnkalaspresent, vinterstövlar och tomatpuré?

Jag är helt med på att det redan finns många köpcentrum runt Stockholm och kanske det räcker nu. Då är det ett argument i sig – men att förbjuda nyetablering enbart för att uppfostra innerstadsborna till att låta bli att köpa bil känns…

Orättvist.

Förbryllande Littorinaffär

Publicerat den av

Jag är nu förbryllad.

Jag är förbryllad över varför Littorin, som inte är apful och borde kunna få till det på annat sätt, köper sex – för onekligen verkar det som om det är sant.

Jag är inte förbryllad över varför han hoppar av – kombinationen ungar i känslig ålder som far illa, hjärtinfarkt och vårdnadstvist räcker för att vilja lämna rampljuset, med eller utan sexköp högst upp på lasset.

Jag är inte förbryllad över att Aftonbladet väljer att publicera trots att han lämnat rampljuset.

Jag är inte förbryllad över att Reinfeldt, om nu Littorin säger ”jag har blivit konfronterad med sexköpanklagelser som inte stämmer, men jag orkar inte mer”, tycker att det är en bra idé att han kastar in handduken.

Jag är dock förbryllad över att Miljöpartiet tycker att ”Moderaterna hanterat detta dåligt” och att ABs ledare skriver ”förtroendet är raserat”.

Vad skulle Reinfeldt ha gjort istället? Hur hade Mona Sahlin eller Peter Eriksson gjort som skiljer sig från Reinfeldts agerande, och som hade varit så mycket bättre?

Länkar: AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

Järnvägsstation

Publicerat den av

När jag ser tillbaka på mitt liv liknar det ett långt järnvägsspår med bara några få knutpunkter, och denna dag var den tidpunkt då jag fick syn på stationen långt framför mig.

Framför stationen fanns inte längre bara en enstaka räls genom lummiga björkskogar, utan en myriad av korsade spår. Jag var inte längre hummande och tuffande på väg mot ett oklart mål, utan att vara alltför bekymrad över bristen på målinsikt. Jag förvandlades istället till ett oansenligt tufftufftåg bland glänsande snabbtåg, enorma godsvagnar och patetiska skrindor.

De enstaka höger- eller vänster- eller rakt-val jag tidigare behövt göra i livet hade inte på något sätt förberett mig för alla de avgörande beslut som jag nu skulle bli tvungen att fatta i ett rasande tempo, på väg in mot den slutstation jag aldrig kunnat ana existerade.