SD – subkultur i förtvivlan

Detta citat är inte mitt:

SD har verkligen visat att Sverige behöver ny integrationspolitik. Etablissemanget har inte velat se problematiken förrän nu. Sverige måste bli bättre på att integrera unga, lågutbildade, vita män från landsbygden i samhället. Statistik visar på att dessa är kraftigt överrepresenterade vad gäller brott. Dessutom klarar de inte språket så bra, och tenderar att umgås och bo segregerat med likasinnade.

…men det är slående bra.

Jag kommenterar regelbundet artiklar i olika tidningar, och märkte för något år sedan hur det i all press fullkomligt exploderade av sverigedemokrater som kom med för mig fullständigt bisarra påståenden i dessa kommentarsfält. Exempel: ”På grund av invandrarna får man inte längre sjunga nationalsången på skolavslutningarna”. Jag ringde då min 94-åriga mormor, som aldrig någonsin sjungit annat än ”Den blomstertid” på sina skolavslutningar.

Efter en tid av detta ville jag förstå bättre hur de tänkte, och köpte Niklas Orrenius’ bok ”Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.”, som är en suverän beskrivning dels av ett fenomen som få brytt sig om att förstå, men också av hur en förvirrad hantering från en omvärld som förbiser den egentliga problemställningen på ett onödigt nonchalant sätt förvärrar och fördjupar polariseringen.

Kort: Sverigedemokraternas kärnväljare är en subkultur, bestående av människor som drivs av en övertygelse om att muslimer är på väg att ta över världen. För de flesta av oss är detta hot en storm i ett vattenglas – visst, terrordåd som elfte september och Madridbombningarna är fruktansvärda, och talibanernas frammarsch i Afganistan och Pakistan är ett enormt hot mot dessa länder, men det är ju något västvärlden håller på att ta tag i, och knappast något som riskerar att sänka hela vår tillvaro.

SDs medlemmar är dock verkligen fullständigt livrädda. De läser normalt bara sina egna ”nättidningar” – egentligen bloggar, men med tidningsliknande karaktär – som i princip enbart skriver om brott begångna av muslimer och om extrema islamister i andra länder, och får där sina misstankar bekräftade: om inget görs kommer vår värld att gå under, och vi alla att tvingas bli muslimer mot vår vilja. Låter det märkligt? Det är helt sant – ett ganska stort antal svenskar har denna övertygelse.

Det råder ett sällan skådat ursinne i kommentarsfälten till dessa ”tidningar” – och det riktas både mot samtliga muslimer – alltså även de trevliga, välbalanserade individer som vi möter på föräldramöten, frisörsalonger, verkstäder eller restauranger – men också lika mycket mot oss övriga svenskar, som inte delar denna syn. Den känsla de förmedlar är inte främst hat, även om det finns gott om den varan också, utan snarare en förtvivlad vanmakt och en enorm sorg över att vara så missförstådd. De känner sig uppriktigt kränkta, helt enkelt. Det blir bisarrt för oss andra, som tycker att de drog first blood genom att ge sig på sveriges alla muslimer, varav de allra allra flesta uppenbarligen intet ont gjort.

I deras ögon är vi naiva mobbare. Vi går ihop oss och hetsar mot dem istället för att hjälpa till att rädda Sverige från ”vår tids största hot”. Det blir lite som i V, där alla tyckte utomjordingarna var snälla, utom några få individer som insett att de egentligen var ödlor. I sverigedemokratins subkultur är de själva dessa stackars utsatta frihetskämpar, och vi andra är ett vilselett folk.

I alla läger där endast en ståndpunkt tas in och människor avstår från att höra och logiskt härleda andra argument än de egnas utvecklas en form av kollektiv hjärntvätt. Vi som tillhör den majoritet svenskar som tycker att normala muslimer har lika stor rätt att slippa ta ansvar för extremisternas idiotier som vi kristna har att slippa ta ansvar för kristna extremsekters påfund behöver förstå denna subkulturs utgångspunkt för att kunna möta argumenten.

Bara så kan vi hela Sverige.

SvD, SvD, DN, DN, Exp, AB, AB, AB, SvD

SD har verkligen visat att Sverige behöver ny integrationspolitik. Etablissemanget har inte velat se problematiken förrän nu. Sverige måste bli bättre på att integrera unga, lågutbildade, vita män från landsbygden i samhället. Statistik visar på att dessa är kraftigt överrepresenterade vad gäller brott. Dessutom klarar de inte språket så bra, och tenderar att umgås och bo segregerat med likasinnade.

S och MP och värmlänningarna

Ungefär hälften av MPs anhängare tycker det är viktigare att landet fungerar och att SD hålls stången än att Alliansen motarbetas.

Jag skulle anta att S’s väljare ligger i det häradet också, kanske dock lite mer negativa till samarbete. V däremot har gissningsvis till största delen av väljare som till varje pris vill slå ner en högerregering.

Det ger ett komplicerat läge för de båda partierna: Hur de än gör kommer en stor del av anhängarna att bli missnöjd.

Om värmlänningarna får en andra chans att rösta i oktober – hur kommer de då att belöna eller bestraffa?

SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, DN, DN, SvD

Att ta debatten med SD

Vi som under en tid följt SD tror jag alla är fulla av förundran över den vändning medias granskning av SD tagit.

För ett och ett halvt år sedan slog Helin på stora trumman, och sa ”vi tar debatten med SD”, varpå han lät JÅ publicera en artikel som var ett grovt hån mot Sveriges alla muslimer. Tvärtemot vad man kunnat anta fick detta SDs popularitet att växa.

Därpå ingenting. Total tystnad, total isolering – det enda som hördes från journalistkåren var enstaka tillmälen.

Sedan, efter valet, tävlar media i osakliga påhopp. Leder gör Helin, med sitt ”En varm vind blåser in över ett kallt Sverige”, och så bilder på ledsna Tensta-bor. Hela ”rösta-inte-SD”-kuppen på valdagen var bara patetisk, och helt säkert kontraproduktiv.  

Att de övriga sju partierna hela tiden pratar om SD som nazistiskt och rasistiskt är lite i sin ordning – det hör till spelets regler att hyvla på motståndaren bäst man kan – däremot finns ingen anledning för media att ägna sig åt snöbollskrig, eftersom snöbollarna så fundamentalt missar målet.

Om man vill ”ta debatten” med SD måste man börja med att formulera vilken den frågeställning är som behöver debatteras, och för att kunna göra det måste man börja med att läsa på. Det går inte att bara vifta med handen och prata om att de är otäcka och dumma – borde inte det vara självklart för en journalist med självaktning? Heder åt KG Bergström som i alla fall försökt.

Den som redan är övertygad anti-SD blir förstås stärkt i sin uppfattning när media unisont bekräftar vad den redan visste, men den som tycker ”det ligger något i vad SD säger om att integrationspolitiken misslyckats” blir på motsvarande sätt stärkt i sin misstanke om att media är ett sammansvetsat, osakligt etablissemang, vars agenda är att skydda de befintliga riksdagspartierna från nya partiers inflytande.

Det finns en bred uppfattning bland sverigedemokrater om att media och politikerna ”mörkar”, och att det därför är nödvändigt att få in SD i riksdagen. Detta har lett till att många som faktiskt inte alls är rasister och knappt ens främlingsfientliga lagt sin röst på SD.

Eftersom media misslyckas med att sakligt beskriva vad ”felet” på SD är gör jag här ett försök.

Bristande demokrati

Jag har skrivit det förut flera gånger, och jag skriver det igen. Sluta anklaga SD för att vara odemokratiska. Den enda bevisföring jag sett ser ut ungefär så här: ”Eftersom SD är emot muslimer betyder det att man anser att alla människor inte är lika mycket värda, och eftersom demokrati bygger på alla människors lika värde är SD odemokratiska”, men det håller inte, enligt hur demokratibegreppet är definierat.

Det finns inga förslag från SD att frånta delar av befolkningen sin rösträtt – alltså är det lika bra att sluta tramsa med denna term.

Rasism

För att avgöra om SD är rasistiskt måste man börja med att definiera vad partiet i sig är. Är det partiprogrammet? Är det ledarna för partiet? Eller är det den rörelse som bär partiet?

Nästa fråga är: räknar man bara direkt rasism, alltså människor av viss hudfärg, eller visst genetiskt ursprung behandlas illa, eller indirekt?

Den tredje frågan är: hur långt bak historiskt ska man se? Ska vi dra ett streck vid idag, och bara titta på nuet?

Många brukar dra upp att Moderaternas föregångare var emot allmän rösträtt och LAS och för dödsstraff för nästan hundra år sen, så titta där hur dumma de är. Själv tycker jag både dödsstraffet och Palmes Castrokramande är preskriberade vid det här laget. Däremot finns anledning att minnas det senaste decenniet.

Vi tar det steg för steg:

– SDs partiprogram är inte direkt rasistiskt. Däremot skiljer man konsekvent på invandring från ”kulturellt avlägsna” länder och invandring från övriga länder, vilket ger en rasistisk underton.

Det var dock inte särskilt länge sedan där fanns förslag till exempel om att inte tillåta adoption från utomeuropeiska länder, för att skydda den vita rasen.

– SDs företrädare Jimmie Åkesson har inte uttalat sig direkt rasistiskt någonsin. Däremot är han synnerligen muslimfientlig, och eftersom världens muslimer främst kommer från Arabvärlden och Afrika kan man, om man tänjer på gränserna, hävda ett visst mått av indirekt rasism. 

SD skapades av nazister, och drevs länge av rasister, men de flesta har rensats bort från ytan under de sista sju-åtta åren.

Dock fick sverigedemokraten som hävdar att araber har en ”aggressiv gen” i Vänersborg stanna på sin post – vilket knappast hänt i något annat parti. Därmed kan man också hävda en acceptans för rasism från företrädarna som saknar motsvarighet i den andra sju partierna.

Så till Sverigedemokraternas rörelse. SD bärs av vad som närmast kan beskrivas som en subkultur. Människor som anser sig missförstådda av av samhället, och som är arga på det ”politiskt korrekta etablissemanget” använder nätforum för att mötas och beklaga sig. Tills i våras förekom på dessa forum riktigt grova, rasistiska inlägg som aldrig modererades bort. Under sommaren skedde en gradvid uppsnyggning – bland annat har man stängt ner ungsvensk.se, och moderatorerna har blivit flitigare med att rensa.

Jag minns särskilt en bisarr diskussion med en sverigedemokrat som ansåg att araber var genetiskt förstörda av kusingiften, och att det skulle ta ”hundratals år” att fixa till detta. Jag påpekade då dels att vi även i vissa avlägsna orter i Sverige har samma problem, men också att inavelsgraden går ner till noll så för en individ som har föräldrar som inte är släkt med varandra, oavsett hur inavlade dessa föräldrar är. Han svarade då att han inte ville diskutera med mig eftersom jag visste för lite om genetik. Det må vara hänt att jag inte vann honom, men jag lät i alla fall inte hans rasistiska påstående stå oemotsagt, och kanske andra läste och påverkades.

Sammanfattningsvis kan man hävda att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti om man tänjer på definitionsgränserna, och antingen pekar på att partiet även omfattas av människorna som bär det, eller också räknar även indirekt rasism, eller de senaste tio årens historia.

Själv tycker jag sådant är ganska kass retorik – en bra regel när man vill övertyga är att inte öppna för sådant som kan ifrågasättas, och i en öppen debatt, där SD fick svara, skulle man aldrig i längden kunna driva detta påstående. Hela ”SD är rasistiskt”-retoriken bygger på att hävdandet inte behöver bemötas.

Bättre då att säga att ”SD är ett parti med högre tolerans för rasism än de andra sju”. Det är lite längre och inte lika slagkraftigt, men det är i alla fall korrekt.

Invandrarfientlighet

Den här är både lätt och svår. SD är invandrarfientligt, eftersom man hävdar att kostnaden för invandring är roten till alla våra ekonomiska och sociala problem. Om Sverige inte tog in några invandrare skulle man ha massor med pengar över till annat, och inga våldtäkter skulle någonsin begås mer. Tydligen har man här fullständigt missat Anders Eklund, Ulf Olsson, Tomas Qvick med flera.

För inte länge sedan stod i partiprogrammet att alla invandrare som kommit efter 1970 skulle skickas ut ur landet, och inga nya skulle tas in. För mig, som jobbar på ett internationellt företag där verksamheten mycket bygger på att människor cirkulerar – dvs svenskar flyttar ut i världen och icke-svenskar flyttar till Sverige, verkar detta fullständigt bisarrt, och skulle rendera Sverige till ett U-land tämligen snabbt.

Idag finns dock inga förslag på att ”slänga ut” någon, utan det är enbart den framtida flyktinginvandringen som ska begränsas. Det gör att den nybakade, historielöse sverigedemokraten – den som bestämde sig i slutet av sommaren – blir mycket förundrad när AB berättar att människorna i Tensta är rädda för utvisning.

Slutsats: Det finns fog för att kalla SD för invandrarfientligt, men det finns inte fog för att hävda att de vill slänga ut alla invandrare. Sluta med sånt.

Anti-islamism

För mig är detta den för SD i särklass mest besvärande punkten. När det gäller motståndet mot islam behöver man inte gå till vare sig bortrensade valmanifest eller perifera medlemmar, utan islam-fientligheten är öppen, grov och förankrad hos partiledningen.

Om det finns någon debatt vi alla borde ta med SD är det denna. Vi har haft religionsfrihet i Sverige i årtusenden, och den ursvenska toleransen mot oliktänkande är något vi borde vara stolta över och värna.

Eftersom sverigedemokrater inte läser ”gammelmedia” och eftersom ”gammelmedia” bara tramsar om att SD är ”odemokratiska och rasistiska” enligt ovan möts sällan sverigedemokraternas argument i denna fråga.

Därför kan de fritt hävda till exempel att pga islam får inte elever ha skolavslutning i kyrkan, medan det i själva verket oftast är svenska ateister som kräver detta. Man kan beklaga sig över att griskött inte serveras på tre dagis i Göteborg (när jag var med och drev ett föräldrakooperativ avstod vi från att ha mjöl i maten till alla barn för att det var enklare än att utesluta mjöl för tre glutenallergiker, så jag kan förstå hur förskolepersonalen tänkte), utan att någon vettig människa påpekar att barn kan leva gott utan griskött, och att tre dagis, dvs kanske 100 barn, av 466,000 förskolebarn motsvarar ungefär 0,02% av alla svenska barn.

De buntar sedan ihop irrelevanta påståenden som dem ovan, och sammanfattar till slut med att hävda att Sverige går mot en ”successiv anpassning mot islam”.

Anti-islamismen är i många delar otäckt lik 30-talets tyska anti-semitism. På punkt efter punkt kan man dra tydliga paralleller, utan att anstränga sig alltför mycket.

När partisekreterare Björn Söder häromdagen kallade islam för en ”pedofil”-rörelse pga av att Muhammed enligt legenden i enlighet med sin tids tradition gifte sig med nioåriga Aisha möttes detta påstående av alltför lite avsky och mothugg, precis som när han på liknande sätt jämställer homosexualitet med pedofili och tidelag

Men detta hör vi knappt om.

Media har för fullt upp med alla sina slag i luften för att ta fasta på de fakta som verkligen förtjänar att mötas av starkt förakt.

SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, DN, DN, SvD, DN

Utförsäkrades alternativ

Sanna Rayman har en sjusärdeles förmåga att gång på gång skriva precis vad jag också tycker.

Hela den här sjukförsäkringsdiskussionen har blivit så infekterad att det är svårt att uttrycka en åsikt utan att bli attackerad från alla håll – jag vet, eftersom jag brukar kommentera i artiklar. Vi måste komma bort från bunkermentaliteten och föra en saklig diskussion kring hur det såg ut, ser ut och borde se ut.

Det angår alla, både den som jobbar och den som är sjuk, att det blir bra.

Självklart ska den som är sjuk vara sjukskriven – i enlighet med hur lagen faktiskt verkar vara formulerad – och funkar inte det måste man omedelbart gå till botten med varför och täppa till hålen. Det finns ingen ursäkt för fallet Annica Holmqvist. Är lagen felformulerad ska den rättas, och är den rättformulerad ska Fkassan tas ordentligt i örat. Det borde överklagandet reda ut.

Lika självklart behöver Fkassa och Arbetsförmedling samarbeta för att hjälpa dem som inte är svårt sjuka till en bra (åter)introduktion till ett arbete de klarar av.

Uppenbarligen funkar Fkassan dåligt för många, men å andra sidan ska vi minnas att bara en sida kommer till tals – den som känner sig förfördelad. Långa telefonköer som standard är oursäktligt, och ett tecken på en icke-fungerande verksamhet.

Detta sagt har jag en fundering. I alla diskussioner kring utförsäkring hävdas att man egentligen inte utförsäkras utan bara omförsäkras till aktivitetsstöd under tiden man letar jobb, och sedan diskuteras det om det är bra eller dåligt.

Det jag inte begriper är varför den som är sjuk, fast inte tillräckligt sjuk, nödvändigtvis blir arbetssökande.

Det stora flertalet svenskar i arbetsför ålder har ju faktiskt ett arbete. Det borde betyda att alla de som inte var arbetslösa, studerande eller tillfälligt anställda när de blev sjukskrivna borde ha ett jobb att gå tillbaka till.

Ändå är det enda vi hör ”nu utförsäkrades N personer, varav X återgick till sjukskrivning efter tre månader, Y fortfarande letar jobb och Z har fått jobb”. Vidare finns en mindre diskussion om Jörg och andra som fått sina långa deltidssjukskrivningar ifrågasatta.

Men fanns det inte en enda människa bland dessa mängder heltidssjukskrivna som var sjukskriven från en tillsvidareanställning? Var precis alla arbetslösa innan de blev sjuka?

Exempel:

I rapporten ”Uppföljning av de personer som uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen vid årsskiftet 2009/2010”, som utgavs 31 augusti 2010, uppges bl.a. att av de 14 321 individer som lämnade sjukförsäkringen är det 7 139 som inte återvänt till sjukförsäkringen i någon omfattning. Dessa individer var den 30 juni i någon form av arbete med lön, program med aktivitetsstöd, aktuella på Arbetsförmedlingen men deltog inte i program med aktivitetsstöd, arbetslösa eller avaktualiserade.

Exempel till:

Totalt arbetar omkring 1.800 av de 12.600 som flyttades från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. De flesta har arbete med stöd, som lönebidrag, visar en utvärdering som de båda myndigheterna gjort gemensamt. 370 har riktiga hel- eller deltidsjobb.

Ska man ur det nedre exemplet anta att dessa 370 av 12,600, dvs 3%, är de som faktiskt hade ett jobb att gå tillbaka till?

SvD, SvD, AB, DN, DN

RUT för SD

Sverigedemokraterna hoppar jämfota över att de nu kommer att få tillgång till RUT. Inte avdraget, utan Riksdagens UtredningsTjänst.

Som folkvalda har de nämligen rätt att beordra RUT att titta på lite ditt och datt av intresse.

Därför ska RUT nu börja ägna sig åt att titta på kostnaderna vi har för invandringen. Det kan väl i och för sig vara bra, så slipper de drälla runt sina egna astronomiska siffror i bloggar och artikelkommentarsfält.

Det otäcka är när man bryter ner det ett steg till. Vilka invandrare är lönsamma? Amerikaner? Libaneser? Kineser? Finnar? Vita? Svarta?

Sedan tänker de – åtminstone enligt förhoppningar från sina förväntansfulla väljare – beställa undersökningar kring vilken etnisk bakgrund våldtäktsmän har.

Vi som läst statistik vet att om du tar ett uppenbart slumpartat fenomen, som till exempel vilken etnisk bakgrund människor födda 10 maj 1990 har, och sedan bryter ner det hundratal det kan röra sig om i grupper, så kommer en eller ett par grupper att sticka ut. Det kan till exempel bli så att oproportionerligt många människor från Kroatien och Italien råkar vara födda denna dag, men det betyder uppenbarligen inte alls att dessa människor är mer benägna till tiondemajfödslar, utan bara att urvalet inte var tillräckligt stort för att undvika slumpmässig överrepresentation.

Samma svar kommer man att få om man tittar på våldtäktsmännens bakgrund. Något eller några länder kommer obönhörligen att vara överrepresenterade i urvalet, utan att detta i sig bevisar någonting alls.

Lite citat plockade här och där:

”Genom att få tillgång till Riksdagens utredningstjänst kan SD också snabbt få fram mycket intressanta fakta som bara ligger och väntar på att få offentliggöras och avslöjas för alla ovetande och bedragna människor som lever i detta land.”

”Sverigedemokraterna kommer att få tillgång till riksdagens utredningstjänst. DET blir roligt. Hela etablissemanget kommer att behöva börja tala TILL sverigedemokraterna istället för OM dem. Jimmie Åkesson kommer att vinna varje debatt – han skär varje motståndare i smala skivor. Hela den nationella debatten kommer till ytan.”

”Om mindre än en vecka kommer SD ha tillgång till riksdagens utredningstjänst och då kommer svenska folket få SE PÅ SIFFROR!! Samtidigt kommer SD:s stöd skjuta i höjden när lögnerna och mörkningen äntligen officiellt uppdagas.”

Och sedan då?

Ska SD författa motioner kring utvisning av samtliga italienare och kroater baserat på denna statistik? Ska folkgrupper som har svårt att få jobb snabbt nekas uppehållstillstånd baserat på deras landsmän eller religionsfränder visat sig svåranställda?

Ska vi kanske sedan fästa märken på dem som tillhör de våldtagande folkgrupperna?

På rockslagen?

Så vi känner igen dem?

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, DN

Alliansmajoritet

Just nu fick Alliansen faktisk majoritet. Dock ser det inte ut som om de får majoritet i mandat.

Detta är det värsta tänkbara scenariet. Hur ska de rödgröna förhålla sig? Gå ihop med SD och motarbeta en regering en majoritet av svenska folket valt? Eller släppa igenom förslag de inte tycker om?

Hur de än gör kommer de att få en svekdebatt på halsen.

En tragedi för demokratin.

SvD
AB, AB, SvD, SvD, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, DN

Högerextremism

Hade precis ett telefonmöte med kollegor från runtom i världen. Min franske kollega sa att han hört att ”L’extrême droite” kommit in i Sveriges parlament. Jag kom av mig lite.

Jag är inte överens med begreppet högerextrem som beteckning på Sverigedemokraterna. Deras förslag finns i tre ungefär lika stora högar:

  • Alliansförslag
  • Rödgröna förslag
  • Främlingsfientliga förslag

Om man definierar vänster<=>höger tvådimensionellt som mycket skatt + sociala förmåner <=> lite skatt + sociala förmåner hamnar de ganska mitt i, där alla andra just nu trängs. Så är ju också deras statistiske väljare en arbetslös LO-medlem med vissa högersympatier.

Faktum är att nazisterna, dvs nationalsocialisterna, låg ganska långt till vänster.

Jag tog hjälp av Wikipedia, och insåg att jag hade rätt i att det är rörigt.

Man måste inse att högerextremism inte har med höger-vänster-politik att göra, utan bara är ett ord för en exkluderande nationalism.

Främlingsfientligheten sticker liksom upp som en egen axel, utanför den vanliga dimensionen.

Jag tycker egentligen att ordet är rätt fånigt och ger helt fel associationer – särskilt när Ohly pratar om en högervåg som initierats av Alliansen, som därför indirekt är skyldiga till SDs intåg i riksdagen. Alla partier har läckt väljare till SD i, procentuellt sett, ungefär lika stor grad. Deras skuggbudget är en blandning av godbitarna från både vänster och höger, och allt har man råd med genom att hindra några tusen flyktingar från att komma hit nästa år.

Men föralldel. Vi kan säga ”L’extrême droite”, bara alla vet vad som menas.

Gör alla det?

AB, AB, SvD, SvD, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, DN

Sverigedemokraternas demokratiska rättigheter

Jag hatar din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra den. (Voltaire)

Vi nitton tjugondelar av svenska folket som inte är sverigedemokrater har problem med hur vi ska förhålla oss till den som å ena sidan är demokratiskt vald, men å andra sidan står för idéer vi lärt oss avsky med modersmjölken.

Egentligen behöver det inte vara så svårt. Man får göra lite som med värstingar. Markera skarpt mot det som är fel, inte mot individerna eller mot det som är acceptabelt.

Det är OK att säga att vi ska titta på vad flyktingmottagningen kostar, och sedan förhålla oss till den kostnaden. Själv tycker jag vi ska bereda skyddsbehövande hjälp, och vi kan dessutom öka intaget även till dem som inte har ett konkret behov om det visar sig bli arbetskraftsbrist snart, vilket är troligt, men självklart har den som bor i Sverige rätt att ha andra åsikter än jag i frågan, utan att bli kallad rasist.

En fråga som definitivt ska mötas med avsky är alla påståenden av rasbiologisk karaktär. Sverigedemokraterna är själva övertygade om att de inte är rasister, och blir mycket förnärmade när man kommer med sådana anklagelser. Det beror ofta på att de inte drar samma gräns för rasism som vi andra nitton drar. Här behöver vi vara tydliga. Det beror också ibland på att de faktiskt inte är rasister alls, även enligt våra definitioner.

Ett typexempel på denna annorlund gränsdragning är den ”aggressiva” gen kommunalrådet i Trollhättan uttalade sig om. Perifera partiarbetare ur alla partier kan hitta på dumheter – sådant händer – men inget annat parti hade låtit honom sitta kvar.

En annan fråga som gör mig rasande är alla angrepp på muslimer, med utgångspunkt i deras religion. Jag tycker Nalin Pekgul sa det mycket bra i debatten med Jimmie Åkesson, när hon påpekade att gränsen inte går mellan muslimer och kristna, utan mellan fundamentalister och icke-fundamentalister. Vi har religionsfrihet i Sverige, och vi har tydliga lagar mot hets mot folkgrupp, och det har aldrig varit så viktigt som nu att stå upp för dem. Sverigedemokraterna ska inte få för sig att bara för att de sitter i riksdagen är det fritt fram att kläcka vad som helst.

Tramsande som att hävda att sverigedemokrater inte är demokratiska och annan klyschig, intetsägande kritik är lika bra att lägga ner.

Sverigedemokraterna är ett före detta nazistiskt parti. De har rensat med farstukvasten, men smånassar och smygrasister lurar fortfarande i vrårna. Det kommer att bli spektakulära utspel, nu när de anser sig ha ”vunnit valet”, och dessa utspel ska vi starkt ta avstånd från.

I övrigt ska vi respektera demokratin.

AB, AB, SvD, SvD, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, DN

Monas bästa bästis

Maria är rasande arg på Alliansen.

Det har hon varit länge. Hon och Maud har haft rena cat fights i sofforna, och hon tycker uppenbarligen att Reinfeldt är en hemsk människa. Kriget mot Alliansen är som kriget mot riddar Kato – Det Goda mot Det Onda.

Detta leder till de mest märkliga uttalanden – eller vad sägs om ”Reinfeldt har inte ringt mig på fyra år, så varför skulle han ringa nu?”. Som om det var någon date-förfrågan hon fått. Sedan kommer konstiga anklagelser om att han inte ska ”lägga ansvaret på ett parti”.

Därtill kommer långa haranger om hur han gjorde fel när han sa att han skulle regera vidare, istället för att säga att han kanske skulle regera vidare, vilket skulle ha varit mer korrekt, och eftersom han utelämnat ”kanske” hade han diskvalificerat sig för MP-stöd. Och så nickar hon bestämt som att ”det fattar du ju själv”. KG fattar uppenbarligen inte, för han ser helt handfallen ut inför denna logik.

Långa känsloutbrott som börjar med ”Jag tycker”, och sedan reaktioner på hur saker gått till istället för fokus på vad som behöver göras kännetecknar hela intevjun.

Hon verkar fullständigt ha missat den fantastiska förhandlingssits hon sitter i. Per Gahrton, som jag fikade med en gång på 80-talet och som är en mycket trevlig prick, hade gråtit lyckotårar över att vara i den ställning hon och Peter är i idag. Hans Miljöparti såg till sakfrågorna, och valde det bästa hos höger och vänster istället för att se på varifrån förslagen kom.

Jag ser henne stå och nästan frusta av ilska, och det slår mig att hon är ingen professionell politiker, med sikte på att driva sitt partis linje. Hon är personlig.

Hon är Monas kompis i vått och torrt – minns bara allt kramande efter debatterna här på slutet – och hon är Mauds och Fredriks ovän, och hon är lojal mot de banden. Hon tänker minsann inte prata med dumma Fredrik och Maud om inte Mona också får vara med och leka. Ska det bjudas till kalas ska alla få komma och det gäller faktiskt även Lasse, annars är det mobbing.  

Med sådana fiender behöver Jimmie Åkesson inga vänner.

Tillägg 21 Sept: Som sagt.

AB, SvD, SvD, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, SvD

Kaos och demokrati

Det parlamentariska läget är tragiskt, och vi kan bara hoppas att Gahrton får rätt, och de nittiofem procenten desarmerar de fem, för Sveriges värdighets skull.

Jag hoppas fortfarande Alliansen får egen majoritet. Det är inte bra för Sverige att oppositionspartier ska hålla på och blanda sig i regeringsarbetet, även om det föralldel historiskt varit mer regel än undantag att framförallt S hade stöd av V(pk).

Demokratin förutsätter just att vissa partier är emot.

Maria och Peter vill att hela oppositionen ska vara stödpartier eller låta bli. Det är rena självmordet. Den som då är missnöjd får bara SD att vända sig till.

En riktig mardröm för hela Sverige nu när bara 7000 röster skiljer blocket vore om utlandsrösterna, som ju ofta är blå, skulle ge en majoritet för Alliansen, men mandatfördelningen inte gör det, som i USA år 2000.

Då sitter verkligen de rödgröna i en rävsax. Antingen går de ihop med SD och sänker en regering som en majoritet av svenskarna röstat fram, eller också sitter de på händerna och lägger ner rösterna, vilket kommer att resultera i en svekdebatt.

Den enda som kommer att vinna på detta är återigen SD.

Hoppet om en majoritetsregering är inte stort, har jag förstått, men det finns.

Jag tror det vore bäst för alla utom SD.

AB, SvD, SvD, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, SvD