Vågmästaren kan falla av

Jag vet inte om jag räknat rätt – rätta mig gärna om någon parameter är fel, så uppdaterar jag inlägget.

Alliansen: 49,3%

Rödgröna (43,7%) + SD (5,7%): 49,4%

Resten är Fi och PP som kommer att räknas bort vid mandatfördelningen.

Det betyder att någon dryg promille skapar vågmästeriet.

4,000,000 människor röstar, så då är en promille fyratusen pers.

Det finns 60,000 utlandssvenskar vars röster inte räknats, varav ca 80% röstar på Alliansen.

Så är verkligen vågmästarrollen så säker?

Förresten: Det blir mer än hundra procent, dessutom. Hur kommer det sig? Och hur kommer det sig att 3/349 = 0,86% skulle motsvara 0,1/(49,4%+49,3%) =0,101% ? Ska inte mandaten utjämnas för att motsvara det faktiska valresultatet?

Uppdatering: Här hittade jag en till som kommit till ungefär samma slutsats.

AB, SvD, SvD, DN, DN

Ansvar och makt

Att lyssna på och läsa utländsk press gör ingen människa glad. Jag skäms över att vara svensk, när jag ser de ”före detta” nazisterna stå och vråla.

Det finns inte ett utan fyra partier som är vågmästare. SD har inte vunnit valet, de representerar faktiskt bara var tjugonde svensk. När man lyssnar på dem kan man tro att de fått egen majoritet.

Jag blir ledsen när Maria Wetterstrand säger ”Jag blir förbannad. Han försöker lämpa över ansvaret på någon annan”.

Vilket ansvar försöker han lämpa över? Vad menar hon?

Sverige måste regeras, och det är upp till alla de etablerade partierna att avgöra hur det ska ske.

När jag lyssnar på MW känns det som om hon är arg på Reinfeldt för att hon har förlorat och därför tänker vara sur i ett hörn och minsann inte ställa upp.

Den som klart imponerade igår var istället Mona Sahlin. Paradoxalt nog tror jag det blir Socialdemokraterna och inte MP som ser till så att Sverige fortsätter fungera. De må ligga längre ideellt från Alliansen, men har en helt annan ansvarskänsla.

Problemet är att Sverige behöver en opposition, så S måste samtidigt vara oppositionsparti – allt annat skulle trasa sönder hela den svenska, politiska kartan. De missnöjdas röst måste göras hörd, annars växer SD ännu mer.

De rödgröna är arga på Reinfeldt, så mycket har jag förstått. Vad jag inte begriper är varför.

Exp, Exp, Exp, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

Spegelvänt?

Det behövs ingen läkare, bara sunt förnuft för att inse att detta med stor sannolikhet är en mytoman, påstår jag.

1.
Vänsterakitivist + arabisktliknande språk = Palestina
Palestinarörelsen är emot Israel. Varför skulle en Palestina-aktivist rista in ett hakkors för att markera mot någon som är främlingsfientlig?

2.
Varför skulle två vänsteraktivister iföra sig huvor och vänta i hans trappuppgång på vinst och förlust i förhoppning om att han skulle gå ut med soporna? Han är en politiker-wannabe – det finns betydligt större kap att göra. Vänsteraktivister gillar i regel stora aktioner, som stärker gruppkänslan.

3.
Han har tidigare, som enda svensk politiker, berättat om maskerade män som attackerar med knivar när ingen finns i närheten. Återigen: detta är inte JÅ – grabben står inte ens på riksdagslistorna – hans politiska gärning syns knappt.

4.
Detta hände en vecka före valet. Varför skulle någon vänster vilja ge SD den skjuts som oundvikligen kommer av en sån här händelse?

5.
Det var fredagskväll, han var sannolikt inte helt nykter. Såret var så tunt att han inte ens behövde sy. Hur lätt är det för två pers att i en förmodligen trång lägenhetshall rispa någon som rimligtvis sprattlar som en nyfångad fisk mycket tunt?

Han har dessutom vägrat visa upp såret. Synd, för annars hade vi fått veta om hakkorset var spegelvänt eller inte.

6.
Jag drog dessa slutsatser redan för en vecka sedan, långt innan detta intyg fanns, enbart genom att lägga ihop ovanstående. Om jag kunde göra det borde andra också ha kunnat. Anledningen är rimligtvis att de som inte är SD inte läste pressreleasen i sin helhet utan bara de utdrag som stod i vad SD brukar kalla “gammelmedia”, och att de som är SD trodde vad de ville tro och inte vad omständigheterna pekade på.

Jag vill ändå tillägga att om det skulle visa sig att detta är fel handlar det om ett svårt och oförlåtligt brott. Våld som inte är självförsvar är aldrig rätt.

SvD, GP, DN, Sk, SydSv

SD, våld och demokrati

Jag fick mycket skäll från riktigt otrevliga sverigedemokrater för att jag ifrågasatte sanningshalten i hakkorsinristningshistorien, men jag har läst pressrelease och poliskommentarer, och jag står för mitt antagande: sannolikt har det aldrig hänt, utan är en uppdiktad historia. Jag står också för att skulle det visa sig att jag har fel kommer jag absolut att be om ursäkt. Här, på denna blogg. Våld är alltid oförlåtligt, och det gäller självklart även mot en sverigedemokrat. Det har jag också skrivit många gånger, men de som är arga väljer att strunta i att läsa det.

Anledningen till att jag väljer att inte tro på just denna historien är endast att alla fakta talar emot den – men det står att läsa i det inlägget samt kommentarer, så jag tänker inte gå igenom det igen. Anledningen är inte att det handlar om en sverigedemokrat.

Jag har läst ganska mycket om och av sverigedemokrater under en tid, och har vad jag tycker en tydlig bild av medlemmar och parti. Jag hör till dem som tycker det är synd att de inte fått berätta mer vad de står för, för jag tror och hoppas att det skrämt bort många. Nu får vi aldrig veta det, i och för sig.

I demokratins namn kräver de och får poliseskort till sina möten. I demokratins namn blåses det i vuvuzelor så att de överröstar Jimmie Åkesson.

Jag är inte värst nöjd med det senare, utom på en fläck.

Jag vill inte att våra barn och tonåringar med annan hudfärg eller annat ursprung än vi etniska svenskar ska behöva passera ett torg och få höra att just de är stora utgiftsposter – till skillnad från de barn som är födda av svenskar och rimligtvis kostar ungefär lika mycket. Jag vill inte att mina tonårsdöttrar ska få höra av en vuxen auktoritet som uttalar sig i demokratins namn att Hassan och Ali i deras klass är troliga, blivande våldtäktsmän, och dessutom aggressiva av genetiska skäl.

Vad är då lösningen?

Bättre ordning och reda på deras möten – det är vi skyldiga demokratin och faktiskt även dem. Argument ska med argument bemötas.

Men vi är också skyldiga våra barn och unga i alla färger att skärpa lagen om hets mot folkgrupp. Det är en sak att diskutera kostnader för flyktingpolitiken – det har vi alla rätt att göra – eller fundera över vad man kan göra åt integrationsproblemen. Det är en helt annan att hävda att den som är muslim oundvikligen deltar i en internationell komplott och tänker störta Sverige i fördärvet för att införa sharia. Den som säger sådant ska föras bort av polisen – inte stenas av demonstranter.

Sverige har en lång historia av tolerans. Våra förfäder, som sverigedemokraterna så varmt talar om, hade mycket större respekt för religionsfriheten än dessa människor någonsin kommer att få.

Vi måste hitta tillbaka dit, genom att sätta tydliga ramar för vad som är OK att diskutera å ena sidan, och vad som är rasism eller hets mot människor på grund av deras etniska bakgrund eller religion och inte ska propageras på våra torg. Även om SD får fyra, fem eller sju procent är vi fortfarande en bit över nittio procent som vill ha det så.

Det ger hopp.

SvD, SD, SvD, DN, SvD, SvD

SDs text: Finn Fem Fel

Sverigedemokraterna har varit vänliga nog att skicka mig en broschyr, dekorerad med De Fruktade Burkabrudarna.

Där kan man läsa:

Istället för socialbidrag kan invandrare över 65 år numera och inklusive bostadsbidrag får äldreförsörjningsstöd på över 10,000 kr i månaden – skattefritt. Dessutom kan de – utan att äldreförsörjningsstödet sänks – erhålla upp till 3,000 kr i utländska skattebefriade inkomster i månaden. Ställer man det i relation till vad en genomsnittlig svensk ålderspensionär har att leva på varje månad är äldreförsörjningsstödet mycket orättvist.

Det finns också en bild på en fotoshoppad, grå hand som roffar åt sig av hundralappar ur en hög.

Formuleringen är uppenbarligen kryptisk, men nog får man det upprörande intrycket att en svensk pensionär som arbetat hela livet ska leva på existensminimum, medan vi öser pengar över dessa gamla invandrare som inte gjort ett handtag.

Så jag kollade vad som gäller. I mina öron låter det som en vettig reform för att se till så att den som har mycket låg pension ändå garanteras en minimiinkomst, utan att behöva gå till socialtjänsten – bra för pensionären och bra för socialtjänsten som kan lägga resurser på annat. Men döm själv genom att läsa nedan.

Det är inte helt enkelt med tanke på den undermåliga svenskan i SDs text, men lyckas du hitta fem sakfel? Man får lov att göra kvalificerade gissningar om vad som avses, annars går uppgiften inte att lösa.

Äldreförsörjningsstödet garanterar att du som har låg pension eller ingen pension alls ändå får en skälig levnadsnivå.

Äldreförsörjningsstödet är ett stöd om inte de andra pensionsförmånerna räcker till. Det betyder att du måste ta ut andra förmåner som du har rätt till innan du kan få äldreförsörjningsstöd. Det gäller inkomstgrundad ålderspension, garantipension, bostadstillägg till pensionärer och särskilt bostadstillägg.Äldreförsörjningsstödet betalas ut från och med månaden du fyller 65 år.

Vem kan få äldreförsörjningsstöd?

Du kan ha rätt till äldreförsörjningsstöd om du:

  • bor i Sverige och är 65 år (du räknas som boende i Sverige om du planerar att stanna här minst ett år)
  • tar ut alla pensionsförmåner du har rätt till och ändå inte når upp i skälig levnadsnivå.

Om din inkomst efter avdrag för skatt och skälig bostadskostnad är lägre än skälig levnadsnivå, får du äldreförsörjningsstöd så att du kommer upp i denna nivå.

Så beräknar vi skälig levnadsnivå

En skälig levnadsnivå innebär att du ska ha tillräckligt med pengar kvar att leva på efter att du har betalat för ditt boende. Som skälig levnadsnivå räknar vi 4 786 kronor per månad för dig som är ensamstående och 4 044 kronor per månad för dig som är gift, sambo eller registrerad partner. Beloppen gäller 2010, och beräknas med hjälp av prisbasbeloppet.

Så beräknar vi din bostadskostnad

När du söker äldreförsörjningsstöd får du räkna med skälig bostadskostnad, det vill säga upp till 6 200 kronor i månaden för ogifta och 3 100 kronor i månaden för gifta.
SD, SvD, DN, SvD, SvD

Aggressivare

Att läsa att invandrare enligt Sverigedemokraterna har en aggressiv gen vi svenskar saknar får mig att utveckla synnerligen aggressiva känslor mot SD.

Och kom nu inte dragande med att han inte är representativ – han sitter tydligen kvar, därmed är påståendet tillräckligt accepterat.

Att läsa alla grova personangrepp anhängare ideligen vräker ur sig på denna blogg och annorstädes gör inte saken bättre. Många är till och med för puckade för att fatta att genom att författa alla dessa rasistiska påhopp hela tiden motbevisar de sig själva när de kör med sitt favoritpåstående:

”Vi är inte rasister.”

Yeah right.

SydSv

Mörkertal av hemmafruar

Det finns många som tycker mycket om hemmafruars existensberättigande.

Jag vill inte debattera för och emot just nu, bara komma med ett stilla, åsiktsfritt påpekande som ingen annan verkar göra. Jag vet inte om folk inte vet, inte vill veta eller inte bryr sig, men här kommer det. Avslöjandet.

Den svenska arbetslösheten döljer förmodligen ett stort mörkertal hemmafruar.

Det är kvinnor, och säkert enstaka män även om jag inte känner till någon, som vill stanna hemma, men eftersom det, till skillnad från i de flesta andra länder i världen, knappast går att leva på en lön i Sverige väljer de att gå på a-kassa så länge de kan istället, söka de jobb man måste, ta någon praktikplats eller utbildning emellanåt och hoppas att det går ett tag till.

Ibland har de barnen helt hemma, ibland på dagis några timmar om dagen.

Jag har inga siffror att hänvisa till, bara en handfull verkliga exempel. Om jag känner till en handfull, hur många är de då inte i resten av Sverige?

Omoraliskt?

SvD, SvD, SvD

Sverige framför makten

Jag brukar inte kommentera opinionsundersökningar, men kan inte låta bli denna gång.

Jag är helt övertygad om att det senaste totala raset för S, V och MP beror på en och endast en sak, nämligen den totala oviljan att ”hjälpa till” om SD får en vågmästarroll och de blir minst, genom att förhandla i sakfrågor och lägga ner rösterna vid regeringsbildning.

Blåsossar med ansvarskänsla vill inte ha parlamentariskt kaos. De vill ha en regering som funkar hellre än Vilda Västern.

När Mona, Peter, Maria och Lasse argt står där och säger ”ni får inte regera i minoritet, men vi tänker stjälpa er regering så mycket vi kan” istället för ”får vi det läget kommer vi att ta vårt ansvar så att Sverige kan regeras” och sedan dessutom surrar om nyval, som inte gör någon människa glad, puttar de alla utom de djupaste idealisterna över staketet.

Man kanske inte gillar utförsäkringarna, och man kanske tycker skattesänkningar kommer efter ersättningar till arbetslösa och sjuka och allt det där Mona pratar om, men man vill inte ha ett Ny Demokrati-kaos, där räntorna stiger, börsen faller och svensk ekonomi urholkas.

Att vara ansvarsfull handlar om att sätta Sveriges väl före sin egen vilja att till varje pris komma till makten.

DN, SvD, SvD, AB, AB, Exp, AB, SvD, SvD

Dagen när jag valde fel

När jag i mitten av nittiotalet sökte – och fick – jobb på ett större konsultföretag, fick jag göra ett personlighetstest. Ett delmoment var att välja vilka ord jag tyckte bäst om i ordpar. Jag minns fortfarande ett av valen. Det var orden kritisk <-> okritisk. Jag tänkte med hjärtat. Kritisk låter hårt och ogästvänligt, tänkte jag. Okritisk låter öppnare och gladare. Trevligare, helt enkelt.

Redan när jag kom hem på kvällen hade jag ångrat mig. Bittert.

Jag kände mig liksom fånig, som trots många universitetspoäng bommat att inse att kritiskt tänkande är den näst vackraste av egenskaper. Det är det kritiska tänkandet, granskandet, ifrågasättandet som lyfter oss i håret, och tvingar oss att se världen på nytt om och om igen. Det är också genom att vara lagom kritiska mot oss själva som vi blir större som människor.

Ibland är det små, obetydliga händelser som förändrar vår världsbild och vårt sätt att se på oss själva.

Den dagen då jag gjorde testet, har det visat sig senare, var omvälvande i mitt liv.

Dagen när jag valde fel.

Ska Sverige inte regeras?

Västerblocket är upprört för att Reinfeldt säger att han kan tänka sig att regera i minoritet, worst case – trots att Reinfeldt klart och tydligt sagt att han inte tänker ”ta i SD med tång”, och helst vill förhandla med Miljöpartiet om det blir nödvändigt.

Nu säger Peter Eriksson att ”det verkar som om de på allvar är beredda att förhandla med Sverigedemokraterna om en riktig maktposition”, vilket är helt taget ur tomma luften.

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen.

Båda blocken har sagt sig vilja hitta en kompis på andra sidan. Alla partier, C, FP och MP, säger dock nej till att vara denna kompisen. Ur detta följer att någon måste regera i minoritet.

Istället för att svamla om att Reinfeldt öppnar för SD borde väl i så fall MP, om man nu vill vara riktigt ansvarstagande och mota SD i grind, säga att ”i det läget kommer vi att hjälpa till, så att Sverige kan regeras”. Det finns två sätt. Antingen sitter man i en fempartiregering, eller också agerar man stödparti och deltar i budgetförhandlingar.

Men den som säger ”vi tänker inte ställa upp så att Sverige kan regeras utan rösta emot allt ni kommer med, men om ni får igenom ett enda förslag med hjälp av SD är ni hemska människor”, är lika konstruktiv och ansvarsfull som en tjurande treåring.

Ohly säger att i det läget ska vi utlysa nyval.

Men på allvar – tror han att väljarna då kommer att tänka ”jahaaa ni utlyser nyval, jamendå ska vi förstås INTE rösta på SD denna gång, utan på Lasse”…?