Det var mitten av nittiotalet, och vi drev ett föräldrakooperativ tillsammans med ett tiotal andra föräldrapar. Det hade tidigare varit tillåtet att ha med en leksak hemifrån varje dag, men personalen hade av olika praktiska skäl kommit fram till att det inte var en bra idé längre, och förklarade detta på ett föräldramöte.
På förskolan fanns en liten pojke på ett eller två år som alltid bar omkring på en luggsliten, synnerligen ful gosevovve. Han fick panik om han var utan den och kunde varken sova eller äta – det visste vi alla. Undantag skulle gälla för denna hund, förklarade fröknarna.
Jag minns en av papporna – i 40-årsåldern, högutbildad, i slips och kostym, van att få som han ville – som av oklar anledning fann detta extremt problematiskt. Han deklarerade högljutt och irriterat att det var precis samma sak med gosevovven som med alla andra barns leksaker. Det skulle vara rättvist. Alla eller ingen.
”Ja, fast vi har bestämt …” säger personalen nervöst och tittar på varandra. Pappan är med i styrelsen. Han är en av dem som bestämmer över deras lön och arbetsvillkor.
”Ja jag ser ingen skillnad!”, utbrister han stridslystet och spänner blicken i dem.
Då sträcker en av dem på sig och svarar ”men det gör barnen”.
Han blev knäpptyst. Diskussionen dog där. Jag log inombords.
===
Jag tänker på pappan som inte unnade pojken hans vovve och många andra slippery-slope-argumentatörer jag mött när jag läser de hundratals kommentarer jag fått på framförallt min Facebookvägg desenastedagarna i kölvattnet av hijab-på-småflickor-diskussionen. De där som fastnar i högtravande teorier där allt är samma sak, allt måste diskuteras samtidigt och alla tänkbara, framtida frågeställningar, även om de inte ens existerar idag, har samma magnitud.
Det finns förstås ett konkret problem här och nu. Småflickor, som är på tok för unga för att fatta ett självständigt beslut, får lära sig att om de inte täcker sin kropp helt även inomhus är de dåliga. De blir också ifrågasatta och hånade av killar i kvarteren. Det går inte att prata bort detta faktum genom att närmast desperat peka på andra problem som antingen knappt finns i praktiken eller också inte alls hänger ihop med denna frågeställning.
Det finns också, har jag fått veta, andra småflickor som tycker det är fint med hijab och vill se ut som mamma. Som inte känner något tryck alls.
Det finns en enkel lösning. Lämna huvudbonaden i skolans kapprum när du är liten. Det blir som ett lackmustest. Den som bara vill vara fin och se ut som storasyster vet att den hänger där och kan tas på när det är rast och när den ska gå hem. Den flickan får ingen panik av avtagandet, eftersom hon aldrig fått lära sig att det är viktigt att killar inte ser hennes hår. Den andra kategorin, och nu pratar jag fortfarande om småflickor och inte de som är stora nog att välja själva, dvs 15 år, är de som uppenbarligen far illa, och vars familjesituation bör utredas av Socialtjänsten. Ett förbud mot huvudbonader inomhus i skolan skulle vaska fram den andra kategorin, och också underlätta för dem som känner faktiskt tvång, genom att de kan förklara för sin familj att de faktiskt inte FÅR bära den inomhus. Och då blir det också enklare att ta av den när man klättrar, gungar och spelar fotboll.
Symptomatiskt nog är flera kvinnliga muslimer ense med mig.
Men när fokus borde vara på det faktiska problemet med barnen som far illa och en möjlig lösning halkar flera män likt pappan på dagis in i ett närmast Kafkaliknande teoretiserande om barn som egentligen vill gå nakna men inte får det.
Vidare dyker personer upp som deklarerar att jag inte har rätt att uttala mig.
Första argumentet från synnerligen teoretisk man är att eftersom jag aldrig skrivit om jihadister i Sverige har jag inte rätt att uttrycka mig i denna fråga. Han piruetterar mellan att håna människor som liksom jag enligt honom tycker att hijaber är läskiga – som om jag inte skrivit tjogtals med inlägg om vuxna kvinnors rätt att välja hijaben och respekteras för det – för att sedan plötsligt vilja ta i med hårdhandskarna mot religiöst förtryck, men bara om vi även kan prata om smink, rakade underliv och påtvingade långbyxor samtidigt.
Ytterligare andra personer, både män och kvinnor, muslimer och kristna, men alla av ickesvensk härkomst, deklarerar att jag inte har rätt att ha en åsikt i denna fråga på grund av min hudfärg, etnicitet och religion. Det är ett otäckt argument av närmast nationalistisk, för att inte säga rasistisk, karaktär, där människor etiketteras efter ursprung. ”Vi lever här och ni lever där och vi ska inte bry oss om varandras tillvaro. Sköt du dina vita barn och lägg dig inte i vad vi gör med våra bruna.”
Nej, min hudfärg, min etnicitet och min avsaknad av författade inlägg runt svenska jihadister ger dig inte rätt att säga till mig att hålla tyst.
Ja, muslimer förföljs och trakasseras i Sverige. Och de är verkligen inte de enda som sitter med fundamentalister i sin grupp. DN publicerade till exempel en skrämmande artikel om 12-åriga mormoner igår. Det finns också små katoliker, jehovaner och livetsordare som far illa. Kristet förtryck av barn behöver också diskuteras och hanteras.
Men vi kommer inte framåt genom att stigmatisera den som lyfter problemen, eller genom att, likt pappan på dagis, sväva runt på högtflygande, filosofiska rättvisemoln och glömma att se världen ur barnets ögon.
Diskussionen om hijab på skolbarn går in på tredje dagen. Läs förrgårdagens och gårdagens inlägg. Jag fick blocka en okänd muslimsk kvinna som drog en skiljelinje mellan ”svenskar”/”vita människor” å ena sidan och ”muslimer” å andra sidan och rasande deklarerade att den förstnämnda gruppen inte ska lägga sig i vad den andra gör. I en annan tråd blev jag anklagad för att hata islam. Efter att i hundratals timmar ha skrivit om och debatterat för muslimers rätt mot verkliga islamofober blev det en rätt absurd upplevelse.
Jag har också läst och blivit läst av muslimer som håller med. Att små barn bär hijab är ett nytt och oroande fenomen, och det är inte alls i enlighet med koranen, som föreskriver att den används från ungefär 15.
Flera av de vänner jag igår beskrev att jag var besviken på dök upp och diskuterade diskussionen istället för frågan så länge att jag tröttnade helt, och de inser nog fortfarande inte att de därmed bevisar min poäng. Jag har alltid hävdat att det är trams att påstå att vi som är antirasister och anti-islamofober inte klarar att ta i de svåra frågorna, som könsstympning. Tydligen har jag i vissa fall haft fel. Och nasserassarna har haft rätt. Det är plågsamt att inse.
Hit har vi kommit:
Det finns tre skäl till att flickor i grundskoleåldern täcker sin kropp inomhus så att bara händer och ansikte sticker fram.
De tycker det är vackert. De vill se ut som mamma. De känner en samhörighet med sin grupp. De vill visa att de är muslimer. Jag har fått viss kritik för att inte lyfta fram det fallet. Och rätt ska vara rätt. Denna kategori finns.
De är övertygade om att Gud kräver detta eller de känner trycket från familj och grannar, och de väljer därför frivilligt, men ändå ofrivilligt, att dölja armar, ben, hår och hals.
De tvingas täcka sig mot sin uttryckta vilja av vårdnadshavarna.
Att alla tre kategorierna finns är solklart. I diskussionerna från min vägg har dock framförts av ivriga antirasister:
… att om jag inte kan ange exakt hur stor andel som hör till respektive kategori ska jag inte uttala mig alls. Jag håller förstås inte med. Det spelar ingen roll om det är femtio eller femtiotusen. Inget barn ska behöva tvingas in i heltäckande skynken.
… att det är precis samma sak med rakade underliv, bröstförstoringar, smink och annat västerländskt otyg, och att det är jättefarligt och superfel att inte diskutera precis alla sociala normer samtidigt.
Det är den där kissnödigheten från oss som försvarat muslimers rättighet så ofta att vi nu nästan gör det i sömnen som blir så parodisk. Jag känner den också – viljan att balansera. Att relativisera och påpeka att fel finns överallt. Att inte peka ut muslimer, för de är ju redan så utsatta. Absolut.
Men det är INTE precis samma sak. Det ena är ett direkt tvång från vårdnadshavarna, som har total makt över barnet. Det andra är mer diffusa kompisideal, som kan vara nog så jobbiga att hantera, men de är inte direkta övergrepp.
Redan i mitt första inlägg ägnade jag åtskilliga stycken åt att beskriva att ”svenska värderingar” inte alls är så upphöjda som många vill låtsas. Jag har inga svårigheter att tillstå detta – tvärtom. Men man måste och bör inte diskutera alla problem samtidigt, bara för att det känns viktigt att säkerställa att alla grupper är lika kritiserade. Problem ska samdiskuteras när det finns ett värde för själva lösningen. Men de som gapade som högst i tråden var istället de som inte hade någon lösning alls. De kunde inte ens tänka sig att resonera runt mitt förslag till lösning, eftersom det var så centralt att tramsa runt om att det minsann är elakt att skolbarn inte får gå nakna om de vill det och det är PRECIS samma sak.
Jag tror de barn som verkligen bara vill klä sig som mamma och inte alls känner något tvång hemifrån att svepa in sig i en sjal klarar av att, precis som killarna i keps, ta av sig den inomhus. De kan bära den när de slutat skolan och resten av livet. Jag har svårt att se någon traumatisk effekt det får på dem att behöva vänta tills de är 15-16 med att få bära den i samtliga sammanhang.
Någon påpekade att då kan inte barnen vara påskkärringar. Självklart kan man göra undantag för både häxor, stjärngossar och strålbehandlade barn. Barn klarar undantag. Det är föräldrar som fastnar i millimeterrättvisa.
För de barn som verkligen tvingas täcka sig, oavsett om de är fem, femtio eller nittiofem procent, kan ett förbud mot huvudbonad i grundskolan inomhus förändra hela deras uppväxt, och göra livet lättare och mindre instängt.
”When a woman’s community acceptance, respect, dignity, employability, marriagiability, physical safety, enfranchisement, social mobility, access to social institutions, freedom, and autonomy hinge upon her daily, unwavering, public adherence to the bikini, then we can make this comparison.”
Byt ut ”bikini” mot ”korta kjolar”, ”smink” och allt annat jag fått höra är ”precis samma sak”.
Så hur ser då lösningen ut?
Här är mitt förslag:
Inför ett förbud mot huvudbonader inomhus i skolan för barn upp till sjätte klass. Faktum är att ett sådant förbud funnits tidigare, eftersom det ansågs ohyfsat att i synnerhet pojkar hade mössa eller keps på inomhus. Såvitt jag förstått tillämpas det fortfarande här och var.
Året därpå gäller förbudet även sjuan, sedan åttan, sedan nian. Jag kan också tänka mig att man drar en gräns vid 15 år för självbestämmande. Det räcker för att följa koranen.
På så vis behöver inget högstadiebarn som vant sig vid att bära hijab plötsligt ta av den. Det blir naturligt för de yngre att i skolans lokaler går man barhuvad. Utanför skolan och på skolgården kan man ha sjal.
Prata med föräldrarna om barnen inte lyder, och det gäller även keps, mössa och huva, och hjälper inte det kontaktas Socialtjänsten. Det fyller en dubbel funktion. Barn som bär den för att vara fina klarar att ta av den i klassrummet. Barn som upplever tvång från familjen, övriga omgivningen eller en skev gudsfruktan gör det inte. Och då får vi veta vilka de är och kan hjälpa dem.
Detta är ett mycket litet intrång i vardagen för alla som inte upplever religiöst och kulturellt tvång, men kan bli en ofantlig skillnad för dem som gör det. De kan identifieras och få hjälp och stöd.
Och att mössor och kepsar åker av på köpet skadar faktiskt inte heller.
Du är min vän. Men jag är nu oerhört besviken på dig, eftersom du sviker muslimska flickor. Du offrar dem för att du anser att muslimer som grupp är viktigare än deras döttrar.
Du kallar dig feminist. Jag kallar dig just nu hycklare. En feminist ställer inte upp på förtryck av flickor.
Vi tycker lika. Vi har skrivit artiklar tillsammans. Vi har debatterat på nätet. Vi är helt överens i stora frågor. Muslimer förtrycks, förföljs och hatas, i Sverige och i världen, metodiskt och iskallt, på samma sätt som judar i Tyskland före andra världskriget.
Med emfas och avsky reagerar jag liksom du då kvinnor i hijab kränks. Det är för oss båda självklart att en vuxen kvinnas val ska respekteras.
Men en hijab är oftast inte bara en sjal. Det är ett koncept som innebär att hela kvinnan täcks i lössittande tyg, utom händer och ansikte, och ursprungssyftet med hijaben, som då bars av alla kvinnor i Mellanöstern – även kristna och judar – är att göra kvinnan ansvarig för mäns sexualdrift.
Det är därför också självklart att den som tvingas täcka hela sin kropp utom händer och fötter mot sin vilja utsätts för ett övergrepp. Vi måste rikta all vår avsky mot regimerna i exempelvis Iran och Saudiarabien.
Jag hoppas och tror att du som är min vän också håller med om detta, även om vi inte diskuterar det så ofta.
Men igår skrev jag ett blogginlägg där jag påpekade att jag anser att flickor i grundskolan inte ska täckas. Jag har haft den åsikten ett tag, och framfört den ibland, men inte skrivit om den.
Barn är alltid ofria. Barn har vårdnadshavare som fattar beslut åt dem, eftersom de inte är mogna att bestämma själva. Barns självständiga val utvecklas i tonåren.
Heltäckande klädsel är en rättighet när det är ett fritt val. Det är ett förtryck när det inte är det. Det är ett dubbelt förtryck när en liten flicka, som ännu inte har grepp om verkligheten, får lära sig att Gud blir arg på dig om du inte döljer dig nästan helt, medan han är helt OK med att din bror leker i jeans och t-shirt.
Jag anser att vi ska förbjuda huvudbonader inomhus i grundskolan. Det är nämligen enkelt och utan gråzoner. Ingen behöver pekas ut, och det är lätt att förklara för föräldrar. Jag anser nämligen att flickor från 15-16 kan fatta självständiga beslut i denna fråga. Det går att argumentera emot. Det går att hävda att redan från 12 vet de vad de vill. Jag håller inte med, men jag respekterar denna åsikt. Men det går aldrig att argumentera för att flickor mellan sex och tolv som täcks från topp till tå gör det frivilligt även om de själva säger så på en direkt fråga. Aldrig. För de har ännu ingen egen vilja. Deras vilja är ett eko av föräldrarnas.
Vi som är vårdnadshavare fattar beslut åt våra barn. Vi är därför ansvariga för vad de bär för kläder. Och när en liten flicka får lära sig att Gud inte vill att hon visar annat än händer och fötter, då har hennes vårdnadshavare utsatt henne för ett övergrepp. Och då måste samhället kliva in och stötta henne.
Igår insåg jag att du som är min vän duckar för detta ansvar, med den här sortens argument:
Massor av flickor går i krinolinliknande klänningar på våra skolgårdar. De kan inte heller leka.
Varför spelar det så stor roll om håret är täckt?
Det är orättvist om kristna får bära halsband med kors.
Förbjud då religiösa symboler i skolan – inte mig emot.
Tjejer måste ju ha bikini-bh och det slipper killar.
Jag tycker också det är fel. Men det är ett avsevärt mindre övergrepp än att dölja hela tjejen. Ett fel gör inte ett rätt.
Det finns redan lagar. Vi behöver inga fler.
Svenska föräldrar låter flickor gå i klänning men inte pojkar.
Menar du att ALLA muslimers sjuåringar går i hijab?
Det är fel att peka ut muslimer.
Det är det förstås. Nu råkar det bara vara muslimer (en mycket liten del av alla muslimer, ska tilläggas) som täcker sina döttrar från tidig ålder, men jag är självklart emot konceptet även om det utövas av andra.
Jag känner många muslimer. Jag vet inte någon som skulle komma på tanken att sätta en hijab på ett låg- och mellanstadiebarn. Detta är inte ett vanligt fenomen.
”Måste jag konfirmera mig?”, frågade min äldsta dotter när hon var fjorton.
”Nej”, svarade jag.
”Bra, för hade du sagt ja hade jag inte gjort det.”
Det är i 14-15-årsåldern den egna viljan tar form. Det är därför man då är straffmyndig och byxmyndig. Och som sagt: att ställa upp för vuxna kvinnors, och äldre tonåringars, rätt att klä sig som de vill är en självklarhet.
Att se mellan fingrarna när flickor får lära sig att de måste dölja hela sin kropp, även inomhus, för att inte misshaga Gud, och för att andra människor ska tycka att de är rena och kyska, är fegt och ynkligt.
Det är samma förtryck, oavsett om det utövas av vårdnadshavare i Sverige eller av regimen i Saudi.
Och du legitimerar detta förtryck, samtidigt som du kallar dig feminist.
Däremot uppskattar jag inte retoriken i debattartikeln. Jag kommer tillbaka till den senare.
När blir man vuxen? Du får göra det mesta vid 18, utom handla på Systembolaget. Du är däremot straffmyndig och du får ha sex från 15. Från 16 får du i regel bestämma hos vilken förälder du vill bo. Från 12 brukar man lyssna på dig i sådana ärenden. Ibland tidigare. Från tretton får dina föräldrar inte längre sköta dina ärenden i Vårdguiden, har jag precis fått mail om. Du får också ha en Facebookprofil och ett mer avancerat bankkonto.
Det finns massor av åldersgränser som alla strävar efter samma mål: att avgöra när du har en egen vilja och kan fatta egna beslut, och sedan också hållas ansvarig för dessa beslut.
Så när är man gammal nog att fatta beslut om att bära hijab?
Jag har en uppfattning, och jag baserar den på den ganska ingående kunskap om tonårstjejer jag fått från att ha sex barn varav fem är döttrar. Jag anser att man kan fatta ett sådant beslut ungefär vid 15-16 år. Därför är det rätt att förbjuda hijab och andra huvudbonader i skolans lokaler inklusive badhus på skoltid, och följs inte reglerna skickar skolan en orosanmälan till Socialtjänsten.
Men de på vars sida jag brukar stå – anti-islamofoberna – har i många fall helt tappat perspektivet i denna fråga. Hijab jämförs med att bära ett halsband med ett kors. Sju- till femtonåriga tjejer kallas ”kvinnor”.
Låt oss inte hymla. En hijab är inte bara en sjal på huvudet. Det är inte bara håret som är täckt. Det är också i regel hals, armar och ben. Bara ansiktet, händerna och fötterna får synas. Att täcka småflickor från topp till tå handlar om att lära dem att de måste framstå som kyska för att ha ett värde, och att de som inte täcker sig är dåliga. I grunden är hijaben kvinnofientlig och förtryckande och ett sätt att skjuta ansvaret för mäns tydligen okontrollerbara sexuella drifter på kvinnor. Obs: i grunden.
Den som gapar om att det är islamofobi att tycka att småtjejer på 7-8 år inte ska knölas ner i stora tygstycken borde själv pröva att springa, leka, gunga, sitta på varma lektioner och bada täckt från topp till tå med bara händer, ansikte och fötter fria. Eller sätt på dina barn motsvarande tyg. Det vill du inte? Inte undra på. Men du är helt beredd att låta barn betala priset för att du lallande ska kunna skrika ”mobbare” och ”islamofob” till alla som anser att barnets frihet kommer före föräldrarnas?
Hyckleri.
Men när en någorlunda vuxen kvinna fattar ett beslut att bära hijab blir den något annat. Den blir en symbol för hennes självständighet på samma sätt som en nunnas dok eller en prästs krage. Du är inte förtryckt när du bestämt själv. Därför finns ingen motsägelse i att vara helt för att underlätta för alla kvinnor som valt detta plagg att kunna leva sitt liv fullt ut i Sverige.
Jag blir glad av att se modiga kvinnor i hijab ta plats i vårt samhälle.
Många kläder, såsom kortkorta kjolar, är både förtryckande och befriande. Det är inte i sig komplicerat. Skillnaden mellan frihet och förtryck ligger i vem som valt. Du eller någon annan.
Så låt oss nu gå tillbaka till retoriken i Sophia Jarls artikel. Den är nämligen proppfull av den där sortens hånfull översittartrams som blivit så poppis på sista tiden, där vi svenskar framställs som tronande på den yttersta och mest perfekta friheten, och alla andra står långt under oss och behöver lyftas till vår nivå.
”Sverige är ett modernt sekulariserat land.”
Är vi? Är vi moderna? Vad betyder modernt? Miljöpartiet brukade använda det ordet i debatter, och modernt betydde då alltid ”det vi föreslår”.
Hon fortsätter i samma iver.
”De kvinnor, i Sverige idag, som säger sig bära slöja frivilligt – vad symboliserar den för dem? Vad vet de om dess ursprung och syfte?”
Där ser man. Kvinnor i Sverige som bär hijab vet inte vad de gör. De är korkade och opålästa, tydligen. Vi måste upplysa dem, så att de kan fatta rätt beslut.
Sophia Jarl intar här samma position som mullorna i Iran. ”Jag ska tala om för dig vad du ska ha på dig, ty du förstår icke ditt eget bästa.”
”Oavsett anklagelser kommer jag aldrig vika ner mig i kampen för de flickor som förvägras möjligheten att välja sin framtid.”
Så avslutar hon sitt ode till Den Svenska Vägen. Med självberöm.
Jag har debatterat den andra halvan av tonårstiden också – inte bara den första där jag förordar slöjfrihet.
”Men vad är det som säger att en sextonåring valt själv?” är frågan som då dyker upp.
Det vet vi förstås inte. Självklart ska alla former av förtryck, som exempelvis där bröder och killar i kvarteren försöker påtvinga unga kvinnor slöja hanteras med den lag vi har. Självklart ska Socialtjänsten reagera om det finns tecken på att föräldrar tvingar döttrar. Men samhället behöver dra en gräns, och jag menar att 15-16 är rimligt och balanserat. Att förbjuda gymnasietjejer att bära hijab skulle vara kontraproduktivt på alla sätt – inte minst för att den förälder som verkligen förtrycker sin dotter då kan ta henne ur skolan.
Låt oss nu se värsta-scenariet med en sådan gräns, som är att en tjej som egentligen inte vill täcka sig tvingas till det under åren 16-19. Sedan har hon slutat gymnasiet och kan flytta någon annanstans och börja vilket liv hon vill. Under åren när hon inte fick gå ut och festa med kompisarna har hon suttit hemma och gjort läxorna, hjälpt mormor med tvätten och spelat kort med pappa. Hon har bra betyg, vilket gör det möjligt för henne att söka till ett universitet. Detta är inget påhitt. Invandrartjejer ligger långt fram i skolresultaten på gymnasiet.
Hur ser då värstascenariet för en svensk tjej i samma ålder ut? Ja, enligt Sophia Jarl verkar alla svenska tonårstjejer vandra omkring på moln av lycka och frihet. Den synen delar hon med nästan alla andra som nu skrivit om eller hållit tal om ”svenska värderingar”. Bilden av lyckliga unga blonda kvinnor i bomullsklänning och blomsterkrans som dansar en midsommarnatt frammanas på våra näthinnor.
Jonas Gardell är den enda jag sett som ställt den intressanta motfrågan om varför ”samtliga de egenskaper som tillskrivs oss svenskar av politikerna är rejäla och positiva. Man skulle ju också kunna säga att det typiskt svenska är att vara blyg, fåordig, supa rätt ihärdigt emellanåt och inte tro att man är nån.”
Den frihet vi svenskar ger våra tonåringar har en baksida. Unga tjejer super och utnyttjas sexuellt. Och jag syftar nu inte på våldtäkter och andra övergrepp som kvalar in i Brottsbalken, utan om killar som övertalar tjejer att gå med på oralsex och analsex, eller passar på att ha sex med okända tjejer när de är fulla men inte tillräckligt utslagna för att det ska vara våldtäkt, om tjejer som blir gravida och måste göra abort, om tjejer som känner sig utsatta och mobbade och skär sig, därför att kompisgänget ersatt familjen som kärnan av tillhörighet, och kompisgänget sviker. Jag pratar om tjejer som tror att de måste bära många lager av smink och urringade kläder för att ha ett värde och om tonåringar som gör bröstförstoringar. Jag pratar om tjejer som skolkar och rymmer och mår dåligt.
Så ser vårt förtryck ut.
Och ska vi vara riktigt ärliga är det avsevärt lättare för den nittonåriga tjej som suttit ofrivilligt instängd med sin familj sedan mitten av tonåren att skapa sig en framtid i frihet än för den tjej som nyss blivit påsatt bakifrån av en okänd man medan hon spydde i en bajamaja på Hötorget.
Rachel Maddow finally got a Trump spokesperson to her show. Watch Kellyanne Conway not answer the question about whether Donald Trump has changed from a ban on all Muslims entering the country to ”extreme vetting” of those immigrating from ”regions of the world that have a history of exporting terrorism”.
Nor did she answer the question about which these regions are or whether e.g. Germany is such a region.
So the first policy, which was even put in writing, is both dead and alive. No matter how hard Rachel Maddow tried, she couldn’t get Kellyanne Conway to neither redraw this policy nor acknowledge that it still be valid.
”Extreme vetting” is not an evolution of the ”complete ban”. It’s actually a completely different policy, targeting completely different people and situations:
”Complete ban” vs. ”Extreme vetting”
”Entering the U.S.” vs. ”Immigrating to the U.S.”
”Muslims” vs. ”from regions of the world that have a history of exporting terrorism”
There is of course no way to stop people from committing acts of terrorism by vetting immigrants since you don’t have to live in a country to go there. So if he wants to stop foreigners from for example 9-11 (or Seven-11) acts, he needs to vet them also when applying for tourist or business visas.
The only act of terror committed on U.S. soil by a person that had actually immigrated to the U.S. was the wife in the San Bernardino shooting.
Out of thousands of mass killings, with tens of thousands of people shot in the last decade, exactly one half was committed by a person that stands at least a small chance of being stopped by Donald Trump’s second policy. She could still have come by lying or by using a tourist visa.
In March, John Oliver did a great piece on the Trump Wall. Watch it below!
The cost for the wall is said by Donald Trump to be at most 12 billion dollars. John Oliver concludes that it will cost at least 25 billion dollars, plus maintenance.
Shortly after this show was aired, Donald Trump posted an explanation as to how he intends to make Mexico pay. To read it, you need to check the box and state that you are not a robot. Because robots are not allowed to read this text. It’s a bit like stating that you are above 18 to get access to other types of content.
The idea is as follows: 24 billion dollars are sent from people within the U.S. to other people within Mexico every year. By threatening to stop the flow of this money, he will make Mexico pay between five and ten billion dollars once.
This is how: ”no alien may wire money outside of the United States unless the alien first provides a document establishing his lawful presence in the United States”.
They claim the 24 billion dollars are sent primarily by people being illegally in the U.S., which he obviously doesn’t know – it’s a guess. However, even if that were the case, his whole idea is based on the assumption that there be no way for these people to send money via a proxy. As if these people had no friends, employers or family that could perform the transmission for them.
He then continues to claim that only Mexico stands to lose by enforcing trade restrictions, which of course is not true. If you reduce the amount of goods being imported, prices will go up, which will affect the U.S. citizens in a negative way. Though it is true that the party with the highest income from its export usually is the winner, that doesn’t automatically make the other party a loser. It’s not that simple.
Finally, it becomes really weird. In order to put pressure on Mexico, he intends to cancel not only visas for people that work in the U.S., but also for business travelers and tourists.
Let’s take that again, shall we?
A person from Mexico that wants to visit the U.S. for a conference, a business deal, some relaxing golf or a visit to children and grandchildren will be denied entry because that is how Donald Trump intends to force their neighboring country into paying for something they don’t need or want.
This behavior has never been seen in the civilized world in modern days. This type of embargos have been used against nations that violate human rights, but never as diplomatic blackmail.
Donald Trump intends to run the U.S. as a 17th century Fürst.
By enforcing his embargo, which quite honestly I don’t think he will, but let’s assume that for once he is truthful, he would alienate every Western country in the world. He would also force us to act, because of the unfair treatment of a country that is a founding member of the U.N.. The lease you can expect is a boycott of American goods by civil rights organizations.
To use Trump’s vocabulary, it will probably be ”ugly”.
They are quite different personalities, Donald Trump and the leader of the Swedish nationalist party Jimmie Åkesson. Åkesson is cautious and calculating, like you would expect from a pretty young conservative. Though I thoroughly dislike what he and his pals have done to my country, I have to admit that the guys in the top of the party are thorough and rarely reckless, and they usually manage to hide the part of the agenda that makes ”normal” voters uncomfortable by e.g. claiming to want to clear out all racists from their party.
Beyond these differences, there are many striking similarities between the nationalist movements, that tell us a lot about human psychology and how what inexplicably happened once is about to happen again.
The supporters
The supporters are to a large extent the same in both countries. They’re men. They’re white. They’re in later stages of life. They’re ”poorly educated”. Yes. This is a fact.
They are sometimes outsiders, but mostly just regular workers. In some cases, they run a small business. They are rarely successful above average. They live in the countryside or at least outside big cities.
There are also, in Sweden, some immigrants who hate Muslims for some reason or another, and who tend to overlook the anti-immigration policies of the SD party as something these nice people don’t really mean, and if they do then so be it – getting the Muslims out has priority.
The disregard for facts and the sect-like behaviour, where they worship their leader and will do anything to achieve his goals is another similarity. Or, in DJT’s words: ”I have the most loyal people” and ”I could shoot somebody and I wouldn’t lose voters.”
It is only rational that the motto of the Trump fans is ”Make America great again”, since longing for a glorious past where life was much simpler, women didn’t pursue careers, foreign languages were never heard and black people would stay outside white communities and, in the case of Sweden, outside the borders, comes natural to these mostly senior people.
They feel their country is being taken away from them. They consider their country to be their property to begin with, and will argue that anyone that disagrees with them be an intruder.
International regard
Another parallel is the way all nationalists, Trump and Åkesson included, seem to think that others perceive their country. Though there is a difference in how they want their respective country to be viewed, there’s a clear similarity between their projected image of the view of others.
In the case of SD, supporters often highlight that Sweden is viewed as being weak and almost ridiculous in our efforts to care for refugees. This idea is spread through various far right websites and Facebook pages, such as Britain First, but it has little to do with the actual perception of the majority population of other countries.
Similarly, while Donald Trump seems to wish that America would be feared rather than respected for its compassion, and hence tries to establish an image of President Obama being too weak to be scary, the reality is that few if any American presidents have been as respected in other Western countries. He won the Nobel Peace Prize, because we were so happy to finally see someone striving for peace, even though it didn’t work out exactly how we wanted it in the years to come.
Telling their supporters that they alone can reestablish the image of their country is not only part of the narrative of Trump and Åkesson, but it also seems to be something they actually believe, because they are that out of touch with reality.
Mainstream media
I have to admit: The claim that mainstream media, or ”gammelmedia” as Sweden Democrats like to call it, are against both Trump and Åkesson is in fact true. That is not a conspiracy theory in itself. It’s a consequence of media being populated by people who see through their agendas. Obviously, while Trump’s and Åkesson’s supporters are poorly educated, journalists and reporters are not. Education is like a vaccine against stupidity. This being said, I am not in any way suggesting that all uneducated people are supporters of SD or Trump, or ”stupid” for that matter. You don’t have to have a college or university degree to think rationally. But without one, you are more vulnerable to the slogan and simplified solutions policies they drive.
When it comes to not trusting the press, there is an issue that goes beyond media being biased against Trump and Åkesson, and that is that their supporters tend to not trust the facts that are being presented. Instead, they share Internet memes and obscure articles that can say anything. Journalists have ethics. They are bound to tie their conclusions, however colored by their opinion, to facts.
Donald Trump uses his Twitter account to share not only white supremacists but also other unconventional thinkers, and Sverigedemokraterna’s supporters and politicians very often use ”hate sites” like Avpixlat to spread what must in every aspect be characterized as misinformation.
Incidentally, the Twitter account of Mats Dagerlind, publisher of Avpixlat, shows a profile picture where he wears a hat saying ”Make America and Sweden great again”.
”Build a wall!”
For geographical reasons, Sweden being surrounded by water except for borders towards Norway and Finland, where immigrants rarely enter, there is no suggestion to build an actual wall around our country. Still, the SD party repeatedly calls for closed borders, Swexit (from the EU) and a general limitation of all categories of immigrants. While most Swedes are in favour of immigration per se, but may want to see regulations around asylum seekers because they generate a cost, Sweden Democrats are convinced that immigration is inherently bad, and must be kept to a bare minimum, with the exception of immediate neighbours such as Norwegians and Danes.
Not all Sweden Democrats are racists, but more or less all racists are SD supporters.
There is an important difference between Sweden and the U.S. in the sense that, being located in a corner of the world, we had very few immigrants until some 20 to 30 years ago.
This means that being a Swede equals being white to those that long back to the days where you just knew that every neighbour shared your genetics. This also means that Swedish racism is easier to hide. You can talk about being against differences in ”culture” when you actually mean skin color. Some twenty years ago, the Sweden Democrats were in fact Nazis, heiling and marching. It was only some fifteen years ago, when the current leaders were actually members, that they removed the proposal to ban all adoptions from non-European countries whose purpose was to keep the ”Swedish race” white.
So while Americans never deny that African-Americans be entitled to their citizenships, Sweden Democrats keep emphasizing that even second generation immigrants may lack the Swedish mentality and culture and that they have to adapt completely, ”be assimilated” as they call it, or else they must leave the country. Multiculturalism is the worst thing ever.
Of course, immigrants have always come to Sweden and affected and shaped our civilization – otherwise we would still be barbarians, which was once pointed out by our then Prime Minister Fredrik Reinfeldt*. That particular statement has been thoroughly spread as proof that the leaders of our country don’t recognize just how remarkably superior we are as a people, while what he meant to say was that every culture needs influences to grow and excel and Swedes are no exception.
Still, even though the mechanisms are different, the underlying message is the same in both countries.
Black = bad.
White = good.
Foreigners = dangerous.
Especially one type of foreigners.
”Muslims want to kill us all!”
The hate of Muslims has replaced the hate of Jews among nationalists around the world. They are described as being against whatever the country in question values the most.
Of course, religious fundamentalists regardless of religion are usually conservatives, and they have more in common with each other than with the rest of the society they live in. They just don’t see it. Ironically, the same people therefore blame Muslims for holding views they themselves hold, on e.g. women’s rights, LGBTQ rights, corporal punishment at home, etc..
Somehow, supporters of far right movements manage to both hate feminists and homosexuals while still hating Muslims for presumably being against said people.
I have spent hundreds of hours debating the antagonism against Muslims from SD supporters, but it is hard to get past their simplified view of the world.
Most of the really dangerous terrorists are today Muslims, sure, and that then means to these people that most if not all Muslims are dangerous. The fact that this is not logical in any way is impossible to explain.
Muslims have been in Sweden for some 30-40 years. Many came with the fall of the Iranian Shah in 1979. They were wealthy and often educated. Many run businesses today, or work in high tech companies. These people, together with Iraqi and Lebanese that came later, are an integrated and important part of the Swedish workforce. Most of them are secular Muslims.
They are now as scared as German Jews were during the phase that led to the Crystal Night.
”One simple solution for each problem, please!”
Trump and his Trumpeteers:
”Lock her up!”
”Bomb ISIS!”
”Mexicans are rapists!”
”Close the borders!”
Åkesson and SD supporters:
”Muslims are the biggest threat to our society!”
”Refugees are rapists!”
”Close the borders!”
”The only way is up!”
Both started out as underdogs, then gained surprisingly much ground in a short period of time. While doing so, the supporters and actually many others thought they would just continue to grow forever. Like beyond 100 percent. It’s like they just looked at the curves and extended the lines. They didn’t get that there is a limit to the amount of voters that will appreciate the message of Mr. Trump and Mr. Åkesson, and when you’ve reached all of them, you will need to change your strategy to expand. The SD party understands this, and now want little to do with their old racist voters in continuous attempts to appeal to non-nationalist voters, but Trump doesn’t.
”They’re cheating!”
The SD voters think Trump will win, even though there is little evidence of that. They also think the reason their own party is trailing in the polls is that there is a conspiracy against their leaders. Voter fraud is as high on the agenda for far right supporters everywhere, because they are scared and feel cheated in life in general and are hence more prone to believe that The Establishment is out to ruin their life. Donald or Jimmie is their champion and they need to fight the system for them.
Depicting and addressing the opponent in schoolyard bullying terms
Donald Trump calls his counter-part ”Crooked Hillary”, presumably because his supporters love it, which in turn is yet another proof of their complete lack of sophistication.
Åkesson does not behave that way, because he is politically smarter than Trump. He knows that in order to appeal to the voters that are thinking of joining his party, he must express himself with some kind of dignity.
Still, the SD supporters are pretty much the same kind as Trump supporters. They use degrading nick names for politicians they don’t agree with, they send hate messages to us who don’t share their views. The childish, bullying tone that most people leave behind at the age of 13 is yet another example that shows the core of what this article is about:
These people are narrow-minded because they are quite simple-minded to begin with.
We’ve been here before
Please re-read this article, but replace ”Muslims” with ”Jews”.
Then think about whether you’ve seen these trends before.
*All bildning står på ofri grund till slutet, blott barbariet var en gång fosterländskt.
— Esaias Tegnér (1782-1846)
… once famously paraphrased by then Prime Minister Fredrik Reinfeldt and used as proof that he hated Sweden.
”Hillary wants to abolish – essentially abolish the Second Amendment. By the way, if she gets to pick, if she gets to pick her judges, nothing you can do, folks. Although the Second Amendment people, maybe there is, I don’t know.”
Those who defend Donald Trump have been wrestling over these words.
”It was a joke!” That was the first interpretation, and probably the most true one, from a former, now fired, campaign manager, Corey Lewandowski.
”This is a political movement. This is a strong political movement, the Second Amendment, and there can be no other interpretation … I mean, give me a break.”
This is what Trump now told his favorite pundit Sean Hannity, and it’s the version that is explained over and over by his supporters.
“What we’re talking about is political power, there’s tremendous political power to save the Second Amendment, tremendous. You look at the power they have in terms of votes and that’s what I was referring to, obviously that’s what I was referring to and everybody knows it.”
I just have to poke around a bit among the sentences.
First of all: He didn’t actually tell them to kill her. So in order to prove that’s what he said, every other interpretation must be ruled out.
Who are ”the second amendment people”? Well, since not even Donald himself denies that he referred to the gun owners, that is a given.
Now, the interpretation he has provided, that he wanted them to vote, is not valid, simply because he starts with an ”if”, and what follows depends on that ”if”.
”If she gets to pick” places us in a situation where she was already elected. You can’t continue that sentence with ”we must make sure she wasn’t elected”, unless you’re in possession of a time machine.
Everything that follows ”if she gets to pick” must be based on the assumption that we’re in a future where Hillary Clinton is the president.
So, let’s simplify the sentences. What he said boils down to:
”When HRC has been elected president, gun owners can still do something about it”.
What can they do? Certainly not vote, for another four years. I would really love to hear any of DJT’s supporters provide alternative interpretations to ”shoot her”. Here are some suggestions:
Sulk and hide
Move to a war zone like Syria
Buy an island and fund a new country
Protest in the streets singing anti peace songs like ”We shall undercome” and ”Imagine all the people living life in war”
If I were on his side, I would have stuck with ”I made a bad joke”. It’s probably half true. The other half of the truth is most likely that he is so into his poisonous rhetoric that he thinks suggesting to shoot her is an acceptable thing to say, like the next step after ”lock her up” and ”she should be shot by a firing squad”.
Donald Trump Jr. is making a ”he did too” attempt to accuse President Obama of plagiarizing his speech during the RNC, since both contained the sentence ”that’s not the America I know”, which apparently to him is the same as Melania Trump’s quite lengthy sequences that were almost word by word copied from Michelle Obama.
If using this very short sentence could be called plagiarizing, which most people would agree is a bit ridiculous, then they are both plagiarizing George W. Bush.
”The face of terror is not the true faith of Islam. That’s not what islam is all about. Islam is peace. [Muslims] must not be intimidated in America. That’s not the America I know. That’s not the America I value.”
However, I think copying the entire statement above, especially if done by anyone named Trump, would be quite welcome.
This is not true. Mr. Khan didn’t start it. Donald did, when he suggested to ban all Muslims from entering the U.S. and when he suggested that every American Muslim was somehow responsible for not stopping the Orlando shootings. The really weird part is he doesn’t even see it.
I have been contemplating why, and the answer seems to be that he doesn’t understand that his words matter to other people. However, he is extremely sensitive about what is said about him, to the point where it becomes ridiculous.
Does it matter?
Does it matter to me, personally, living on the other side of the Atlantic that this man lacks the empathy to leave a grieving mother alone? That he can’t control himself, even though advised to shut up, enough to just drop an insult?
Yes, it does. Because what happens when a narcissist with no empathy has nuclear weapon at his disposal? What happens when he has the power to send troops?
Well, we’ve seen it before. More than once.
I am afraid. I mean. I am really, really afraid. Horrified.
Det var mitten av nittiotalet, och vi drev ett föräldrakooperativ tillsammans med ett tiotal andra föräldrapar. Det hade tidigare varit tillåtet att ha med en leksak hemifrån varje dag, men personalen hade av olika praktiska skäl kommit fram till att det inte var en bra idé längre, och förklarade detta på ett föräldramöte.
Du är min vän. Men jag är nu oerhört besviken på dig, eftersom du sviker muslimska flickor. Du offrar dem för att du anser att muslimer som grupp är viktigare än deras döttrar.
Moderaten Sophia Jarl har 
Rachel Maddow finally got a Trump spokesperson
Helena Trotzenfeldt 