Real Swedes don’t eat sushi

Tonårsmorsan Fatou kommenterar SDs kategorisering av individer, och inspirerar mig att göra likadant.

Vi är nämligen en av tre saker:

  • Infödda svenskar
  • De invandrare som är assimilerade
  • De invandrare som inte är assimilerade

För den som försöker gå en smal balansgång på gränsen till rasism och nedläggande av all religionsfrihet är det nog nödvändigt med denna indelning, som för oss övriga svenskar bara känns bisarr.

Det SD liksom inte ser utifrån sitt grodperspektiv är att flyttandet till andra länder är en helt normal företeelse. Massor av svenskar har lämnat landet, och en del kommer tillbaka.

När vi flyttar till Dubai, Shanghai eller Rio de Janeiro väljer vi själva hur länge vi ska umgås med andra svenskar och fira helsvensk jul. Vi väljer hur vi ska klä oss och vad vi äter till lunch. Vi bestämmer hur snabbt vi ska lära oss arabiska, kinesiska eller portugisiska.

Ingen tycker det är konstigt. Expats är expats så länge de vill.

Men i Sverige ska man inte kunna bo utan att klippa alla band med sitt hemland.

SvD, SvD, SvD

Infektion kring donation

Jag har aldrig egentligen förstått varför privata donationer har lyckats bli en sådan politisk surdeg.

  1. Det är viktigt ur korruptionshänseende att inte partierna hamnar i tacksamhetsskuld
  2. Det är nödvändigt att den privatperson som vill skänka pengar till ett parti inte ska behöva hängas ut offentligt

Så lösningen borde vara enkel: Ett anonymiseringssystem som gör hemligheten total, dvs varken det mottagande partiet eller någon annan vet vem som står bakom gåvan. Det skulle kunna administreras av någon opartisk myndighet.

Jag har aldrig sett detta förslag någonstans. Istället hamnar man i ilskna, bisarra, fördummande ställningskrig, där motståndarens synpunkt fullständigt åsidosätts.

Det heter att Carema kanske skänker pengar till M, vem vet? Det gör de ju uppenbarligen inte, eftersom M inte tar emot bidrag från företag och juridiska personer. Enda möjligheten är om VD eller annan höjdare skulle ge av sina privata pengar.

SD anklagas vidare för att vara huligangossar när de inte vill ”röja” identiteten på sina givare. Ingen som läst denna blogg kan tro annat än att jag verkligen tar avstånd från all nationalism, men det är inget orimligt krav att vilja vara anonym om man skänker pengar till en organisation som är så hatad. Även vi som anser hatet vara hyfsat befogat måste inse det.

Min nye favoritledare Widar Andersson har beskrivit överdriften i situationen alldeles utmärkt.

Det måste gå att komma upp ur skyttegravarna och hitta en praktisk lösning. Jag vill verkligen veta varför anonymisering inte skulle vara den lösningen.

SvD, SvD, DN, SvD

Juholt är unik

Jag är egentligen innerligt trött på Juholtaffären, men jag skriver detta ändå:

Det kryllar av ”Nisse Hult har minsann gjort samma sak som Juholt”-kommentarer under artiklar och bloggar. Såvitt jag läst mig till har ingen, förutom den centerpartist som gradvis blivit sambo efter att ha lämnat in sin blankett och sedan under några få månader missat att påpeka detta, och dessutom opåkommen själv gick ut och berättade detta, gjort samma sak som Juholt.

Först var det Billström et al, som hade haft sina fruar boende i övernattningslägenheterna. Massor av ilskna kommentatörer menade att de då gjort precis som Juholt, och jag har då svarat ”De gjorde precis tvärtemot Juholt. Deras fruar betalade sin egen del.”

Då frågar De Arga Kommentatörerna hur jag vet det, och svaret är att jo, annars hade det varit rubriken. Det är nämligen ingen seriös skribent som ifrågasatt att han har kvar boendet i Oskarshamn – så gör riksdagsledamöter generellt, och så behöver det vara. Det är därför heller ingen som bör ifrågasätta varför andra har sina boenden kvar på orterna de representerar. Lagen tillåter det.

Istället bres det på med hur mycket pengar de tjänat på sina bostadsrätter – ja, det må vara hänt, men bostadsrätter kan man också förlora på, och de hade satsat egna pengar – som för att väcka någon sorts janteilska, så att folk glömmer sakfrågan, nämligen att deras fruar som sagt betalade själva.

Nu är det fruarna Douglas och Eberstein som är i blåsväder och påstås ha gjort likadant som Juholt. Men det är faktiskt helt irrelevant hur mycket deras slott är taxerade för, om man ska jämföra med honom. Det enda som är relevant är om de tagit upp hela hyran för en bostad där deras män bott, och när jag läser artikeln verkar det inte så. Båda pratar om enstaka övernattningar, och i inget fall har mannen varit folkbokförd i övernattningslägenheten och därmed använt den permanent.

Det är möjligt att jag missat något verkligt fall, och upplys mig gärna i så fall, men såvitt jag förstått är det enbart Juholt som under åratal låtit riksdagen betala sin kulbos/sambos/partners hyra. Ingen annan.

Han är unik.

Ja, jag tycker det är så fruktansvärt dåligt gjort, och det har inget med politisk färg att göra. Man kan inte vara så ohederlig och aspirera på statsministerposten. S har betydligt bättre kandidater.

Basta!

Icke-fördummande, äntligen!

För den som är samhällsintresserad vill jag berätta att jag faktiskt lyckats hitta en icke-fördummande skribent: Widar Andersson på Folkbladet. Han är ”gråsosse” enligt egen utsaga, men ger såväl kängor som beröm åt båda hållen, och är alltid balanserad – ungefär som föräldralediga Sanna Rayman på svenskan.

Läs gärna här hur han förklarar de siffror kring unga förtidspensionärer som framför allt AB vinklade friskt, utan att orka gå in ett smack på någon seriös analys.

Fördummandet och pseudodebatterandet

Ett otyg jag råkat ut för mer än vanligt på sista tiden, när jag diskuterar i artikelkommentarsfält, är att den som anser att jag har fel inte orkar eller klarar att formulera varför, och istället dunkar på med länkar. De kan gå till blogginlägg eller youtube-klipp eller what not, och huvudsyftet verkar vara att slippa formulera sig själv. Det blir en sorts pseudodebatterande.

”Du har fel: läs här LÄNK”

”Nej, du har fel, kolla här LÄNK

För de flesta av oss är det ändå ganska självklart att länkar i kommentarer ska visa läsaren var jag inhämtat min information, så att den kan välja att antingen dubbelkolla eller läsa vidare kring det jag påstår eller också bara svara, men i kölvattnet av de fördummande artiklarna känner sig även den som inte kan eller orka skriva manad att göra sin mening, som egentligen är andras meningar, hörd.

Min starkaste sida är kanske inte att låta andra få sista ordet, så när jag vägrar ställa upp på detta hamnar jag i metadiskussioner som nedan (rensat på info om frågan, som för denna gång saknar relevans):

#
Nisse: Uppenbarligen har du inte koll […]. Föreslår att du läser detta, det bör få saker och ting att klarna en aning: LÄNK

#
Svava: Det har jag visst. […]

Och nej, jag tänker inte följa länkar till långa inlägg som andra skrivit. Formulera vad du vill säga här eller låt bli.

#
Nisse: Har du inte ens intresse av att ta reda på fakta och följa de länkar som dina debattmotståndare ger för att stödja sin tes, det är naturligtvis ditt eget val, men då diskvalificerar du dig från all vidare diskussion. Men jag är inte förvånad, det kan ju faktiskt vara lite jobbigt att läsa något som visar att det du bestämt dig för att det gäller faktiskt inte var sant. I och med att du inte ens tänker försöka bemöta det jag hänvisat till så finner jag vidare diskussion med dig helt onödig. Ha en bra kväll!

#
Svava: Som jag skrev på annat ställe: Jag uppskattar länkar och referenser till påståenden, så att läsaren kan dubbelkolla vad som där står. Jag tycker dock det är patetiskt med människor som inte klarar att själva lägga fram argument, och därför bombarderar motståndaren med diverse youtube-clipp och blogginlägg och säger ”läs här!”.

Du har inte ens orkat skriva vad du tycker, eller vad du vill att jag ska upptäcka. Debatten förs här, och är du kass på att formulera dig är det bättre du inte skriver något alls än försöker putta dina meningsmotståndare till andra siter.

#
Nisse: Jag har skrivit vad jag tycker i min kommentar till själva artikeln här ovanför, jag har sedan i ett svar till dig klistrat in en länk för att visa en liten del av vad jag grundar mina påståenden i kommentaren på, något som du skriver att du uppskattar. Men ändå väljer du att inte ens titta på länken jag refererar till, utan går istället till personangrepp och kallar länkandet patetiskt. Det tycker jag är rätt motsägelsefullt.

Kanske kan du tänka dig att gå in på en länk: NY LÄNK

#
Svava: Nej, du skrev ”Uppenbarligen har du inte koll” […]

Tala istället om precis varför jag har fel, och jag lovar att svara.

#
Nisse: Ok, du vill uppenbarligen inte. Då ska jag inte tjata. Kanske hade du gått in på länken om jag hade klistrat in den redan i mitt första inlägg (det som den här svarstråden stammar från), men inte nu. Så du slipper. Tack och hej.

#
Svava: Nej, jag vill inte gå till länkar för att försöka klura ut vad du har för synpunkter på mina påståenden. Har du något att säga får du framföra det här. Jag har talat om vad jag har för synpunkter […], och det enda du har kommit med är ”Uppenbarligen har du inte koll”, och sedan en länk.

Det är inte att vare sig diskutera eller argumentera.

Nej, det tog inte slut där. Det fortsatte lite till.

Men jag framhärdade i att vägra följa länkarna, så jag tycker nog att jag vann. Eller hur?

😉

Vi borde gå samman.

Debattörer i alla länder förenen eder! Våga vägra pseudodebatterande!

Arga greker

Det vilar något bisarrt över grekernas reaktion på sin egen kris – såsom den rapporteras i alla fall, och så som den beskrevs av guiden när vi var där i somras.

De är arga på sina politiker som förskingrat. De står på Akropolis och skriker. De går ut i strejk när de istället borde ta sig i kragen ordentligt.

Nu är de tydligen arga på tyskarna.

Detta är arvtagarna till vår civilisations vagga som beter sig som femåringar som skäller på föräldrarna och tjurar istället för att gå med på att städa sina rum och vara tacksamma för den hjälp de får. Skaparna av demokrati, filosofi och psykologi.

Hur kunde det bli så här? Är det lokala medier som eldar på dessa knepiga reaktioner? Eller är det våra medier som ger en förvrängd bild?

Åldringsinvandring

Denna blogg är till stor del vikt åt kampen mot främlingsfientlighet. Jag hör till dem som ser stor fördelar med att människor kommer hit för att leva och arbeta. Jag tycker också att det är viktigt att vi i I-länderna känner ett ansvar för människor som har det svårt genom att ha ett hyfsat högt bistånd och genom att öppna portarna för dem som flyr undan förföljelse.

Därur skulle man kunna dra slutsatsen att jag utan minsta tvekan hoppat på låt-alla-gamla-anhöriga-flytta-till-Sverige-tåget. Men så är icke fallet – trots att till och med den djupt främlingsfientliga Politiskt Inkorrekt är upprörda. Undrar om de reagerat likadant om det handlat om en somalisk mormor med slöja. Många gånger har jag faktiskt argumenterat med SD-anhängare som envist hävdat att anhöriginvandring även gäller mormödrar, och när jag sagt att den bara gäller partners och mindreåriga barn har jag blivit kallad för diverse hånfulla epitet på temat naiv och okunnig.

Därmed inte sagt att jag inte till fullo förstår och sympatiserar med Gannas familj, och jag tyckte det kändes riktigt bra att hon fick stanna ett tag till. Jag hade kämpat på precis samma sätt om det varit min mormor, var så säker. Heder åt familjen!

Det jag inte går med på är alla rop om att detta inte är en ekonomisk fråga. Aftonbladet har vänt ut och in på sig själva och kommit fram till följande sifferexercis:

Lena Mellin:

Förra året ansökte 63 personer över 80 år om uppehållstillstånd.

Pär Karlsson tycker dock att den siffran är onödigt hög, och använder årets:

Hittills i år har 42 personer över 80 år med anhöriga i Sverige ansökt om uppehållstillstånd.

Hm. Det är en bit kvar till nyår, men 42 får ändå gälla som helsårssiffra för Pär.

Han fortsätter:

Enligt Sveriges Kommuner och Landsting kostar det cirka 600 000 kronor per år att placera en människa inom äldrevården.

Femtiotusen i månaden. Det verkar rimligt.

Sedan kommer multiplikationen.

42 * 600,000 = 25 miljoner

Jo. För Aftonbladet är det uppenbarligen så att samma antal människor kommer att fortsätta ansöka om uppehållstillstånd om det faktiskt ges uppehållstillstånd som nu när det är i princip omöjligt att få det. Inga nya ansökningar tillkommer.

Vad sägs om att räkna så här istället:

  • 15% av svenskarna har utländsk härkomst, dvs 1,35 miljoner.
  • Om en fjärdedel av dessa tar hit en åldring var blir det ~340 000 personer.
  • 340 000 * 600 000 = 204 miljarder per år

Visst. Det kanske inte blir en fjärdedel. Det kanske blir en åttondel, i vilket fall det handlar om hundra miljarder. Även hundra miljarder betyder 25 000 per förvärvsarbetande och år.

Eller också blir det många fler.

Det fanns ju en lag fram till 1997 som medgav äldreanhöriginvandring, så det borde gå att få statistik från den tiden, och sedan applicera dagens siffror där vi blivit många fler utomeuropéer i Sverige på den modellen. Det känns lite mer seriöst än ABs multiplikation.

Våra trygghetssystem är till för dem som levat och verkat i Sverige – det måste vara utgångspunkten.

Däremot är jag helt med på att den som har råd att betala själv ska vara välkommen att bo här – precis som vi svenskar kan välja att leva i andra länder när vi blir gamla – om vi har pengar så det räcker.

Likaså bör den som själv vill ta hand om sina gamla kunna göra det om den garanterar försörjning. Är man till exempel flera syskon som bor i Sverige och har en åldring kvar i sitt hemland kan det inte vara omöjligt.

Jag vill inte stänga Sverige för äldreanhöriginvandring, utan hoppas man utreder detta vidare.

Det jag dock efterlyser är en balanserad debatt, även om journalister och unga, pigga politiker ur olika partier nu tävlar om att säga att vi ska strunta i ekonomin.

Vi behöver få till stånd en utlänningslag som både medger att alla de invandrare som har äldre släktingar i länder som inte tillhandahåller åldringsvård känner sig trygga i att de gamla tas om hand, men som samtidigt inte urholkar vår gemensamma ekonomi.

Vägen dit går genom en balanserad debatt.

Fördummande

De folkvalda styr landet med lagar och budget. Lagarna är sällan skiljefrågor – det är nästan alltid pengafördelningen som är stridsfrågan.

Ändå har såvitt jag läst mig till inte en enda journalist faktiskt lagt alternativens budgetar bredvid varandra och jämfört. Enstaka förslag debatteras, men oftast på slogannivå.

Om man grovt jämför regeringens budget med S:s skuggbudget är skillnaden att regeringens fem miljarder till sänkt restaurangmomg istället går till utbildning + höjd a-kassa för S. Det vi väljare behöver fundera kring är vilket som är bäst.

På slogannivå heter det:

S: Ni prioriterar ätande på krogen, men Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens.
Alliansen: Ni vill inte göra något för de arbetslösa ungdomarna.

Själv gillar jag förslaget om sänkt krogmoms. Jag gjorde det även när det var ett MP-förslag, som sedan blev ett rödgrönt förslag. Skälen är:

  1. Det är tankefel att mat ska ha 12% moms överallt men 25% när du blir serverad. Vi mår bättre av att sitta ner och äta än trava runt med en korv i handen.
  2. Dagens upplägg gör fusk enkelt, dvs du kan slå in mat som hämtmat fast det inte är det. När fusk är möjligt skapas snedvriden konkurrens mellan dem som följer lagen och dem som inte gör det.
  3. När krögarna får mer pengar från sin verksamhet kommer de att kunna:
    a) sänka priserna, vilket leder till att fler äter ute, vilket leder till att man får utöka
    b) anställa fler för att förbättra servicen
    c) öppna restauranger där det tidigare inte var lönsamt
    d) jobba mindre för samma lön
    e) köpa en dyr firmabil eller ta ut högre vinst/egen lön

Jag vet om en krog som kommer att öppna lunchservering till nyår enbart som konsekvens av den sänkta momsen, men huruvida det blir många jobb totalt sett återstår att se.

Kritiker till förslaget menar ofta ensidigt att samtliga pengar kommer att gå till e), dvs höjda marginaler. Själv tror jag det kan hända kortsiktigt, men långsidigt kommer konkurrens att äta upp möjligheten att ta [för] bra betalt.

Bevis för att detta sägs inte funka som jobbskapande åtgärd är att det påstås inte ha givit resultat i Finland. Detta upprepas som ett mantra hela tiden, men ändå har jag ingenstans sett siffror därifrån. Hur många restaurangjobb fanns innan, hur många efter ett halvår, efter ett år och hur gick konjunkturen i övrigt? Om mätningen gjordes under en konjunkturnedgång måste man ju jämföra med övriga serviceyrken. Varför kan ingen av alla de som refererar till Finland kosta på sig en länk så vi kan läsa själva?

I mitt huvud måste förslaget på lite sikt leda till både billigare mat, en stärkt äta-ute-kultur och fler jobb.

Om vi istället tittar på S-budgeten finns där som i Alliansens en del småplock och dessutom en liten skattehöjning, men sedan är det A-kassan och utbildningen som är de stora posterna.

A-kassan är en ideologisk fråga, så den diskuterar vi inte nu.

Däremot är jag mycket nyfiken på utbildningspengarna – de där som ska göra att vi konkurrerar med kunskap istället för sänkta löner. Regeringen satsar 3,5 miljarder extra, och S satsar 7.

En del av pengarna ska gå till att förbättra lärarlöner och skola, och det är självklart alltid positivt.

Men när det gäller den del som ska gå till utbildningsplatser är det enligt min mening lite som med mat: det viktigt att det finns platser så det precis täcker behovet, men allt utöver det är onödigt.

Om det nu är så att det finns fler som vill läsa på komvux, universitet och liknande än platser är S:s förslag utmärkt, annars inte. Jag har själv jobbat på ett av landets universitet, så jag vet hur ojämnt det kan vara – ena året söker hundratals till femtio platser och ringer och gråter när de inte kommer in, nästa år får man böna och be att de ska komma och läsa hos oss. Ungefär.

Så eftersom dessa extrapengar vis-à-vis regeringens satsning på restaurangmoms är den stora skillnaden mellan de största alternativen: varför tittar ingen enda journalist på detta? Varför går inte sakkunniga in och berättar huruvida det finns ett behov av fler utbildningsplatser eller ej, så vi vet?

Jag vill kunna bilda mig en uppfattning om vilket alternativ som fördelat pengarna bäst, men trots att jag läser politiska artiklar från alla stora tidningar varje dag har ingen brytt sig om att gräva tillräckligt djupt för att någon svensk ska kunna känna att den har tillräckligt underlag.

Vi har en fördummande journalistik. Politikerna öser ur sig korta slogans eftersom de har så lite tid på sig att förklara, och journalisterna talar sedan om för oss vad vi ska tycka. Ingen säger ”så här ligger marken – bestäm dig nu för vad just du tycker är vettigt!”.

SvD, SvD, DN, DN

Juholt med marjasinmoral

Jag hade ett rätt och ett fel igår. Jag tycker den lag som säger att riksdagsledamöter ska få ersättning för logikostnader borde innebära att den som söker ersättning för andras logikostnader i sitt eget namn har begått ett brott – oavsett regelverk.

4 § Ersättning för logikostnad i Sverige (nattraktamente) betalas med belopp motsvarande visad kostnad upp till ett högsta belopp som Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Om man i sin visade kostnad tar med sin sambos hyra kan det inte vara juridiskt rätt. Anser jag.

Nu har Juholts advokat gått ut och sagt att det var fel av polisen att ens inleda en förundersökning. Dvs han anser tydligen att polisen inte ens fick ställa frågan till riksdagsförvaltningen om hur regelverket såg ut.

Tror han folk blir mindre förbannade av den typen av artiklar?

Om det nu i den kommande genomgången visar sig att Juholt gjort fel på ett par reseräkningar må det vara hänt – jag reser själv mycket i jobbet, och även om jag inte tror att det finns några fel kan det förstås ha blivit det någonstans ändå.

Men jag tror inte det bara är de här båda. Den som har marjasinmoral kommer alltid att försöka med tveksamheter tills det tar stopp, och eftersom uppenbarligen ingen satt stopp lär det finnas mer.

Om nu kulbon reser med överallt – vem har då betalat hennes hotellnätter? Hennes middagar? Eller kanske till och med flygbiljetter…

Jag hoppas innerligt att tidningarna fortsätter granska, och då självklart alla politiker och inte bara veckans villebråd.

Politiker ska inte behöva ha extraordinär moral, i min mening. Ordinär räcker. Marjasin räcker inte.

De kan inte leva i gränslandet till vad som är straffbart.

Juholtskaoset: Stalltips

Jag tänkte ge mig på en gissning så här inför dagens väntade turbulens, innan jag åker till jobbet, för i efterhand är ju stalltips inte mycket värda.

1. Jag tror faktiskt INTE åklagaren lägger ner förundersökningen idag. Reglerna för riksdagsledamöter må vara grumligt formulerade av riksdagens tjänstemän, men inte i svensk lag. Den som är skriven i sin hemort är på tjänsteresa när den är i Stockholm, och ska söka ersättning för sina logi-kostnader enligt samma regler som vi andra när vi jobbar tillfälligt på annan ort. Och det är ju lite där felet ligger. Att bo permanent med en sambo är inte tillfällig övernattning. Å andra sidan är folkbokföringsreglerna generösare för riksdagsledamöter än för vanligt folk, som måste skriva sig där familjen bor, eftersom de behöver bo i den del av landet de representerar.

Ytterligare en anledning till att undersökningen inte läggs ner är uppgifterna om påpekande i augusti, och Cervins säkert sanna påstående att han upplyst Juholt. Nu sägs det att det var ett missförstånd, men det kan man liksom inte ta på hörsägen, utan det måste polis och åklagare själva reda ut med Juholt. Så som sagt. Man lägger inte ner idag, utan går vidare med delgivning.

Huruvida han sedan faktiskt blir fälld är jag mer osäker på, men jag är inte så övertygad att han inte blir det som alla andra verkar vara.

Sedan pratas det mycket om att sambons namn stod på kontraktet. Jo, men som alla vi som bor i Stockholm vet säger inte vilka namn som står för en hyresrätt allt om vem som faktiskt bor där.

2. Mitt andra stalltips är – trots ovanstående – att Juholt inte går. Jag kan ha fel, men allt jag läst och sett tyder på att hans nuvarande roll är hans yttersta mål och mening, och så länge det finns minsta hopp om att han ska kunna klamra sig fast kommer han att göra det.

Jag gissar dock inte kring vad VU-mötet klockan nio kommer att resultera i, för det lär vi inte få veta. Om de ber honom avgå frivilligt lär han säga tvärnej, och då blir det svårare för alla.

En personlig reflektion: Jag är ingen stor fan av karln, och det handlar mindre om sista veckans turbulens än det som framgått tidigare.

S har bra alternativ. Östros, Österberg, varför inte Jämtin – hon känns varm och äkta även om hon lagt fram några konstiga förslag – eller kanske till och med Bodström kan övertalas.

Men frågan är hur man går vidare nu. Jag avundas inte dem som måste ta i detta.

SvD, SvD, DN, Exp, Exp, SvD