SvDs Elise Claesson funderar över om kungarnas, dvs männens makt kanske är på utdöende alldeles av sig självt, utan kvoteringar av pappadagar och styrelseposter. Kvinnorna bestämmer i princip allt i hemmen, och tjejerna sitter på alla universitetsplatserna.

Detta är ju nu ett smått känsligt ämne, eftersom vi människor i princip undantagslöst har människor av det andra könet i vår närhet som vi bryr oss om och inte vill se fördummade. Det är alltid svårt att raljera kring könsbundna egenskaper, eftersom så ofantligt många undantag finns att peka på. Man kan säga att män är längre än kvinnor, men uppenbarligen finns massor av kvinnor som är längre än massor av män. Jag nöjer mig med att konstatera att den ultimata framtidsmänniskan besitter en kombination av logisk och verbal förmåga. Och det finns ingen större anledning att inte kvinnor likväl som män skulle kunna hitta den kombinationen hos sig själva.

Utom två: Synen på kvinnligt och synen på oss själva. Den sistnämnda kommer att behandlas i ett senare inlägg.

Vi har nu haft en helg med bröllop. Bröllop är uppenbarligen en kvinnodomän – som Johans kompis sa i Fucking Åmål: ”Tjejer är bra på smink och sånt. Och på att vara fina.” Småtjejer gillar prinsessor och klänningar och diamanter och pärlor. Vi tycker också om kärlek och blommor och hjärtan och gulliga saker.

Killar gillar lasersvärden i Star Wars och hockey och fotboll och wrestling och sånt.

Det är OK. För tjejer gillar muskulösa killar och killar gillar söta tjejer, så det finns ett plus i olikheterna. Uppenbarligen kan även killar gilla bröllop och tjejer gilla fotboll, men jag törs påstå att det ändå går att se en intresseuppdelning.

Det som dock förundrar mig är att nu, efter en helg med löpsedlar med pussande brudpar, tävlar journalister med varandra om att berätta hur tramsigt och meningslöst allt detta vackra och gulliga är. Det kostar pengar som kan användas till vård, skola och omsorg och ställer till det för folk när stan stängs av, och ledarredaktioner ska faktiskt ägna sig åt seriös journalistik, basta!

Och alla idrottsarrangemang då? Sverige har ett kungligt bröllop vart trettiofjärde år, och det seriösa Sverige står knappt ut med detta, men idrott är det ta mig sjutton hela tiden. Pappaledighetens toppsäsonger. Löpsedlar äts upp av trams och tjafs kring klubbyten och röda kort och skadade hälsenor.

Knappt någon skriver en enda spaltcentimeter om hur meningslös denna rapportering är.

Om vi kvinnor på allvar ska kunna aspirera på att få leva de liv vi vill måste vi sluta acceptera att det vi gillar nedvärderas som trams.

Upprepa nu därför detta fem gånger innan du lägger dig:

• Håruppsättningar är lika viktigt som laguppställningar.
• Bröllopsgullegull är inte det minsta mindre läs- och sevärt än VM i Sydafrika.

Länkar: AB