Det har gått en vecka sedan det plingade till i Messenger, och en vuxen dotter som bor i Karlstad skickade mig denna artikel.

”Vi blir av med stugan på Skutberget – kolla på det blå området!”

Det var overkligt. Och det har inte blivit mer begripligt efterhand som dagarna gått, och ivriga kommunpolitiker, i stort sett ensamma i sin begreppsvärld, försöker förklara för övriga hur bra deras mästarplan är.

För den som ser Skutberget som ett friluftsområde är det svårt att se en avspärrning av de mest fundamentala delarna, motionsanläggningen och badet, som en ”utveckling”. Det finns inga fördelar för den som vill träna, bada, gå hundpromenader eller bara njuta av naturen i att skärma av för allmänheten.

Det finns inga fördelar för skolklasser som har friluftsdagar. Det finns inga fördelar för den familj som vill cykla till Skutberget och grilla korv, för fotbollsentusiaster, löpare, skidåkare, för de fast bofasta eller vi familjer och pensionärer som blir av med sina stugor.

”Affärsidén”

För vem finns det då fördelar?

Det har framförts att många arbetstillfällen skapas, samtidigt som Muminvärlden erkänner att det handlar om tio heltidstjänster, och jag gissar att de inte ens behöver finnas i Karlstad utan kan finnas varsomhelst i Sverige. Alltså kan detta teoretiskt resultera i färre nya jobb för Karlstad än en nyöppnad Seven-eleven.

Det kan förstås bli fler hotellnätter i Karlstad när barnfamiljer reser hit och bor över, men en park som har öppet tolv veckor om året lär inte revolutionera turistnäringen. Det finns en uttalad förhoppning om hundratusentals ostasiatiska turister som ska vallfärda till Karlstad eftersom Tove Janssons karaktärer är populära i Japan och Kina, men varför skulle en japansk muminentusiast välja Karlstad, kopian, 3,5 timmar från Arlanda, framför originalet i Nådendal, 2 timmar från Vantaa flygplats i Helsingfors, som dessutom ligger närmare Japan?

Rent juridiskt …

Karlstads kommun kommer nu att lägga tid och kommuninvånarnas pengar på att ta fram en detaljplan.

Här är några skäl till varför detta sannolikt är slöseri med resurser.

Strandskyddet

”Jag kan inte se att länsstyrelsen skulle godkänna en temapark beläget på strandskyddat område”, säger länsjurist Johan Magnusson till SVT Nyheter.

Miljölagen, 7 kap.  §15-18 (läs gärna alla fyra paragraferna i länken):

15 § Inom ett strandskyddsområde får inte 1. nya byggnader uppföras, 2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt

De nästan hundraåriga byggnaderna på udden och holmen tillhör arrendatorerna. De är vår egendom. När de rivs eller flyttas upphör rätten att ha ett hus på den platsen. Kommunen kan alltså inte återuppföra byggnaderna med hänvisning till att där tidigare funnits ett hus.

Besittningsskyddet

Arrendatorer och tomträttsinnehavare har ett starkt skydd i form av besittningsskydd. Det krävs extraordinära omständigheter för att den ska upphöra, så länge arrendatorn sköter sina åtaganden. Extraordinära omständigheter kan vara vägbyggen eller en vattentäkt som måste nås. Extraordinära omständigheter är inte att en kommun plötsligt kommer på att man vill bygga något annat på ett sommarstugeområde. Om så varit fallet hade det som Karlstad nu hotar med inträffat lite överallt, för sommarstugeområden på kommunal mark är rätt vanligt i Sverige.

Men det har, såvitt vi hittat, aldrig inträffat i modern tid att en kommun agerat så som Karlstad kommun nu gör. Stugorna på holmen och udden är nästan hundra år gamla, och har i något fall ägts av familjen sedan uppförandet 1930. Förutom att vi enskilda drabbas absurt hårt finns också en större poäng i att bestrida en tänkt uppsägning så långt möjligt, och det är den osäkerhet detta skapar för övriga arrendatorer och tomträttsinnehavare över hela Sverige. Om Karlstads kommuns folkvalda kan hålla en presskonferens och peka på ett av Sveriges äldsta sommarstugeområden och säga ”här ska uppföras en nöjespark 2020” utan att ens nämna stugägarna i sammanhanget går ingen säker, och det kommer att skaka om bostadsmarknaden för hela Sverige när köpare blir rädda för fastigheter på ofri grund. Det finns därför ett starkt incitament från många intresseorganisationer att stötta oss i våra överklaganden.

 

 

 

Jordabalk, 10 kap.:

8 § Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har arrendatorn rätt till förlängning av detta, utom när […]
5. jordägaren gör sannolikt, att arrendestället skall användas för bebyggelse av annat slag än det som avses med upplåtelsen eller för jordbruk, industri eller annan ekonomisk verksamhet, samt jordägarens intresse att kunna förfoga över arrendestället för sådant ändamål påtagligt överväger arrendatorns intresse av fortsatt arrende,

Muminvärlden ska stå klar 2020. Samtidigt har vi stugägare fått brev som säger att vi inte kommer att bli uppsagda i förtid, vilket betyder att vi har rätt att bo kvar till siste december 2021. Lägger vi på ett utdraget överklagande kommer Muminvärlden igång med sitt bygge mot mitten av nästa decennium. Så hur kan man öppna 2020? Har kommunen och Muminvärlden tänkt att vi ska betala inträde för att besöka våra stugor? Att vi ska sitta och fika på stugtrappen med Filifjonkan och Lilla My?

Kommunens matematik går oss förbi.

Varje Karlstadbo har en relation till Skutberget, och nästan alla är besvikna över det förfall som skett sedan First Camp tog över. Kommunen har absolut ett ansvar i att utveckla området.

Intresseorganisationer, idrottsföreningar, fast boende, stugägare – vi kan alla hjälpas åt att få området att leva upp, som förr i tiden. Majbrasan lyste med sin frånvaro på valborg. Midsommarfirandet är nedlagt. Och motionscentralen är stängd.

Kommunen borde förstås ta tillvara på den positiva kraften hos Karlstadborna genom att öppna upp, inte stänga.

Jag tänker inte driva någon hata-mumin-kampanj. Jag älskar ”Vem ska trösta knyttet”. Jag har läst den många gånger för mina barn när de växte upp, på finlandssvenska vilket retade gallfeber på dem ”läs på riktigt, mamma!”, och jag har mycket svårt att tro att Tove Jansson skulle känna sig bekväm med det som nu händer. För min snart-tolvåring, som alltid kallar sig ”värmlänning”, grät i timmar när jag berättade för henne att mumintroll ska flytta in i stugan vi köpte för två år sedan, för att vara nära hennes vuxna systrar, lille systerson, mor- och farföräldrar, gammelfarmor, moster, kusiner och vänner. Vilken sagoboksförfattare vill barn så illa?

Jag får meddelanden och telefonsamtal från både kända och okända, unga och gamla, som kallar detta för ”vansinne”.

Vi värmlänningar är snälla och gemytliga. Men vi har inget tålamod med myndighetsövergrepp, och vi känner igen bullshit när vi ser det.

Kommunen ”utvecklar” inte Skutberget. Kommunen säljer ut Skutberget.

Jag må inte vara folkbokförd här sedan sju år tillbaka, men jag är fortfarande raktigenom värmlänning, och jag känner mig hemma och trygg när samma mening upprepas gång på gång, oavsett vem jag pratar med:

”Vansinne, kommer aldrig att bli av!”