Vem får vara moderat?

Under den andra regeringen Reinfeldt började en sorts strid mellan skribenter som liksom jag kallade oss moderater. Jag skriver inga namn här, men jag fick rätt mycket hat från dem så fort jag postade något om invandring. Deras målsättning var att få partiet att bli mer som SD och jag förstörde liksom genom att kalla mig ”moderat”.

Så kommentarer som att jag var vänsterbliven, kommunist med mera följde nästan allt jag skrev, när jag delade det i grupper.

I efterhand kan jag känna att det pågick en strid om partiets själ. Hatet exploderade när Reinfeldt slutat.

I juli 2016 skrev jag ett blogginlägg som hette ”Vi är de mest hatade”, där jag påpekade att moderater med mina värderingar är mer hatade av SD-nära moderater än vänstern är.

Och den blev viral efter att några kändisar delat den.

Efter det hörde medier av sig och jag var med i något TV-program, minns inte vilken kanal, där de bad mig säga att jag var moderat och hatad av moderater, och sedan frågade de Anna Kinberg Batra hur hon kände sig när jag var så utsatt. Det blev lite dumt, för min poäng var ju inte att det var synd om just mig, utan jag ville berätta om den större striden som pågick bland partiets kärnväljare, men i det programmet kallade hon för första och, tror jag, sista gången SD för ett rasistiskt parti. Yes. I caused that.

Och sen vet vi hur det gick. Steg för steg tappade ”min sida” mark. Jag vet ju att många av er som läser vad jag skriver också har varit moderater, men lämnat någon gång längs vägen.

Nu har jag inte kallat mig moderat på länge, annat än under inlägget om KD häromdagen, där jag påpekade att jag åsiktsmässigt är mittfåremoderat.

Men flera moderata herrar har indirekt klargjort att trots att jag är i linje med moderaterna vad gäller ekonomisk politik, skolpolitik, vård- och omsorgsfrågor med mera bör jag liksom inte rösta på partiet längre, eftersom, I kid you not:

– jag inte gillar KD (längre) och SD
– jag inte gillar vad Israel gör i Gaza och på Västbanken
– jag inte gillar muslimhat

Mmm. Sakfrågorna är således helt ointressanta.

”Moderaterna behöver ju KD och SD för att vinna valet.”

Well.

Moderaterna kan inte vinna valet om de tänker regera med SD. Hur kan någon tro att det går att få till en valseger utan oss Reinfeldtmoderater? Även om SD-stigmat har luckrats upp rejält går där en hård gräns för väldigt många. Så hur praktiskt är det av dem som vill att M ska vinna att övertala sådana som jag att det är dags att dra?

Eftersom Åkesson knappast godtar att vara stödparti en gång till lär det bli en rödgrön röra, som Bildt brukade säga, efter valet. Och jag känner att det kanske är lika bra, sorry to say.

Svensk höger behöver i lugn och ro hitta tillbaka till sina rötter.


Detta inlägg på Facebook

Svenskiranier – sluta hata varandra!

Det har varit väldigt argt bland många som förmodligen aldrig själva ordnat en protest för att inte Palestinarörelsen protesterar mot regimen i Iran. Som jag sagt hela tiden är det väldigt konstig logik att bara för att man engagerar sig i en fråga måste man engagera sig i en annan.

Detta sagt kände jag för några veckor sedan att jag ville dra mitt strå till Iranstacken. Min resurs är ju mina skrivna ord. Jag tågar inte. Så jag la ett antal timmar på att läsa och lyssna mig igenom massor av experter, och skrev ett första inlägg om hur jag ser på saken. Jag ville diskutera och lära mig av dem som kan mycket mer än jag.

Då fick jag plötsligt massiv kritik av ungefär samma människor för att jag skrev fel saker, och det trots att jag förstås inte hade någon annan åsikt än att regimen är blä.

Det som var fel var mina slutsatser om vad som kommer att hända. Inte för att de inte stämde, utan för att de var farliga att uttala. Likaså borde jag inte skriva att Mossad beväpnat det iranska folket, för det var antisemitiskt, men jag fick ju den informationen från Israel. De har ju skrutit om detta.

Jag känner förstås en stor empati med alla svenskiranier som blir ledsna när jag skriver att jag inte tror på regimskifte i närtid. Och jag förstår på någon fläck varför ni vill att jag ska låta bli att skriva det, eftersom det kan tolkas som någon sorts uppmaning att trappa ner. Men mina ord väger inte särskilt tungt i Iran.

Svenskiranier är väldigt delade. Många av dem som kom till Sverige när shahen föll och deras barn vill se Pahlavi som alternativ. Det är ju de som varit här längst och är mest etablerade. De hejar på USA och Israel, och ser våld som vägen framåt.

Andra, som har andra erfarenheter av hans fars regim, vill det absolut inte. Det tolkas av den första gruppen som att de vill behålla den nuvarande regimen, men det stämmer enligt min erfarenhet sällan. De ser bara andra vägar till demokrati. Vidare påstår Pahlavigänget att dessa vill se fortsatt förtryck i Iran eftersom Iran stöttar Hamas, och så kan de liksom klistra ”terrorist” på sina landsmän i samma veva.

Inte rättvist.

En vanlig missuppfattning i Sverige idag är att det är kvinnorna som inte vill bära slöjor som nu blivit i majoritet och rest sig. Det är det ingen Iranförståsigpåare som hävdar.

De protesterna är absolut viktiga och har pågått ett tag, men de har varit i huvudsak fredliga, och även om våld förekommit från regimen har det varit begränsat. Det som hände för två veckor sedan var en akut samhällskollaps på grund av de sanktioner som infördes när Trump 1.0 gick ur The Iran Deal. Trump lovade dem stöd om de gjorde uppror, de beväpnades av krafter utifrån, oavsett om det var Israel, USA eller någon annan, och gick bärsärk. Fullt förståeligt. Men det blev en katastrof.

Min ursprungliga analys står kvar, dessvärre. Detta är inte en organiserad revolution utan bara kravaller, och folket som deltar har olika mål. Det finns ingen naturlig ledare, och militären är inte på folkets sida. Parametrar som måste finnas på plats för att man ska lyckas.

Och nu sitter Trump och förhandlar fram en ny ”Iran Deal”, och som någon sa, så länge ingen kan hävda att den är likadan som Obamas kommer den förmodligen att gå igenom.

I första hand vill jag förstås absolut helst att jag har fel, och att det blir en snabb revolution med en väg mot demokrati.

I andra hand att Västvärlden ställer krav på regimen för att lyfta sanktionerna, så att det skapas en väg till demokrati.

Det värsta som kan hända är om upploppen fortgår och detta bara blir en massa blodspillan.

Jag skulle önska att svenskiranier slutar hata varandra så innerligt. Eftersom absolut ingen jag stött på i Sverige stödjer regimen eller hijabtvånget utan alla vill se en demokrati måste det gå att respektera varandra. Pahlaviflaggan är inte en symbol för en återgång till kungadöme och islamistregimens flagga är inte en symbol för att behålla status quo.

Och snälla Tove et al, lägg av med att kräva att Palestinarörelsen ska använda sin infrastruktur, sin erfarenhet, sitt nätverk och sina engagerade, obetalda supportrars fritid till att sätta upp demonstrationer. Det är verkligen inte deras jobb, lika lite som de som arrangerar manifestationer för Ukraina har en skyldighet att omorganisera sig för Iran.

Om du vill se en manifestation för det iranska folket, arrangera den själv!


Tidigare inlägg om Iranprotesterna

Denna text på Facebook

Bosättarterrorism

Jag skrev igår att bosättarvåld är terrorism, och någon anklagade mig för att ha fel, rent semantiskt, ty det är bara terrorism om syftet är att sätta press på en statsapparat för att försöka påverka politik och lagar hos denna. Mmm.

Så då frågade jag förstås om 7 oktober och Charlie Hebdo inte heller var terrordåd, men jodå, det var de förstås. Ty då var muslimer förövare (min förklaring).

”Terrorism” har olika definitioner, förstås, Den ursprungliga var franska revolutionen.

Så här säger FNs:

(i) utförandet av en brottslig handling eller hot om en sådan handling;

(ii) avsikten att sprida rädsla bland befolkningen eller direkt eller indirekt tvinga en nationell eller internationell myndighet att vidta någon åtgärd, eller att avstå från att vidta den;

(iii) när handlingen involverar ett transnationellt inslag.

Det finns alltså ingen möjlighet att kalla 7 oktober för terrordåd, men inte bosättarvåldet. Faktum är att 7 oktober egentligen borde kallas krigsbrott, eftersom Gaza enligt FN räknades som ockuperat territorium, och då har man rätt att attackera sin förövare. Attackerna mot baserna, som många också räknar som terror, var faktiskt helt lagliga, varken terror eller krigsbrott. Jag påpekar det ibland när folk pratar om 1200 offer. Inget våld är förstås ok, men vi behöver vara konsekventa. Om vi tycker IDF har rätt att döda palestinska soldater måste det omvända också gälla. Soldaterna på baserna hade valt att vara soldater i en armé som utför en illegal ockupation.

Nu är inte jag egentligen särskilt intresserad av att ändra benämningen på den dagen. Det kan fortsätta heta ”terrordåd” för min del. Mitt mål är inte att få Hamas att framstå som goda, för det är de verkligen inte, utan bara att peka på hyckleriet.

Och som jag skrivit många gånger förut: Om vi ser till alla terrordåd, och ta vilket femårsspann du vill sedan 1948, leder israelerna, oftast stort, vad gäller terrordåd mot palestinier.

Så varför glöms israelisk terror bort hela tiden? Varför är denna stat som sponsrar eller åtminstone inte beivrar terror nästan dagligen, fortfarande med i Eurovision, FIFA med mera? Vi låter inte andra terrorsponsrande stater delta.

Jag kan inte se något annat skäl än rasism.

Bilden visar en 55-årig kvinna som blev slagen medvetslös av en bosättarterrorist när hon skulle skörda oliver. Enda anledningen till att detta är känt är att en amerikansk jounalist tog bilden. IDF ljög då och påstod att de kommit dit och hanterat situationen. I själva verket lämnade de platsen i syfte att låta honom utöva sitt terrordåd ifred.

Läs B’Tselems fantastiska rapport!

Eller läs tidigare inlägg.

Facebook

När judars rätt till trygghet upphör

Tove Lifvendahl, vars ledare jag brukar uppskatta, skriver idag att polisen måste ändra sig när det gäller demonstrationerna för Gaza.

Hon är förstås mer påläst än Måwe, vars tweet jag kommenterade för en vecka sedan, där denna fick det att låta som om Palestinademonstrationerna liksom med flit var förlagda så att de trakasserar synagogsbesökare i Stockholm. Tove konstaterar istället att arrangörerna inte hade något inflytande över rutten, utan att polisen helt bestämt detta.

Case closed, tycker jag. Om de inte valt vägen finns naturligtvis heller inte något antisemitiskt motiv. Ingen vilja att störa eller förstöra för judar när de utövar sin religion.

Men nej. Under rubriken ”Nu måste polisen tänka om” listar hon varför denna rutt är oacceptabel.

Dels menar hon att det kommer att störa judar på sabbaten. Men de gudstjänsterna äger rum på förmiddagen, och tågen kommer att passera vid tretiden på eftermiddagarna på Hamngatan, två kvarter, alltså trehundra meter, från synagogan. Och nu vet jag inte hur långsamt de går, men det kan inte handla om många minuter de är där. Det är alltså inte så att en eventuell eftermiddagsbesökare måste tränga sig förbi demonstranterna för att ta sig till synagogan. Men tydligen menar Tove att blotta risken att de råkar se dem när de är på väg dit är oacceptabel.

Hon fortsätter med att konstatera att ”Palestinademonstrationer i Sverige liksom i hela västvärlden regelbundet används till såväl öppna terrorhyllningar som antisemitiska uttryck”.

Är det sant?

Det beror på hur man ser på det.

Det har förekommit
– enstaka Hamasflaggor, även om arrangörerna säger nej
– ”from the river to the sea” – slagord som även Netanyahu använder sig av
– uttryck för hat mot Israel, såsom ”krossa sionismen” och ”småbarnsslaktare”

Inget av detta är förstås judehat.

Det finns vittnesmål om att judehat någon enstaka gång skanderats på arabiska, vilket förstås skulle falla i den kategorin, men såvitt jag vet är dessa obekräftade.

Och jag vill förstås inte att någon människa ska känna sig illa till mods på grund av sin religion eller sitt ursprung, men det är en sådan absurd obalans mellan vad man förväntas bli skyddad från.

Hur känner sig palestinier när de ser Israels flagga? Har de rätt att slippa se symbolen för det land som illegalt ockuperat deras i årtionden?

Hur känner sig muslimer när de blir spottade på för att de bär hijab?

Och ja, det finns en hotbild mot synagogor, och det finns också en enligt SÄPO större hotbild mot moskéer, men de nämns aldrig. Istället sitter mängder av pyshatande svenskar och hetsar mot deras existens utan någon krönika i SvD. Jag har aldrig sett någon enda individ ifrågasätta varför vi har synagogor i Sverige, men hatet mot moskéer drivs av politiker som sitter i regeringen tillsammans med det parti jag röstade på. För övrigt samma parti som vill lagstadga om förbud mot kritik mot landet Israel.

Vår palestinska och muslimska befolkning måste ha exakt samma rättigheter och skyldigheter som vår judiska. Varken mer eller mindre. Hur är det inte självklart?

Till slut vill jag påminna om Alexandra Esser, se bild. Hon och en grupp andra svenska judar demonstrerade utanför Judiskt kulturcenter där föreningen bjudit in en IDF-soldat och misstänkt krigsförbrytare, och de utsattes för massor av hat.

Flera ministrar från det parti jag röstade på anklagade dem för att vilja ”skapa skräck och rädsla hos barn som bor i Sverige vars familjer i generationer blivit förföljda”, de kallades antisemiter och ”odjur”.

Vilket visar att när du som jude står upp för det palestinska folket upphör din rätt att leva tryggt och avskärmad från hat i detta land.

Facebook

Var Epstein Mossad-agent?

Det har gått sådana rykten i många år, och efter senaste batchen dokument finns många kontakter med Israel, inte minst Ehud Barak, och även Kreml.

Jag har läst och lyssnat mig igenom många som satt sig in i hans liv och andra figurer i hans närhet, och jag har en lite annan take.

Det finns en personlighetstyp som är bra på att koppla ihop folk. En sorts spindel, kan man säga.

Jag har jobbat med några sådana personer. De producerar väldigt lite, men lyckas ta sig fram genom att skapa tacksamhetsskulder i sin närhet.

”Jaha, behöver du hjälp med … i så fall …” och sedan, när de behöver något minns den här personen detta och så bygger de en karriär runt tjänster och gentjänster. Deras styrka är helt enkelt att vara nissen som alla vänder sig till.

Och det är inte nödvändigtvis en dålig kvalitet. Jag har själv lite sådana drag. Men det blir skadligt när personen medvetet saboterar gängse informationsvägar för att säkerställa sin spindelposition.

Och det blir förstås än värre när personerna i nätet är beredda att begå brott. Insider-informationen flödade fritt runt Epstein. Och flickorna var handelsvaror. Jag tror inte alls att han formellt utpressade någon. Det hade framkommit i sådana fall. Istället handlade det om att begå gemensamma brott och därmed skapa ett förtroende. Någon som studerat den här sortens nätverk pratade om orgier som en sorts initieringsrit.

Epstein jobbade förmodligen inte för Mossad, eller för någon annan. Bara för sig själv.

Men både han och Ghislaine Maxwells far var klara Israelsympatisörer, och han använde sin spindelroll till att hjälpa landets militär och makthavare. Så ja. Han var en ”asset” om än inte agent.

Och förlorare var förstås inte bara de våldtagna barnen, utan även det palestinska folket.

Facebook

Har antisemitismen i Sverige ökat?

Några var upprörda över att jag igår gissade att hälften av Sveriges 4-5 procent antisemiter skulle vara etniska svenskar, så jag tänkte resonera lite kring det.

Antalet antisemiter i Sverige, dvs människor som på en direkt fråga svarar att de på något sätt tycker illa om judar, är lägst i världen bland de länder Anti Defamation League* (ADL) mätt. 5 procent mot 46 procent i världen i stort. Näst lägst är Norge på 8 procent, och högst är Gaza ¯\_(ツ)_/¯ och Kuwait på 97 procent. Mätningen publicerades för ett år sedan, så vi var redan en bit in i kriget. Det är alltså inte gamla siffror.

Ingen vet mig veterligt hur dessa fem procentenheter fördelar sig. Jag gissar som sagt att det är hälften pursvensk höger och hälften invandrare från länder med hög andel judehat (vilket ju inte bara inbegriper Mellanöstern, nota bene), och motargumentet från dem som vill skylla allt på invandringen är att antisemitism hos etniska svenskar enbart skulle finnas hos NMR, och de är bara några hundra personer.

Det är imo att låta oss pursvenskar slippa undan för lätt. Du har boomers i torp och gårdar vars föräldrar sympatiserade med Tyskland, och som aldrig trodde på Förintelsen, och de har sällan ens träffat någon jude, men de är misstänksamma sedan barnsben. Och du har yngre killar som sitter i utländska hatgrupper på nätet och super i sig konspirationsteorier. Dessa kategorier skulle aldrig tåga med NMR, men deras attityder är solklara.

ETC har gjort en granskning av hundra fällande domar för hets mot folkgrupp, och de allra flesta som fälls är etniska svenska män. I de fall de fälls för just antisemitisk Hets mot folkgrupp handlar det ofta om hakkors och Hitlerhälsningar. Många i skolan. En fjärdedel av de dömda är minderåriga.

”Bland de senaste tre årens domar finns endast tre stycken där antisemitismen har muslimska förtecken.”, skriver de. En 25-åring som vill hämnas i sociala medier för hets mot muslimer, en 59-åring i Kista som skriver i sociala medier pga Palestina och ”i mars 2024 döms den notoriskt antisemitiske imamen Basem Mahmoud till villkorligt för en predikan i en källarmoské i Rosengård, Malmö, 2020.”

Om vi ska gå på detta finns all anledning att anta att etniska svenskar är i majoritet bland antisemiterna.

Tills vi får nästa årliga undersökning från ADL kan ingen bestämt säga huruvida de fem procenten har ökat eller ej. Jag tror inte det. Jag har senaste månaden fått över hundratusen kommentarer, varav många uppenbar hets mot muslimer, men bara en handfull, varav merparten på engelska, hets mot judar. Trots att många som är superengagerad i Palestinafrågan skriver hos mig går i princip ingen över gränsen och blandar ihop judar med Netanyahu och IDF. Jag ser inte framför mig att det finns personer som i början av kriget inte hade något emot folkgruppen judar, men som nu ändrat sig. Många i Palestinarörelsen ÄR dessutom judar, eller har påbrå eller familj som är det.

Har då hotbilden mot judar ökat?

Polisanmälningarna gällande hets mot folkgrupp har det, som bekant, men så länge folk sitter i facebookgrupper och uppmanar varandra att anmäla typ Palestinatåg säger den siffran inte mycket. 2025 har det skett en explosion, men de siffrorna har inte publicerats än av BRÅ.

Den upplevda otryggheten har också ökat, visar undersökningar bland medlemmar i judiska förbund.

Jag gick igenom Brottsförebyggande rådets (BRÅ) rapporter gällande polisanmälningar med antisemitiska motiv för 2024 och 2022. Ni ser resultatet i tabellen.

Min slutsats är dels att vi fortfarande, tills 2025 års ADL-rapport kommer ut, är världens minst antisemitiska land. Det ska vi vara stolta över.

Min slutsats är också att det finns ett faktiskt problem där judar på goda grunder mår dåligt. Vi vet inte varför de blir antastade i högre utsträckning, men jag ska försöka ta reda på det genom att läsa domar.

Återkommer om det.

EDIT: Någon påpekade att det finns en hel del höger-judehat bland invandrare från Östeuropa/Ryssland. De passar ju inte i någon av mina definitioner, men vi får släppa dem för nu. Jag hoppas kunna hitta mer i kommande statistik.

*Jag har starka synpunkter på hur dagens ADL agerar, ska sägas. Jag har alltid hållit dem högt, men de senaste åren har de kämpat hårt för att definiera om kritik av Israel till antisemitism. Men det får bli ett annat inlägg. För nu konstaterar vi att det inte finns någon anledning att misstro deras opinionsundersökningar.

Facebook

Regimbyte i Iran?

Jag gjorde förra veckan en djupdykning i situationen i Iran, läste artiklar, såg en massa intervjuer både med journalister inifrån Iran, med exiliranier som Christiane Amanpour, med diplomater och … Carl Bildt, se klippen sist i inlägget. Totalt något tjugotal klipp och artiklar.

Och jag sammanfattade häromdan varför jag är orolig att det blodbad vi ser idag inte kommer att leda någonvart. Det känns väldigt likt Tian An Men. Ett upplopp utan framtid.

Nästan alla bortemot hundra, många svenskiranier, som kommenterade var intressanta att läsa. Oavsett om ni höll med eller ej framträder tydligt hur komplex situationen är.

Några tog illa vid sig av att jag skrev att sanktionerna som återinfördes när Trump drog sig ur ”The Iran Deal” har påverkat, eftersom de lett till extrem inflation och svält, och det har jag lite svårt att förstå. Det är ju ett faktum att ekonomin klappade ihop då, och självklart har det i sin tur påverkat viljan till förändring. Borde inte vara kontroversiellt.

Anledningen till att jag inte tror på regimbyte idag, och jag hoppas förstås att jag har fel, kokar egentligen ner till att det inte verkar finnas en sammanhängande organisation under ytan. Och här får ni som är eller känner svenskiranier gärna opponera er om ni vill. De som vill se shahens son Pahlavi som interimistisk ledare är bara en grupp bland flera andra och grupperna är inte överens sinsemellan. Och ja, som någon skrev, det gäller att hålla ihop mot alternativet, och jag kan hålla med – han har ju sagt att han vill se en demokrati. Men det hjälper ju inte vad jag tycker. Ni som inte vill se honom i den rollen får gärna berätta vad ni vill istället.

När upploppen pågick som mest lyssnade jag på en rapport inifrån där någon sa något i stil med att ”men du sa att du skulle hjälpa oss, Trump, varför kommer du inte?”.

Och ja, han sa så. Fast hans båtar fanns vid Venezuela.

Så här är vad det kokar ner till: Jag tror inte folket har egen kraft att resa sig och störta regimen. Och jag kan absolut ha fel, men regimen fick IRGC att mörda demonstranter. Och det är det som är skillnaden mellan lyckade och misslyckade revolutioner – i de lyckade står även armén på folkets sida.

Så då är frågan om Trump istället kan fixa till ett regimbyte åt Iran, på ett eller annat sätt. En väg är ju att bomba ledarna ungefär som när han bombade deras nukes.

Så jag är absolut ingen expert på Iran, och kan ha fel om situationen under ytan där, men jag har följt Trump intensivt i många år, så jag vet hur han funkar:

Han vill å ena sidan väldigt gärna bli den som ”fixar” ett regimbyte, och är dessutom mer arrogant och övertygad om sin gudom än någonsin efter bombningarna av Iran och Venezuela.

Men han vill också få till en ”deal”. Och han har inget emot att hänga med världens tyranner – Putin, Kim med flera. Så nu när ”talks” har börjat är risken/sannolikheten stor att han skapar en ny ”deal” som är the best deal ever och långt bättre än den hans nemesis Obama skapade, och så lyfter han sanktionerna och där ryker motivationen hos de delar av befolkningen som drevs av den havererade ekonomin.

Jag hoppas självklart på ett snabbt och oblodigt regimbyte. Jag ser dock inte det hända i min kristallkula. Har väldigt gärna fel.

Den absolut värsta konsekvensen är en blodig revolution som misslyckas. Historien är full av sådana.

De flesta glömda.

Offren likaså.

Övriga inlägg om Iranprotesterna

Facebook

Situationen i Iran, ett första försök

Jag har läst och lyssnat mig igenom olika experter på Iran. Och här kommer en försiktig analys:

Revolutioner skapar sällan något gott. I alla fall inte på kort sikt.

Exempel: Kina, Ryssland, Frankrike, tidigare Iran. Blodiga och ledde bara till nya diktaturer.

Och det var de revolutioner som ändå lyckades. Lägg till det alla som slagits ner. Upploppen i Iran ger Tian an Men-vibbar.

De allra flesta demokratier har uppstått genom evolution. Rättigheter har kommit långsamt.

Undantag är förstås USA. Men det var egentligen mer ett separatistiskt uppror än en revolution, imo.

Jag har i ett antal år följt feministernas kamp i Iran – och den var så sakteliga på rätt väg. Slöjtvånget har t ex gått från närmast nunneklädsel till en sjal över halva huvudet. När Trump bombade dem förra året var det en framstående representant, minns tyvärr inte hennes namn, som sa ”det dummaste de kan göra för vår del är att bomba oss, för det enar folket bakom ledningen”.

Den ”revolution” vi precis sett var inte naturlig. Den var skapad av svält och svåra omständigheter som i sin tur skapats av Trump när han gick ur Iran-dealen och öppnade för tuffa sanktioner.

Och när upploppen tog fart beväpnade Mossad demonstranterna – jag tror de själva har gått ut med det – samtidigt som Trump pratade regimbyte och lovade att ”help is on its way”. Men han hade glömt att alla hans fina båtar höll på att kriga mot venezuelanska fiskebåtar, så han liksom lurade i folket att de skulle vara någorlunda trygga bara de gick ut och tågade, och tji fick de.

Och jag kan inte låta bli att tänka att de människor som vill se ett regimbyte verkligen skadats av både USA och Israel. En lyckad revolution kräver disciplin och planering. De kräver en ledare som är på plats och inte en prins i exil som många inte vill se. Upplopp i all ära, men det måste finnas någon form av organisation, och det verkar det inte göra.

Om detta bara resulterar i blodspillan och ingen ändring kommer det att gå till historien som århundradets björntjänst.

Iran var ju på väg att bli en demokrati 1953, men USA sabbade det, eftersom de föredrog shahen framför alternativen. Istället blev det senare revolution och en diktatur som var långt värre. Och ju fler experter jag lyssnar på från olika länder och olika politiska inriktningar, desto mer övertygad blir jag om att hade bara USA hållit fingrarna borta från Mellanöstern hade väldigt många människor varit vid liv idag, och förmodligen levat betydligt bättre liv.

Mina cent.

Bilden är från the Green Revolution 2009.

Övriga inlägg om Iranprotesterna

Facebook

Slippa förneka bosättarterrorism

Innan jag ”radikaliserats”, som några uttryckt det, och fortfarande lite tillspetsat trodde att Israel var raktigenom goda som bara gjorde vad de behövde för att skydda sig mot terrorister var det svåraste att försvara de illegala bosättarna. Nu diskuterade jag sällan eller aldrig Israel-Palestina, väl medveten om min bristande kunskap, men om det någon gång hände var det där jag gick bet.

Hur mycket jag än vände och vred på situationen finns det en logisk vurpa i tankefiguren att Israel ”bara” vistas på palestinsk mark för att de måste skydda sig mot terrordåd, samtidigt som bosättare på bosättare flyttade dit.

Länge tröstade jag mig med att de nog var få, tills siffran 750 000 chockade mig totalt.

Jag såg klipp på klipp och tänkte att men detta kan ju inte stämma. Hur kan Israel, det goda landet, gå med på det här? De måste ju rimligtvis placera dessa banditer i fängelse! Döma dem.

Så jag läste statistik och insåg hur få som öht ens häktades av alla mördare, våldtäktsmän, tjuvar och banditer.

Det finns så många historier, en del små, andra stora.

Kvinnan som skulle föda barn, och på pur jävelskap vägrades åka till sjukhuset, och tvingades föda i bilen och barnet dog.

Mannen vars bosättargrannar släppte in sina får på hans mark så att de åt upp de grödor hans familj behövde. Han ringde den ”polis” som finns på Västbanken, och de vägrade komma, så till slut sprejade han grödorna med något som skulle få dem att smaka illa. Då ringde israelerna till IDF, som kom och häktade mannen.

Klockarens son, 16 år, var ute och sparkade boll med sin lille kusin, och hade missat att IDF hade utlyst utegångsförbud, så de sköt ihjäl honom. Till er som tror att Israel inte mördar även kristna.

De går regelbundet in i människors hus helt öppet och stjäl deras smycken och kontanter, och ingen vågar säga något.

De åker i en jeep och skjuter prick på palestinier för att det är skoj.

De våldtar.

De eldar upp bilar, och undertecknar med en Davidsstjärna. Hände häromdan.

Så har vi mannen som kastade sten på en äldre kvinna som ville skörda sina oliver.

Lägg till detta att det finns vägar som bara israeler får köra på, vilket är en anledning till att samtliga expertorganisationer med rätta kallar Israel för en apartheid-stat.

Jag menar att precis varenda vuxen bosättare är en terrorist. Redan det faktum att du är beredd att flytta till ett land som är ockuperat och leva i ett apartheidsystem som gynnar dig på urbefolkningens bekostnad räcker imo. Ingen gör så som inte är psykopat.

Än värre blir det av det faktum att många bosättare inte alls kommer från Israel, utan från helt andra länder. Deras ”ras” ger dem rätten att bara resa till ett område där de aldrig vistats och ringa på någons dörr och säga ”dra härifrån, ditt hus är nu mitt”.

818 palestinier har fördrivits bara denna månad.

Någon har hävdat att det minsann finns goda bosättare, som försöker vara snälla mot palestinierna, och det är som att vara en ”god” våldtäktsman, som bryr sig om sitt offer. Om man absolut vill leva där av religiösa skäl eller andra ska man lämna landet, verka för ett fritt Palestina, och sedan, när det lyckats, be invånarna om lov att få flytta tillbaka, på deras villkor. #ConsentIsKey #göromgörrätt

Israel är en demokrati. Det israeliska folket har röstat för detta. En majoritet är alltså helt ok med det.

Men många underbara israeler, som Gideon Levy, som många i Gen Z, protesterar. Och jag älskar dem. De sitter i fängelse hellre än gör militärtjänst. De utsätts för utfrysning och trakasserier. De är fullt jämförbara med de underbara tyskar som gömde judar under holocaust, men de är i minoritet. Vi hjälper inte dem genom att försvara Israel. Vi behöver lyssna på dem, som är modiga nog att kräva att vi i Väst sanktionerar deras fosterland.

När det gäller bosättarterroristerna är verkligen den stora fördelen med att vara ”radikaliserad” att jag aldrig mer behöver ens försöka försvara dessa psykopater.

#SanctionIsraelNow

Facebook

Palestinaaktivisternas stöd till regimen i Iran

Jag ser många i sociala medier påstå att Palestinaaktivister står bakom regimen i Iran och morden på civila. Sofie Löwenmark hävdar också detta i en krönika i Expressen, helt utan belägg.

Hon menar också att det är en konspirationsteori att Mossad ligger bakom upploppen, men vad jag sett har Israel bekräftat att de aktivt stöttar upproren inifrån Iran, så det är det ju inte.

Vidare finns ett klipp från Göteborg där någon viftar med shahens flagga och någon i palestinasjal skriker på vederbörande, och detta sägs vara bevis. Lägger det i kommentarerna.

Jag har aldrig, vare sig i sociala medier eller IRL, träffat en svenskiranier som stöttar regimen. Flera av er som skriver här har varit väldigt tydliga med att ni känner sorg över att er kamp för frihet har hijackats av Palestinahatare.

”De viftar med iranska flaggor i Palestinatågen!” Nu har jag googlat och sett att det i regel inte tillåts av arrangörer. Så även om det säkert hänt är det sällsynt.

Tankefiguren är förstås att om man stöttar Hamas stöttar man även Irans regim, men den havererar redan i första ledet. Få om någon i Palestinarörelsen stöttar Hamas. Jag har iaf aldrig sett någon. Ja, jag vet att Hamasflaggor har förekommit, men de är sällsynta och i regel förbjudna.

Så jag har två frågor.

Den ena till er som är svenskiranier: Vad betyder flaggorna för er? Känns dagens flagga som ett ställningstagande FÖR regimen, eller är det bara en flagga som symboliserar ert land? Är shahens flagga en symbol för frihet eller för återgång till den gamla diktaturen? Om ni skulle vifta med en flagga, vilken skulle ni välja och varför? Om ni inte känner er bekväma med att kommentera kan ni messa mig.

Och till alla: Känner ni till någon enda individ som står bakom mullornas diktatur och morden på civila?

Övriga inlägg om Iranprotesterna

Följ länken till Facebook nedan för att se svaren:

Facebook