Detta blogginlägg är ett ganska konkret förslag till hur svensk asylpolitik kan förändras till fördel för både skyddsbehövande, Sverige och övriga Europa. I exemplet fokuserar jag på syriska flyktingar, men det gäller för alla som flyr från förföljelse eller krig.
”Det är fel personer som får asyl i Sverige”, hävdar inte bara ultranationalister/sverigedemokrater. Tankefiguren är att det sitter ”riktiga” flyktingar någonstans och svälter medan ”falska” flyktingar gottar sig i överflödet på svenska asylboenden.
Det stämmer förstås att Migrationsverket friar hellre än fäller, men överlag har vi en bättre fungerande rättsprocess än många verkar tro. Rätt till skydd är inte en skala. Det är en ja/nej-fråga. Och hittills har svaret varit att har du rätt får du stanna. Har du inte det ska du utvisas, såvida du inte är minderårig och ensamkommande.
Många, många gånger har jag besvarat förvirrade debattörer som uttrycker att ”vi ska skicka tillbaka flyktingar” med en fråga om vart. ”Dit de kom från.” ”Och hur ska det gå till? Det är krig där.” ”Men! Sverige har ingen gräns mot Syrien!” ”Och?” ”Ja, så Dublin säger att vi ska skicka dem tillbaka till det land där de kom in.” ”Ja, men Grekland är undantaget. Och vi vet inte vilka andra länder de varit i.” ”Men då får vi skicka dem tillbaka till flyktinglägret.” ”Och hur ska du förmå Libanon eller Jordanien att ta emot dem?”
De har dock en poäng. Vi måste inte behålla en skyddsbehövande i Sverige. Om vi kan förmå ett annat land, där den behandlas i enlighet med flyktingkonventionen, att ta emot den är det tillåtet. Det är basen i Dublinförordningen, och i Australiens skick att sända samtliga båtflyktingar till Papua New Guinea. Det är också grunden för EUs mycket illa fungerande avtal med Turkiet. Det är dock helt riktigt att asylprocessen världen över är djupt orättvis och gynnar kriminella smugglare mer än de asylsökande, och utsätter människor för extrema lidanden.
Hur det var
Flyktingströmmar fram till julen 2015. Från Syrien via Grekland till Sverige.
Fram tills gränserna till Europa i det närmaste stängdes vintern 2015-2016 såg flödet ut som på bilden. Män lämnade sina familjer i flyktingläger i Jordanien och Libanon för att ta sig via fruktansvärda strapatser via båt till Grekland och serbiska järnvägar till Sverige. Detta var förstås långt ifrån optimalt.
För den skyddsbehövande
De som reste blev av med sina sparpengar och ibland livet på väg mot en framtid i Sverige, Tyskland eller något annat EU-land. Flydde de för livet? Både ja och nej. När de nått Libanon, Jordanien eller Turkiet var de förstås utom omedelbar fara. Men utsikten att tillbringa fem-sju år i ett tält hade fått även mig att göra allt för att ta mig därifrån.
För EU
För EU innebar detta stora ansträngningar. Det blev käbbel mellan medlemsländerna om vems ansvaret var, Grekland gick på knäna, gränser stängdes för att stänga ute människor man visste var i nöd, och inom varje land skapades falanger mellan flyktingvurmare och flyktinghatare med en förvirrad majoritet mellan lägren.
För Sverige
De flesta flyende ville till Tyskland, men för oss som är så få innebar mottagandet enorma problem. Familjer inkvarterades i stora salar på betonggolv, oseriösa företag tjänade absurda belopp på att skapa asylboenden av mögelhus och Sverigedemokraterna hoppade jämfota av lycka över att ha ”haft rätt hela tiden”. Det var goda tider för invandrarhat och dåliga tider för statskassan.
För flyktingsmugglarna
Detta var också goda tider för dem som tjänar pengar på andras elände. Såvitt jag förstått är flyktingsmuggling ofta ihopkopplat med traffic:ing och knarkhandel, så det finns en anledning att oroa sig över detta. Ingen vet hur många kvinnor och barn som försvunnit längs vägen till Sverige. Det borde hålla oss alla vakna om nätterna. Det gör det dessvärre inte. För vi människor klarar bara att bekymra oss lite lagom. Sedan stänger vi empatibutiken.
Idag
Idag är det mycket få som tar sig till Sverige. EU skickar tillbaka många av dem som tar sig till Grekland till Turkiet.
Sedan gränserna stängdes har bara ett par tusen i månaden sökt asyl i Sverige, och mer än hälften kommer från länder varifrån man i regel får avslag. Under januari och februari sökte bara 429 syrier asyl i Sverige. Istället sitter tusentals personer fast i Grekland. I EU, men ändå inte omhändertagna. Ett absurt avtal med Turkiet, som enligt många internationella observatörer behandlar dem fruktansvärt illa, skickar tillbaka dem som letar sig till Lesbos.
För den skyddsbehövande
För den syrier som hann till Sverige i tid kan dörren för familjen att komma hit ha stängts under resan, vilket föranlett många att resa tillbaka, nu utfattiga, till sina familjer. För andra väntar åratal av trångboddhet på flyktingförläggningar, men de har åtminstone en väg in i Sverige. De många som sitter fast i flyktingläger har nu mist allt hopp.
För EU
Om tjugo-trettio år kommer vi förmodligen att dömas lika hårt av våra barn som vår samtid dömer de länder som skickade tillbaka flyende judar till Tyskland. Men för EU har avtalet med Turkiet blivit en lättnad och samtidigt en samvetsböld.
För Sverige
För Sverige har detta varit en tid av konsolidering. Det faktum att så få söker asyl har givit Migrationsverket en chans att återhämta sig. Gradvis stängs dyra boenden och de som beviljas asyl slussas ut i samhället. Samtidigt ser vi gäspande på medan människor far illa och tänker att jaja, vi kan inte göra mer än vi gör. Andra länder gör faktiskt mindre. Så det är inte vårt fel.
Hur det borde vara
EU och FN ges möjlighet att skicka asylsökande till Sverige.
Jag har i ett par år hävdat att vi borde förändra vår syn på skydd i grunden. En flykting eller skyddbehövande är en människa som inte kan leva i det land där den är medborgare. Det är inte svårare än så. Du är inte mer skyddsbehövande för att du är fattig eller svältande eller har en viss ålder, kön eller etnicitet. Om du inte kan bo i ditt hemland behöver du få leva i ett annat land.
Fredrik Reinfeldt har blivit enormt hånad för att han förklarade att Sverige är ett stort land med mycket plats. Nu vet jag ju inte exakt vad han menade, men han hade en bra poäng: I Sverige finns massor av småorter med nedlagda bruk och tomma lokaler. För den som har en helikoptersyn står det snabbt klart att det vore mycket smartare att placera människor där, i Kopparberg, Bakvattnet, Åmål eller Munkfors. Men detta ska inte ske panikartat och till gigantiska kostnader som 2015 utan genom långsiktig upprustning av tomma lokaler och byggande av modulhus där det finns plats.
”Men där finns ju inga jobb”, blir svaret.
Nej, men just nu jämför vi med flyktingläger i Libanon. Och där finns absolut garanterat inga jobb. I Åmål finns i alla fall skolor, möjlighet till utbildning och möjlighet att söka jobb i hela landet och kanske hitta det. Eller också inte. Men du har du i alla fall levt ett värdigt liv under åren du inte kunde bo hemma. Du återvänder med språkkunskaper och kanske en utbildning. Dina barn har fått gå i skola och fått god sjukvård och kanske blir de kvar i Sverige.
Den tankevurpa vi alla gör är att vi ser asylinvandring som en sorts första steg till svenskhet. Vi utgår alla – i välvilja eller ovilja – från att den som kommer till Sverige för att den inte kan leva i det land den kommer ifrån till varje pris önskar leva ut sitt liv här. Så är långt ifrån alltid fallet – det såg vi inte minst när det blev fred i gamla Jugoslavien, och många återvände.
Det vi behöver förändra är synen på den asylsökande som någon vi behöver adoptera livet ut, och istället se dem som medmänniskor som tillfälligt behöver få leva någon annanstans än i sitt hemland. Det betyder förstås inte att de inte ska få stanna i Sverige, men för att göra det behöver de försörja sig själva.
Jag vill tillägga att detta inte är kvotflyktingar, eftersom de enligt definition ges tillåtelse att stanna i sitt nya hemland. Detta är en helt ny konstruktion jag föreslår. De som kommer får TUT som omprövas mot läget i landet – borde gå att automatisera – varje eller vartannat år. När de fått jobb går de in i arbetskraftsinvandringsspåret, och får så småningom PUT och möjlighet till medborgarskap. Den som kommit som minderårig får också PUT och medborgarskap efter ett visst antal år i Sverige.
För den skyddsbehövande
Många av mina välmenande vänner anser att det är fullständigt omänskligt att inte omedelbart till den skyddsbehövande som satt sin fot i Sverige avge ett löfte om evigt liv innanför våra gränser, dvs PUT. ”Hur skulle du känna dig om du flydde och hela tiden behövde vara rädd för att inte få stanna?!” Jag svarar att om jag flydde från Sverige och fick ett löfte om att få stanna så länge det var farligt i mitt hemland hade det varit nog för mig. Jag hade rimligtvis inte haft en förväntan på det land som givit mig skydd och betalat mitt uppehälle under de svåra åren att få fortsätta bli försörjd av landets skattebetalare när jag kunnat återvända till Sverige. Det är aldrig omänskligt för den som utvandrat i vuxen ålder att flytta till sitt hemland så länge som det är tryggt där. Den som invandrat som minderårig, däremot, bör förstås få stanna efter en viss tid.
Den som sitter fast i ett tält i ett flyktingläger i Libanon, Jordanien eller Grekland skulle knappast välja bort att få leva i Sverige där det finns el, vatten, skolor och fri natur bara för att vi inte säger ”du får stanna här tills du dör no matter what”.
För EU
Om Sverige ordnade flyktingmottagning för kanske hundra- eller tvåhundratusen personer skulle vi förmodligen kunna få EU att betala för detta. Man skulle kunna börja med att tömma lägren i Grekland, och sedan fortsätta med lägren i Libanon och Jordanien med de mest behövande familjerna först. EU skulle slippa skämmas.
För Sverige
För Sverige skulle detta ge jobb i glesbygd och företag skulle kunna rekrytera från en bred kompetensbas. Och för varje familj där en förälder får jobb och flyttar ut ur boendena kan vi ta in en ny.
”Men det kostar så mycket att ha asylmottagning i Sverige jämfört med tre och nitti i Utlandet”, säger motståndarna.
Det beror förstås på hur man räknar. Om du skapar jobb åt arbetslösa i Bakvattnet för EU-medel och kostnaden sedan cirkulerar runt som moms, arbetsgivaravgift och inkomstskatt blir detta en vinstaffär för Sverige. En hundralapp som lämnar landet är för evigt borta. En som spenderas här går till största delen tillbaka till statskassan.
Förbättring
(Åter)sändande av den som rundat turordningen genom att ta sig hit på egen hand.
Vill man förfina detta än mer skapar Sverige/EU ett avtal med Libanon, Turkiet eller Jordanien om att få skicka den som tar sig till EU genom att runda turordningen till ett flyktingläger. Det borde gå givet att vi samtidigt tömmer flyktinglägren i andra änden. Fördelen med detta är förstås att säkerställa att det inte finns något incitament att ta sig till Sverige illegalt, utan istället bör man söka sig hit från ett läger eller en ambassad i närheten av det land varifrån man kommer. Det kan införas i samband med att man ger amnesti till dem som idag sitter fast i Grekland. På så vis får vi ett flöde av de mest ömmande fallen, i regel barnfamiljer, till Sverige, och flyktingsmugglarna blir utan inkomst. Det är brutalt att (åter)sända någon till Libanon eller Jordanien som tagit sig ända hit, men det skulle skapa rättvisa och undvika mänskligt lidande på sikt. Detta måste förstås också gälla enbart dem som kommer från zoner där det finns flyktingläger de skulle ha kunnat stanna i.
Sammanfattning
FNs flyktingkonvention skapades för att Europa skämdes efter andra världskriget, när vi insåg att vi skickat framförallt judar som flytt till andra länder tillbaka till en säker död. Den var från början bara tänkt att skydda européer. Sedan kom den att gälla alla människor, och så småningom har de flesta rikare länder bestämt att inte bara den som är personligt förföljd utan även den som söker skydd mot krig, så kallade alternativt skyddsbehövande, ska omfattas. Europa klarade att ta hand om människor som flydde undan kriget i Jugoslavien, men vi hade inte planerat för ett scenario där kanske tio miljoner människor i vår närhet skulle ha skyddsbehov. Det absurda inträffar när vi vägrar inresevisum till syrier för att inte riskera att de söker asyl i Sverige, eftersom vi vet att då har de rätt till det. Istället dömer vi dem till horribla faror och fasor.
Vi behöver därför lyfta blicken, ser helheten och funderar över vad som gör störst nytta totalt sett. Vi har ett av Europas folktommaste länder. Vi har förtvinande glesbygd. En ordnad, permanent asylmottagning i samarbete med EU och FN skulle kunna bli ett enormt ekonomiskt lyft för Sverige, samtidigt som det räddar hundratusentals människor undan lidande.
På så vis skulle vi kunna bli en verklig humanitär stormakt.
Descendants of the Golgafrinchans 
Nu har jag inte läst allting men Vad sägs då om alla dessa ”ensamkommande barn” som våldtar kvinnor höger och vänster? Våldtäkt ökar med dessa äckel så ja visst har alla rätt till skydd men man kan inte bara låta alla komma in hursomhelst. Jag förstår inte varför Sverige inte utvisar dem direkt när dem begår brott. Sverige kommer gå under.
Ensamkommande barn våldtar inte till höger och vänste. Det har skett två våldtäkter mig veterligt, och det har varit på andra ensamkommande killar och inte kvinnor. Nu är det förstås självklart också ett brott, men det är rätt långt från ditt påstående. Vidare utvisar vi dem när de begår brott. Så även där har du fel i sak.
Det är ett yttest fåtal som har något verkligt skyddsbehov, de flesta är scammers, även EU har erkänt detta.
Säkerheten för de som bor i landet måste alltid gå först, dvs. det sunda förnuftet. Godhetstänkandet måste alltid komma i andra hand, speciellt när det går hand i hand med ökad kriminalitet och minskad välfärd, obefintlig integrering m.m, för då hjälper man ingen i slutändan, alla blir olyckliga. Vansinnet måste få ett slut.
Dumheter. Självklart har exvis syrier skyddsbehov. Om vi ska sätta ”säkerheten för de som bor i landet först” ska vi sluta köra bil. Vi bygger in mikrorisker i varje steg vi tar. Vårt land blomstrar till stor del pga utrikes födda. Det betyder inte att inte vissa ställer till problem eller har svårt att ta sig in. Men det har jag ju en lösning på.
Jag håller med i väldigt mycket av den text du skrivit Helena!
Jag motsätter mig dock en svensk migrationspolitik som gör avkall i andra länders ansvar att bidra, både i att finansiera flyktingmottagande i mer tillfälliga lösningar närmare länderna med problem och att ta emot flyktingar. Detta gäller inte bara EU, utan hela världen. Om fler länder ställde upp, skulle detta inte vara ett problem för Sverige, Grekland eller något av de andra europeiska länderna.
Identifieringskrav anser jag också är ofrånkomligt.
Du skriver att:
”Det absurda inträffar när vi vägrar inresevisum till syrier för att inte riskera att de söker asyl i Sverige, eftersom vi vet att då har de rätt till det. Istället dömer vi dem till horribla faror och fasor.”
”Självklart har exvis syrier skyddsbehov.”
Detta tvekar jag till… Dels så kan de ha rest via andra länder där de borde ha kunnat söka asyl, dels så finns misstankar om att syrier som sökt sig till Europa inte alltid varit bosatta i Syrien, utan i andra länder. Allt detta skulle man komma tillrätta med om man anammade de förslag jag nedan tar upp.
Något man inte får glömma är att om man begränsar sig till exempelvis en person, en kommun eller ett land, så är resurserna begränsade. Då måste prioritering göras på riktiga grunder, för att inte inbillad solidaritet ska slå över i att andra behövande inte får ta del av vår solidaritet, för då är det ju inte längre solidaritet.
Ytterligare en minst sagt viktig detalj, kanske en av de allra viktigaste är bristen på bostäder. Det spelar ingen roll hur många tusentals hektar obebodd mark det finns i Sverige, om tanken inte är att slå upp tältläger i de norrländska skogarna.
Mina lösningar:
-Att fler länder ställer upp, mellan vilka flyktingar delas upp enligt ett kvotsystem.
-Asylansökan sköts på plats och säkra resor erbjuds.
Identifieringskrav vid asylansökan, som styrker identitet, ålder och att det inte är ett annat land som är personens födelseland/hemland/bosättningsland.
Om möjligt kontrolleras även register vad det gäller släktskap eller äktenskap mellan personer som anger sig vara anhöriga till varandra.
-Anhörigåterförening stöds för äkta makar i myndig ålder samt mellan föräldrar/vårdnadshavare och deras minderåriga barn.
I familjer ansöker de vuxna om asyl/uppehållstillstånd och barn eller äkta maka följer med på köpet, oavsett utslag.
Återförening sker i det land där de vuxna fått asyl eller i de vuxnas bosättningsland om det anses tillräckligt säkert.
-Ensamkommande barn som uppnått myndighetsålder eller genom utredning befunnits inte vara barn eller som återförenats med föräldrar eller andra vuxna anhöriga ska inte längre betraktas som ensamkommande barn i bemärkelsen att de därav automatiskt ges rätt att stanna.
-Uppehållstillstånd enligt de idéer och förslag du kommer med Helena.
-Beviljad asyl ska innebära att asylanten måste ansöka om tillstånd att resa hem till det land de flytt ifrån, så länge som det finns asylskäl. För att beviljas ska skälen vara mycket starka, resan ska vara kort och planerad med ett säkerhetsperspektiv. Genomförs sådana resor utan tillstånd ska asyl och uppehållstillstånd återkallas.
-Samtidigt måste gränskontroller införas och det får EU säga vad de vill om.
Först vill jag vara tydlig med att jag skrev detta i mars förra året. Så den konkreta situationen för syrier är annorlunda idag.
Vad gäller örviga länder håller jag absolut med om att alla ska ta sitt ansvar. Men jag tror det finns en möjlighet för Sverige att tjäna pengar på att tillfälligt överta andra länders ansvar mot betalning. Detta vet jag förstås inte. Självklart måste det utredas. Men från ett bubbelperspektiv förefaller det så.
Vi har redan idag identifieringskrav, men det betyder inte att man måste ha ett giltigt pass. Det finns andra sätt att göra sin identitet sannolik. Jag har dock inget emot att skärpa till kraven, men det är viktigt att minnas att den som kommit hit utan pass i praktiken inte KAN skickas ”tillbaka”, eftersom inget ”tillbaka” existerar förrän identiteten är fastslagen.
Sedan har vi faktiskt inte brist på bostäder överlag. Vi har brist på bostäder där folk vill bo. I småorter runtom i landet rivs inte sällan fullt fungerande hyreshus.
Sedan är det egentligen inte så att ensamkommande automatiskt givits rätt att stanna trots avsaknad av asylskäl för att de varit minderåriga. Inte någonsin faktiskt. Flertalet har fått stanna, men inte alla. För har man hittat en konstruktion som gjort det möjligt att återsända den minderårige, t ex en släkting eller ett barnhem, har man gjort det. Det har inte med din konklusion att göra, men jag vill ändå påpeka detta eftersom det är ett vanligt missförstånd.
Jag (som passerade gränsen mellan Tyskland och Danmark för några timmar sedan utan att behöva visa pass trots påstådd passkontroll) är inte av uppfattningen att inre gränskontroller borde behövas.