Ett spännande nytt år!

Publicerat den av

RyggarDen förste januari börjar vi alla skriva på ett helt nytt blad. Det är alldeles vitt, och fyllt av möjligheter.

För mig handlar det om att ta nya och spännande steg inom de områden jag fokuserar på, nämligen författarskap, utgivning och management consulting.

Författarskap

Spänningsroman Cuprum blir färdigskriven under januari. Det är plågsamt, men meningsfullt, att dyka djupt in i den främlingsfientlighet som växer som en infektion i Sverige.

Ytterligare en faktabok, denna gång med teknisk och företagsstrategisk inriktning, påbörjas under januari, i samarbete med en synnerligen kompetent medförfattare. Jag berättar snart mer  om den.

Förläggarverksamheten

På förlaget Lindia har vi flera intressanta författare på väg in med utgivning av böcker som vi tror kommer att bidra till nya insikter och tankar hos sina läsare. Vi planerar att gradvis utöka utgivningen till ungefär 12 böcker om året, men utan att ge avkall på kvaliteten. 

Management Consulting

Som management-konsult har jag flera spännande samarbeten och uppdrag på gång, och ser fram emot att lära känna nya kollegor. Är lite hemlighetsfull just nu, men det klarnar snart.

Så önskar jag alla ett Gott Nytt 2014!

Gott Nytt Valår!

Publicerat den av

Ljus

De hade ingen röst.

Det är det som är hela skillnaden.

För viljan att låsa portarna och stänga ute, att hålla sig till det hemvanda, att misstro den som är olik – den har vi inbyggd, vi människor.

Viljan att skylla på det eller dem som kommer utifrån, och därmed står utanför vår kontroll, finns också medfödd. Likaså viljan att tro att det finns enkla lösningar på alla stora frågor.

Så detta med att invandrare = problem => inga invandrare = universallösning är egentligen inte nytt.

Det nya är rösten. Det nya är möjligheten att kommunicera, utbyta och sprida. Den fanns inte på tidiga nittiotalet.

Det nya är också att det finns en ledare som är tillräckligt sympatisk för att kunna vinna även dem som inte är rasister, men.

För den som läst matematisk statistik, vetenskapsteori och forskningsmetodik är det inga större problem att peta hål på de ”fakta” som florerar. Jag har hållit på i fem år, och kommenterat tidningsartiklar, skrivit blogginlägg (annorstädes), och kommenterat i nationalistiska fora. Jag hittar i migrationsstatistiken lika bra som i familjebudgeten, och jag har en lång rad andra argument jag kan plocka fram vid behov: Ibland är siffrorna fel. Ibland används de fel. Ibland har man använt exempel som visserligen stämmer, men som är unika och därmed irrelevanta för helheten.

Ibland är det inte fel. Ibland har de rätt, nationalisterna.

Situationen blir gradvis både bättre och sämre.

Den blir sämre för att de blir fler, starkare och mer enade. Och för att de som inte är kapabla till kritisk granskning, till källkontroll eller till att kunna läsa och tolka siffror är så många, och de vill så gärna att det ska vara sådär enkelt som nationalisterna lovar. Vi säger bara stopp till invandring, och vips har vi världens bästa skola och sjukvård, alla pensionärer och sjuka badar i pengar OCH vi kan sänka skatterna, samtidigt som inga brott någonsin kommer att begås igen. Luciatågen kommer återigen att prydas av de tomtar och pepparkaksgubbar som muslimerna och PK-häxorna bannlyst, och allt blir åter som på 80-talet.

Det blir bättre för att vi på andra sidan staketet blir fler. Vi som vaknat sent, men inser att vi har ett ansvar.

Smolken är att det är förvirrat i motleden. Sedan många år har vi haft mer eller mindre militanta antirasister i Sverige. De hatar inte bara SD, utan även hela Alliansen, och förmodligen även högersossar, och de kan inte skilja på höger i ekonomiskpolitisk mening och höger i främlingsfientlig mening – vilket för övrigt är anledningen till att jag aldrig använder det ordet i politiska sammanhang. Vänster är vänster, men höger kan betyda tre helt olika saker:

  1. ekonomiskpolitiskt liberal
  2. konservativ, dvs vill tillbaka till det som var
  3. nationalist och främlingsfientlig

Och även om 2 och 3 delvis hänger ihop gör inte 1 det. SD bevisar det genom att ekonomiskpolitiskt lyckas klämma in sig i det mycket smala åsiktsgap som idag skiljer S från M.

Det finns ett fåtal på vänsterkanten som inte ser att antinationalismen ligger på en egen axel. De klarar inte att ha ett åsiktsöverlapp med dem som gillar jobbskatteavdrag. Deras värld måste vara svartvit, där det goda är rent och osolkat och det onda är allt annat. Några klarar dessutom inte att inte ropa på våld. De klarar inte att avstå från att kalla det rasism när fullt legitima frågor diskuteras. De är inte många, tror jag, men de är röststarka.

På Allianssidan finns en motsvarande laissez-faire-attityd. Man vill helst inte stå tillsammans med ”kommunisterna”, och då blir det enklare att låta vänstersidan fortsätta driva antinationalismen som sin egen fråga, eftersom de ändå så gärna vill. Det räcker ju med att sätta ner foten lite ibland.

När man blir tillfrågad.

Så detta är min önskelista för 2014:

  • Jag vill ha rättning i leden. Vi måste sluta kämpa emot varandra, vi som ser invandrare som en tillgång för Sverige. Det spelar ingen roll varför vi gör det. Det viktiga är att vi vill samma sak. Vi måste kunna sitta i samma båt utan att bråka så den välter.
  • Jag vill ha en faktabaserad debatt. ”Jag vill ha minskad invandring.” ”Då är du rasist!” … är inte sakligt.
  • Jag vill ha en helt våldsfri valrörelse.
  • Jag vill ha många röster därute på nätet, så att moderatorerna på avpixlat knappt hinner med att sudda (för suddar gör de).
  • Jag vill att alla med sunda åsikter förstår att det är allvar nu. Det går inte att ignorera den svenska nationalismen genom att blunda riktigt hårt och hoppas att de arga männen, och i ökande grad kvinnorna, glömmer bort att SD finns när det blir september.

Gott Nytt Valår!

Konsten att inte nämna barnen

Publicerat den av

PysselEn hel artikel om vårdnadsbidrag lyckas docenten Andreas Bergh författa utan att ens nämna fenomenet ”barn” och vad som är bäst för dem. Det i sig är en prestation. Kanske är det medvetet – kanske tycker han bara det är irrelevant.

Jag hör till dem som fick vårdnadsbidrag på nittiotalet, under den korta tid det fanns, efter en tuff politisk kamp från Alf Svensson. Jag var hemma i hela sex år med mina äldsta barn. Föräldrapenningen drygades ut med extrainkomster som lärare/kursledare medan mormor passade barnen. Och med några tusenlappar i vårdnadsbidrag. För det kommer jag att betala i form av lägre pension så småningom.

Det var det värt.

De yngre har däremot gått på dagis sedan ”normal” ålder, dvs dryga året.

Jag förstår drivkraften hos KD och alla andra som vill ha vårdnadsbidrag. Det handlar inte om att ”passa barn”, som Bergh lite föraktfullt uttrycker det. Det handlar om att vilja vara med dem under deras första år. Att vara den som visar dem världen, att få uppleva deras stora bedrifter när de klättrar, pratar, funderar, upptäcker och drar slutsatser. Det handlar om att knyta band för livet. Band som många av oss som jobbar heltid faktiskt helt missar, därför att barnen istället utvecklas i en artificiell miljö. För det är vad dagis är. Det är ett låtsashem. Jag gillar dagis. Jag har massor av bra erfarenheter. Men det betyder inte att jag inte ser att det inte är the real thing.

Jag har en nyanserad bild av vad som är bra för barn. Och jag blir förbannad när jag läser det förakt för föräldrar som vill vara hemma som skymtar i ordvalen hos docent Bergh.

När detta är sagt har han förstås rätt i sak. I övrigt, vill säga.

Det är ett problem med vårdnadsbidrag att det cementerar strukturer. Den som redan har låg eller ingen inkomst, eller som står långt från arbetsmarknaden riskerar att fastna ännu mer. Och det finns ytterligare ett problem han inte nämner – och det är att barn till utrikes födda i vissa fall verkligen kan behöva den introduktion till Sverige och svenska språket en förskola kan ge.

Jag kan tycka att vårdnadsbidrag ska finnas för barnens och familjernas skull. För de där föräldrarna som kämpar för att ge sina barn en Bullerbyuppväxt, i en stark familj. Jag tycker det är bra att inte tvinga alla in i samma form. Förskolor kostar faktiskt samhället enorma summor pengar, som sparas in när barnen är hemma.

Å andra sidan tycker jag vi kanske borde tänka om – av de där andra skälen jag nämner där ovan.

En ”omtanke” skulle kunna vara den modell där föräldrarna kan vara dagpappor eller dagmammor åt sina egna barn. Då måste man uppfylla vissa krav, och det finns en kommunal tillsyn med i bilden. Jag tror det är den bästa lösningen.

Men jag är öppen för fler förslag.

Så länge de har barnens bästa som utgångspunkt.

Expressen listar årets stora deckare …

Publicerat den av

Janus fjärde ansikte… och där är Janus fjärde ansikte med.

Både omnämnandet och den fina försäljningen har varit helt överväldigande.

Vi vet bättre än så

Publicerat den av

VinterI freden vid Brömsebro 1645 övergick Jämtland till Sverige.

Tänk om några av oss övriga svenskar plötsligt skulle få för sig att det var ett dåligt beslut.

De skulle då sätta upp webbplatser där de rapporterade om brott som begås i Jämtland. De skulle ifrågasätta alla brott där gärningsmannen inte var känd, och säga att ”det är nog en jämte, men gammelmedia mörkar”.

De skulle berätta hur skrämmande hög arbetslösheten är i Jämtland. De skulle ifrågasätta varför vi ska försörja så många jämtar när vi egentligen har nog med oss själva. De skulle berätta hur många gamla och barn i övriga Sverige som inte får vård och skola bara för att vi håller på och skänker alla våra pengar till jämtarna. De skulle producera siffror som visar hur en jämtländsk familj får 30 000 skattefritt i månaden från svenska staten, utan att lyfta ett finger.

De skulle dra fram exempel på jämtar som klagar på olika fenomen i samhället, och påpeka hur otacksamma de är mot Sverige.

De skulle påpeka hur jämtar som inte äter allt som bjuds har klara svårigheter att anpassa sig till det svenska samhället. Hur jämtar som väljer att bosätta sig i närheten av andra jämtar inte egentligen vill tillhöra Sverige. Hur jämtar som pratar med dialekt inte ens försöker lära sig riktig svenska.

Men så gör vi förstås inte.

För vi förstår att om arbetslösheten är hög i Jämtland har det strukturella skäl, och då är det något vi får tackla gemensamt. Det är något vi kan göra något åt utan att peka finger.

Och vi förstår att även om vissa jämtar begår brott är det inte övriga jämtars fel.

Vi förstår att människor inte är sitt ursprung, utan att vi är de vi väljer att vara, och att vi alla har rätt att mötas utan fördomar.

Vi förstår att även de vi inte har så många gener gemensamt med egentligen är som vi.

Vi vet bättre än att fördöma hela etniska grupper.

Vi är bättre än så.

God Jul alla jämtar och övriga världsmedborgare!

Bokbloggare mot rasism

Publicerat den av

PrästkrageAlla som vill protestera mot rasism är välkomna till Kärrtorp. Ingen är särskilt inbjuden.

Det gör det problematiskt för SD. De har ju nu två ganska olika väljargrupper som trängs under samma blåsippeparaply:

  • De extrema, dvs rasister och islamhatare, de som egentligen gillar Svenskarnas Parti, och tycker SD var bättre förr, innan Åkesson mesade till profilen
  • De ljusbruna, som inte är rasister, utan bara tycker ”det har gått för långt det hära med invandringen” och ”vi måste ta hand om dem som är här”

Konceptet är inte unikt för just SD. Många partier har flera sorters väljare, som man måste hålla nöjda samtidigt. Och just den typen av ämnen som delar väljargruppen, som sänkta skatter i fallet M, vinster i välfärden i fallet S och kommunism i fallet V, är det bäst att undvika så långt möjligt.

SD kan alltså ta ställning mot rasism så länge som man gör det på ett ytligt plan, men att gosa alltför mycket med kulturvänstern skapar en risk att deras grundstomme av väljare väljer soffan, ND eller SP.

Så då skriver man en lång, moraliserande insändare att man visst är emot rasism, framför allt mot oss svenskar, men att man inte kan delta för att grupper man tycker alla borde ta avstånd från är välkomna. Och det är egentligen arrangörernas fel, för de skulle ha vägra dessa gruppers deltagande.

Dessutom tar inte demonstrationen ”avstånd från politiskt våld som princip”. Den tar inte heller avstånd från dödsstraff, kvinnomisshandel eller mobbing. Så då är den med samma logik ”för” dessa fenomen.

Att ingen är inbjuden och alla är välkomna betyder att man inte värderar deltagarnas rätt att delta, så SDs insändare hänger inte ihop logiskt för fem öre. Men det är ändå ett strategiskt korrekt beslut, för deras väljare fattar inte det. De är inte tillräckligt pålästa för att inse bristen på saklighet. Påstår jag. Har jag fel blir jag glad.

Men så ska Avpixlat delta. I ett långt inlägg förklarar de varför. De tänker nämligen gå dit och demonstrera mot politiskt våld, istället för rasism. Jo. Ordet ”rasism” nämns inte alls i hela inlägget. Jag hoppas innerligt att alla som är där kan avstå från att ge sig på dem. Ignorera dem, eller gå dit och tacka dem för att de ställer upp för världens förföljda. Krama dem lite, så de känner värmen och gemenskapen. De har nog inte fått så många kramar i sitt liv.

Det är jobbigt när man älskar att vara martyr att inte stå i rampljuset, och nu vill de vinna tillbaka sin terräng.

===

Jag har skrivit om rasism, nationalism och främlingsfientlighet sedan 2009, främst på en annan blogg. Det som öppnade mina ögon för vart vi var på väg är en ganska tunn bok som fortfarande är relevant, och som jag gärna lyfter fram som en av få som verkligen förändrat hela min prioritering när det gäller samhällsfrågor. När jag läst ut den satte jag kampen mot nationalismen främst på agendan, och där har den varit sedan dess. Andra viktiga ämnen, som personlig integritet, är faktiskt underordnade.

Niklas Orrenius: Jag är inte rabiat, jag käkar pizza

När jag blev inbjuden av Bokbloggare mot rasism att ge ett lästips blev valet självklart. Niklas Orrenius har följt SD sedan långt tillbaka, och det riktigt fina med boken är att den inte är ensidigt raljerande, utan han ger ett nyanserat porträtt.

Min nya roman, Cuprum, är också nyanserad. De människor som valt nationalismen har nästan undantagslöst gjort det för att de är rädda för det som kommer utifrån. Det finns en genomgående skräck att något fint och unikt är på väg att gå förlorat för alltid.

I romanen, som är en fortsättning på Ferrum, med vissa personer från Janus fjärde ansikte, får du följa Pelle från Karlskrona, född 1975, från 1987 och framåt. Parallellt drar jag ut linjerna från den situation idag, och visar hur den leder fram till en ny kristallnatt med muslimerna som mål år 2024.

Jag vill dela med mig av snart fem år av bloggande, kommenterande, läsande och lärande. Jag vill sänka graden av hat istället för att höja den.

Och framför allt: Jag vill öppna ögonen på de ljusbruna. De som kommer att avgöra valet 2014.

Somalier som syrier

Publicerat den av

IslandSå jag tycker det är väldigt bra att tidningarna – och då främst AB – inte bara rapporterar siffror från Syrien, utan också faktiska fall. Det ger en känsla av närhet – av att detta angår oss alla. Det bidrar till att vända den flyktingfientliga opinionen åtminstone något.

Och så tänker jag att om man hade gjort så med Somalia hade vi kanske haft en annan situation idag. Den ”insikt”, utbredd långt utanför nationalisterna, som säger att de somalier som flyr hit inte har ”riktiga” problem hade kanske inte haft sådant fäste.

Men det är också möjligt att jag har fel.

Syrier ser ut ungefär som vi. De bär i många fall inte slöja, och de visas i miljöer som vi känner igen oss i. Det gör det lätt att empatisera med dem. Dra ut linjerna och känna att det skulle kunna vara jag och min familj.

Kanske är det så att hur många historier man än hade berättat om flyende somaliska familjer hade det i alla fall inte hjälpt. Kanske har vi i så många år överösts av bilder på svältande afrikanska barn att Sveriges folk hade ryckt på axlarna och känt att det där berör inte oss egentligen, och jag kan väl skänka en liten slant, men de behöver ju inte komma hit bara för att det är lite krig och förföljelser och så.

Där har vi i så fall den verkliga rasismen – den som man inte vet om själv.

Wermlandiana

Publicerat den av
Recension av Ferrum i Wermlandia

Recension av Ferrum i Wermlandia

Helt oväntat damp det ner ett exemplar av Wermlandiana – medlemstidning i Föreningen Värmlandslitteratur, där jag inte är medlem. Inte än i alla fall.

I den fanns ett antal böcker med Värmlandsanknytning recenserade, så även Ferrum.

Jag gillar att bli kallad ”rask berättare”, och framför allt att spänningen hålls uppe till slutet, och att slutet var oväntat.

Det värmer extra mycket, ända ut i tårna, att mina böcker räknas som Värmlandslitteratur, trots att jag är utflyttad.

Muslimer som hatar tomtar

Publicerat den av

luciaJust Lucia är en sådan svensk tradition som nationalister håller extra kär. En ny tradition har blivit att hata alla som överhuvudtaget petar i denna gamla tradition. Och den gamla traditionen är uppenbarligen att pepparkaksgubbar och tomtar ska vandra med Lucia.

Förra året vet vi hur det blev.

Först var Sveriges Lucia svart, och det blev ramaskri. Man var ”inte rasist, men” alla vet ju att den riktiga Lucia är blond och blåögd.

Sedan fortsatte det med att en lärare deklarerade att det inte skulle vara pepparkaksgubbar i tåget i hennes klass. Varför går åsikterna isär om – enligt henne för att barnen fått välja, och enligt en mamma för att läraren var rädd att förolämpa färgade. Den rätta versionen var enligt Sveriges alla nationalistiska media den andra – de visste bestämt att läraren ljög. Det fanns ingen möjlighet att mamman missförstått läraren, utan nu skulle hela Sverige plötsligt rensas på pepparkaksgubbar av hänsyn mot dem som inte är vita. Än idag dras detta brott mot Genève-konventionen upp, trots att det gått ett år.

I år har det nu börjat i Jimmie Åkessons grannhemkommun Bromölla. Man skulle bara ha tärnor och stjärngossar i tåget för treorna. Detta är i sig inte särskilt konstigt. På dagis brukar alla barn få vara allt de vill – även Darth Vader om andan faller på – och sedan blir det mer och mer uppstyrt ju äldre barnen blir. Det vill säga tåget blir anpassat efter estetiken och publiken. Jag har varit med om åtskilliga Lucia-tåg för både mig själv och mina nu vuxna barn där det varit bestämt hur man ska klä sig.

Men nationalistmedia ”rasar”, för att använda ett populärt verb. Och i detta fall är de verkligen rasande. För de vet minsann att detta har inte med traditioner och estetik att göra, utan det är en anpassning till …

… islam.

Jo ni hörde rätt.

Det är muslimerna som kommer hit och kräver att vi ska ändra våra tusenåriga luciatåg innehållande pepparkaksgubbar och tomtegubbar till att enbart omfatta det kristna helgonet Lucia och hennes vitklädda sällskap.

För så firar ju muslimer Lucia världen över. Eller hur?

Jag påstår följande: De ljusbruna inte-rasist-men-hatare som nu ”rasar” är oallmänbildade. Det är ett brutalt ord, men det är ändå korrekt. De har ingen koll på vare sig religion eller historia.

Och det räcker inte. De saknar också förmåga till kritiskt tänkande. Till reflekterande.

Och vi kan skaka på huvudet åt dem, men vi måste förstå dem för att kunna hantera det läge Sverige är på väg in i. Det handlar inte längre om bara pepparkakor och ”rasande” föräldrar.

Dessa människor är många, de är arga, de känner sig ignorerade, och de är av samma skrot och korn som förde Hitler till makten.

Release-fest

Publicerat den av

ReleaseNär man ska ordna release-mingel är det en fördel att ha vuxna barn i restaurangbranschen.

Jag har två sådana.

Väldigt fint ordnat, enormt goda tapas, och framförallt: mycket trevliga gäster var det igår!