Aldrig mer köpepasta

Publicerat den av

Jag gör pasta flera gånger i veckan, sedan flera år, och har blivit, #nothumblebrag, rätt bra på det. Tänkte dela med mig av hur jag gör.

Jag har alltid en påse deg i en förslutningsbar påse i kylen. När den är slut gör jag ny. För detta recept krävs en våg. Degen blir svårhanterbar om du har för mycket eller för lite vätska respektive mjöl.

– 1000 gram vetemjöl special. Det spelar ingen större roll vilket fabrikat. Du kan även använda durumvete helt eller delvis. Och om du har semolina hemma kan du blanda i det (ungefär tio procent). Men du vill ha mjöl med hög proteinhalt, dvs mer gluten än vanligt mjöl. Ha i mjölet först i din assistent eller degbunke.

– Ägg. Man kan göra utan ägg, men det blir avsevärt bättre och nyttigare med. 3-8 blir lagom. Här är grejen, dock. Ägg bör räknas som femtio procent vätska. Dvs du nollställer vågen, knäcker äggen över, och ser vad det blir. 100 gram ägg innebär 50 gram vätska.

– Vatten. 500 gram minus äggen enligt ovan. Så hade du 100 gram ägg ska du ha 450 gram vatten.

– Salt – jag brukar ösa upp en dryg matsked i handen – för då behöver du inte salta vattnet när du lagar pastan. Det finns egentligen två skolor här. Den ena säger att man aldrig ska ha salt i degen, den andra att det är superbra.

Om du har en assisten, använd kakkroken hellre än degkroken. Om inte är det bara att knåda på. Det finns ingen anledning att köra assistenten länge, eftersom degen kommer att sitta på kroken när den är klar. Så så fort allt mjöl är uppsuget är det bara att lägga degen i påsen och in med den i kylen.

Det är lättare att hantera den när den legat några timmar, men det är inga problem att ta den direkt heller. Du behöver dock se till så att glutenet arbetas en smula. Det kan du göra genom att knåda den, men jag föredrar att köra den några extra gånger genom maskinen. Fem-sex totalt, mot två-tre för en deg som legat till sig.

Sätt på vattnet. Om du vill kan du lägga i fryst blomkål eller broccoli som får koka med pastan.

Det viktiga när du kör den i maskinen är att den har rätt konsistens. Och hur noga du än var med måtten kan det bli fel, eftersom mjöl är olika beroende på årstider och annat. Och med tiden absorberas mjölet och efter en dag eller två behöver du garanterat tillsätta mjöl. Jag brukar hälla en näve mjöl i påsen innan jag lägger den i kylen. Så du behöver lära dig hur den ska kännas. Den ska inte vara så hård att den smulas sönder. Men den får inte heller vara det minsta klibbig, för då fastnar stråna i varandra. Om den är för hård kan du tillsätta vätska, men det tar tid för vätskan att gå in i degen, och är du hungrig precis nu går det att köra den femtielva gånger, plocka upp bitarna som kommer ur, sätta ihop dem med varandra, köra igen och igen och igen.

Är den istället klibbig har du helt enkelt lite mjöl på den.

Sedan ska man väl egentligen kavla den, men jag brukar platta den med handen istället, och när jag kör den på nollan trycker jag till med tummen om det blir för tjockt. Se till att den är lika bred som maskinen och har raka kanter och inga eller få hål, så slipper du korta strån. Jag gör rund pasta på fyran och platt på sexan. Och degplattan får fortfarande absolut inte vara klibbig nu. Ta en näve mjöl och stryk på båda sidor, om så är.

Jag sätter den i stråmockagrejen, kör en dm så att stråna precis når bänken, sedan kollar jag vattnet på spisen. Det ska helst koka innan man vevar ut spaghettistråna till fullo. Ju längre du står och väntar med din spaghettiboll i handen, desto större risk att stråna gosar ihop sig.

När jag kokar använder jag två ätpinnar. Jag låter pastabollen rulla ner på dem (annars fastnar det lätt lite deg i botten på grytan) och sedan sätter jag omedelbart igång och delar på alla stråna. Och om du gör rund pasta ska den nu bara koka upp igen. När majoriteten av stråna flutit upp, och det tar typ tio sekunder, är det bara att hälla av.

Ska man sedan skölja pastan? Inte om du ska ha den i sås, men då bör såsen vara klar. Jag brukar steka lite grönsaker på låg värme i en liten stekpanna bredvid, och bara stjälpa upp pastan direkt i stekpannan och sedan blanda med hjälp av ätpinnarna. Det gör inget om det följer med lite vatten – den ångas snabbt bort, och oljan gör att pastan inte klibbar. Men om du gör till någon som ska äta senare är det bäst att skölja den i iskallt vatten tills den är kall. Vänd den med händerna. Då stoppar du kokprocessen, och hindrar stråna från att gegga ihop sig med varandra. Ha gärna lite olja i också, så står den sig länge.

Så hur misslyckas man? Jag är expert även på det.

1. Om du låter degen ligga i rumstemperatur för länge, typ glömmer den över natten, kan det hända att den jäser. Du ser då små bubblor i påsen. En sådan deg går aldrig att få ordning på. Den blir hönsmat. Notera att detta KAN hända. Det är inte säkert att det händer, så om du glömt degen framme kan det mycket väl vara ok. Den blir inte dålig på andra sätt. Jag vet inte hur länge deg står sig, men jag ger upp när den luktar surt. Upp till en vecka i kylen brukar inte vara några problem.

2. För hård deg ger bara problem när du ska köra den i maskinen. När du väl klarat det momentet blir pastan helt ok. Men för lös deg ger klibbiga klumpar. Det fixar du med mjöl, mjöl och mera mjöl. Vik, mjöla, veva, och kör den om och om igen tills den känns rätt.

3. Om vattnet inte kokar upp tillräckligt snabbt blir pastan klibbig och seg. Därför är det viktigt att det kokar när du lägger i den och att du har tillräckligt med vatten för att det snabbt ska koka upp igen. Vad är tillräckligt? Det beror på hur bra spis du har. Du kan använda rätt lite vatten om din spis är snabb. Jag märker direkt skillnaden när jag gör mycket pasta. Det kan vara bättre att koka i flera grytor under sådana omständigheter. Det verkligt ledsamma är att när du tycker du blivit bra på pastamakeri, och så ska du bjuda gäster och visa upp dina färdigheter, så misslyckas du för att vattnet segar sig för att du gör ovanligt stor mängd.

4. Överkokt pasta gör ingen glad. Du har inte många sekunder på dig efter att du lagt i den, så kör ut alla som är i vägen och kräv fri tillgång till spis och vask. Se till att ha grytlappar och durkslag klara, så att du inte behöver leta efter dem.

Låter det krångligt? Inte alls. Det tar mycket längre tid att koka köpepasta, egentligen. Och detta blir godare och billigare.

Det har dock hänt någon sällsynt gång att jag blir toksugen på stuvade makaroner (gör dem numera i mandelmjölk), så ”aldrig mer köpepasta” är lite för mycket sagt.

SDs rassepolitik

Publicerat den av

Vad är ”rassepolitik”? Vad är det, rent sakpolitiskt, SD kan knöla in i en M-ledd regerings propositioner? Detta är ingen retorisk fråga, utan den förtjänar verkligen att tas på allvar, för den är central, för mig som ”reinfeldtmoderat”.

Jag har skrivit om, och kritiserat, SDs politiska förslag i många år.

De har utvecklats från att utvisa alla invandrare som flyttat hit efter 1970 och förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla svenska folket vitt till en rätt osammanhängande soppa av migrationspolitiska förslag inför 2018 – som jag kritiserade och debatterade i Dagens samhälle då.

Jag går därför igenom deras politik som den är formulerad idag, och uppmanar alla att göra det som har en åsikt i frågan.

Där finns en hel del traditionell moderat politik och faktiskt en hel del sossepolitik också. Förstatliga a-kassan, nej till marknadshyror, höjda bostadsbidrag, t ex. Det allra mesta har ingen rasse-komponent i sig alls. Nedan är det som går att ifrågasätta, med mina kommentarer.

Ser fram emot era kommentarer.

– Anhöriginvandring bör i större grad beakta individens eget ansvar att försörja sin familj, samtidigt som ökade kontroller och krav skyddar människor och samhälle från missbruk.
– Jag är för krav på egen försörjning vid all anhöriginvandring – särskilt när det gäller kärleksinvandring.

– Arbetskraftsinvandringen ska ge Sverige högkvalificerad arbetskraft efter Sveriges behov och på svenska villkor.
– Håller inte med. Vi ska ha arbetskraftsinvandring av alla kategorier – även lågutbildade – så länge de kan leva av sin lön.

– Arkitektur ska medverka till att skapa hemkänsla, gemenskap och trygghet. Den ska knyta an till svensk byggnadstradition och vara estetiskt tilltalande.
– Smygförbud mot moskéer. Inte ok, förstås, men knappast något de förväntar sig lösa på rikspolitisk nivå.

– Sverigedemokraterna vill främja assimilation, det vill säga den naturliga process där invandrare anpassar sig efter, tar till sig och på sikt blir en fullvärdig del av den svenska gemenskapen.
– Tramsigt. Det viktiga är inte att du äter sill utan att du funkar i Sverige.

– Sverigedemokraterna vill ha ett asylstopp och genom tillämpning av principen första säkra land endast ta emot asylsökanden som flyr situationer i våra grannländer.
– Inte genomförbart. Vi har konventioner och EU-lagar att rätta oss efter.

– Asylsökande ska i större utsträckning bo i större center där deras ärenden snabbt kan utredas, medan tonåringar inte längre skall bo i boenden för barn.
– Jaha.

– Utgångspunkten för god djurskyddspolitik är djurens unika egenvärde och att de ska behandlas med tillbörlig respekt. Därför är smärtsamma slaktmetoder, såsom halal-slakt, destruktivt och ska förbjudas.
– Halalslakt utan bedövning är redan förbjudet och halalslakt med bedövning går till exakt som vanlig slakt (förutom bön och vändande mot Mecka). Så ett tramsförslag.

– Sverigedemokraterna vill reformera den så kallade EBO-lagen för att rädda kommuner i kris, och förbättra integrationen.
– Det vill ju även Moderaterna. Jag har ingen stark uppfattning i frågan.

– Sverige bör bidra mer till hjälp för flyktingar i krishärdarnas närområden, där de mest utsatta drabbade befinner sig.
– Detta känner vi ju igen. Men den här delen är ju inte den problematiska utan den där de vill utvisa asylsökande med asylskäl.

– Fängelser med lägre standard ska upprättas och Sverige ska se över möjligheten att hyra fängelseplatser utomlands.
– Tycker jag inte.

– Förberedelseskola ska anordnas och vara obligatorisk för invandrade elever.
– Detta vill även M. Jag tycker det låter märkligt att göra skillnad på invandrade och icke invandrade. Dessutom finns inget stort problem med invandrade barn som inte går i skola.

– Nationella riktlinjer ska arbetas fram och dessa ska fokusera på förbyggande insatser samt psykologiskt stöd för HBTQ-personer. Vid fysisk könskorrigering och hormonbehandling måste biverkningar och effekter av behandlingen analyseras noga. Den vetenskapliga evidensen måste ligga till grund för all vård och behandling som genomförs. För att genomgå en fysisk könskorrigering ska kravet vara psykisk stabilitet.
– Jag ser inte riktigt att detta skiljer sig från hur det är idag. Någon som vet mer kanske kan rätta mig om jag har fel.

– De som flyr för sitt liv ska kunna räkna med samhällets bistånd, men asylsökande bör i längden betala för sitt eget mottagande, exempelvis genom egna tillgångar eller lån.
– Egna tillgångar gäller redan idag, fast de har nästan aldrig några. Lån ställer jag mig tveksam till, men jag ser det inte som ett stort problem om det införs.

– Kontroller av importerade livsmedel ska vara noggrannare än de är idag, så att konsumenten inte vilseleds beträffande livsmedlens ursprung och kvalitet. Det ska införas importförbud för halal-slaktat kött.
– Man borde inte nämna halal utan att samtidigt nämna koscher. Jag har inget principiellt emot detta om vi pratar slakt av icke-bedövade djur, men jag har för mig att EU-regler säger att man inte får införa importförbud för något som tillverkas i EU. Jag skulle istället verka för förbud mot allt som slaktats utan bedövning, oavsett skäl. Och varför stanna där? Slakten är ändå bara några minuter. Många djur lever i fruktansvärd misär hela sina liv. Det är ju patetiskt hur SDs muslimhat skiner igenom här när man ENBART nämner halal och struntar i precis varenda annan aspekt som finns.

– Ett medborgarskap är något fint och eftersträvansvärt och ska heller inte delas ut på lättvindiga grunder. Under vissa förutsättningar menar Sverigedemokraterna att medborgarskapet ska kunna återkallas, exempelvis om medborgarskapet erhållits genom mutor eller grovt bedrägeri.
– Återkalla medborgarskap som erhållits på brottsliga grunder kan jag gå med på om personen har kvar sitt gamla medborgarskap och det gått max några år. Det fanns en familj i Norge som bott decennier där och fick sitt medborgarskap återkallat. Inte bara föräldrarna utan även de nu vuxna barnen, som alla plötsligt skulle utvisas. Som med alla andra brott behöver det finnas en preskriptionstid.

– Månggifte ska inte vara möjligt i Sverige.
– Lite luddigt, men jag antar att de menar att den som är gift med två personer behöver skilja sig från den ena. Jag bryr mig inte särskilt om denna fråga.

– Sverigedemokraterna vill att nyanlända elever går i förberedelseskola tills de är redo för vanliga klasser. I förberedelseklasserna ska bland annat modersmålslärare arbeta.
– Pja.

– Nystarsjobben [sic] ska avvecklas.
– Detta tycker jag inte.

– Rituell slakt där djur avlivas utan bedövning och andra smärtsamma slaktmetoder är inte förenliga med en svensk syn på hur djur ska behandlas. Importstopp för kött från obedövad och rituell slakt ska införas.
– Tredje gången de tar upp detta. Snacka om att vara besatta.

– Hela Sverige måste arbeta för att bekämpa skuggsamhället, så att svensk lag efterlevs, och illegal migration blir omöjlig.
– Fluffig formulering. Svårt att säga bu eller bä.

– Sverigedemokraterna vill förbjuda slöja på för- och grundskola. Vi vill också förbjuda heltäckande beslöjning i offentlig miljö.
– Nu är vi ute i rassetassemarker. Jag har skrivit massor om vad jag anser om slöjförbud i skolor, så jag upprepar inte det här. Men ”heltäckande beslöjning” är ju lite komiskt eftersom de också är för ansiktsmask. Hur ska de ha det? Här kommer populismen in, för det är tydligt att syftet är att trakassera muslimer, och det här sånt här vi behöver sätta ner en tydlig fot mot.

– Svenska ska grundlagsfäst vara det officiella huvudspråket i Sverige.
– Jaha.

– De som stridit för terroristorganisationer likt IS ska förlora sitt medborgarskap och utvisas på livstid från vårt land.
– Tramspopulism. Du kan inte frånta någon medborgarskap som inte har något annat medborgarskap.

– Sverigedemokraterna vill snarast möjligt införa ett nationellt tiggeriförbud.
– Detta är komplicerat. Många ”tigger” utan att vara tiggare. Organisationer, till exempel. Och var går gränsen för tiggeri? Jag tror problemet med tiggarna försvinner av sig självt med tiden. Ingen har ju några kontanter längre, pga swish.

– Den tillfälliga lagen ska bli kärnan i en ny migrationsordning, men de skadliga ändringarna som gjorts måste rivas upp.
– Jag är faktiskt för detta. Det har jag varit sedan den infördes. Jag vet inte vilka ”de skadliga ändringarna” är och orkar inte kolla upp det. Återigen låter SDs formella dokument som en åttondeklassares inlämningsuppgift.

– Trossamfund som inte lever upp till gällande krav ska fråntas vigselrätten.
– Jag vet inte vad ”gällande krav” betyder, men detta skulle kunna vara ett sätt att smyga in antimuslimlagar. Någon som vet?

– Med tydliga regelverk kring utlänningars rätt till skattefinansierad sjukvård minskar belastningen på sjukvården vilket leder till högre tillgänglighet.
– Jag vet inte hur man tänker här. Vem är utlänning? Turister?

– Åldersbedömningar av olika slag är positiva för barnens rätt och rättssäkerheten. Vi välkomnar vidare utredningar och forskning i området.
– Sure.

– Migrationsverket bör få i uppdrag att hjälpa fler människor återvända hem till sina hemländer.
– Här är också rassevarning, för detta är en gammal knutpunkt i deras idéprogram. Tankefiguren att vi ska jobba för att etablerade invandrare flyttar härifrån är absurd. Vi vill ha dem här. Däremot är det fullt rimligt att den som inte etablerat sig i Sverige och har möjlighet att flytta hem kan få stöd från Sverige i en övergångsperiod – i synnerhet om den förlorat allt.

En nymoderats val

Publicerat den av

Det var 2009, året innan Sverigedemokraterna valdes in i Sveriges riksdag, och jag var inte politiskt engagerad. Men jag bloggade, under pseudonym, och det var så jag började upptäcka att något höll på att hända. Åsikter som inte uttalats före bloggar och sociala medier spreds: Invandringen förstörde Sverige, invandrare var brottslingar, svenska folket var lurat, det var dags att vakna. Och ett parti som konsekvent betecknades som ”främlingsfientligt” hade lösningarna, menades det.

Motvågen var massiv, men enligt min uppfattning felriktad. Man kan inte möta falska påståenden med regelrätt fördömande. Argument måste mötas med motargument. Desinformation med fakta. Logikfel med påpekanden.

Som många andra i min generation hade jag grubblat massor över hur Hitler kunde komma till makten, och när jag såg vad jag upplevde vara första steget mot pyrande fascism i mitt land, i min tid, ville jag inte blunda. Jag läste Niklas Orrenius’ bok ”Jag är inte rabiat, jag äter pizza”, som är en saklig sammanställning av artiklar han skrivit om SD under de tidiga Skåne-åren.

Aftonbladet, där jag bloggade, la ner sden verksamheten, och jag startade upp en ny blogg, också under pseudonym, främst dedicerad till att korrigera desinformation. Ju mer SD och SDs idéer fick fäste, desto mer började det kännas som wack-a-mole. Jag skapade en fejkprofil på facebook och gick med i diverse nationalistiska grupper för att förstå hur det såg ut, och blev mer och mer förtvivlad över hur lögner och hittepå fick stå oemotsagda. Bloggen Motargument blev en räddning, där jag under flera år tillsammans med likasinnade mer systematiskt kunde ta tag i desinformationsproblematiken.

När Reinfeldt försvann från politiken strax innan mängder av människor flydde till Sverige hamnade skrivandet i en ny fas. Sverigedemokraterna ansåg sig ha ”fått rätt”, både vad gällde flyktingar och muslimer, och tragiskt många moderater höll med. Reinfeldt och Borg, som tagit partiet till aldrig tidigare skådade höjder, hånades och hatades. Men Sverigedemokraterna hade aldrig rätt om någonting. Vartenda förslag de framfört var antingen lånegods från andra partier eller också ogenomförbara. Jag har påpekat detta in absurdum.

Jag har sällan känt så stor politisk uppgivenhet som då. Tidigare fanns en tydlig måltavla: muslimhatet, desinformationen och fascismen hade en hemvist i SD. Men texter jag skrivit började nu hatkommenteras i alliansgrupper, och då särskilt av andra moderater. Kända skribenter ifrågasatte hur jag kunde kalla mig moderat när jag uppenbarligen var miljöpartist eller vänster. Jag skrev ett blogginlägg om hatet, det blev viralt, och Aftonbladet och flera andra tidningar ville publicera det. Det gjorde inte saken bättre.

Och när AKB sa att vi skulle börja ”prata med SD” ifrågasatte jag på allvar om jag kunde fortsätta kalla mig moderat.

Jag var inte engagerad. Jag hade inga politiska uppdrag. Jag hade kunnat hoppa av lätt som en plätt. Säga att jag ångrat mig. Kalla mig neutral eller gå till C eller L.

Men. Allt läsande och rotande för att knäcka myter hade gjort mig mer påläst än de flesta, och jag hade insett att även om 90 procent av det nationalisterna spred var överdrifter och dumheter fanns verkliga problem med det system för invandring vi skapat. Inte bara Sverige, utan världen. I all välvilja hade vi byggt ett asylsystem som var farligt och orättvist för flyktingar och skyddsbehövande, skadligt och destruktivt för Sverige liksom för övriga länder, och som behövde renoveras fullständigt. Men felen fanns inte där SD viftade, och lösningar hade de absolut inte.

Vänner på vänstersidan blev upprörda över mina åsikter och lösningsförslag, och förstod inte varför jag plötsligt blivit rasist. Men jag fattade ett beslut. Migrationspolitik behöver vara human, men också rättvis och långsiktigt hållbar.

Jag skrev några artiklar och blogginlägg om att vi visst kan prata med SD, men inte om regeringsbildning, budget eller migrationspolitik, och sedan började jag publicera blogginlägg och en artikel om hur migrationspolitiken borde ändras i grunden, enligt principen att ingen ska ta sig hit illegalt, men vi och alla andra rika västländer behöver låta människor på flykt komma hit under ordnade former och leva här tills de antingen kan försörja sig själva eller återvända. Och jag engagerade mig i Sollentunamoderaterna. En härlig grupp. Jag var med och knackade dörr inför valet, och jag lovade att vi skulle inte samarbeta med SD, för det var ju vad Kristersson sagt.

Men vi vet hur det gick. Alliansen fick långt fler röster än S och MP, SD var beredda att rösta på Kristersson som statsminister, samt på Alliansens budget, utan föregående förhandling. Men inte nog med att C och L inte ville regera med stöd av hoppande majoriteter. De ville inte ens låta M och KD försöka, trots möjligheten att närsomhelst lägga misstroendevotum om han bröt löftet att inte förhandla med SD.

Och resultatet blev en mittengröt.

Kortsiktigt är det en helt acceptabel lösning. Regeringen har varit närmast lamslagen och inte gjort annat än förvaltat. De har inte åstadkommit något, vare sig bra eller dåligt, förutom en katastrofal hantering av covid.

Långsiktigt är det illa. I alla tider har borgerliga och sossar turats om att styra i Sverige. Idéer drivs i opposition. Mittenregeringar tenderar att pressa ut väljare i de mer extrema kanterna. Nu har det inte blivit så. Opinionsläget är nästan identiskt med valresultatet. Hittills. Men det beror nog på att den enda verkliga kris vi sett denna mandatperiod, dvs covid, inte mött den kritik för sin usla hantering den förtjänade. Av någon anledning har M och KD bara tittat på när regeringen givit full makt till ett experiment som dödat tio gånger fler än i våra närmaste grannländer.

”Varför går du inte till C och L?”

För att jag är mer besviken över hur de svek inte bara alliansen utan den mest grundläggande demokratiska principen av alla, dvs den politik och de politiker som har störst stöd i väljarkåren ska vinna, än jag är på M och KD som nu är beredda att ta emot det villkorade stöd från SD de tidigare erbjöds gratis. Detta är inte lätt för mig, givet hur instinktivt illa jag tycker om partiet som jag fortfarande anser vara fascistiskt. Men jag har två alternativ.

Det ena är att verka för en moderat valseger, och därmed säkerställa att inte SD genom sin blotta existens lamslår svensk politik i många år, tills folk tröttnar på mittgröten och väljer in extrempartierna i riksdagen. Ja, risken är att Ms politik efter förhandling inte ser ut som jag vill. Men jag litar på att direkta tossigheter som förbud mot utländska böcker på bibliotek hålls tillbaka. Och jag hoppas M, KD och S kan göra upp om migrationspolitiken, för vi står varandra närmare där än alla övriga partier. Jag tycker det är trist att se företrädare för mitt parti säga att vi ska ha ”minskad invandring”. Vi behöver ha en hållbar invandring. Det är inte samma sak. Invandring är bra. Invandrare gör oss bättre. Varje dag.

Eller också kan jag hoppa av och hoppas S, MP och C fortsätter regera i all oändlighet, och om fler ”Reinfeldtmoderater” gör som jag urholkas partiet gradvis med risk att bli SDs lillebror.

Det finns ingen tredje dörr.

Men jag tänker så här. De där människorna som köper in sig i teorier som att invandrare får högre bidrag än svenskar och mördar och våldtar hela tiden – de fanns ju även före SD, och många av dem var politiskt aktiva i andra partier. Det är bättre att ha dem utanför den egna politikutvecklingen. Och fem år av maniskt följande av amerikansk politik har fått mig att dra många paralleller. till vår situation. Republikaner har att förhålla sig till Trump såsom vi har att förhålla oss till SD. Antingen lämnar man politiken till vänstern eller också stannar man och kämpar, eftersom det parti man är med i faktiskt i allt väsentligt står för samma politik som man själv.

Så jag stannar i Sollentunamoderaterna, jag kommer att verka för en moderat valseger, och jag kommer att fortsätta kritisera inte bara SDs utan även övriga partiers, inklusive mitt eget, politik genom valrörelsen när det är påkallat. Och jag hoppas vi därmed kan få en sund debatt baserad på fakta om verkliga problem och så småningom ett samhälle som är inkluderande och som bygger på principer som en gång kallades borgerliga.

Raseri över ”censurerad” potatis

Publicerat den av

Mr. Potato Head och Dr. Seuss Enterprises har varit enormt på tapeten hela förra veckan. De båda företagen har, utan något överhängande hot om bojkott eller liknande, fattat varsitt liknande beslut. Mr. Potato Heads varumärke droppar sitt ”Mr.”. Potato Head är numera en stor familj, menar man. Och sex av Dr. Seuss’ snart hundra år gamla böcker droppas eftersom de beskriver stereotyper på ett sätt som uppfattas som rasistiskt idag.

Detta är inte egentligen konstigt – i alla fall inte för oss som upplevde en del av det förra seklet. Men den debatt som blossat upp har stora likheter med dem vi alla minns: Astrid Lindgrens ”n-kungspappa” och Disneydockan. Ägarna fattade beslut att ändra av hänsyn mot människor som mår dåligt över stereotyper, och en obehagligt stor del av befolkningen skrek i högan sky, länge och väl.

Någon räknade ut att Mr. Potato Head nämnts 67 gånger (säkert fler nu) på Fox News, och Dr. Seuss och Storpotäten ifråga nämndes i vart och vartannat tal på CPAC.

Men det är ju inte Cancel Culture när det handlar om självsanering utan pågående bojkott eller motsvarande som sätter tryck på företagen. För visserligen hade både Dr Seuss och Potato Head-företagen fått viss kritik, men ingenting som motiverar att Ted Cruz skriker ”They cancelled Mr. Potato Head!”, som om Biden själv gått i täten. Det blir dessutom tragikomiskt när de är arga för att det numera även finns en könsneutral potatis.

För Cancel Culture i sig finns i alla läger. Bojkotter fungerar. Dåligt rykte räcker ofta för att påverka. Konceptet är inte feldefinierat som sådant. Men Trumpfolket, som hetsat mot diverse aktörer, som t ex knäböjande fotbollsspelare, och krävt att de ska sparkas, har ingen trovärdighet i denna fråga. Alla läger har folk som vill kancellera enligt sina käpphästar.

Det intressanta är istället vad respektive sida kämpar för att bevara.

Vad är viktigt nog att nämna i ett tal på CPAC? Inte den havererade ekonomin, inte covid, absolut inte ”racial inequality”, utan vikten av att ickevita fortsätter ritas i ett dehumaniserat format.

Vad fick svenskar att rasa i ”Tintinskandalen”? Varför var det så extremt viktigt med tre sekunder hoppedocka på julafton? Varför finns det facebookgrupper för människor som envisas med att säga n-boll?

Jag anklagar inte vare sig Astrid Lindgren, Disney, Hervé eller Dr. Seuss för att ha varit rasister. De var barn av sin tid. Vi vet bättre idag. Vi vet att när man ritar karikatyrer av ickevita är det sårande för många.

Och jag tror inte för ett ögonblick att vare sig Trump, Hawley eller Cruz egentligen bryr sig om frågan i sig. Men de vet att den breda massan kräver att få känna sig utsatt, kränkt, berövad.

Berövad vaddå? Dockor och barnböcker?

Nej.

Rätten att känna sig exklusiv på grund av sin vithet.

Rätten att håna ickevita.

Rätten att vara priviligierad.

Och, av någon bisarr anledning, rätten att kunna könsbestämma en potatis.

Jag har inte fallit

Publicerat den av

Jag har inte fallit
Ingenting är fel
Jag är inte trasig
Men inte riktigt hel

För jag halkar, sakta
Längs ett slipprigt berg
Mina knogar blöder
Huden ändrar färg

Jag är inte bräcklig
Jag är alltid stark
Jag behöver ingen
När jag väl tar mark

Jag är kanske frusen
Har inte alls förblött
Kan nog sluta skaka
Är bara lite trött

Jag är lite mörkrädd
Ingen hör mitt rop
För jag halkar sakta
Ner i kolsvart grop

Jag är inte ensam
Väldigt populär
Någon kommer säkert
Snart att se mig här

Mobbing i hönsgården

Publicerat den av

I oktober 2020 hade okänt djur ihjäl alla mina hönor utom en tvåmånaders welsumer. Det var andra gången det hände, och det är fruktansvärt, som alla vet som kommit ut och hittat blodiga hönor. Jag åkte iväg och skaffade nya: Sex av dem var fyra-fem månader. Två australorpar och fyra dvärghöns. Dessutom köpte jag sex nykläckta welsumers och CL, som jag efter ett par månader inne försökte sätta ut. Men trots värme frös tre av dem ihjäl, jag kände mig fruktansvärt hemsk och tog in de överlevande. De fick bo i ett av badrummen hela vintern, det luktade illa, men vi ville inte utsätta dem för fler risker. Vi hade tänkt ta ut dem i januari, men sedan kom den månadslånga köldknäppen, och det dröjde tills nu, dvs slutet av februari, innan jag vågade ta ut dem igen. De är nu fyra månader. En welsumer och två cream legbar (CL), varav den ena har korsnäbb.

Det gick riktigt dåligt. Australorparna jagade dem och hackade på dem. Jag drog fram redena så de kunde gömma sig och hoppades det skulle bli bättre. Till saken hör att på grund av kylan, fågelinfluensan och rädsla för att viltet skulle komma tillbaka hade jag hållit alla de äldre hönorna inne sedan de kom, och de hade alltså aldrig varit i hönsgården, utom den överlevande welsumern. Hönshuset är åtta kvm och fullt tillräckligt som komplement till hönsgården, men det blev väl trångt nu för tio hönor.

Och tredje dagen hittade jag min lilla korsnäbb-CL alldeles blodig, nästan skalperad, stående bakom en säck torv jag lyckligtvis förvarade därinne. Det var en fruktansvärd syn. Jag kunde först inte se om hon levde eller var död. Vi tog in henne, dottern badade henne, tvättade såren och döpte henne till ”Robin” och hon fick sova första natten i hennes rum insvept i en handduk, och sedan flytta in i duschen.

I hönshuset var det inte roligt. De andra båda unghönorna stod och tryckte på varandra bakom ett rede och vågade sig inte ut på golvet, också med bara rumpor efter att australorparna plockat dem. Även den större welsumern, hon som jag haft längst, var lite småelak när de letade sig ut och jagade dem tillbaka till gömmena. Det är inte naturligt för den rasen, enligt min tvååriga erfarenhet. Så nu behövde jag upprätta en plan för att lösa detta, för jag ville inte göra mig av med någon. Min tanke var och är att hackordningen behövde ruskas om, Robin behövde läka och fjäderryckandet behövde upphöra. Min plan liknar den där gamla gåtan med vargen, geten och kålhuvudet som ska ros över en å. Vissa kunde vara tillsammans, andra inte. Det gällde att bygga en liksom ny flock där alla känner sig trygga.

Jag kommer att fortsätta uppdatera detta blogginlägg, som en dagbok, tills läget stabiliserats. Jag börjar med natten efter den hemska dagen då Robin hackades blodig.

21-22 februari
Robin sov inne i dotterns rum, övriga i hönshuset.

22 februari
Jag släppte ut australorparna i hönsgården för första gången i deras liv, och tog in en av de fyra dvärghönsen till Robin. De bodde i duschkabinen. När vi skulle duscha lät vi dem helt enkelt skrota runt i badrummet, och golvet blev ju automatiskt tvättat. De var märkligt orädda för oss i den miljön. Jag kunde bara sträcka fram händerna och lyfta upp dem utan att de ryggade en centimeter. Jag tillbringade också lite tid inne i hönshuset för att se hur det gick. De båda unghönorna stod fortfarande och tryckte på varandra. Ibland letade de sig ut, men då pickade den stora welsumern på dem. På kvällen tog jag in australorparna och upptäckte att den större av dem ryckt lite fjädrar från den lite mindre. Det hade inte hänt tidigare. Men hon verkade inte rädd för sin mobbare, utan var som vanligt.

23 februari
När jag kom ut tryckte unghönorna som vanligt bakom och under redena. De var pickade och småblodiga i rumpan, men de hade platser att gömma sig på. Det var ändå plågsamt att se. Igen släppte jag ut australorparna och tog in ytterligare en dvärghöna. Nu bodde tre hönor i duschen. Övriga i hönshuset. Robins sår hade läkt, men det såg fortfarande hemskt ut. Hon var bar i rumpan och på huvudet.

24 februari
Jag gjorde likadant, och tog in ytterligare en dvärghöna. Den nya lilla badrumsflocken fungerade. Robin verkade trygg. Men i hönshuset var det fortfarande jobbigt, med livrädda unghönor. Den mindre australorpen saknade ytterligare fjädrar efter ytterligare en dag i hönsgården, men hon var fortfarande inte rädd för sin elaka kompis.

The vilains

25 februari
Nu kastade jag om placeringarna helt. Alla tre unghönorna återförenades i hönsgården. Jag var lite noga med ordningen. Först Robin, sedan de andra två, eftersom jag ville etablera ett ägarskap över platsen. Därefter tog jag ut de tre dvärghönorna som bott i duschen, och sedan släppte jag ut den fjärde från hönshuset. Nu var alla ”snälla” hönor ute, och inne fanns australorparna och min äldre welsumer. Lite intressant är att australorparna ville komma ut. Uppenbarligen hade de fått smak på att vara i hönsgården efter tre dagar där. De stod längtansfullt vid fönstret och blängde på mig för att jag inte öppnade. Intressant är också att ingen av dem gav sig på welsumern, trots att hon är lite mindre och av annan ras. Hennes fjädrar är helt intakta. Men problemet blev natten. Så jag tog ut en hundbur till hönsgården och satte helt enkelt in australorparna i den. Sedan släppte jag in dvärghönorna som placerat sig på en stol under fönstret för natten och snällt lät sig lyftas in, och lämnade fönstret öppet så att unghönorna kunde gå in om de ville. Det ville de inte. De sov ute. Gillar dock inte att ha dem ute på natten ifall odjuret kommer tillbaka. Alla måste kunna vara inne i fortsättningen.

Snälla hönor i hönsgården

26 februari
När jag kom på morgonen var unghönorna kvar i hönsgården. De verkade inte ha gått in, och det är ju inte konstigt. De visste inte att mobbarna var inlåsta. Jag lyfte ut dvärghönorna och denna gång fick även welsumern Dandy gå ut. Hon hade inte varit där sedan attacken i oktober, när hon var två månader. Jag stannade en stund. Det kändes osannolikt att hon skulle ge sig på Robin nu på ny mark där det redan fanns en flock och hon var ”gäst”, och det gjorde hon inte heller, vad jag kunde se. De tre unghönorna är tillsammans hela tiden. Viker inte från varandras sida. Och dvärghönsen följer efter dem. Jag har studerat dem av och till under dagen, och alla verkar må bra. Vid fönstret står australorparna och blänger från sin skamvrå.

Men på kvällen hade Robin igen blod i huvudet. Det var ingen jättefara, men jag kände att nu får Dandy stanna inne. Inför natten ställde jag alla de tre förövarna i hundburen. Det är ingen fara med dem – det är en stor bur och de har gott om plats. Men jag tänker att det kan vara bra att de andra chickzen, som sitter på sittpinnar, hamnar lite över dem.

27 februari
Denna dag fick bara de garanterat ”snälla” hönorna vara ute, förutom en kort stund när jag satte ut den mindre australorpen – hon som saknar lite fjädrar. Unghönorna fick panik när de såg henne, men hon gjorde ingenting vad jag kunde se, och jag höll mig i närheten. Hon skrotade runt lite, men när hon efter någon kvart närmade sig flocken och de igen blev livrädda tog jag in henne. På kvällen satte jag in de tre stora hönorna i buren, öppnade fönstret till hönsgården, plockade in några hönor som var lätta att få tag i och lät det stå öppet i någon halvtimme-timme. När jag kom ut igen för att stänga hade alla utom Robin gått in. Hon satt på fönsterblecket. I sig smart. Både ute och inne på samma gång. Jag puttade in henne och stängde.

Luddig vän

Publicerat den av

Ensam, tyst och ganska rädd
Bortslängd i ett dunkelt hörn
Oro att bli upptäckt, sedd
Övergiven nallebjörn

Nävarna är mjuka tassar
Inte skapta för att slåss
Vet ju att de inte passar
Skadar inte alls, förstås

Skulle gärna vilja hjälpa
Skydda dig så gott jag kan
Men jag kan nog bara stjälpa
Jag är ingen lieman

Jag vill ge min mjuka kropp
Fast vad ska du med den till?
Men jag ger dig detta hopp
Kom tillbaka när du vill

Jag ska trösta, krama, lindra
Du ska alltid veta det
Kärleken kan ingen hindra
Jag är din i evighet

24 oktober 2014

Kristen terror

Publicerat den av

Hashtaggen #TrumpsNewArmy trendar just nu på Twitter.

Vi minns alla hur diskussionerna gick för fem-sex år sedan, när ISIS var alltings centrum. Terror kom från muslimer, hette det. Det fanns ingen kristen terror. Koncept som hjärntvätt och radikalisering satt tätt ihop med islamistisk terror, och alla vi som försökte säga att bara för att islam just då var motiveringen bakom kriget och dåden fanns det inget som sa att inte samma sak skulle kunna hända kristna, buddhister eller what not. Vi pekade på tidigare terrorister som saknat religiös koppling, som separatiströrelser eller politiska extremister.

Men nej. ”Relativisering!” Jag vet inte hur många gånger jag fick det ordet slängt till mig när jag framförde att terror alltid funnits bland andra än muslimer.

Well. Nu ser vi kristen terror. Alla stollar som är beredda att slåss för Trump är säkert inte religiösa, men de flesta är det. De hetsas av vissa präster och predikanter, medan andra dämpar eller står på andra sidan, precis som för sex år sedan, när vissa imamer uppviglade och andra satte sig emot.

”Men trumpterroristerna har inte eldat folk i burar!”

Nej. De har inte hunnit dit, och de kommer inte att göra det heller, för USA är inte i samma situation av inre kaos som Syrien, Iran och Irak var. Men hade de haft möjlighet hade några av dem hängt Mike Pence och dödat Nancy Pelosi, och förmodligen resten av de kongressledamöter de anser vara fiender. Anledningen till att inte USA kommer att gå Levantens öde till mötes är enbart att man har bättre struktur.

Detta är kristen terror.

Den är lika äcklig som den muslimska terror som grundades i Levanten då, den har samma komponenter av religiös motivation, vilja till makt, motstånd mot befintliga politiska ledare, och där finns grupper av rasister, psykopater med sjuka fantasier och också breda grupper supportrar som egentligen inte gillar våldet, men tolererar det för Sakens skull. Där finns radikalisering av människor som tidigare varit politiskt ointresserade och religiöst måttliga, som Ashli Babbitt. Där finns koordinering från dem med militär eller polisiär bakgrund. Trots att landets styrande i huvudsak följer den egna religionen finns en vilja att föra in långt mer av Guds ord genom att tillsätta tokreligiösa på viktiga poster och ändra lagar och helst förbjuda andra religioner och riva deras monument.

Detta är kristen terror.

Men till skillnad från då kommer inte kristna världen över att avkrävas avståndstagande. Vi kommer inte att se hashtaggen #NotAllChristians eller hålla långa diskussioner om skulden hos de kristna som inte tar ställning. Inga opinionsundersökningar kommer att göras i Västvärlden för att se hur många kristna som vill se ett styre där Guds ord återspeglas i lagen.

Varför?

Och om du tänker svara att ”men syftet med ISIS var att skapa en religiöst grundad stat, och det gäller inte här” – då har du inte lyssnat på de trumpsupportrar som i varje intervju motiverar sin kärlek till Trump med att han är Guds utvalde. Då har du inte läst alla bibelcitat hans närmaste hela tiden twittrar ut. Då har du inte lyssnat på de religiösa ledare som skriker ut att Trump är den ledare Gud satt till makten.

Många vill gärna tro att kristendomen har en inneboende godhet som islam saknar, men sanningen är att bådas religiösa skrifter innehåller både uppmaningar till strid och till fred.

Det handlar om var man läser, hur man tolkar det man läser och vad man vill hitta.

Nya terrorister

Publicerat den av

Varför var säkerheten så kass på Capitol Hill?

Just nu handlar mycket om vem som ringde vem och begärde assistans och det kommer att ta tid innan allt är klart. Det finns misstankar om medvetna val hos ansvariga för att möjliggöra stormningen, och Biden och flera med honom har påpekat att hade det varit BLM som förväntats protestera hade det sett annorlunda ut.

Och först tänkte jag att så kan det väl inte vara, för det skulle vara en sorts absurd rasism. Men efter att ha läst och lyssnat mig igenom en rad insattas tankebanor har jag börjat hålla med. Men det är inte egentligen rasismen som är kärnan, även om den säkert finns med.

I en svartvit värld utan nyanser är Trump för polisen och Biden emot. Man ville inte tro att Trumpanhängare kunde begå ett terrordåd. Och flera av de tillresta terroristerna var poliser eller militärer. De var där för att skydda sitt land.

Lou Dobbs, som är en grymt obehaglig Trumpförsvarare på Fox News, har ett rätt urspårat Twitterflöde. Jag läser det för att förstå, och det märks att han är förvirrad eftersom hans världsbild gick i kras när det han kämpat för i åratal plötsligt visat sig vara The Dark Side.

Han ifrågasätter varför stormningen kallas terrordåd, men inte Antifas och BLMs eldande av stadskärnor. Well. Det är ju rätt enkelt. BLM är en organisation, och de fördömde konsekvent allt våld. Antifa har ingen ledning. Men framförallt är ”terrordåd” något som utförs för att uppnå ett politiskt syfte. Därför passar den benämningen här men inte där. Terroristernas syfte var att stoppa rösträknandet och utnämningen av Biden som president. Eldandet hade inget syfte, utan det var urspårade individer som löpte amok, och syftet med plundringarna var uppenbarligen stjälande.

Men ordet ”terrorist” har ju blivit synonymt med ISIS, Al Qaida, eller, kort och gott, muslimer.

Förstå hur det snurrar i hjärnorna på Dobbs, Carlson, Ingraham, Hannity.

Dobbs retweetar också en uppenbart manipulerad bild av Antifa-anhängare som har en skylt där det står ”Ashli Babbitt deserved it”. Och hur Trumpförsvarare ska förhålla sig till henne är än knepigare.
Hon representerar allt de står för. Veteran. Konservativ. Älskade Trump och reste till DC för att försvara sitt land. Och så dödades hon av polis när hon begick ett terrordåd. Var hon god eller ond? Hur ska en svartvit Trumpförsvarare förhålla sig till henne? Tucker Carlson höll bara någon dag efter terrordådet en upprörd monolog där han ifrågasatte varför inte ”The Left” var upprörda över att hon skjutits av polis. ”Imagine if that was your daughter!” Hon sköts medan hon begick ett terrordåd, med syfte att stoppa den demokratiska processen. Tragiskt? Absolut. Men det finns andra som bättre förtjänar empati.

”All Muslims are not terrorists, but every terrorist is a Muslim” är ett etablerat uttryck på nationalistkanten. Det har iofs aldrig varit sant, men nu måste det stå klart även för den mest övertygade.

Stormningen av Capitol Hill var ett terrordåd. De som deltog var terrorister.

Och ironin är magnifik när just de som hela tiden pekat på faran med muslimer plötsligt måste säga ”all Trump supporters are not terrorists”.

”This was just a small percentage”, säger Laura Ingraham med sin vanliga, upprörda rynka i pannan. ”You can’t blame this on everyone that supports Trump!”

Covid-riskväveri

Publicerat den av
På pendeltåget i glittermask från Italien.

Covid-fallen exploderar i Stockholm. Jag tänkte därför berätta hur jag tänker i min vardag.

När vi åker på bil- eller båtsemester, dyker, rider, hoppar bungy jump, väver vi in små risker. Det går inte att leva utan att riskera att dö eller skadas. Men det är just den där avvägningen: hur stor är risken att jag krockar och hur gärna vill jag bilsemestra i Kroatien, som är kärnan i detta inlägg.

Jag tillhör inte någon riskgrupp och träffar inte normalt någon som gör det, och även om jag inte VILL smittas kan jag för egen del riskera att göra det. Bara genom att skicka min niondeklassare till skolan löper jag den risken.

Men. Det ska vara bang for the buck.

Enligt min överslagsberäkning* smittar ungefär en procent av (halv-)vuxna nollåttor som rör sig ute just nu. När jag går till optikern eller frisören är risken alltså en procent att jag sitter och andas covidluft. Hur stor är risken att jag smittas? Kanske 7-8 promille. Men jag tar den risken, ty jag behöver linser och jag vill inte se ut som ett troll i håret. Samma sak när jag träffar mina vänner. Det är helt enkelt värt det, ty de är så roliga. Och jag låter min unge ta hem kompisar, för hon är bara ung en gång och har rätt att leva.

Men om jag åker lokaltrafik eller handlar och andas in utandningsluften från tjogtals okända är förstås risken att någon av dem är smittad tjogtals gånger större. Och även om exponeringen är kortare än hos optikern blir risken, på grund av det höga antalet medmänniskor som skrotar runt på ICA eller omger mig på pendeltåget, många många gånger större.

Samma sak om jag är den som smittar. Alldeles i onödan utsätter jag mina medmänniskor för en virusmängd som skulle kunna reduceras till en liten bråkdel.

Masker skyddar också dig som bär dem mer än man tidigare trott, enligt CDC. Läs mer här för massor av länkar till relevant forskning.

Du åker på bilsemester för att det är värt det. Men du tar på dig ett bälte, för att det är ett minimum av krångel som ger en massiv riskreduktion. Och ingen säger till dig att det är bättre att skippa bältet, för annars kanske du åker i onödan. Du sitter ju redan i bilen!

Sitter du i en buss i Storstockholm med tjugo medpassagerare är risken 20 procent att en av dem smittar. Risken är en procent att du gör det. Varför inte skydda dig själv och din omgivning på alla sätt du kan? Alltfler i Storstockholm bär numera mask, men det är fortfarande en klar majoritet som inte gör det.

* Uträkning (grovt överslag):
Av dem som testar positivt en given dag finns kanske 50 procent ytterligare sjuka som inte testar sig, och eftersom man smittar i två dagar innan man är sjuk kan man därför multiplicera dagssiffran med tre. Till dem kommer de som är sjuka men går ut ändå. Så då är vi inne på kanske 15 000 smittade nollåttor som rör sig fritt i samhället en given dag. Det finns 2,3 miljoner invånare i Storstockholm, men där ingår även mindre barn och sköra, som inte smittar i det första fallet eller rör sig ute i det andra fallet. Så, fortfarande i runda siffror, kan vi säga 1,5 miljoner unga eller vuxna men inte sköra. Det betyder att en procent av alla vi möter är smittade.

Det betyder förstås inte att vi löper en procents risk att smittas vid varje kontakt. Risken beror på vårt immunförsvar, längden på kontakten, huruvida personen pratar, och, om jag förstått det rätt, smittar olika personer olika illa. Och om personen bär mask reduceras risken med 50-80 procent. Om vi gör det reduceras den ytterligare.